Heppologi - en bok om värderingar och kärleksfullt ledarskap
"Heppologi? Vad är det? En bok om hästar?" var frågan som jag fick höra när mitt exemplar av boken låg överst bland prylarna jag tömt ur väskan hos en vän. Och om det finns någon här som undrar detsamma vid blotta anblicken av titeln så kan jag redan nu stryka ut det frågetecknet åt er. Heppologi är en ledarskapsmetodik, framtagen av Ella Wahlgren och numera nedskriven av (min tidigare kollega på tidningen Chef) Fredrik Emdén.Den grundar sig i förkortningen HEPP som står för "happy", "engagerad", "personlig" och "på tå" och är en härligt rättfram och koncis modell inom värdebaserat ledarskap och värderingsstyrd organisationskultur.
Några tankar och lärdomar som jag tar med mig från Heppologi
När värdeord och värderingar kan bli en del av vardagsspråket
Att begreppet HEPP inte bara kan ges en egen mening för organisationen som använder metodiken utan också användas i den vardagliga kommunikationen är intressant. Att man har definierat vad som är ett "heppt" beteende på arbetsplatsen och flera exempel lyfts att arbetskamrater och kollegor emellan påminner varandra om det genom att helt enkelt säga "hepp!". Kul (tycker jag) eftersom det så tydligt visar att värdeord och värderingar kan bli en del av vardagsspråket. Samtidigt som risken, precis som när andra ledarskapsmodeller som inte är verkligt förankrade, finns att det kan låta väldigt klämkäckt. Något som författarna också betonar, värderingsarbete är inget man ska göra endast för syns skull. Det måste genomsyra hela organisationen.
"Moder Teresa var HEPP"
I avsnittet om engagemang lyfts en föreläsning från Moder Teresa upp (där hon gick upp på scenen och sade "Jag har två frågor till er. Känner ni era medarbetare? Tycker ni om dem?" för att sedan liva av scenen igen. Innebörden av dessa frågor är enligt författarna en väsentlig del inom HEPP: känner du dina medarbetare och möter dem i er gemensamma vardag? Mycket sympatiskt och konstaterandet att Moder Teresa var HEPP fick mig att skratta högt.
DLX
DLX står för "det lilla extra" och inom alla yrken där service (eller sälj) står i fokus har det i många år talats om att man måste ge sina kunder det lilla extra eller att medarbetarna ska vara beredda att gå "the extra mile". Men, en intressant reflektion som lyfts här är hur DLX faktiskt har blivit något vardagligt och självklart. Något som vi förväntar oss ska ingå i kundupplevelsen och inte alls vara något särskilt extra.Än mer intressant blir det om vi lägger på lagret att engagemanget är generellt lågt på våra svenska arbetsplatser. Senaste siffran jag hörde var på ynka 18 procent och med det perspektivet i bakhuvudet tycker jag att tankesättet med att ge tydliga riktlinjer och samtidigt fullständig delegering till medarbetarna är viktig. Inte så ny, men likväl viktig.
Rekommenderas till:
Dig som gillar värdebaserat ledarskap och vill få ett sympatiskt perspektiv på hur en kan arbeta med det. Låt dig inte luras av boken tunna volym för den är matnyttig och jag tycker den har en befriande lättsam ingång i ett ämne som lätt fylls av klyschor och floskler. I stället baseras denna i lika delar sunt förnuft som en glad och optimistisk ledarstil där medarbetarna får både frihet och mandat.
Betyg:
Heppologi får fyra, skyhöga, klackar i betyg. Den är intressant, nydanande och lättillgänglig som få ledarskapsböcker lyckas vara. Det enda jag personligen saknar är lite mer forskning och djupare analys kring varför denna metodik sägs fungera så bra. Men ja, det är min inre nörd som under läsningens gång har blivit mer nyfiken så jag vet inte hur representativt det är för gemene man.
Detta inlägg är en recension utifrån ett pressutskick och är ej sponsrat. Recensionen speglar mina personliga åsikter och tankar om den omskrivna produkten. För mer information om hur jag förhåller mig till samarbeten och PR återfinns i Bossbloggens PR Policy.
