Ledarskapsläxor från SJ’s uppsägning av sin VD

Det har blåst kraftigt om SJ de senaste dagarna där deras VD, Monica Lingegård, har sagts upp på grund av hennes ålder, 62 snart 63. Detta är kommunicerat av styrelsens ordförande och detta uttalande ledde till en massiv kritik och flertalet DO-anmälningar. Vad som slog mig när jag såg Dagens Industri förträffliga sammanfattning av turerna som skett på deras Instagram var det tydliga receptet för hur man gräver sin grav ännu djupare när man kommunicerar som ledare.

Att fatta fel beslut händer alla ledare och en del av dessa blir mer publika än andra. Idag ska vi se vilka ledarskapsläxor som SJ bjuder på just nu med uppsägningen av sin VD. Bild: Elland Gee on Unsplash

Recept: Hur ledares kommunikation snabbt kan göra allt värre

• Säg något som mycket troligt är diskriminerande

• Få massiv (berättigad) kritik

• Fortsätt hävda att du har rätt och säg sedan att det är utagerat

• Få mer kritik

• Använd ett externt ombud för att säga ” det var inte det jag sa från början. Det nya är dock hemligt”

Ledarskapsläxorna från SJ’s uppsägning av sin VD

Varför och hur blir detta fel? Okej, förutom det uppenbarliga grundproblemet < den troliga diskrimineringen genom att avyttra en VD på grund av hens ålder > är exempelvis följande problematiskt:

Miss: Man har inte tänkt igenom vilken anledning som anges vid pressmeddelandet (vilka har varit inblandade i att författa respektive godkänna detta?)

Ledarskapsläxa: Utöver att ha för vana att motivera dina beslut, stäm av med flera olika insatser hur du väljer att formulera ditt beslut. Välj de du stämmer av med omsorgsfullt för att minska risken att ni har för lika åsikter/perspektiv. Be också om sakkunnigt perspektiv på detta, exempelvis från HR.

Miss: Inte lyssna på den inkommande kritiken utan i stället hävda att du har rätt och sedan säga att ”nu är det utagerat”.

Ledarskapsläxa: Utagerat är vad du vill att det ska vara, inte vad som faktiskt händer och (som jag brukar nämna när jag pratar om Bosskartan) som ledare behöver du utgå från var ni faktiskt är och inte där du önskar att ni skulle vara.

Miss: Använda ett externt ombud när första uttalandet ändras.

Ledarskapsläxa: Genom att bara ändra det första uttalandet och inte rätta det signalerar du som ledare att du inte förstår vad kritiken handlar om. Att göra det genom ett externt ombud signalerar du 1. att du inte tyckte ditt ursprungliga uttalande var fel eftersom det inte är du som ledare som kliver fram och tar ansvar för ditt felande och 2. att du inte tar något ansvar för vad som utspelats de senaste dagarna. Inget ”jag har gjort fel?” eller ”jag ber om ursäkt” eller ”jag fattar att det här blivit kritiserat för att det var dåligt gjort?”. Niet. Nada.

Vad säger detta om ledarens och styrelsens värdegrund?

Ja, det vet såklart ingen. Men jag hoppas detta är ett undantag eftersom jag är tågåkare.

Vad hade kunnat göras annorlunda?

Här vill jag slå ett slag för FASSTA-regeln och att följa dess olika steg. Alla ledare gör fel, det är oundvikligt. Det som säger mest om ditt ledarskap är hur du tar ansvar för det som blivit fel.

Vad säger du som läser? Vad tar du med dig för lärdomar från detta händelse?

Mitt livs första klimatstrejk

Förra fredagen skedde något minnesvärt för mig. Dels var det första gången som jag var med i en demonstration. Dels var det mitt livs första klimatstrejk. Och i morgon är det dags igen! Jag fick frågan om det verkligen räknas som strejk om jag som egenföretagare lämnar jobbet när det ändå bara påverkar mig men ja, klart det gör. Det får förstås inte lika stor impact jämfört med om ett stort företag hade gjort det men hey, vi behövs alla i den här kampen. Dessutom kändes det grymt bra att nyttja strejkrätten som vi trots allt har av en anledning.

Från förra fredagen när jag var i Stockholm och kunde gå med i demonstrationen. En mäktig upplevelse!

Mitt livs första klimatstrejk

Jag är ingen miljö- eller klimathjälte. Jag ser stora hål i klimatdebatten. Inte minst när det gäller frånvaron av en vision om vad vi vill ha för samhälle. Ock, hur vi ska ta hand om dem vars arbeten går förlorade när vi ställer om vårt leverne. Eftersom hållbarhet handlar om mer än konsumtion. Likväl känns det som en skyldighet att strejka. För vi har bara en planet och vi är många som ska bo här. Då är alla sätt som kan bidra till förändring bra.

Samt, om vi ska vi vara krassa så är ju strejken det mest plågsamma verktyg vi som arbetskraft har. Gentemot våra arbetsgivare och gentemot det kapitalistiska systemet som har skapat vår välfärd på andras bekostnad. Utan arbetare, ingen tillväxt. Självklart sitter vi alla fast i och bidrar till kapitalismens ekorrhjul men är vi tillräckligt många kan kanske bryta sönder det och bygga något annat i stället. Ett system där välmående och lönsamhet kan få samexistera utan att döda vår planet på köpet.

Kommer du också att strejka i morgon?