Vad beror på ålderismen på

Ingen har väl missat, framförallt inte på LinkedIn, hur fler och fler talar om ålderismen som slår till med automatik när en fyller femtio. Jag ser nya rubriker och inlägg om det varje vecka. Akavia konstaterar i rapporten Ålderism i arbetslivet att sex av tio över sextio har upplevt ålderism och för en tid sedan ställdes frågan på Bloggbevakning vad det beror på - en mastodontkomplex fråga med många lager som jag tänkte vi ska ge oss på att försöka nyansera lite. Vad beror ålderismen på arbetsmarknaden på egentligen?

Ja, anledningarna är många och notera nu - denna analys är inget allvetande facit utan snarare resonerande slutsatser ur mitt sakkunniga perspektiv. Vill du lägga till fler eller andra sådana? Gör gärna det i kommentarsfältet!

Vilket bäst-före-datum en har i arbetslivet varierar kraftigt men att fler kan ge mer längre är en onyttjad resurs enligt rapporten från Akavia. Bild: Unsplash

Vad beror på ålderismen på

Några av faktorerna som spelar in är exempelvis:

Kombinationen av hög arbetslöshet → högt söktryck på de tjänster som finns plus lågkonjuktur → färre tjänster utlyses

Upplevd kompetensbrist hos arbetsgivarna vilket å ena sidan är en bieffekt av det kapitalistiska systemets strömlinjeformande effekt där färre ska göra mer. Å andra sidan är det också en effekt av hård tillväxtpress under många års tid vilket gör det mer riskabelt och dyrt att felrekrytera. Samtidigt vågar färre och färre satsa på att introducera, utbilda och träna upp sin personal, vilket i slutändan är deras förlust.

Detta leder ofta till både rädslobaserade rekryteringar samt en orimlig jakt på "den perfekta enhörningskandidaten" (som inte finns)

Lägg dessutom till en affärsmodell hos många rekryteringsbolag som handlar om att tillsätta så många som möjligt så snabbt som möjligt vilket då främjar att profilen som söks helst ska passa perfekt i en mall över hur den "perfekta kandidaten borde vara"

En menlös Arbetsförmedling där en handläggare för tio-isch år sedan tillsatte en tjänst på tio månader i snitt enligt Roland Paulsens studie Vi bara lyder.‍ ‍

Allt detta innebär att många söker de få tjänster som finns medan mindre tid finns att rekrytera och rädslan att rekrytera fel är stor.

Vad händer då?

Jo, nätverksrekryteringen ökar eftersom det känns bättre att rekrytera personer man känner eller som blir rekommenderade av någon man känner. Exempelvis presenterade Företagarna för ett gäng år sedan att 7 av 10 tillfrågade företag rekryterade via nätverkskontakter. Och om majoriteten av alla rekryteringar sker via personliga nätverk är risken väldigt stor att rekryteringen sker homogent, dvs att man söker och väljer kandidater som liknar en själv. Och ja, då riskerar tyvärr många på arbetsmarknaden att uteslutas för att det felaktigt upplevs som tryggaste att anlita någon som liknar de flesta andra i organisationen.

Faktum är att ålderismen varit en grej i arbetslivet i många år nu, på båda hållen. Men det syns såklart mer nu när tiderna är som de är nu, fler har blivit äldre, mår bättre och vill/behöver jobba längre och vi har sociala medier där det lyfts fram mer. Och ja, det är förskräckligt och borde aldrig drabba någon! Det kan vi väl ändå vara överens om?