15 December: Bästa investeringen som ledare

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och eftersom frågan för den femtonde december ingår i årssammanfattningen jag brukar skriva så formulerade jag om den till vad den bästa investeringen du kan göra som ledare!

Den billigaste investeringen du kan göra är att Bild: Marissa Grootes on Unsplash

Fråga: Vad är det bästa du kan investera i som ledare?

Mitt svar: Är absolut partisk i dessa frågor eftersom det är detta jag jobbar med men det minsta och billigaste som alla ledare kan och borde göra är att prioritera reflektionstid om inte varje dag så varje vecka. Då ger du dig inte bara möjligheten att bearbeta det som händer dig i vardagen som chef utan gör dig också mer grundad, närvarande och bättre som ledare. Utöver det bör alla ha en mentor som stöttar dig, du kan bolla olika frågor med men också utmana dig till att tänka annorlunda eller ge dig kunskaper du inte redan har. Sedan är utbildning och ledarskapscoachning alltid en bra grej. Du kommer alltid ta med dig något nytt oavsett om det gäller kunskap, nya perspektiv och spaningar från omvärlden. En annan väldigt underskattad investeringen att göra som chef? Det är att nätverka och att göra det i sammanhang som gör ditt nätverk diversifierat, det kommer du att tjäna på i flera olika bemärkelser - framförallt om du gör det med syftet att sprida ert arbetsgivarvarumärke och att spana in potentiella talanger att rekrytera.

Du som läser och som jobbar som chef? Vad är eller har varit din bästa investering?

Problematiken i Djerf Avenue-skandalen

Nu haglar dem, den ena krönikan och det ena inlägget efter den andra om Djerf Avenue-skandalen som förfasas över det som avslöjas i Aftonbladets granskning om Djerf Avenues dåliga arbetsmiljö, ett starkt bristande ledarskap från grundaren Matilda Djerfs sida men också uttalanden och beteenden som stark visar något annat än de inkluderande värderingar som bolaget gjort sig kända för att ha. Några röster hävdar att detta är klassiskt kvinnohat. Många skäller om unga influencers företagande och hur hiskelig Matilda Djerf är som chef. Men vilka fler nyanser än så finns det?

Detta är också ett exempel på när oumbärliga nyckelpersoner finns och därmed gör organisationen sårbar och utsätter den för en riskfaktor. Bild: Nick Fewings on Unsplash

Djerf Avenue-skandalen

Nummer ett. Brott mot arbetsmiljölagen ska tas på allvar och att fler än tio olika personer, medarbetare som tidigare anställda, har klivit fram med olika berättelser med liknande kritik, är allvarligt oavsett hur mycket eller hur lite av kritiken speglar hela sanningen. Arbetsmiljöarbetet är något alla chefer måste ta på allvar och alla i ledande befattningar bör utbildas, tränas i och arbeta med detta för att kunna göra en förändring inom organisationen - framförallt om man vill ha en genuint hållbar organisation. Detta kan inte betonas nog.

Nummer två. Det är inte kvinnohat att kritisera kvinnliga influencers bolag. Däremot är det problematiskt att det bara är Matilda Djerfs ledarskap som pekas ut och att hon ensam får klä skott för all kritik.

Å ena sidan är det naturligt och av betydelse eftersom det är hennes varumärke och person som ligger till grund för hela företaget. Å andra sidan, var är kritiken mot VD:n som är den som är ytterst ansvarig för allt detta? Som tycks ha tolererat problematiska beteenden eftersom de pågått över tid? Borde inte de kritiska stämmorna lyftas dit lika mycket som mot frontfiguren? Här kan jag se att granskningen faktiskt brister lite och att folks snabba kritik gentemot Matilda inte är helt rättvis. Hade hon varit en man hade kritiken troligtvis sett annorlunda ut vilket också är viktigt att kritisera även om exemplen som berättas ska tas på allvar.

Nu har jag inte insyn i Djerf Avenue så nedan punkter är generella utifrån forskning och erfarenheter i min yrkesroll:

De är inte ensamma

Fler företagsgrundare skulle behöva utbilda sig inom ledarskap, organisation och arbetsmiljö men också träna upp sina ledarskapsförmågor när de startar bolag. Att jobba som chef är en egen profession och det är i många uppstarts- och tillväxtbolag som har problem med att grundaren har en ledande roll och/eller personalansvar fastän de saknar kompetensen för det. Detta fenomen är alltså inte unikt för influencers eller unga influencers utan för många fler än så där majoriteten går under den mediala radarn.

Läs mer: Ledarskap för entreprenörer

Oumbärlighet är aldrig hälsosamt för organisationer

Oumbärliga personer, exempelvis att vara beroende av en persons varumärke, närvaro eller ledarskap kan ha sina fördelar ur affärssammanhang - detta om någon är hela influencerindustrin ett bra exempel på. Men ur företagsorganisationens synvinkel blir det i stället ofta skört och problematiskt. För vad händer om personen försvinner? Eller något komprometterande uppdagas? Då riskerar företaget att dras med i det.

Det finns risker inom familjestyrda bolag som måste förebyggas

Det finns exempel där ledarskapet i familjestyrda företag fungerar väl men det finns också problematiska fällor där upprätthållande av olämpliga beteenden, favorisering och nepotism är några av dem. För vem kan kritisera en chefs beteenden om hens familjemedlem är den man rapporterar detta till? Strukturer, kommunikationsplaner och tydligt ledarskap är några av flera faktorer som måste finnas på plats om detta ska undvikas.

Favorisering är ofta en mognadsfråga inom ledarskapet

Favorisering är lätt hänt men blir aldrig bra, en ledare behöver aktivt arbeta för och med att behandla alla medarbetare lika. Detta är ofta en mognadsfråga hos chefen utifrån om man har gjort grundarbetet som behövs för att kunna navigera balansen mellan att vara kompis respektive chef

Läs mer: Favoriserande chefer - när relationen blir lite för bra

När sprickan mellan den formella och informella organisationen syns är det sällan vackert

Alla organisationer som organisationsteorin kallar för en formell sida och en informell sida. Den formella sidan är typ organisationsschemat, värderingarna som man pratar om, varumärket man vill visa etcetera. Den informella är det som händer i vardagen där de verkliga värderingarna syns och när dessa två sidor är för långt ifrån varandra: då mår personalen kasst för att de upplever att den snygga fasaden är just det – en fasad.

När den informella organisationen dessutom då läcker ut publikt gentemot kunder och omvärlden riskerar det som hänt här att hända: förtroendet skadas och budskapen förlorar sin innebörd eftersom man inte längre litar på vad som är sant och vad som är en retorik for show. Denna spricka mellan den formella och informella sidan kan gå att laga, likaså organisations- och ledarskapskulturen men det kommer att krävas ett aktivt, medvetet och dedikerat arbete från högsta ledningen genom hela organisationen, tid och utbildning och arbete med alla chefers personliga ledarskap för att lyckas.

Läs mer: Formella och informella organisationer

Välj din chef och arbetsgivare med omsorg

Med det sagt, alla borde om man har möjligheten och privilegiet, välja arbetsgivare och chef med omsorg, Intervjua chefen på arbetsintervjun för att se hur hen pratar om sitt ledarskap. Intervjua andra medarbetare och personer som jobbat där tidigare för att höra om hur de har upplevt arbetsplatsen. Be om referenser och besök gärna arbetsplatsen för att försöka få en känsla för den informella organisationen. Låt dig inte förledas av ett snyggt eller trendigt varumärke utan att göra lite research först för dåligt ledarskap och brister i arbetsmiljön bidrar till ohälsa, lidande och i sämsta fall sjukdom och död. Det är det inte värt att ha i sitt liv om man kan undvika det!

Som arbetsgivare, att ha ett employeer branding räcker inte - ni måste leva och leda efter de värderingar ni säger er ha! Annars kommer ni inte kunna behålla varken personal eller kunder i längden.

För transparensen skull vill jag vara tydlig med att jag har skickat ett meddelande till Matilda och erbjudit hjälp med situationen även om jag misstänker att de kanske redan har tillgång till detta. Detta eftersom jag hellre hjälper till att lösa situationen än att bara fälla. Jag hoppas att de använder den här skandalen för att hantera den operationella situationen och ta tag i detta problemen så att de kan bygga en ny bättre ledarskapskultur som inte bara uppfyller Arbetsmiljöverkets regler och krav utan faktiskt också bygger ett bolag som är hållbart och framgångsrikt på riktigt. Världen behöver fler av dem!

14 December: En relation som förändrats

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den fjortonde december!

Sardellen: Berätta om en relation som har förändrats i år!

Mitt svar: En relation som varit, och fortfarande, är inne i en intensiv utvecklingsfas i år är min relation till min business och min VD-roll som egentligen inte är ny men känns annorlunda nu. Det här med att gå från enskild firma till AB och att bilda Bossverket var på papperet en baggis, administrativt ett pyssel men i min entreprenörsidentitet ett sjumilakliv.

Under hösten har jag känt mig lite splittrad och vilsen. Inte i jobbet jag gör men hur jag ska arbeta nu när bolaget ska växa. Och även om det stundtals är jättedrygt och asjobbigt (sådär som förändring tenderar att var stundtals) är jag också lite glad för det eftersom jag har ändå gjort detta i rätt många år nu. Vad kan och ska jag göra annorlunda? Hur kan och behöver jag uppgradera mig och sättet jag jobbar på? Jag har vuxit och det kommer att innebära lite förändringar för nästa år eftersom jag känner att min VD-hatt behöver omformas.

Det jag gillar med att driva företag är den här ständiga utvecklingen. Du kan inte bli för bekväm och du prövas dessutom hårt i att välja din egen väg om och om igen eftersom det finns så många olika bud om vad som är “rätt” och hur man “borde” göra. Är nästan en konst i sig att sålla vad för saker man kan lära sig av, vad som är relevant och vad som absolut inte är det.

Och ja, det här är en utvecklingsprocess som jag tycker om och samtidigt svär lite över för den är ansträngande. I gengäld tror jag också att det är värt att göra de sakerna som utmanar en till att bli bättre och jag tror att jag kommer titta tillbaka på den här tiden om några år och se detta växande som nödvändigt för mig. Eller hur? Har du någon relation som ändrats i år?

13 December: Popcornregn och tidsoptimism

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den trettonde december!

Sardellen: Berätta om något som gör det svårt för andra människor att kommunicera med / vara med / leva med dig.

Mitt svar: Hähä, detta är väl egentligen till för andra att svara på? Men jag tror att svaret skulle kunna variera beroende på vem du frågar och beroende på om det är i jobbet eller privat. På jobbet är jag en av mina svagheter att jag är dålig på att komma ihåg att svara på sms, meddelanden och mejl om jag inte gör det direkt. En annan är att popcornhjärnan jag har tenderar att löpa amok då och då vilket absolut kan resultera i popcornregn och ofta går det fort som tusan också. Privat ligger gissningsvis min tidsoptism i topp. Jag har också en förmåga att flytta in vart jag än befinner mig och risken är alltid stor att vi glömmer något efter oss.

Så nä, ingen perfektion här inte. Tur man är bra på andra saker som väger upp alla de där tillkortakommandena en har. Eller hur?

12 December: Bästa läsningen

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den tolfte december!

Sardellen: Vad var det bästa du läste i år? Man får välja fler saker!

Mitt svar: I år var första gången någonsin som jag gav mig själv en läsutmaning. Tänkte först läsa en ledarskapsbok och bokklassiker i månaden men det blev bara den sistnämnda som faktiskt hände och det gjorde jag ändå majoriteten av årets månader! Har inte läst decemberboken än men av de jag har läst i år får jag nog säga att Egenmäktigt förfarande och En världsomsegling under havet var de bästa. Neuromancers skitiga känsla uppskattade jag också. Gemensam nämnare för dessa tre? Språket. Haha, jag är en sucker för saker som är genomtänkta och välformulerade och alla dessa tre har verkligen sin egen tonalitet.

Tusen nålar. Så känns Lena Anderssons språk i Egenmäktigt förfarande tycker jag. Det är som att en hand tar tag om ens inre och vrider till på ett sätt som gör ont, är milt ångestframkallande och också lite kittlande. Ett tryck som det tog ett tag att lossa sig från när jag läst färdigt - och då var jag egentligen inte särskilt hänryckt av historien i sig?

Jules Vernes En världsomsegling under havet är svulstigt och målande och bara den första meningens konstruktion gör mig lycklig. Fler saker borde gå till hävderna!

Medan William Gibsons Neuromancer i gengäld då är rapp, trasig och mest full av droger, svett och stål. En känsla som säkerligen mest förstärks av att jag har Cyberpunks 2077 dundundun-slinga i bakhuvudet medan jag läste den. Men jag tycker att spelet har fångat snacket på ett bra sätt, det är en särskilt satsmelodi och tempo i språkbruket som jag (som gjort det här i fel ordning och spelat först och läst boken sedan) känner igen och uppskattar.

Nåja, nog med nörderi på den punkten. Insåg nu att ni kanske inte vet att jag en gång i tiden läst svenska språklig inriktning som utbildning på universitetet? Jag var vilse efter gymnasiet och visste inte vad jag skulle göra - så det läste jag i ett år där vi bland annat fick lära oss om svensk grammatisk från tolvhundratalet till idag. Klarade absolut inte den tentan eller läste klart alla poängen men jag fick en vän för livet, blev duktig på att läsa gamla texter och fick namnet på min favoritordklass: particip. Är lite ledsen över att ingen någonsin kommer att fråga mig om detta eftersom den om någon förgyller det svenska språket men vi skulle trots allt sätta stopp för nörderiet för idag.

Vad har du läst i år som du gillade extra mycket?