Vardagsresande

Jag vandrade över kanalen mot Sankt Petri i Malmö när jag kom att tänka på resande och hur vi ofta målar upp att det bara är långa semesterresor som räknas. Himla underskattat ändå. Tänk så många möten, samtal och upplevelser de små resorna i vardagen kan bjuda på. Blev såklart tydligt för mig idag för att jag först tänkte på Therese när jag parkerade bilen på kontoret och sedan sprang på henne på perrongen och fick därmed fantastiskt sällskap på vägen. Nåväl! Den här veckan hoppas jag blir min sista rehab-vecka från hjärnskakningen där jag kommer ta det fortsatt lite lugnare på jobbfronten och i gengäld börja träna igen.

Veckan börjar på resande fot men i övrigt ska jag faktiskt hålla mig på hemmaplan och väntar gör en skön blandning av klientarbete, möten och mycket fokustid. Allt kommer bli roligt men jag ser extra mycket fram emot fokustiden just för att jag behöver den. Tänk såhär:

Hänga på mitt gulliga kontorsrum. Ha ett doftljus och mysbelysningen tända. Vara barfota. Episk och flow:ig musik på låg volym i bakgrunden. Ömsom ritblock, ömsom datorn och skapa, färdigställa och fixa.

Ska bokföra med. Fixa med läkarbesök. Säkert vara lite trött efter träningen. Ska förhoppningsvis lära mig nya saker om en väldigt särskild nisch. Och ha rådgivning! Det ser jag också fram emot varje vecka, att inte veta vad för intressanta utmaningar som dyker upp i BossAkuten - lika spännande varje gång.

Hur ser planerna ut för din vecka?

Hjärnskakning

Ja men visst är det lite typiskt? Förra fredagen skulle jag (som jag alltid gör) avrunda mitt träningspass med att hänga ut ryggen från chinsstången med en hög låda under knäna när jag svimmar och landar med bakhuvudet i golvet. Troligtvis en nerv i kläm som var boven i dramat och jag mår fint i övrigt men som du säkert förstår så är det därför det varit knäpptyst från min sida hela veckan. Nästa vecka kommer jag börja jobba igen så smått och så får jag lägga på en arbetsuppgift i taget tänker jag. Heja, heja!

Känslan av kontroll är en illusion

En vanlig fälla att gå in i som chef är att känna behovet av kontroll, att man behöver ha det för att allt ska vara bra och för att man ska kunna slappna av. Problemen med det? De är flera.

Den första är att känslan av kontroll är en illusion. Ingen av oss har särskilt mycket kontroll på någonting alls egentligen.

Det är naturligt att vilja ha kontroll som ledare men känslan av att ha den stämmer tyvärr sällan och stämmer den är den inte nödvändigtvis bra. Bild: Milada Vigerova on Unsplash

Känslan av kontroll är en illusion

Nästa bekymmer är att en chef med behov av kontroll kan säga att de har hög tillit till medarbetare och högt förtroende för deras kompetens - men visar det inte - och då är tyvärr den så kallat höga tilliten och det höga förtroendet högst teoretiskt och något helt annat gäller i praktiken. Vad händer då? Jo, exempelvis:

• Tilliten och förtroendet tenderar att minska generellt i arbetsgruppen och organisationen

• Medarbetarnas engagemang och initivativförmåga minskar över tid eftersom “det inte är lönt” att visa varken den ena eller det andra. Tiden det sedan tar kan variera mycket beroende på hur mycket chefens kontrollbehov yttrar sig och hur organisationskulturen är i stort

• Chefen blir den som fattar alla beslut, stora som små, vilket tenderar att både öka arbetsbelastningen och ledtiderna

• Över tid är risken stor att mer och mer arbete hamnar på chefens skrivbord eftersom hen är inblandad i allt och i sämsta fall blir den som gör allt

• Risken finns också att kontrollbehovet slår över i en detaljstyrning, även kallat micro management. Och de allra flesta vet att detaljstyrning inte är bra eftersom det hämmar medarbetares initiativförmåga, ansvarskänsla och alla former av kreativitet. Ändå är det lätt att falla in i det när man är mån om hur slutresultatet ska bli eller känner ett stort ansvar för det

För att nämna några av bieffekterna och ja, detta helt i onödan just för att den där känslan av kontroll är inbillning. Den känns bra men är inte det, lite som rökning för en rökare.

Så hur ska man tänka då som chef, ska man då släppa taget om allt hur som helst? Nej såklart inte. Jag tycker en kurskamrat sammanfattade det bra med orden “jag vill ha koll - inte kontroll” när hon pratade om sitt ledarskap.

Med det sagt är det långtifrån alltid enkelt att byta ut behovet av kontroll mot koll eftersom känslan ofta är att "allt kommer att krascha" om den som är chef inte har kontroll på läget. Bild: Josh Seff on Unsplash

Koll i stället för kontroll

Vad innebär det att ha koll då? Jo, att vara närvarande och samtidigt sträva efter att göra sig umbärlig som chef. Genom att veta vad som händer och sker i verksamheten, hur medarbetarna mår och vara allmänt insatt är direkt nödvändigt om du som chef inte ska bli en bromskloss för de du leder.

Låt oss säga att alla arbetsuppgifter är syltburkar, som chef varken kan eller bör du ha ett finger i varje syltburk. Dels är det ohygieniskt men mest för att du bara har tio fingrar och inte heller kan bära hur många burkar som helst. Ge medarbetarna ansvaret att ha sina egna syltburkar som de hanterar. Se till att ha tydliga kommunikationsvägar er emellan samt arbeta aktivt med förtroende och tillit så att de kommer till dig som chef om någon av deras burkar går i kras.

Detta innebär inte att du som chef aldrig kommer att få någon sylt. Däremot kommer du få det i en mer lagom mängd då och då allteftersom medarbetarna blir mer vana vid att de har ansvaret för sylten och tar sig an det. Du kan ha koll på flödet av syltburkar, förståelse för processen och bidra när det behövs i stället vilket kommer att förbättra arbetsmiljön för både dig själv, medarbetarna och därmed organisationen i stort.

Varför det är jobbigt att släppa kontrollen och hur man kan göra det? Ja, det får bli en egen bloggartikel framöver! Men berätta gärna under tiden: hur ser din relation ut till kontroll och behovet av kontroll?

Lugnare vatten igen

Ny vecka och nu är det lugnare vatten igen! Helgen blev kanonfin med familjehäng både på lördagen och söndagen. Vi har spelat Drakborgen (som verkligen är det mest oförlåtande spel jag någonsin råkat på), köpt ny bil (hej då till att baxa in och ut minibossen genom förardörren på min lilla stjärna) och bara haft det bra i största allmänhet. Lyckades till och med rå på högarna med ren tvätt som har legat och väntat på att få uppmärksamhet alldeles för länge.

Mycket knacka tangentbord kommer det såklart att bli! Har utbildningsmaterial som ska sättas samman för kommande utbildningsuppdrag som jag är grymt peppad på.

Dagen idag har varit jättemysig och behagligt stillsam med reflektionsarbete, skrivande och ett jättefint walk and talk med en klok och rolig företagskollega. Nu när jag kikade igenom kalendern för veckan ser jag en massa tomt utrymme? Är bara torsdagen som innehåller utflykter bortanför kommungränserna än så länge så resterande dagar kommer tillbringas på kontoret. Kanske lite hemmajobb med? Vi får se hur jag känner för att lägga upp det! Att-göra-listan bågnar så det blir perfekt att få dyka ner i den utöver klientarbetet som väntar under veckan. Hur mår du och hur har du det?

Socialt värre

Tjenare! Hur mår du? Med mig är det finemang om än lite trött eftersom minibossen bestämde sig för att dagen skulle börja 05.25 i morse. Men strunt i det! Det har varit en megaintensiv och intressant vecka. Har blivit en massa övertid men också en massa gjort, mycket socialiserande och utbildningsmaterial skrivet. Utbildningspasset för Become a Boss gick klockrent, klientarbetet likaså och fick gästa en poddavsnitt där jag äntligen fick fråganom vad en kan lära sig om ledarskap från brädspel.

Var på flera föredrag med extremt spännande teman: ett om integritetsintrång inifrån organisationer och ett om gängkriminalitet och dess påverkan på och för arbetsgivare. En annan dragning var om etiska ledarskapsdilemman med avstamp i mänskliga rättigheter och den fjärde var med lyckoprofessorn, Micael Dahlen.

Visste du att den lyckligaste dagen och tiden på veckan är fredagar klockan 16.00? Jag hade satt mina pengar på klockan 15.00 när de flesta verkar checka ut mentalt men det är visst det faktiska steget in i helgen som uppskattas mest.

Du hör! Den här helgen behövs för att smälta alla intryck och upplevelser och jag ser fram emot att umgås ordentligt med familjen. Var planerat att vara borta en kväll på grund av event men det blev två på grund av ett strömlöst tåg där jag inte kom hem förrän långt efter nattningen. Så ser fram emot att hänga med mina fina grabbar! Hur har din vecka varit?