Träningen då?

Nu har jag tränat i… Två månader? Typ? Okej, jag ska kolla i almanackan… Yes! Två månader rätt så exakt av träning en gång i veckan där jag beger mig in till min gamla sjukgymnast i Lund för ett lugnt och metodiskt träningspass. Vi hade som initialt mål att hitta en lagom träningsnivå där jag cyklar som uppvärmning och sedan gör övningar i en mängd som innebär att jag är ungefär lika pigg när går därifrån som jag var när jag kom. Nu är jag förvisso småbarnsförälder och därmed aldrig pigg men denna inställning har varit nyttig för mig och även om jag är rejält tröttare de dagar jag har tränat har det varit på ett rimligt sätt.

Är allt annat än stark men det är gött att vara igång igen och jag ser fram emot de kommande stegen när träningen kan vara en ännu större del av min vardag.

Min sjukgymnast identifierade också att jag har muskler i armarna som är överansträngda. Ni som hängt här länge minns kanske att jag gjorde illa båda armarna för några år sedan och jag har haft problem med lite värk i musklerna där sedan dess. Men snart är det också förbi för nu lägger vi upp nästan varje träningspass så att jag tränar en halvtimme, fyrtio minuter och sedan får akupunktur och det har gjort skillnad till den grad att jag är smärtfri i ett par dagar efter varje pass. Hejdundrans trevligt!

Nu gäller det bara att hålla i och hålla ut i detta lugna tempo. Tur att man har en massa envishet att kompensera upp bristen på tålamod med. Lockas så mycket av att dra i väg och göra massor vilket också är anledningen till varför jag sökte mig tillbaka till min sjukgymnast. Hon kan konsten att både pusha och dra i handbromsen och är mästerlig på att avväga när hon ska göra vilket. Jag gillar det. Plus att hon petar på detaljerna i alla olika övningar och rörelser. Me like that.

Så, till dagboken alltså, nu i slutet på mars tränar jag en gång i veckan med sjukgymnast. Promenerar en halvtimme-timme fem dagar i veckan och stretchar lätt de flesta morgnar. Ja, och jagar min son X antal timmar om dagen då, hehe. Får se var jag befinner mig om några månader igen! Var är du på din träningsresa?

Tankearbete är också jobb

“Men vadå? Att sitta och tänka räknas väl inte som jobb?!”

Det är sällan ovan nämnda mening sägs högt på detta vis men normen är stark och präglas de flesta av oss. Man måste göra fysiska, synliga saker för att det ska räknas som jobb. Sitta i möten. Mejla en massa. Rapportera. Skriva presentationer. Medan tankearbete - oavsett om det handlar om strategier eller reflektion ska göras utöver det vanliga heltidsjobbet. Att sitta på kontoret och stirra rakt ut i luften? Nä, men då gör man inget. En promenad på arbetstid för att tänka på ett problem man behöver lösa? Skolk!

Oavsett om det rör sig om en brain dump, att marinera strategiska frågor eller reflektera så är tankearbete också jobb som ska göras på arbetstid och/eller fås betalt för. Bild: Thought Catalog on Unsplash

I jakten på ständig produktion och ökande tillväxt är det lätt hänt att tappa riktningen. Bara släcka bränder och till slut är de så många och dränerande att man inte hinner förebygga dem alls. Det är här tankearbetet spelar roll och ska absolut vara inkomstbringande.

• Vad gör jag?

• Vad ska jag göra?

• Vad borde jag göra?

• Vad ska jag strunta i att göra?

• Vad händer och sker runt omkring mig?

• Hur mår personerna i min omgivning?

• Hur mår jag själv?

• Vad ser jag för utvecklingsmöjligheter för verksamheten/arbetsgruppen/medarbetarna framåt?

Du ser, tankearbete är också jobb. Och detta är bara några exempel på frågor som är viktiga att ställa sig själv som ledare då och då och genom att göra det oftare snarare än sällan brukar ge resultat förhållandevis snabbt. Alla behöver och mår bra någon form av fokustid under sin arbetsdag för att kunna samla ihop sig, reflektera och sedan ta upp tråden igen.

Kan vi enas om att detta ska få vara en självklarhet i framtidens arbetsliv? Att du inte bara tycker att tankearbete är jobb utan att du 1. prioriterar för din egen del och 2. uppmuntrar andra till detsamma?

Tack!

Ps. Det gäller såklart bara tills vi använder oss av frasen “jag ska tänka på det“ för att skjuta på saker. Eller där tankearbetet används som ursäkt för att slippa ta tag i det som är jobbigt eller undvika att ta beslut. Det är en helt annan sak.

Berätta, hur mycket värdesätter du dina tankar? Får du lön för att tänka?

Snurr snurr

Hallå! Hur står det till? Med mig är det finemang om än matkomig som attan efter lunchen. Hade en och en halv portion med mig till jobbet och den där sista halvan satt där den skulle, haha. Tur då att jag har en dag som är nästintill obokad och därför kan ta det lugnare. Har en massa tankar som snurrar just nu. Vilka projekt behöver och ska jag göra framöver? I vilken ordning? Vad ska realiseras respektive vad ska få vänta lite? Ska nog göra en mind map på det och sedan har jag en walk and talk med en branschkollega senare på eftermiddagen som jag kan använda för att trumla detta mer. Det är lätt hänt att man 1. blir lite otålig 2. lite spretig och 3. vill göra massa saker på en gång om man inte passar sig. Och ja, med man menar jag absolut jag. Jag blir lätt både otålig, spretig och vill göra massa saker samtidigt.

Blir nästan lite som en häst som släpps på sommarbetet när det finns så många roliga och intressanta potentiella vägar framåt. Vill upptäcka allt!

Nu när arbetet med bildandet av Bossverket har landat och Become a Boss är igång känner jag att jag har lite extra utrymme och behov av att tänka framåt. Den eviga frågan vi alla företagsledare, entreprenörer och företagare ställer oss är: gör jag rätt sak nu?

För det vi gör idag kommer att påverka verksamheten om ett halvår, ett år framåt. Hur vet jag att jag gör rätt? Well, den som lever får se antar jag! Viktigast är väl trots allt att tänka till, göra något och så får vi se hur långt det räcker i slutändan. Eller hur?

Njuter än mer

Nä, men den här fredagskänslan skojar man inte bort! Har faktiskt fått gjort flera av de sakerna som känts som surdegar och har dessutom kunnat sitta en timme med min almanacka och strukturera upp… Allt. Har haft det i huvudet men det är alltid skönare att ha det på papper och den här stunden på mitt kontor med lite musik och elementet som porlar i bakgrunden med en kopp kaffe är fantastisk. Kan man sprängas av tacksamhet? Om ja är risken för att jag gör det snart.

Jag har och har haft extremt mycket att pyssla med i och med att jag går från enskild firma till aktiebolag. Men, sakta men säkert bockar jag av en grej i taget.

Veckans bästa?

Har varit flera ljuvligheter. Allra, allra bäst? Lunchdejten på byn med min son. Älskade lilla unge så fint det var. Och babysimmet som jag fick gästspela med ska vi inte ens prata om. Det var riktigt härligt! Men jag är också grymt glad över att ni vet om Bossverket nu, nätverksträffen i tisdags som var otroligt trevlig och roliga besked som människor jag gillar fått. Oh, och att jag fått en leverans med Bossblock och de blev precis så snygga som jag hoppades och trodde de skulle bli! Det är också en sådan liten grej som jag sett fram emot länge och är rolig att realisera.

Något som var svårt?

Jag hade faktiskt två saker som stressat mig för att jag inte riktigt hunnit med dem ordentligt men vet du? Nu är de gjorda och det är en sådan lättnad.

Helgen då?

Vet du vad… Jag ska bara vara ledig och checka ut helt från telefonen! Därav att jag skriver detta på fredagen för en gångs skull. Vi ska träffa vänner som jag saknat. Hänga lite i trädgården kanske. Bara skrota runt och fokusera på att ha det bra, återhämta mig och ladda batterierna.

Hur sammanfattar du din vecka?

Bossverket is born

Tadaaa! Det är dags att ni får också får veta nu vad jag pysslat med de senaste veckorna bakom kulisserna - det formella bildandet av Bossverket!

I juli 2016 startade jag Bossbloggen och inte ens ett år senare började jag att jobba heltid som ledarskapsutvecklare med de tre verksamhetsbenen:

• Utbildningar och föreläsningar inom olika ledarskapsfrågor

• Ledarskapscoachning, mentorskap och chefsrådgivning

• Det digitala beståendes av Bossbloggen och såklart grundandet av Bossbrudar

Under de här sju åren har jag gjort det under Bossbloggsflaggan men… Bossbloggen är trots allt bara en del av allt jag jobbar med och ibland har det blivit otydligt att jag gör mer än att blogga. Därför känns det fint att växla upp nu och ge företaget ett namn som speglar verksamheten ordentligt, för det är ett utbildningsbolag jag har strävat efter att bygga upp ända sedan jag startade.

Har blivit många glädjedanser här på kontoret allt eftersom pusselbitarna fallit på plats. Och djupa suckar och pustar när det inte funkat, haha.

Bossbloggen kommer såklart att finnas kvar! Bossbrudar likaså men det blir Bossverket som är paraplynamnet för “Boss-koncernen” vilket är superroligt och ytterligare en av de stora milstolparna som jag hade som mål när jag startade eget. Nu är vi här! Och nu börjar ett alldeles nytt kapitel.

Det har varit grymt mycket extrajobb med att ombilda bolaget, få allt registrerat, godkänt och på plats och allvarligt talat är det rätt mycket som återstår med. När jag startade Bossbloggen lade jag ner nio månader på research och ta fram alla detaljer med varumärket, logga, hemsida och allt. Allt var så förberett och genomarbetat och den här gången blev det helt tvärtom. Rubbet har behövt ske inom loppet av ett par veckor och ingenting finns i dagsläget. Samtidigt är skillnaden såklart att detta bolag inte börjar från noll. Jag kommer fortsätta jobba med samma saker som innan.

Hisnande pirrigt. Lite läskigt. Grymt roligt! Har redan hunnit lära mig massor trots att resan bara börjat och det känns symboliskt att mitt sjunde år som entreprenör och företagare fick bli såhär transformerande. Undras vad som ska hinna hända på de kommande sju åren? Du hänger väl med och ser efter?!