Låt födelsedagshelgen börja!

Hallå! Hur är läget? Med mig är det finemang. Jag är så redo för helg och känner mig osedvanligt pepp på att fylla år dessutom. Låt födelsedagshelgen börja, haha!

Igår eftermiddag spenderade jag halva eftermiddagen är i solen vid sjön. Så, så mysigt!

Tillbakablick

Det har varit en fullmatad vecka! Vi har kört BossMasters, jag har skrivit till bloggen, konsultat, jobbat med podden, skickat offerter, haft chefsrådgivning, gjort intervjuer och idag så lanseras det en riktigt fet nyhet i Bossbrudar så summa summarum är jag riktigt glad och aningens trött.

Veckans bästa

Allt ovan? Haha. Jo men det är nog så enkelt faktiskt. Jag har varit så trött och mått kasst hela februari och tyvärr också en del den här veckan men jobbet piggar upp!

Jag trodde först det skulle bli hemmajobb hela veckan men så hade jag oxh Alex poddgrejer som vi var tvugna att fixa. Vilket firades med finfika!

Veckans sämsta

Att jag fortfarande har en del migrän och inget riktigt biter på den. Men nästa helg har jag massage inbokat och jag hoppas innerligt att det kan hjälpa till att bli av med skräpet.

Veckans utmaning

Får vara migränen, den är inte jätterolig att dras med.

En bild till från igår bara. Mhm, så najs det var att hänga här!

Framåtblick

Ja, den här helgen innehåller lite smått och mycket gott. Kommer jobba lite, lite grand. Slappa jäkligt mycket. Kolla på målarfärg till huset. Äta i mängder. Hänga ute om vädret känns kul och mysa i största allmänhet tänker jag. Så fint!

Veckans ledarskapstanke

En viktig förmåga som ledare är att försöka förstå hur andras liv ser ut och därför vill jag tipsa alla om att kika på det här avsnittet av Go’ Kväll där Louise Vidlund (som jag intervjuade till artikeln om att vi måste ha ett arbetsliv där alla är välkomna). Vilken bossbrud hon är som har nått till den dit hon har gjort idag!

Hur har du haft det under veckan? Bra, kasst eller mittemellan?

Högkänslighet och ledarskap

Ny vecka = nytt poddavsnitt och den här veckan så pratar vi om högkänslighet och ledarskap. Ett ämne som vi har lyft här på bloggen flera gånger om så för er är det knappast en nyhet att jag är högkänslig. Däremot var det väldigt roligt att få granska mig själv i sömmarna och undersöka: vad är vad i min HSP?

Förra veckans avsnitt: Resiliens som ledarskapsvertyg

Högkänslighet och ledarskap

Sedan vi spelade in avsnittet har som vanligt tankarna snurrat vidare om saker jag har tränat upp under åren. Vi pratade om i podden om hur viktigt det är att inte ta över andras känslor men inte om hur andras känslor kan färga en och sitta kvar efteråt. Som fastklistrade. Så upplevde jag i alla flal det som barn. Idag är jag någon helt annanstans på den fronten. Inte framme eller fullärd men jag har slutat absorbera andras känslor. I stället skiljer jag stenhårt på mina och andras känslor blir inte påverkad av omgivningen på alls samma sätt längre. Berörd blir jag absolut men jag uppslukas inte av dem längre. Några verktyg som jag använder mig för att lyckas med det är exempelvis att jag:

• Skiljer på mitt och ditt och bara att se den gränsen tycker jag gör det lättare att förhålla sig till andras känslor

• Duschar av mig mentalt efter varje möte, klientsamtal och uppdrag. Jag går mentalt igenom vad som hände, vad jag gjorde bra, vad jag har lärt mig och hur det här kändes och sedan lägger jag det till arkivet.

• Har en stadig grund att stå på i mig själv. Det hjälper mig mycket i vardagen och även om jag är en känslomänniska deluxe med popcornhjärna, tusen idéer och ett jäkla tempo så har jag med åren, terapi och träning grundat mig. jag vet att jag klarar av nästan vad som helst om det skulle behövas och den insikten bidrar med.

Men ja, nog om det! Lyssna in veckans podavsnitt nu. Här eller på Podbean, Spotify, Acast alternativt iTunes. Dessutom är du givetvis varmt välkommen in till vår LinkedIn-grupp!

Och vi vill såklart gärna veta vad du tycker om avsnittet! Någon annan högkänslig som känner igen sig eller har du som högkänslig ledare några andra erfarenheter att dela med dig av?

Sara Karlsson: “Du och teamet är ett och ni gör det här tillsammans”

Torsdag innebär såklart ännu en Bossbrudsintervju och den här veckan är det dags för ett nytt möte i en ny bransch. Sara Karlsson är enhetschef för Lunds Renhållningsverk och beskriver sig själv som ”kundservicemänniska uti fingerspetsarna”. Hur ser hennes ledaruppdrag ut? Varför är socker hennes hemliga verktyg? Och vad har varit hennes största ledarskapsläxa genom åren? Det och mer läser du om här!

Sara Karlsson Foto: Privat

Hej Sara, vem är du när du inte jobbar?

− Hej! Jag gillar att jobba, haha. Skämt åsido, när jag inte gör det så håller jag några klasser på gymmet varje vecka som inspiratör vilket är kul eftersom det bara handlar om att sprida glädje. Jag bor tillsammans med en restaurangägare vilket gör att mat är en stor del av våra liv och sedan umgås vi också mycket inom i familjen. Så träning, mat och familj är väldigt viktigt i mitt liv!

Vad gör du idag och vad innebär det uppdraget?

− Idag jobbar jag som enhetschef på Lunds renhållningsverk. Det är en förvaltning inom kommunen där jag anställd som chef för fem medarbetare, tre inom kundtjänst och två inom rådgivning. Jag har varit här sedan maj 2020 och vårt uppdrag är att möta Lunds medborgare i alla typer av frågor gällande deras avfallshantering. Jag är kundservicemänniska uti i fingerspetsar men det är första gången som jag jobbar inom kommunal verksamhet och avfallshantering. Det handlar givetvis om kunden i fokus men det är en skillnad på att jobba kommunalt och inte vara vinstdrivande. Vi har inga säljmål som jag varit van vid innan och det är också ovant för mig att ha en så liten arbetsgrupp. Man blir mer sårbar när man är så få. Men det är så roligt att få bygga något nytt, framförallt när man som jag i det här uppdraget har fått mycket stöd och stora möjligheter till att göra det!

Vilka är dina bästa ledarskapstalanger om du får skryta om dem?

− Jag är genuint intresserad av mina medarbetare, bryr mig om dem och att vi tillsammans ska göra resultaten. Det tror bidrar till känslan att jag har deras rygg. Sedan är jag driven och berättar mycket om vad jag vill. När man gör saker med hjärtat får man inspiration på köpet och då blir det roligare att jobba.

− Ett hemligt knep är också att socker är en av de bästa grejerna för att få personalen på din sida! Att göra det där lilla extra för personalen som att dela ut kexchoklad en helt vanlig tisdag för att de är värda det eller baka en kaka till ett möte är ett så enkelt sätt att stärka gemenskapen på. På en arbetsplats jag jobbade på innan hade ett tag jättemycket övertidsarbete, då kunde inte jag som chef kliva in och göra medarbetarnas jobb men jag kunde beställa pizza och ta hand om disken. Att vara prestigelös och hjälpa teamet att må bra är viktigt för mig som ledare.

Vad arbetar du på att förbättra?

− Just nu handlar det om att gå tillbaka till mig själv eftersom jag har fått en personlig coach via jobbet där vi jobbar med det personliga ledarskapet och jag får jobba från grunden med mina värderingar och lära känna mig själv. Det är jätteintressant att förstå varför man agerar som man gör beroende på vart man kommer ifrån. Jag blir också en bättre ledare eftersom nu bättre förstår hur andra fungerar olika och hur kan jag bemöta dem där de är.

Vad har varit den viktigaste ledarskapsläxan som du har fått hitintills?

− Mitt första chefsuppdrag gick inte så bra. Jag fick en chefsroll och var ung, kaxig och tyckte jag ägde världen vilket till slut ledde att en medarbetare ställde sig upp och skrek inför alla att jag var den värsta chef han någonsin haft. Det var fruktansvärt men också ett uppvaknande för han hade rätt. Där och då insåg jag att jag inte kan diktera vad andra ska göra eller styra och ställa hur som helst. Vi fick ha ett krissamtal med en annan chef för att reda ut det och dessutom var det bara att be om ursäkt inför hela teamet och erkänna: ”Jag förstår varför ni känner såhär för jag har inte gjort ett bra jobb. Hur ska vi göra tillsammans för att avdelningen ska bli bättre?”. Efter det kunde vi ta oss vidare och jag lärde mig min läxa tack vare det.

Vad är ditt bästa råd till den som vill bli chef i framtiden?

− Tro på dig själv! Förminska inte dina bedrifter utan visa vad du kan. Hitta en mentor som du kan bolla tankar med. En är lite Bambi på hal is när man blir chef för första gången och att få extra stöd då ger större trygghet. Sedan tycker jag också det är viktigt att komma ihåg att du och teamet är ett och ni gör det här tillsammans. Din roll som chef är att vara närvarande, förstå den vardagliga problematiken, ha medarbetarnas rygg och hjälpa till när du kan. Inte genom att ta över medarbetarnas problem utan att hjälpa personen att lösa problemet för det är då ni löser det tillsammans.

---

Veckans Bossbrud är en intervjuserie med medlemmar i Facebook-gruppen för kvinnor som är eller vill bli chefer och varje torsdag släpps ett nytt avsnitt här i bloggen. Är du medlem i gruppen och kan tänka dig att berätta om din ledarroll eller dina ambitioner till att bli chef? Mejla direkt till clara@bossbloggen.se!

Sista dagarna som ung

Hallå eller! Hur är det? Här är det lite rivigt idag. På det bra sättet! Kände det när jag vaknade att jag har lite extra järn i kroppen. Orkar inte väga varje ord på guldvåg och jag är så less på att arbetslivet är ojämställt och ojämlikt. Men ja, det var inte det som jag egentligen skriva om nu. Jag lever ju mina sista dagar som ung nu och jag märker att det kräver en mental omställning. På söndag fyller jag 36. 30-jäkla-6. Hur gick det till?

Tur att man är en gammal och barnslig själ i ett så att man får njuta av alla möjliga åldrar samtidigt!

Ah well, till syvende och sist är jag ändå glad för ytterligare ett år till. Den mentala omställningen handlar mest om att jag alltid har varit så ung i jobbsammanhang och att jag behöver justera min egen självbild lite. Eller ja… Jag tillhör i och ör sig fortfarande det yngre gardet i min bransch och jag är fortfarande en hopplöst otålig millennial, haha! Så lär fortsätta vara det ett tag till även om åldern tickar vidare. Jag ser väldigt mycket fram emot att se vad kapitel 36 kommer att innehålla för spännande saker med tanke på allt det senaste livskapitlet har inneburit. Hur tänker du kring åldrande? Min farmor sa alltid att varje decennium har sin skönhet och det tänker jag på rätt ofta att hon hade rätt i.

Bella Malekian: “Teamwork is the dreamwork!”

Jag tror inte det är en nyhet för dig som läser Bossbloggen att Möt en boss är en av mina favoriter att skriva här eftersom det är så roligt att få lära sig mer om hur olika branscher fungerar och ta del av olika ledarskapsresor. Årets första avsnitt är inget undantag från det, tvärtom. Idag möter vi VD:n och grundaren av Malmö Dansakademi som delar med sig av de erfarenheter och klokskaper hon har fått under sina år som ledare samtidigt som hon har dansat professionellt över hela världen. Möt: Bella Malekian!

Bella Malekian Foto: Privat

Hej Bella, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

− Hej! Jag är 32 år gammal, har rötter i Iran men är född och uppvuxen i Malmö där jag bor idag. I vanliga fall reser jag jättemycket på grund av dansen men också för att jag älskar att resa, se nya platser, fota och filma.

Berätta om din karriär!

− Jag började dansa när jag var två år och jag är så tacksam att min mamma satte mig på dansklasser så tidigt. Persisk dans är en naturlig del av vår kultur så jag växte verkligen upp med det plus det faktum att min åtta år äldre syster lärde mig allt hon lärde sig på sina dansklasser. När jag var tre eller fyra år uppträdde jag för första gången och har sedan dess aldrig slutat, haha! Sedan dess har jag rest, uppträtt, undervisat, dömt eller tävlat i över 35 länder samt vunnit över hundra världsmästerskap tillsammans med min partner och våra elever. Idag så dansar och undervisar jag i ungefär tio olika dansstilar och har förmågan att bemästra nästan vilken dansstil som helst vilket har varit en styrka i min karriär eftersom att man då kan få fler möjligheter och jobbuppdrag.

− När jag var femton startade jag Malmö Dansakademi och det var för att kunna erbjuda fler dansstilar än bara jazz och balett. Själv var jag specialiserad inom orientalisk och latinamerikansk dans och jag har nu i femton år kämpat med att bevisa att alla danstilar är likvärdiga när det gäller teknik och utförande. I början fick jag jättemycket hat, folk rev ner våra affischer och jag möttes av så mycket rasism och fick ständigt höra att jag var för ung. Men ju mer motstånd jag hade desto mer kämpade jag och inom några år hade vi den största dansskolan i Skåne. Då ledde jag 35 klasser i veckan samtidigt som jag reste runt världen för att vidareutbildade mig själv eftersom det är viktigt för mig att alltid kunna leverera nya kunskap och hålla mig uppdaterad.

− Idag, innan Corona slog till, hade vi 3000 elever och hundra klasser i veckan med 45 anställda. VI är också det enda företaget i historien som vunnit två priser på Malmö Näringslivsgala och det är jag superstolt över. Det var många år jag inte ens berättade att jag var VD eftersom att jag mötte stå mycket motstånd för att jag var ung, kvinna och invandrare men när jag vann de priserna så vände allt. Helt plötsligt blev jag inbjuden till Sverigemiddag på kungliga slottet och vann ännu fler priser. Så nu hejar folk på mig fast jag egentligen behövde det när jag var femton år och ingen trodde att jag skulle lyckas. Men tack vare det lärde jag mig att stå på mig och att man måste stötta unga med visioner.

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

− Mitt jobb är så mycket mer än bara mitt jobb, jag lever och andas dans! Men mina arbetsdagar börjar ofta med administrativa saker och mejlen. Sedan kör jag koreografi, väljer musik, kläder, planering, schemaläggning, mixar musik och marknadsför våra dansklasser. Saker som jag inte är proffs på men blivit tvungen att lära mig för att kunna driva skolan vidare. Jag har såklart också hand om lärarna och ser till att de har allt de behöver och detsamma gäller eleverna. Så ja, mycket går ut på att se till att alla är nöjda. Sedan på kvällen så undervisar jag mellan tre och sex timmar per kväll, kommer hem sent och så är det en ny dag.

Det är jättemycket jobb och ibland undrar jag hur jag orkar. Men en viktig skillnad idag jämfört med tidigare är att jag nu ser oss som en familj och inte längre att jag måste göra allting själv. Jag gjorde det förut och det slutade med att jag gick in i väggen. Då insåg jag till slut att man inte kan ta på sig allting själv och att det finns andra som vill hjälpa. Så idag delegerar jag och delar ut arbetsuppgifter på ett helt annat sätt. Som ung ledare är det lätt att tro att du behöver respekt – nu har jag insett att det räcker med att vara lyhörd och hjälpas åt. Mitt ledarskap bygger på familjekänslan och att teamwork is the dreamwork!

Bella Malekian Foto: Privat

Varför vill du vara den som är boss?

− Jag lärde mig snabbt att jag var den som tog ledarrollen eftersom att jag gillar att göra saker på ett visst sätt. När jag var femton år tyckte jag att det var så mycket som jag saknade och genom att vara min egen boss kunde jag styra min vardag och gå min egen väg. Varför ska jag arbeta för någon annan när jag kan göra det för mig själv?

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

− Att vara den förebild i samhället som jag själv alltid har saknat! Min syster och mina föräldrar är fantastiska förebilder. De är så starka och så modiga och mina föräldrar har visat mig att man sitta i fängelse, uppleva krig, ta sig genom flykt och misär men ändå bygga sig ett nytt, tryggt liv. Men jag hade ingen förebild i samhället som hade mina drömmar och passioner och har lyckats. Istället blev jag dömd efter stereotypen att alla invandrare är kriminella. Så ju mer jag hörde att jag inte kunde desto mer kände jag alltid att jag måste motbevisa det. Mitt mål med ledarskapet är att vara den här förebilden som visar ”om jag kan så kan du”!

Allt i livet kommer med en fajt och ingen föds till att dansa eller driva företag. Men när man har tränat och sätter det där steget så får man en känsla av att det inte finns något som man inte klarar av. Jag har undervisat tusentals elever runt hela världen och dans är så mycket mer än bara steg. Mitt ledarskap är så mycket mer än att jag är danslärare. Dans gör så att vi känner att vi är mer lika än vad vi tror att vi är!

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

− Bra fråga! Det beror på vad man vill göra och vad som krävs av dig som ledare. Försök göra alla så nöjda som möjligt. Se till så att folk mår bra, gör de det så blir de nöjda och då kommer de tillbaka till din verksamhet. Man får svälja sitt ego och inse att det viktigaste jobbet som ledare är att se till så att alla känner sig hörda och sedda. Det har varit svårt för mig som har starka åsikter men jag har lärt mig att svälja mitt ego och inse att ledarskap inte handlar om att ha rätt eller fel.