Potentialen hos högkänsliga medarbetare

Eftersom högkänslighet som karaktärsdrag är förhållandevis nytt så är högkänsliga medarbetare ofta en outnyttjad resurs menar Forbes. Enligt deras undersökning så upplevde många av de högkänsliga som intervjuades att deras känslighet och förmågor inte alltid uppskattades av chefer och ledning. Istället hamnade fokus ofta snarare på deras svagheter som att de blir mer påverkade av stökiga kontorsmiljöer eller att de ska sluta känna efter så mycket. Så vad är potentialen hos högkänsliga medarbetare och kan du som ledare se och använda den på ett sätt som gynnar er alla? Både som team och för organisationen.

Läs mer: Högkänsligt ledarskap

Vi har tidigare pratat om fördelarna med högkänsligt ledarskap. Men det finns mycket som högkänsliga medarbetare också kan bidra med till arbetsplatsen i form av kreativitet, uppmärksamhet och inkännande. Bild: Anastasia Gepp från Pixabay

Potentialen hos högkänsliga medarbetare

Vi vill inte göra andra besvikna

Eftersom många högkänsliga har en stark empatisk förmåga blir vår ovilja att göra andra besvikna ofta starkare. Något som kan bidra både till att vi både har rätt attityd för att prestera bra på jobbet och samtidigt bidra till en stark teamkänsla (förutsatt att vi gör detta inom ramen för vår integritet).

Omsorgsfulla beslutsfattare

Enligt Forbes så kan många av oss högkänsliga kombinera förmågorna med att både kunna se detaljer och zooma ut och se helhetsbilden. En fantastisk förmåga när vi ska fatta beslut. Dock gäller det att vi får tiden på oss att göra det i vår egen takt och att det inte ska skyndas fram bara för att.

Vi har potentialen att växa

Eftersom vår omgivning påverkar oss i högre utsträckning och många av oss högkänsliga har en stor reflekterande förmåga så finns det en stor potential för oss att växa och utvecklas som individer och därmed medarbetare. Ja, förutsatt att intresset för det finns. Här kan ett coachande ledarskap göra stor nytta - framförallt om du som chef genuint uppskattar att se andra växa i sina uppdrag. Något som i sin tur gynnar organisationen om personer kan växa internt.

Vi ser detaljerna som andra missar

Som chef får du sällan höra eller se allt som pågår på jobbet när du inte är där. Det i kombination med att högkänsliga uppfattar mer av vad som händer och sker runtomkring oss och ofta ser fler nyanser och detaljer så kan den högkänsliga medarbetaren vara en guldgruva för dig som ledare. Det är troligt att vi kan ge dig input om detaljer som du annars hade missat!

Potentiellt starkt informellt ledarskap

Sensitiva personer fokuserar ofta på och lär känna människorna omkring sig och deras medkännande drag behöver inte innebära att de inte är beslutsamma samtidigt. Det kan vara en fantastiskt grund att stå på som ledare och därför kan det mycket väl innebära att den högkänsliga medarbetaren också har potentialen att vara eller bli en stark informell ledare.

Högkänsliga medarbetare kan med andra ord vara en fantastisk resurs för dig som chef att ta till vara på! Och en idé som föddes nu medan jag skrev denna artikel... Ska jag skriva en artikel om hur du som chef kan göra detta? Hade det varit intressant att läsa?

Februaris frivecka

Hejsan! Hur mår du? Med mig är det jättebra tack om vi bortser från armarna. Den här helgen var verkligen underbar även om M tråkigt nog har legat sjuk både lördag och söndag. Det här med två helt lediga dagar är verkligen guld värt, inte minst när man pluggar och alltid, alltid har det hängande över sig. Men jag har lyckats koppla bort det hyfsat och njutit till max av att försöka göra så mysiga saker som möjligt ändå. Bästa uppladdningen för februaris frivecka som börjar nu!

Läs mer: Mina ambitioner för 2020

Den här helgen har jag mest skrotat runt, upptäckt en för mig ny meditation, myst med syskonbarnen och hängt i skogen. Och! Skrivit en text bara för att det är roligt och inget jobb. Det hör inte till vanligheterna!

Februaris frivecka

Det här med frivecka är en av lärdomarna som jag tog med mig från förra året. Märkte nämligen hur de veckor som jag blockade från allt utom klientuppdrag/kunduppdrag som inte kan skjutas på blev ett väldigt viktigt andningshål under året eftersom jag fick tid att göra saker som annars inte hanns med. Så jag tänkte testa nu att ge mig själv en sådan i månaden och se hur det kan bidra i både jobb och mående. Förhoppningsvis positivt eftersom jag verkligen kan anpassa dagarna efter dagsformen.

Sen innebär inte det att jag kommer att ligga på latsidan, har tyvärr rätt mycket att stå i på flera fronter. Men det känns grymt lyxigt att få möjligheten att få beta av dem! Och ja, förutsättningen för det är helt klart jag inte åker på M's förkylning. Vi kan väl hålla tummarna för det? Jag hade nämligen velat hinna med att:

• Svara på det dussin med mejl som ligger i mejlkorgen

• Skicka offerter

• Korrläsa några intervjuer som jag har medverkat i

• Administrera lite

• Jobba med kommande Bossbrudsträffar

• Skriva en hel drös med texter både för bloggen och kund

• Träffa fysioterapeuten och förhoppningsvis få än mer hjälp i rehabiliteringen av armarna

• Plugga, plugga, plugga. Den här veckans målsättning är att göra klart den inledande datainsamlingen för uppsatsen och förbereda för den andra delkursen som jag ska läsa parallellt med uppsatsarbetet.

• Förbereda inför nästa veckas möten

• Och såklart fortsätta att oxytocin-boosta vardagen så mycket som möjligt!

I skogen var det regnigt och blött och alldeles underbart! Kändes dock väldigt bakvänt att springa på denna såhär i februari. Helt plötsligt kändes det mer som oktober.

Med förra veckans mående och M's förkylning i spel så tänkte jag för en gångs skull inte fästa mig vid hur många gånger jag ska blogga den här veckan. Vi får helt enkelt se! Men jag har både en efterfrågad artikel om högkänsligt ledarskap som jag tänkte dela med er och en rolig nyhet i alla fall. Resten får vi helt enkelt ta som det kommer. Vad tror du om det? Vad har du för ambitioner för veckan som kommer?

Migrän och forskningsöversikt

Hejsan! Hur står det till? I vanliga fall så brukar jag alltid skriva dessa inlägg i realtid på lördagsförmiddagen men vet du vad? Not today! Jag behöver en ledig helg efter den här veckan som har varit fylld av migrän och min forskningsöversikt. Så därför är det fredag eftermiddag nu i stället och jag ska försöka jobba undan de största måste-punkterna på listan innan jag tar helg!

Det har blivit mycket promenader i veckan vilket har varit sjukt fint även om det har blåst och regnat rejält!

Tillbakablick

Den här veckan har varit bra och utmanande på samma gång. Som jag skrev i måndags har jag haft ett bakslag med mina händer och armar det har tyvärr spillt över på musklerna i nacken som varit jättearga och gett mig migrän både onsdag eftermiddag och fredag morgon. Trist! Men min forskningsöversikt blev inlämnad i alla fall och det är alltid något.

Veckans bästa

Att tentan nu är helt inlämnad och får jag godkänt på den så har jag på mindre än fem veckor fått klart en hel delkurs utan att kunna skriva fullt ut. Bra jobbat ändå? Nu är det alltså bara uppsatsen och delkurs till kvar! En annan höjdpunkt var också poddinspelningen till Duktig Flicka Söker, blev ett intressant samtal om utmattning och att driva eget. Lyssna gärna och låt mig veta vad du tycker!

Fick testa ett, för mig, nytt sushiställe i onsdags med. Sushibaren i Slottstaden i Malmö. Riktigt, riktigt gott!

Veckans sämsta

Tänker inte ens skriva det. Det är för uppenbart, haha!

Veckans utmaning

Jag har medvetet och aktivt börja jobba för att höja mina oxytocinnivåer i kroppen eftersom jag märker att jag får stressreaktioner av att ha ont. Är svårt att slappna av när allt gör ont men jag gör mitt bästa både för att göra det och inte bli stressad av att jag inte kan jobba ordentligt.

Jag har också varit knäpp nog att bada i sjön i veckan. Det var fruktansvärt kallt men också roligt att prova på och nu har jag noll sug efter att göra det igen, haha!

Framåtblick

Den här helgen blir dubbelt upp med kalas och familjehäng men utöver det ska jag inte göra ett skvatt. Bara chilla och gå på massage.

Veckans ledarskapstanke

Övning ger färdighet. Något jag ser tydligt hos de ledare som jag har fått förmånen att följa från första dagen att de blev chefer till idag är hur stor skillnad tiden och görandet gör och desto mer de övar - desto bättre blir de snabbare. Är såklart ingen stor nyhet men desto roligare att se i praktiken när det sker. Så har du något du känner dig dålig på: öva, öva, öva!

Och ja, det var min vecka det. Du hör, det är mest fokus på hälsan nu. Hur mår du och hur har du haft det?

En ny livsläxa börjar ta form

Relativt ofta så brukar jag få nya insikter om mig själv (vilket har blivit ett stående skämt här hemma nu) och i söndags när jag låg på massagebänken så var det dags för en ny pollett att trilla ner. Känslan av att en ny livsläxa börjar ta form. Men innan vi går in på det påminner vi oss om kontexten. Det är nu 7,5 år sedan jag gick in i väggen, 6 år sedan jag blev sjukskriven och 4 år sedan jag började jobba heltid igen.

Idag benämner jag mig som nästan-frisk och anledningen till att jag inte är helt framme än är för att jobb tidigt behövde prioriteras före att bygga upp kroppen fysiskt igen. Det här har jag ägnat i alla fall tre år att råda bot på och började äntligen se fina resultat av det fram tills perioden innan jag skadade armbågarna.

Läs mer: Varför jag blev utbränd

Tänk vilken resa man gör ändå under livet. Är verkligen milsvid skillnad på Clara 24 år och Clara 34 år. För tio år sedan var det inte ofta jag satt såhär och njöt bara för att jag kände för det där och då. Ska bli roligt att se hur en kommer att vara om 10, 20 eller 50 år!

En ny livsläxa börjar ta form

Jag brukar försöka att undvika att romantisera bilden av utmattningen eftersom det är en sjukdom som suger stenhårt och en erfarenhet som jag på många sätt hellre hade varit utan. Men, samtidigt så känner jag också en viss tacksamhet över sakerna som jag lärde mig under traumat som den innebar. Dels så fattade jag att livet inte går ut på att jobba. Dels så förstod jag - både intellektuellt och emotionellt - att mitt människovärde inte har ett dugg att göra med vad jag jobbar med eller presterar.

Vilket är anledningen att jag tycker det här året där jag jonglerar skola, jobb och konsultuppdrag parallellt är så påfrestande. Inte bara för att det är ansträngande utan för att det inte linjerar med mina värderingar: jag vill inte jobba så mycket som jag gör nu. Men eftersom det är några ynka månader tills jag är klar nu så kämpar jag på och tycker, min skada till trots, att det funkar rätt så bra. De senaste veckorna har jag till och med börjat kunna slappna av i detta och börjat tro på att jag kommer att kunna klara av det här på ett sjyst sätt. Och som vanligt när jag börjar slappna av så händer det något.

Läs mer. Skillnaden mellan överarbetat och utbränd

Mitt i skeendet

Den här veckan har jag fått ondare i armarna igen och känner därmed en stress inombords som mycket beror på smärtan men som också är något annat och det var på massagebänken som det kom till mig. Det här är nog min tredje livsläxa från utmattningen. Att känna mig avspänd, både emotionellt och fysiskt, även i farten. I dagsläget är det definitivt det senare som är bekymret för min stackars kropp på grund av alla muskelspänningar jag har. Det återstår såklart att se om detta blir någon livsläxa eller inte. Men oavsett hur den slutar så är jag onekligen mitt inne i en slutfas som i sin tur är början på något nytt. I can feel it.

Och ja, det är egentligen alldeles för tidigt att dra några slutsatser än. Samtidigt kändes det fint att få skriva av sig mitt i skeendet och det ska bli spännande att blicka tillbaka och se vad som hände egentligen. Det allra mesta blir trots allt ofta klarare i retroperspektiv.

Vad säger du som läser och har erfarenhet av utmattning, vilken eller vilka var dina största lärdomar från detta?

Ledarskapsläxor från The Crown

I snart 68 år har hon varit statsöverhuvud och är därmed den kunglighet som har lett det brittiska kungahuset under längst tid: drottning Elizabeth II. I dramaserien The Crown har vi nu under tre säsonger fått följa kungahuset från 1946 – 1977. Vilka ledarskapsläxor från The Crown ser vi? Let's find out!

Så, innan vi börjar. Om du inte har sett serien och det första tre säsongerna men kommer att vilja göra det spoilerfritt - spara denna artikel som ett bokmärke och läs den senare. För här kommer det att finnas några spoilers.

Läs mer: Olika ledarsstilar i Game of Throness

Är det möjligt att se några ledarskapsläxor från the Crown? Absolut! Bilden är från 1965 på Queen Elizabeth II, i år har hon varit drottning i 68 år. Bild: Annie Spratt on Unsplash

Ledarskapsläxor från The Crown

Alla organisationer har sin kultur

Varje organisation har sin organisationskultur och i denserien går den inte att missa med tanke på den rojalistiska etiketten med denena stränga ritualen efter den andra. Genom att ha starkt traditionellaritualer och regler för allt så förstärks å ena sidan känslan av gemenskapbland de som befinner sig inom organisationen samtidigt som den distanserar desom står utanför. Ett exempel när det blir extra tydligt är alla gånger en nypremiärminister får den långa raddan av instruktioner inför sitt första mötemed drottningen. När de efter tag sedan har lärt sig vad de får göra och intefår göra så blir etiketten istället en trygghet att förlita sig på. En läxa attta med sig härifrån är att börja granska din egen organisation – vad har ni förolika små rutiner och ritualer i er vardag? Vilka hierarkier och maktbalanserfinns?

Välj en partner som inte hotas av din position

Ja, det här med makt är inte alltid så enkelt och än mindrei en era där könsrollerna var än mer snäva än vad de är idag. Ett starkt minnefrån seriens första säsong är hur svårt det är för prins Philip att accepteraatt hans hustru är den som ska gå först ut ur flygplanet och hur han alltid skahålla sig bakom henne. Som tur var har tiderna förändrats en del sedan dess ochkvinnor med makt som tjänar pengar är väl inte ett riktigt lika hårt slag motmanligheten längre. Men om du kan, välj din partner med omsorg så du slipperbolla ansvaret som din position innebär och samtidigt hantera en mansbebis som hotasav så kallade starka kvinnor. Vad det nu är för starkt med att vilja görakarriär nu 2020.

Som högsta chef måste du vara närvarande i krissituationer

1966 så sker en fasansfull olycka i gruvstaden Aberfan.Trots mängder med varningar har företaget National Coal Board dumpat restavfallpå berget bredvid byn och en dag i oktober så börjar kolslam att glida ner överbyn som en lavin över grundskolan. Fruktansvärt och det porträtteras starkt i avsnittetAberfan. 116 barn och 28 vuxna omkom och precis när raset har blivit känt såber premiärministern drottningen att åka dit men hon gör det inte medmotiveringen att ”folk blir handlingsförlamade om de ser mig där”. Men istället så kritiseras hennes beslut hårt som respektlöst och att hon inte bryrsig. Sensmoralen som gäller alla ledare, än mer ju högre position som du har,är att du måste vara närvarande direkt när stora krissituationer sker.

Den stränga fasadens effekter

En annan av de tydliga röda trådarna i serien är hur plikten alltid går före allt annat. Vill du studera drama? Nja, glöm det. Du behöver åka till Wales ett halvår nu. Vill du gifta dig? Det passar sig inte. Den kungliga plikten trumfar alla former av personliga intressen och den stränga fasaden, som fanns sedan tidigare, förstärks av drottning Elisabeth II med åren. Syftet är att upprätthålla det svala och mystiska glansen över kungahuset men vad blir effekten? Ja, detta går såklart bara att spekulera kring men det vi kan se från både serien och andra exempel från verkligheten är att det kan tära hårt på individerna och inte minst relationerna internt när individernas intressen ständigt, oförhandlingsbart och ibland oresonligt trumfas av organisationens.

Människor kommer, människor går men kronan består? Bild: Debbie Fan on Unsplash

Karismatiska ledare är inte alltid de bästa

Det blir snabbt i serien tydligt hur stora skillnaderna är mellan drottning Elisabeth II och hennes syster Margaret. Elisabeth är återhållsam, tråkig och blek jämfört med sin systers färgstarka, yviga och högljudda personlighet. Och i den tredje säsongen dras det till sin spets när prinsessan Margaret reser till USA och under sin vistelse lyckas säkra det nödpaket på 800 miljoner pund som Storbritannien behövde låna av USA. Hur? Genom att bete sig allt än kungligt om vi får tro dramatiseringen som målar upp president Johnson som extremt kritisk till de kungliga sederna. Något som i serien mynnar ut i en intressant diskussion mellan Elisabeth och hennes make om vem av systrarna som egentligen passar bäst som drottning. Och visst, prinsessan Margaret hade förmodligen älskat rampljuset och uppmärksamheten som kronan innebär. Men, hade det varit det bästa för organisationen? Tveksamt.

Vi har en tendens att romantisera karismatiska ledare men ofta behöver och mår organisationer bäst ett ledarskap som är tydligt och konsekvent. Det behöver inte utesluta att karismatiska personer kan vara både och, det är såklart möjligt, men likväl något att beakta. ”Tråkiga” ledare är inte alltid dåliga. Sedan kan det såklart diskuteras om det inte borde vara organisationens struktur och behov som avgör vilket ledarskap den ska ha snarare än att ledarrollen ärvs – men det är en annan fråga.

Bubblare: Sussex Royal

Okej, detta har inte med serien The Crown att göra eftersom serien, som det ser ut idag, bara kommer att sträcka sig till och med fem säsonger. Men! I och med att den ändå rör sig om det brittiska kungahuset så tar jag med den ändå. I januari i år gick prins Harry med sin fru Meghan ut på sin Instagram Sussex Royal med beskedet att de härmed ska fortsätta arbeta för kronan, men börja välja sina egna tjänsteuppdrag och börja dela sin tid mellan England och Nordamerika. Något som inte alls var förankrat med hovet som snart kontrade med ett pressmeddelande som sa att det här var en komplicerad process som behöver diskuteras vidare.

Det jag tycker är intressant här, baserat på det vi i allmänheten fick se i form av formella pressmeddelanden, var den tydliga frontalkrocken mellan en traditionell och konserverad organisation och två av dess intraprenörer. Som dessutom är millennials och vill göra sin grej och kombinera den med sitt kungliga uppdrag - även kallat äta kakan och ha den kvar-visionen. Who can blame them? Well, detta föll dock inte i god jord hos kungahuset som till slut gick ut med informationen att prinsparet officiellt lämnar sina kungliga titlar och uppdrag. Dessutom måste de betala tillbaka kostnaderna för renoveringarna för sitt boende, en summa på cirka 30 miljoner kronor.

Och vad är det som är spännande med det kan man undra? Jo, det är för att vi millennials ofta spås ha (och redan har) en påverkan på dagens och framtidens organisationer och arbetsgivare. Men här blev det ett tvärnej från organisationen som hellre fasade ut dessa nya idéer än öppnade upp sig för dem. Vem kommer att förlora mest på det? Personerna som stängs ute eller organisationen som fortsätter sätta traditionen främst? Time will tell! Jag vet i alla fall vilka jag sätter mina slantar på i det här fallet.

Vad säger du som läser? Har du sett serien? Har du några särskilda ledarskapsläxor som du tar med dig från den?