Vänner, vänner, vänner

God morgon! Eller ja, god förmiddag snarare. Hur är läget? Med mig är det asgött. En av de sakerna som jag är sämst på att prioritera i livet är just vänner. Vet inte varför. Eller jo, det vet jag. Tiden och orken räcker inte riktigt till så ofta som jag skulle vilja. Vilket är dumt eftersom de ger mig så mycket pepp och energi i vardagen. I Stockholm började jag dock fylla på kvoten igen, i fredags steg den ytterligare och igår kom en av min äldsta och närmsta polare över och käkade middag.

Läs mer: Tre bra saker

Glömde förstås i vanlig ordning att ta en enda bild från igår. Men såhär glad var jag!

Vänner, vänner, vänner

Så jäkla fint att få hänga med någon som verkligen känner en och ens bakgrund väl. När man kan prata om allt, stort som smått. Underbart och jag känner mig lyckligt lottad att få ha så många fina vänner omkring mig även om det ibland är svårt att hinna med att underhålla relationerna såsom jag hade önskat. Oftast blir det bara per telefon det händer, även om det förstås är bättre än ingenting. Och det viktigaste är väl trots allt att man vet att man kan höra av sig den dagen det är något. Att dörrarna står öppna.

Är du bra på att umgås med dina vänner? Eller har du som jag utvecklingsmöjligheter på den aspekten av livet?

Gräsänka, bubbel och ösregn

God morgon! Hur är det med dig? Själv är hon lite sliten efter att ha vaknat i ottan idag. Grabbarna skulle upp tidigt för att packa i ordning det sista inför svensexan och jag råkade vakna runt halv sju bara för det. Men det är fine! Jag har slappat rundor och nu ska jag beta av det jobb som jag prioriterade bort igår. Får ju passa på att göra det när en väl är gräsänka och det är ösregn ute. Men ja, nu är det första jobbveckan till ända och jag har ingen aning om vart den tog vägen riktigt men ska försöka få ihop tankarna kring den.

Har gått runt med känslan av att det har ösregnat hela veckan men nu när jag kikade igenom veckans bilder så insåg jag att det inte var helt sant. Så här fint var det ju under en av mina morgonpromenader.

Tillbakablick

Just det. Det dök upp saker som behövdes tas itu med omgående redan på måndagen och sedan har dagarna bara runnit ifrån mig typ. Jag har rensat undan i mejlen efter semestern. Känt mig stressad över att veta att jag har en fet att-göra-lista men inte ha en aning om vad som står på den. Försökt fundera på min höst. Fått roliga möjligheter och tillfällen som dykt upp från oanade håll. Vridit och vänt på ett dilemma som jag brottas lite med. Varit glad över att vara hemma och njutit järnet av att jobba från mitt tornrum.

Veckans bästa

Känslan av att få vara hemma. Vet inte om det är för att de rosenskimrande solglasögonen är på men vardagen känns så superdupermegamysig i det här huset. Älskar verkligen att vi får bo här. Det är också skönt att få skriva igen - kände ju under semestern att jag aldrig skulle kunna göra det igen men det har börjat lossna redan. Plus! Jag har fått roliga besked om min sjukgymnastik vilket är ett, för mig, stort och viktigt steg i min utmattning. Men berättar mer om det senare!

Jag har också fått vara med som sommarinspiratör hos Entreprenörden och fått några riktigt roliga förfrågningar i höst. Dessutom var gårdagens röstjobb lika kul som vanligt och jag har haft några riktigt peppande möten både IRL och över telefon. Sedan var det också så kul att få er respons på inlägget om att prata om kläder - kul att det inte bara är jag som gillar det!

Var så kul att få prata om vad jag gör hos Entreprenörden. Att bygga bolag är verkligen tidskrävande men bland det bästa jag någonsin har gjort!

Veckans sämsta

Tveklöst att jag har känt mig stressad och kluven. Men det har jag tänkt att råda bot på idag genom att skriva ner allt som snurrar i skallen på ett enda långt A4 och sedan sortera upp i lämpliga actions. Oftast är det ovissheten snarare än uppgifterna i sig som stressar mig och det går ju som var att lösa med rätt så enkla medel.

Veckans utmaning

Hmm, det är nog att vissa av era kommentarer inte syns här i bloggen. För jag har noll aning om vad det beror på och än mindre hur vi kan lösa det. Jag ser att ni har kommenterat med textraderna är bara tomma... Får undersöka det närmare!

Var faktiskt lite ledsen över att inte kunna besöka Malmöfestivalen i år, älskar att äta där. Men en lunch blev det i alla fall och ja, den här kantarellklämman var ljuvlig.

Framåtblick

Är gräsänka nu i ett drygt dygn och ska passa på att maxa det rejält med jobb, kompishäng, springa en sväng i ösregnet och att dricka lite bubbel. En riktigt fin blandning av livets goda!

Apropå livets goda, måste förresten ta med en bild till från igår när jag och Alex besökte Alice och Kattens tesalong i Lund för första gången. Vilket fantastiskt ställe! Älskar ju när saker är genomtänkta och det här fiket är verkligen det. Ser fram emot att få kura där i höst med en kanna te.

Veckans ledarskapstanke

Det jag har tänkt på mest kommer nog att få ett eget blogginlägg framöver. Annars har jag funderat mycket på det här med karriärvägar. Hur snabbt saker kan ändras och vilka olika möjligheter som kan finnas om man har kontaktnätet och ett öppet sinne. Inte för att jag själv ska göra några stora förändringar utan detta har väckts tack vare en av mina klienter. Det är både superkul och spännande att få följa era olika karriärer och ledarskapsresor.

Och ja, det var min vecka det. Hur har du haft det? Har det varit bra?

Låt oss prata om kläder på jobbet

God morgon! Hur är läget? Med mig är det fint. Är på väg till Malmö för att gå på möte, göra röstjobb och annat kul. En sak som jag tänkte bli bättre på höst är att prata om kläder på jobbet. Office wear alltså. Jag är inget modelejon, shoppar knappt alls men tycker att kläder är superkul. Det kan stärka humöret, spegla vem man är, tilltala det kreativa sinnet, beröra, uppröra... Ja, lite allt möjligt. Och jag är ju typiskt en humörmänniska när det gäller detta. Jag tar på mig det jag känner för just nu och klär mig såsom jag känner för oavsett vad folk tycker och tänker om det. Har, med undantag för en tid under gymnasieåren, gjort så och nu börjar jag verkligen känna att jag börjar hitta min stil. Inte minst på jobbet.

Den här tyllkjolen är lätt ett av mina bästa kap någonsin. Färggladare än vad jag brukar bära men det går inte att inte känna sig kick ass i den.

Kläder på jobbet

Så, anledningen till att jag känner lusten och behovet av att prata högt om det är att jag ofta får höra att folk blir peppade av det. Att frågan ändå dyker upp regelbundet vad man bör ha på sig som ledare. Därför kommer vi att snacka om office wear oftare och mer regelbundet här på bloggen framöver (skrik gärna till om du tycker detta är en ASBRA eller URKASS idé). Gjorde en del i bloggens yngre dagar men då hade jag fortfarande svårt att ta mig själv på allvar när jag skrev om så ytliga, menlösa ting. Förhoppningsvis har jag mognat lite sedan dess som bloggare.

Detta känns som en nystart och vad passar bättre då än att kika på min inspiration board för min klädstil? Nä just det. Kika gärna på den här. Fördelen med att göra en sådan är att det blir mycket enklare när ett eventuellt shoppingsug kickar in. Passar detta in med min vision? Är svaret nej - då blir det inget köp. Likaså om det är ett nice to have snarare än need to have.

Har funderat lite på hur en kan sammanfatta min vision och landat i att en kontorsklädd version av Dita von Teese bäst passar som beskrivning. Inte varje dag men det är ändå förebilden. Klassiskt, gothigt, eget och genomtänkt. Jag har en bit kvar till min drömgarderob men tänkte ändå att det är dags att börja dokumentera min resa dit. Så, förbered er på fler outfitbilder här framöver! Och eftersom min kamera är trasig får vi nöja oss med mobilbilder och självutlösare det anno modeblogg 2005. Men det kan vi väl göra en gemensam ansträngning att försöka överleva va?Har du förresten någon vision om hur du vill klä dig på jobbet? Dela gärna med dig, vore jättekul att höra.

Semesterglimtar

Ni vet ju redan att jag är ovan vid att vara ledig och den här sommaren var förstå gången någonsin som jag var ledig hela fyra veckor i sträck. En ocean av tid kändes det som när jag stängde ner datorn för sista gången. Med facit i hand gick det superfort och här kommer ett långt inlägg med några semesterglimtar för att se vad som hände egentligen. Är tacksamt att blogga just för att man får spara och arkivera sina minnen på det här sättet. Skrev ju vad jag ville hitta på i sommar och jo, det blev nästan som jag tänkt mig det.

Semesterglimtar

Visst är det gulligt vårt lilla hus? Kan inte sluta förundras över att vi bo här - helt magiskt. Rätt så mycket tid har förstås gått åt till att ta hand om den här lilla pärlan. Ha besök. visa upp det. Rensa. Städa. Ställa i ordning. Njuta!

Mycket ogräsrensande har det blivit och sakta men säkert så har rabatterna och uteplatsen fyllts på med blommor och blad. Vi är båda trädgårdsnybörjare men tycker det är så roligt att lära oss mer för varje dag. Sakta men säkert byter vi ut mot trevligare saker och vi vågar knappt åka nära någon handelsträdgård eller Plantagen för vi blir helt tokiga och vill ta med allt hem, haha.

Första veckan gick mest åt till att fixa med huset men det blev också ett par dopp i svärmors nya pool. Min kärlek! Och retsamheten i att jag inte tänkte på att ta bort den där vattenslangen.

Jag gillar att måla och renovera möbler men shit vad tråkigt det är att slipa dem. Usch och fy. Men snart är soffan klar för att målas i alla fall. Vi började också på projekt "städa ur verkstad/förråd" eftersom allt lösöre där kom med på köpet när vi fick huset. Mycket är förstås skräp som ska gå direkt till tippen men vi har också hittat en hel del fina fynd! Som ett större utebord och en utesoffa som jag började slipa.

Var ute en dag när det såg regnigt och kallt ut ute och så var det i själva verket kvalmigt och jättevarmt. Var helt felklädd med mitt underställ kan jag lova - men det var så härligt att få vara ute och kunna gå i flera kilometer utan att få ett bakslag orkesmässigt.

Sedan efter den första veckan, som var rätt så intensiv, började Mackan jobba igen och jag skulle spendera tre veckor själv. Vilket var både jättehärligt och utmanande. Framförallt eftersom vädret har varit rätt så kasst. Min bästa återhämtning är annars att slänga mig på en filt i solen och bara ligga där men tyvärr har det inte blivit mycket av den varan eftersom det har regnat mest hela tiden. Eller varit grått, mulet och kallt. Så då har jag fått hitta på andra sätt att försöka vila och ja, då har jag förstås mest sovit i mängder och varit ute.

Dels har jag varit ute i skogen och vandrat, suttit vid en sjö och ätit lunch. Dels har jag spenderat X antal timmar ute på vår altan. Flera dagar har jag tagit ut liggunderlag där och legat hela eftermiddagarna under flera filtar och bara lyssnat på suset i träden.

Det blev också mycket bakande, mest pajer (eftersom det är det jag kan bäst). Plus att det blev mycket matlagning. Skämde bort M med tvårättersmiddag nästan varje kväll i typ två veckor. Och det bästa var egentligen att få spendera dagarna helt i mitt egna huvud. Jag orkade knappt prata med någon. Inte skriva. Knappt umgås. Jag har bara velat vara själv och ifred. Till slut började jag rent utav hata mitt jobb. Känna hur blotta tanken på mejlen eller att föreläsa fick mig att rysa. För att inte tala om att skriva blogginlägg - gick runt och undrade över hur i hela friden jag någonsin skulle kunna skriva igen? Det kändes som om mina ord helt tagit slut.

Den tuffa lilla katten alltså... Hon har varit så sur på mig för att jag är ute så mycket i sommar.

Som tur var hade jag tidigare under ledigheten läst detta blogginlägg hos UnderbaraClaras och där fick jag orden på vad jag kände. Jag var helt enkelt inne i den andra ledighetsfasen. Så jag fortsatte skrota runt i mina myskläder och isolera mig. Försökte börja vänja TicTac till att vara ute (för hon vill gå ut men vågar inte) men ja, det slutade med att hon satt bakom mina axlar och hängde i stället. Det största undantaget från min isolering var möhippan för min svägerska som blev en riktigt rolig tillställning. Den kommer jag dock inte publicera några bilder från, haha.

Sedan avrundades semestern med att åka till Stockholm och eftersom det var första gången på flera år som jag åkte upp utan att jobba passade jag på att ta mig ut i utkanterna av stan och hälsa på vänner jag inte brukar hinna träffa annars. Kändes för övrigt jättekonstigt att inte jobba på tåget på vägen upp men upp kom jag och efter en kvick fika med Isa hamnade jag hos Paulinas ljuvliga familj som har en fantastisk. Efter två dagar där åkte jag runt och hälsade på min lettiska släkt, träffade vänner, gick över halva söder i ösregn mitt i natten (sjukt mysigt! Även om allt i min väska var blött två dagar efter det). Och på söndagen var det dags för anledningen till att jag åkte upp till Stockholm överhuvudtaget:

Nämligen dopet där jag skulle sjunga för min barndomsväns son. Så fint och så roligt att få hänga på Dalarö igen. Är så vackert där ute! Tror att det var typ tjugo (!) år sedan jag sjöng solo i den här kyrkan första gången.

Och ja, sedan var det dags att åka hem igen! Med facit i hand borde jag nog ha varit ledig lite längre. Har haft mycket att processa och bearbeta mentalt och även om jag känner mig betydligt mer utvilad än innan blev jag inte helt klar. Som tur var känns det good enough och jag har ju som tur var hittat tillbaka till skrivandet igen. Så det känns fint! Nästa år siktar jag på att försöka ta sex veckors semester. Och det enda som inte gjordes på min listan inför sommaren var att spela Pandemic Legacy season 2 - i gengäld är inte augusti slut än. Så det är inte omöjligt att det hinns med i alla fall.

Hur har din semester varit? Har du haft det bra?

Låt folk jobba som de vill

En sak som jag har funderat över mycket genom åren är heltidsarbetet som norm. Den uppstod under industrialismen när våra liv delades in i treskift. Åtta timmars arbete, åtta timmars sömn, åtta timmar fritid. Nu, mer än hundra år senare, är det fortfarande standard. Trots att antalet stressade personer i arbetslivet ökar radikalt. Måste vi ha det så? Hela vårt samhälle är en socialt påhittad konstruktion. Baserat på oss som verkar i det, våra traditioner och lite till. Kan vi inte då göra om och göra annorlunda om vi vill det? Så låt folk jobba som de vill och därmed så mycket eller så lite som de vill, orkar och har har råd med.

Att få anpassa jobbet efter livet är viktigt. Ibland vill och kan en jobba mer och ibland mindre. Något som bör avspeglas mer i arbetslivet och möjliggöra att fler kan jobba. Bild: StockSnap från Pixabay

Låt folk jobba som de vill

Självklart behöver vi förvärvsarbete som drar in skatter och bekostar vår välfärd. Jag säger inte att alla ska sluta jobba. Däremot ifrågasätter jag normen som säger att du måste tillhöra arbetslinjen till 100 procent och det alltid. Varför är det inte mer socialt accepterat att ta en paus och jobba mindre i de perioder av livet en upplever att man behöver det? Om man har råd att inte ha ett sommarjobb som student eller har råd och ork att bara jobba 75 procent - då kan väl det få vara lika bra som något annat?

Möjligheter att få jobba heltid som deltid och variera det oavsett vart i karriären som en befinner sig borde vara en självklarhet. Att jobba deltid är lika bra som att jobba heltid. Det är precis lika värdefullt och lika viktigt. Och, obs, ska absolut inte utnyttjas så att personer som jobbar deltid förväntas göra ett heltidsarbete. Men om möjligheterna är lika stora att jobba deltid som heltid så bidrar det till att fler faktiskt kan få plats i arbetslivet. Då spelar det heller ingen roll om det är förmågan eller viljan som avgör varför en inte kan jobba heltid, fler får plats och fler kan bidra och må bättre på köpet.

Tumme upp: Moderna arbetsgivare som erbjuder både heltids- och deltidsanställningar!

Tumme ner: Arbetsgivare som passar på att lägga löneökning under två procent bara för att medarbetare är föräldralediga, sjuka eller på annat vis borta från jobbet.