Veckan jag helst glömmer

Heeeeej! Hur är läget? Äntligen så kan jag skriva igen! Fy fan vad tråkigt jag har haft det, detta kan lätt sorteras in i kategorin som veckan jag helst glömmer. Först låg jag pall i tre dagar med feber och utan röst. Sedan kom rösten tillbaka och febern försvann men infektionen kröp ner i lungorna i stället. Mysigt! När det sedan började lätta i slutet på veckan så fick istället min ena lymfkörtel spatt och svullnade upp till storleken av en stor golfboll. Jättekul det med. Not. Har bara kunnat göra absolut minsta möjliga jobbmässigt - vilket har inneburit att jag har behövt prioritera mina kunduppdrag. Därav har det varit knäpptyst här hela veckan. Ett riktigt antiklimax och igår var jag riktigt deppig och grinig.Idag är första dagen som jag känner mig nästan frisk så ska försöka vila och ta det lugnt hela helgen nu så att jag kan jobba som vanligt igen på måndag. Men från och med nu tänker jag att bloggen ska rulla på som vanligt i alla fall. Har saknat er! Tycker alltid att jag känner mig mer... Grundad när jag får prata med er varje dag. Skrivandet och samtalen vi för har en bra effekt på mig på det sättet. Jag stannar upp mer, tänker och reflekterar mer. Vilket är skönt för det är mycket som snurrar i huvudet nu med bokmanus, kommande projekt, jobbuppdrag och hustankar. Men ja, mer om det framöver. Ska vila lite till så hörs vi i morgon igen. Hur har du haft det sen vi talades vid sist? Berätta!

Sjuk med borttappad röst

Ja, vi kan väl lugnt konstatera att den här helgen i-n-t-e blev som jag tänkt mig. I stället för att jobba lite och götta mig i att vara ledig blev jag sjuk i stället. Sjuk med borttappad röst. Har kunnat säga typ fem meningar på hela helgen? Suck! Mår som tur var bättre idag men kommer nog inte att kunna normalt jobba i morgon though. Sätter mitt hopp till tisdag-onsdag istället. Efter sjukan i december blev jag påmind om att en blir mycket, mycket sjukare om man inte ser till att bli frisk innan man drar igång igen så ska försöka undvika en favorit i repris nu. Så vet ni var ni har mig! Förhoppningsvis kan vi höras lite snabbt i morgon igen, annars blir det lite senare i veckan.Jag håller tummarna för att du mår bättre än vad jag gör och du kan väl hålla en tumme eller två att jag blir frisk illa kvickt? Vore himlarns tacksamt!

Wednesday wear

God morgon! Hur är det? Själv är jag på väg till Sjöbo för att tillbringa dagen här. Ska bli roligt att skolas vidare in i jobbet. Så medan jag gör det tänkte jag att vi skulle prata lite om kläder. Business wear närmare bestämt.Har nämligen tänkt att jag ska bli bättre på att fota BisFit's det här året. Inte för att jag köper nya kläder särskilt ofta men för att det ändå är ett roligt ämne. Så här kommer en wednesday wear från... två veckor tillbaka? Tror jag. Kallt var det att fota i alla fall. Kallt och så blåste som det som sjutton. Minns att jag tänkte att det kanske vore bättre med att börja med fotandet fram mot vårkanten i stället, hehe. Men några bilder blev det i alla fall!Är så glad för klockan M gav mig i julklapp. Det gråa armbandet passar verkligen till allt!Så! Mer spännande än såhär blir det inte vissa dagar. Den här kjolen är dock ett plagg som jag kommer att slita på tills den faller i bitar med glädje. Den passar verkligen till det mesta så länge klackarna är höga nog.Har du något sådant favoritplagg som du hoppas ska hålla i evigheters evigheter?

Två steg fram och ett steg bak

Så kan vi sammanfatta känslan som jag hade efter sjukgymnastiken i tisdags: två steg fram och ett steg bak. Var helt kaputt hela dagen igår. Men! Idag har jag som tur var mått mycket bättre igen. Inte hundra men bättre. Vilket har behövts. Har så mycket jobb som har hängt över mig. Hur mår du idag?Först har jag jobbat med Boken större delen av dagen och nu är mitt synopsis bara en korrläsning ifrån att skickas in. Ska bli så infernaliskt spännande att se vad den får för respons. Sedan har det förstås varit en del arbete med Stressgäris, Bossbrudar, svara på kommentarer och några mejl. Har gått från 45 till 23 nu så det börjar likna något, hehe. Så, nu ska jag stänga ner datorn. Är inte helt färdigjobbad än men resten kan jag göra analogt så ska göra det i väntan på maten. Finns en risk för lite kvällsjobb men ja, förhoppningsvis går det kvickt.Så ser det ut här en torsdag mitt i veckan. Fast, det är väl förstås närmare slutet på veckan nu. Är det onsdag man säger så om egentligen?

Vanliga myter om jämställdhet

Det finns både en, två och tre olika myter om jämställdhet. Så därför tänkte jag att det skulle kunna vara intressant att syna några av dem lite extra i sömmarna. Till min hjälp har jag Sandra Lindström, legitimerad psykolog, från Jämställd vardag som föreläser om den ojämställda stressen.

Det finns många olika myter om jämställdhet och just därför tänkte jag att vi ska syna dem lite extra i sömmarna. Bild: Pixabay

Vanliga myter om jämställdhet

Myt: Det är omöjligt att det blir jämställt i praktiken

Kort svar: Det kanske det är men förhoppningsvis och förmodligen inte om vi går till botten med de strukturer som skapar ojämställdheten. Men om vi inte försöker så kommer det inte hända någonting alls.

− Jag tänker att hela den här meningen blir ett hinder i sig. Att säga ”jag är för jämställdhet! Men…” Då är risken stor att man inte gör någonting alls för att det känns så stort och hopplöst. Byt ut ”men” mot ett ”och” i stället och berätta vad du kan göra i stället för att det ska hända, säger Sandra Lindström.

Myt: Jämställdheten har gått för långt

Kort svar: Nej, nej, nej. Vi har kommit en bit på väg men vi är inte framme i mål än.

− Forskningen visar tydligt att det fortfarande är ojämställt i vårt samhälle och arbetsliv även om framsteg har gjorts. Definitionen av jämställdhet handlar om att alla ska ha lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Det är som att säga att demokratin har gått för långt eller det är för mycket fred i världen, säger Sandra Lindström.

Myt: Vi har en jämställdhets- och likabehandlingspolicy – det räcker väl?

Kort svar: Njä. Det är superbra att ni har en men det gäller att ni lever efter den med.

− Börja gärna med att läsa igenom den och fundera över vart ni är på väg. Sedan måste man omvandla mål till delmål och konkreta beteenden. Om ni är 98 procent män och vill anställa fler kvinnor så kanske det inte går att bli 50/50 på en gång. Då är det bättre att ha en plan som man jobbat emot med små konkreta steg som gör skillnad på riktigt, säger Sandra Lindström.

Myt: Illusionen om att män och kvinnor gör karriär på samma villkor

Kort svar: Det finns en hel del forskning som visar att män och kvinnor varken arbetar eller gör karriär på samma villkor. En del av den finns sammanfattat här: forskning om ojämställdhet.

− Det spelar ingen roll att kvinnor har fler meriter eller mer utbildning. Det är svårare att vara kvinna och ta sig fram i hierarkierna som arbetslivet har, säger Sandra Lindström och fortsätter:

− Om man bara rekryterar dem som man gillar så kommer det fortsätta att vara skevt. Vi måste ha en mer demokratisk men också mer medveten rekrytering i affärslivet.

Myt: Men män och kvinnor är ju olika!

Kort svar: Jo men visst är vi det. Men i grund och botten är vi människor.

− Det finns absolut biologiska skillnader mellan kvinnor och män men ofta är likheterna mellan kvinnor och män mycket större än olikheterna, säger Sandra Lindström.

Myt: Fast, kvinnor är ju skörare

Kort svar: Uteblir pga skribent har storknat pga är skör kvinna. Eller nä, kanske inte.

− Så är det inte. Kvinnor är hårdare drabbade när det gäller exempelvis sjukskrivningar men det beror inte på att kvinnor är skörare. För det första befinner sig fler kvinnor i arbetsmiljöer som gör dem sjuka eftersom det är så dåliga arbetsförhållanden. För det andra behöver många kvinnor prestera mer jämfört med sina manliga kollegor för att deras leverans ska räknas. För det tredje så tar fortfarande kvinnor ett större ansvar i hemmet vilket kan liknas vid ett dubbelarbete, säger Sandra Lindström.

Vad säger du som läser? Har du hört någon av de här myterna förut eller har du någon annan att lägga till på listan?