Skriv Clara, skriv

Hej från skrivbubblan! Hur är läget? Med mig är det bra fastän jag nog håller på att bli lite förkyld. Känner mig matt och seg i kroppen och igår sov jag nästan mer än vad jag jobbade. Idag är det dock bättre igen så förhoppningsvis klarar jag mig om jag tar det lugnt, vilar mycket och äter ordentligt. Annars är det verkligen att knacka tangentbord som gäller här. Skriv Clara, skriv.Lägger text efter text i färdigt-högen och njuter av tillfredsställelsen att känna att jag gör ett bra jobb. Alltså inte produktionsmässigt nu, utan att jag lyckas skriva texter som är bra, känns relevanta och givande utan att det kostar mig särskilt mycket energi. Jag har i och för sig inget emot att lägga mycket energi i en text. Men om jag får välja föredrar helt klart den här känslan av flow som jag har just, hähä.Hur har du det idag? Är allt bra? Saknar er här i kommentarsfältet så dela gärna med dig av läget ditt. 

Så använder du LinkedIn #likeaboss

LinkedIn är idag den digitala plattform som används mest inom affärslivet men själv har jag varit lite osäker på hur jag ska använda den. Å ena sidan gillar jag den skarpt och tycker det är så roligt att lära känna nya människor. Samtidigt tycker jag den är lite svår. Det blir lätt lite glossigt och tillrättalagt. Så, även om jag känner mig rätt så haj på sociala medier, passade jag på att ställa några frågor till Nina Jansdotter. Hur använder man LinkedIn #likeaboss?

Hej Nina! Vad säger du som expert på sociala medier, måste man vara med på LinkedIn?

− Man behöver ingenting, men det är ett bra sätt att få nya kontakter och enklare bli hittad av personer du redan känner.

Det sägs ibland att LinkedIn och Facebook blir allt mer lika varandra, vad tänker du om det?

− Det är väldigt många som säger att LinkedIn blir mer och mer likt Facebook eftersom det är möjligt att skriva statusar idag. Men för mig är det mer karriärfokus på LinkedIn och att det är lättare att knyta kontakter där även om man inte har träffats IRL förut. Sedan tycker jag att man, på LinkedIn, kan man gå mer pang på på businessen medan Facebook är mer personligt.

Vilka är dina tre snabbaste tips till den som har en LinkedIn-profil men inte är särskilt aktiv där än?

− Ha en professionell bild. Det är jättemånga som fortfarande inte har bild alls och det är bra att ha en tydlig avsändare. Använd gärna en professionell fotograf om du kan och klä dig som om du ska på jobbintervju eller viktigt möte. Du behöver inte vara stylad till tårna men ha inte på dig sommarklänningen.

Tips nummer två då?

− Det man undrar när man går in på någons LinkedIn-profil är ”vem är detta?”. Så låt din sammanfattning svara på den frågan. Sedan måste den inte vara skriven i sten utan det kan vara väl värt att titta på andras sammanfattningar, se hur de har gjort och förbättra din tills du känner dig nöjd. Har du chefsambitioner kan du absolut tjäna på att prata högt om det och kom ihåg att ha en ordning i din korta sammanställning så att det viktigaste syns först!

Och sist men inte minst?

− Kommentera, gilla och bidra med att lägga upp saker själv, då får man ut mest utav LinkedIn. De som är blyga kan värma upp genom att gilla, kommentera hos andra först och sedan börja göra egna uppdateringar. Alla kan skriva att de är säljande men visa det i stället genom att göra en film med dina bästa säljtips och lev ditt CV. Bjud på godbitarna av dina kunskaper. Då kommer du att sticka ut. Framförallt om du ger dig in i och skapar diskussioner och visar att du kan jättemycket om ditt expertområde Inte minst lär dig, ställ frågor till andra och lär dig. På det sättet kan LinkedIn bli en levande kompetensutveckling.Vad säger du som läser? Använder du LinkedIn något och så fall hur?

Utmaningar för blivande kvinnliga ledare

Minns ni att jag i våras skrev min B-uppsats för mina studier? Men jo, det gjorde jag och intervjuade då kvinnor som vill bli chefer. Närmare bestämt om vilka utmaningar för blivande kvinnliga ledare. Med facit i hand kunde jag nog inte ha hittat ett mer givande ämne. Jag är så glad och tacksam över att ha fått prata med de här fantastiska kvinnorna och ta del av deras tankar. Det var både intressant och lärorikt, inte minst när jag sedan fick läsa än mer litteratur och teori i ämnet.

Så, eftersom jag tänker att ingen annan än jag är intresserad av att läsa en rapport på trettio-någonting sidor tänkte jag sammanfatta några av de slutsatser som jag kom fram till. Av respekt till intervjupersonerna är detta givetvis anonymiserat. Men det var nio kvinnor i åldern 15-34 från hela Sverige som intervjuades. Studien hade givetvis en vetenskaplig avstamp (eftersom den gjordes i min akademiska utbildning) men jag vill på intet vis påstå att detta underlag är stort nog för att klassas som vetenskapligt bevisning. Läs den därför som en trendspaning och dela gärna med dig av dina egna tankar om framtidens ledare!

Vilka utmaningar kan vi se för kvinnliga blivande ledare? Det var min frågeställning inför ett av många skolarbeten som författades under min utbildning. Bild: Pixabay

Utmaningar för blivande kvinnliga ledare

Först och främst vill jag säga att jag är så taggad på att se hur vårt arbetsliv kommer att se ut om tio år. De kvinnor som jag talat med här - och alla andra jag möter i min var, ni gör mig så hoppfull med ert driv, ert engagemang och er omtanke. Det känns så betryggande att få se och ha er som chefer i framtiden.

Att få det första chefsjobbet

Hälften av kvinnorna lyfte svårigheterna att få sitt första chefsuppdrag och såg det som den potentiellt största utmaningen. Vissa trodde rent utav att det skulle bli svårare att få jobbet än att utföra det. Något som känns vansinnigt tråkigt. Desto roligare var det att de hade alla en mer eller mindre uttänkt plan för hur de skulle studera eller arbeta sig fram till den. Några ville klättra internt, några starta eget och andra komma in utifrån.

En personlig reflektion som jag har gjort utifrån detta är att nätverk spelar roll. Jag gillar inte att åtta av tio jobb tillsätts genom nätverkskontakter men det är tyvärr en av spelreglerna som vi har att förhålla oss till i dag. Så, tills vi har kommit på ett mer rättvist sätt att rekrytera ledare: nätverka, nätverka, nätverka.

Berätta högt att du vill bli chef och be om hjälp för att få bra kunskaper, relevanta erfarenheter och rätt positioner. Välj din närmsta chef och bolag noggrant om du vill avancera internt. Jag hoppas innerligt att organisationerna inser sitt eget bästa och ger er möjligheten att inte bara komma in utan också leda och förbättra dem.

En av flera intressanta saker (tyckte jag) var hur villkorat ledarskapsambitionerna ändå var. Om inte organisationens värderingar och struktur finns på plats så skulle de jag intervjuade hellre välja bort chefsrollen än att ta den. Bild: Pixabay

Organisationens värderingar och struktur är avgörande

En annan slutsats som jag fann oerhört intressant var att organisationens värderingar och struktur var avgörande för att de intervjuade kvinnorna ens skulle vilja ha ett chefsuppdrag. Önskemålen var förstås individuella men ett genomgående mönster var att de skulle relativt platta med generöst handlingsutrymme och ha sunda värderingar när det gäller jämställdhet och mångfald. Dessutom betonades det hur viktigt det var med stöd och support från den närmaste chefen och att hens ledarskap var bra.

Arbetsgruppen som utmaning

Det största, gemensamma utmaningen visade sig vara arbetsgruppen. Detta eftersom en på förhand inte kan veta vilken typ av arbetsgrupp man ska leda och att det kan bli problematisk. Framförallt som yngre kvinna. Att alla grupper kräver olika typer av ledarskap hade alla god förståelse för om och de var också väldigt optimistiska till att det skulle bli bra med arbetsgruppen över tid.

Ledarskapet är villkorat

En glädjande överraskning var att ledarskapet för flera av intervjupersonerna är villkorat. Om inte stödet från närmsta chefen finns, om inte förutsättningar för att kunna göra ett bra jobb finns. Då kommer majoriteten av dessa intervjuade kvinnor inte heller vilja ha chefsjobbet. Något jag anser vara en väldigt, väldigt hälsosam inställning till ledarrollen.

Kan du få hjälp av din nuvarande chef för att bli bättre förberedd inför ditt egna första chefsjobb? Ja, då ökar chansen för att det kommer att bli lättare för dig att lyckas. Bild: Pixabay

Självmedvetenheten var stor

En annan slutsats som jag kunde dra var att självmedveten var stor hos intervjupersonerna. De hade inte alltid på förhand hade reflekterat över hur de vill vara och inte vara som ledare men ändå hade de självinsikt om sina styrkor, svagheter och utvecklingsområden. Flera uttryckte också stor respekt inför att man förmodligen inte skulle vara den perfekta ledaren från dag ett utan såg det som läroprocess. Vilket det är. Även om alla uppvisade den här lovande självdistansen så stack person ut lite extra. Hon var än mer medveten vilka effekter hennes beteenden kunde ha i den framtida ledarrollen och arbetade redan nu för att förbättra dessa inför sin framtida ledarroll. Den främsta skillnaden mellan henne och övriga intervjupersoner? Det var att hennes chef aktivt förberedde för att bli ledare inom organisationen.

Andra utmaningar

Andra utmaningar som lyftes i studien var balansen mellan arbete och privatliv, att förverkliga sin ledarskapsfilosofi och att lära sig de nya arbetsuppgifterna som tillkommer med uppdraget. Där skiljde det sig dock mer mellan intervjupersonerna om vilka utmaningar som uppskattades som svåra och inte. En annan gemensam sak var att nästan alla bedömde att de skulle klara av ett ledaruppdrag idag om det behövdes. Även majoriteten sa att de gärna ville ha mer erfarenhet i ryggen innan det var dags.

Jag hade i den här artikeln också tänkt lyfta upp vad litteraturen anser vara de vanligaste fällorna för förstagångsledare men vet ni? Det får bli ett eget sådant framöver. Annars kommer den här texten aldrig ta slut, haha. Men vad säger ni som hänger här och som vill bli ledare i framtiden? Kan ni känna igen er i detta eller ser du andra typer av utmaningar i ditt kommande ledarskap?

Trägen vinner och dags att tända lampan

God morgon! Hur är läget? Med mig är det strålande tack. Börjar dock undra vad som händer. I lördags vaknade jag ju halv sju av egen maskin. Idag klockan sex. Who am I? Dock blir jag glad för det. Även om jag starkt motsätter mig bilden av den framgångsrika entreprenören som skuttar upp klockan fem och springer fem mil, mediterar och skriver tjugo sidor av sina memoarer före frukost så gillar jag mornar. Eller ja, i alla fall så länge jag får sova tills jag har sovit klart.Annars har helgen varit störtskön. I lördags såg vi ju West Side Story på Malmö Opera vilket varmt kan rekommenderas. Ironiskt nog kändes den mer aktuell än någonsin. Sedan bestod söndagen av att titta på hus, storstäda och skriva hemtentans första fjärdedel. Är hela två veckor kvar innan hemtentan ska in så är inte bråttom men ändå skönt att ha den påbörjad så tidigt som möjligt.

Trägen vinner

Nu på morgonen så fick jag en påminnelse om att trägen vinner och det var precis vad jag behövde höra för hela den här veckan kommer att spenderas inne i skrivbubblan. Förutom hemtentan så har jag en stor lämning till en kund för ett av de få skrivuppdrag som jag gör. Dessutom så behöver jag skriva en massa för bloggen. Andra saker som jag ska hitta på är att: bokföra, boka in en massa möten, ha ett möte och några bloggintervjuer. Kommer med andra ord att varva mellan olika skrivuppgifter och att sitta hemma med att hänga på kontoret, i Malmö och på caféer för att hålla inspirationen uppe.Det här med att förverkliga sina drömmar är verkligen ingen quick fix. Jag har kommit långt på den tid sedan jag startade bloggen men som vi pratade om i förra veckan med att nå sina mål tar det tid att bygga något från grunden. Men det är bara att fortsätta ta en vecka i taget!Med det konstaterat är det alltså dags att tända flitens lampa. Trots min skrivbubbla så ska fortsätta följa den struktur som jag berättade om i förra veckan så det är bara att sätta igång dagen. Hur ser dina tankar och planer ut för veckan? Vad ska du hitta på?

Hantera akut besvikelse

Hej söndag. Jag hoppas ni mår bra idag. Sitter och funderar lite på det här med känslor. Vet med mig att jag inte är den enda här som klassas som känslomänniska. Som är högkänslig, känner mycket och kan pendla snabbare än vad medvetandet hänger med mellan olika känslor. I mitt tidigare, mer stressade liv, var jag rätt så bra på att stänga in vissa av de känslorna som man helst inte vill känna: sorg, besvikelse, ilska. Idag är jag bättre på att låta bli det, främst för utmattningen har dragit ner sträckorna mellan känslor till bare minimum. Däremot är besvikelse är en känsla jag fortfarande har lite svårt för. Blir som tur var sällan besviken men de gånger det är något som känns viktigt kan jag bli riktigt golvad av den.Dock har jag kärt mig nu att den, som allt annat, också går över. Jag behöver ett par timmar eller något dygn på mig att bearbeta den bara. Måste älta, muttra och svära över att det inte blev som jag ville eller hoppades. Sedan blir det bra igen och mitt vanliga optimistiska, jäklar anamma återvänder. Känns som en bra taktik för min del i alla fall och i efterhand kan det rent utav bli svårt att tänka mig att jag tog det så hårt. Just för att det är bearbetat och klart.Men det är mitt sätt att hantera akut besvikelse - har du några tips att dela med dig av? Eller är jag den enda som drabbas av detta någon gång då och då, hehe?