Helga vilodagen

Söndag, söndag, söndag. Jag älskar söndagar och är det något jag är bra på så är det att helga vilodagen. Ironiskt va? Jag är urkass på att ge mig själv ledigt. När jag väl är det så blir jag ofta rastlös och krypig i hela kroppen. Ändå njuter jag innerligt av det. Numera alltså. Det fanns en tid när varje ledig minut var uppbokad och planerad och "vila, det kunde man göra i graven". Som jag avskyr det uttrycket idag. Det borde mer i i stil med "ju mindre en vilar desto snabbare hamnar man i graven". Finns trots allt en obehaglig sanning gömd i det.Läs mer: Med återhämtning i fokus

Helga vilodagen

Tur att en kan fortsätta förändras till det bättre resten av sitt liv. Jag vet ju, rent logiskt, att flitens lampa inte ska lysa 24/7. Men som engagerad, ambitiös person tillika entreprenör är det ibland sjukt svårt att släcka den. Det känns, just i skrivande stund, som om jag rör mig i sirap. Som att jag bara står och stampar och att varje släckt sekund är ett slöseri och en fördröjning i företagets utveckling framåt.Notera nu att det här inte stämmer ett endaste dugg och att jag vet det egentligen. Men det är de tankarna som jag trilskas med just nu. Därför blir det lite extra viktigt att helga vilodagen just idag. För att det förhoppningsvis ska dröja bra länge till innan min blick möter min gravsten och för att jag kommer prestera bättre nästa vecka, nästa år och resten av livet om jag respekterar min vilodag idag. Gör det du med om du kan, vi kan göra det tillsammans om än på varsitt håll. Eller så väljer du en annan vilodag att helga och njuta utav. Du förtjänar det!Idag blir här en kombination av vila, vänner och brädspel och jag ska göra mitt bästa för att inte tänka på jobbet ens lite grand. Vad ska du hitta på eller låta bli att göra?

I sakta mak

God morgon vänner! Hur är läget? Med mig är det fint. Har hamnat i ett kreativt litet rus här på förmiddagen och skrivit för glatta livet. Dagarna flyter på i sakta mak och jag tycker det är rätt så mysigt. Det händer som ni såg igår rätt så mycket ändå. Och skönast är ändå den här känslan av att jobba ikapp småsaker som har hängt över mig hela våren och sommaren.

Tillbakablick

Den här veckan har faktiskt inneburit samma känsla som förra veckan. Jag har fått mycket gjort, i ett lugnt och behagligt tempo. Förvisso har jag varit tröttare nu men det är nog en förkylning som ligger och lurar i bakgrunden som orsakar det. Men det känns okej ändå, jag vilar mycket och när jag behöver det.

Veckans bästa

Att jag fick godkänt på min uppsats! Hade några kompletteringar i mitt metodavsnitt som behövde fixas till och det var så skönt att få feedbacken att det nu är klart. Tänkte jag ska skriva ihop en bloggartikel till er utifrån den så att ni kan få ta del utav godbitarna. Men givetvis var också veckans fotografering och intervjuer grymma höjdpunkter med!

Veckans sämsta

Insikten om att ännu en infektion kommit och hälsat på. Dock ger den sig inte till känna mer än att jag är trött och har lite, lite ont i halsen så tar det som ett gott betyg åt mitt vilande och ätande att den inte bryter ut ordentligt. Hoppas det fortsätter så! Och att jag inte jinxade det nu, hähä.

Veckans utmaning

Att inte bli ledsen för att det inte blev någon springtur den här veckan pga halsontet. Men ja, så får det vara.

Framåtblick

Jag har faktiskt ingen aning om vad som kommer hända idag. Skulle egentligen vilja ta med tältet och vandra ut i skogen en sista gång för säsongen. Men ja, vi får se om orken räcker till för det eller om det "bara" blir en skogspromenad eller något annat.

Veckans ledarskapstanke

Alltså, den här bilden dök upp i mitt flöde och ja... Vad säger man? Kom i håg att vara trevlig mot alla eftersom du inte har någon aning om vem din nästa chef kommer att bli? Och, vad du postar på sociala medier spelar roll på jobbet även om du gör det på din privata profil?Men ja, det var min vecka. Hur har du haft det? 

En arbetsdag på hemmaplan

Hej! Hur står det till idag? Med mig är det bara fint även om jag är lite seg i kroppen. Tänkte att vi skulle kika tillbaka till i onsdag när jag hade en arbetsdag på hemmaplan och se vad som hände då! Precis som de flesta andra av mina arbetsdagar så var den varierad och ja, det är bara att konstatera att det är så jag och min rastlösa själ vill ha det.

En arbetsdag på hemmaplan

En kan ju tycka att man borde vakna upp som en million dollar babe varje dag om man inte ställde väckarklockan. Men alltså, nä. Det gör man inte. I alla fall inte om man heter Clara och är morgontrött. Klart det kan hända men oftast är jag en liten spillra som behöver några minuters tystnad och lugn för att kvickna till.Väl uppe så var det dags att shotta ingefära. Är inte ett fan av smaken men gillar hur den rensar hela skallen och halsen. Plus att jag upplever att mitt klena immunförsvar blir lite bättre i perioderna som jag startar med ingefära på morgonen. Förmodligen högst placeboeffekt men hey, funkar det så funkar det.Sedan bäddade jag faktiskt ner mig i soffan och jobbade ett par timmar. Skrev två bloggartiklar som jag har sett fram emot att få ihop ändå sedan i våras när jag gjorde intervjuerna. Tror ni kommer gilla de båda skarpt sedan när de publiceras!Fick lite brådis efter det och tog det som gick absolut snabbast att tillaga. Alltså blev det en pasta med korv och ketchup till lunch. Entreprenörslivet har helt klart sina mindre glammiga stunder, haha. Eftersom jag vill tvinga mig att inte jobba på lunchen brukar jag kolla på ett avsnitt Big Bang Theory eftersom de är lagom långa.Resten av eftermiddagen ägnades åt att prata i telefon. Gjorde en intervju för webbmagasinet Shortcut som jag har läst i typ tio år - vilket såklart kändes sjukt häftigt. Sedan var det en nätverkskontakt som ringde och ville boka ett möte och en kollega som behövde lite pepp och stöd. Mitt i allt det så lyckades jag sälja mitt gamla sminkbord och inse att jag hade fått något allergisk utslag och var svullen runt ena ögat. Därav grimasen i spegeln, sådant är sällan kul när en fotografering ligger ett par timmar bort i schemat. Men efter en timmes vila styrde jag kosan mot Malmö och det här gänget!För orka bry sig om utslag när man får umgås med en massa häftiga brudar. Det var Elisabeth som driver bloggen Rika Kvinnor ville ha nya headerbilder och ställde frågan om jag ville vara med. Och det är klart man vill det! Det var verkligen en sjukt rolig kväll med mycket glada skratt och nya bekantskaper.Den här behind the scenes bilden fick mig dock att skratta högt. Snacka om att bli fångad i ett obekvämt jeans-ögonblick, hahaha.Tack snälla Elisabeth för en så rolig happening! Vet förresten inte om ni minns det men jag fick äran att bli utsedd till månadens rika kvinna här i juli. Grymt kul och ja, är ni det minste intresserade av privatekonomi (vilket alla borde vara) så ska ni in och följa Rika kvinnor.Så var den arbetsdagen sent omsider slut! Idag sitter jag på hemmakontoret och skriver för glatta livet. Ska köra ett litet mejlrace nu och skriva lite till. Men snart är det helg!Hur har du det där du är?

Tittandes upp i taket

Tjenare! Hur är det? Ligger här i sängen med fötterna upp mot väggen och tillbringar säkerligen fem sekunder mellan varje mening med tittandes upp i taket. Okej, kanske tio. Med lite mejljobb däremellan. Men det är okej. Alla dagar behöver inte vara superproduktiva så länge en får det viktigaste gjort tänker jag.

Att ligga tittandes upp i taket är också en slags vila

Det är vad som händer här just nu. Tänker att mitt taktittande också är en slags vila, något som kan behövas efter den vidunderligt fina kvällsfotograferingen i går. Det är något visst att få umgås med coola bossbrudar där startsträckan inte behöver vara lång och där gemenskapen är varm även om man aldrig har träffats tidigare. Så himla fint och lyxigt att få uppleva. Lovar att berätta er om den i morgon (och visa bilder), nu börjar det dock bli dags att komma på vad i hela fridens namn det ska bli till middag i kväll. Ni hör, dessa svåra beslut. Älskar när livet ändå inte är mer dramatiskt än att försöka komma på vad man ska käka härnäst.Vad ska du äta idag?

Fem sanningar om förändringsmotstånd

Känner du igen känslan av obehag inför att göra saker vi aldrig har gjort förut? Eller oviljan att ändra på rutiner och (o)vanor? Vissa jublar så fort det händer något nytt. Andra skyr det som pesten och avlider nästan hellre än ändrar på något. Förändringsmotstånd kan vara lurigt - framförallt när vi lever i en omvärld som är i, just det, ständig förändring. Här är några snabba sanningar om förändringsmotstånd och hur vi kan göra för att minska det.

Den idé som vi alla gillar bäst - det är vår egen och få gillar att få andras idéer pådyvlade på oss. Bild: Pixabay

Fem sanningar om förändringsmotstånd

Alla har vi det

Jupps. Alla har vi det instinktivt, även om vissa har det i väldigt stora mängder och några knappt alls. Dessutom kan motståndet variera från situation till situation beroende på hur känslig eller viktig förändringen upplevs som. Så även den som nio gånger av tio utbrister "Hurraaa!" när det är dags för något nytt kan sätta sig på tvären nästa gång ett nytt projekt presenteras.

Långtifrån alla är medvetna om det

Många av oss har en känsla och en medvetenhet kring hur förändringsbenägna vi är. Men inte alla. Dessutom är inte ovilja att implementera nya saker och förändringsmotstånd är långtifrån alltid samma sak och då kan det vara svårt på förhand att veta vilka förändringar som vi kommer att acceptera på studs och vilka som måste sjunka in en stund. Frågan är snarare om någon, någonsin, egentligen kan förutse sitt egna förändringsmotstånd i alla lägen?

Det får oss att förhala förändringarna

Upp med en hand om du någon gång har sagt "på [valfri dag/tidpunkt], då ska jag börja [valfri aktivitet/ny vana]". Det är vårt förändringsmotstånds jobb att förhala de där obehagliga, nya företeelserna som är ansträngande för oss. Symptomen kan vara bortförklaringar och prokastrinering men också oro, rädsla och ångest beroende på förändringens art och karaktär.

Läs mer: Informella ledare - vilka är de?

I en arbetsgrupp kommer förändringsprocessen att gå lättare om ni redan från början tar höjd med förändringsmotståndet och hur ni kan få med alla på tåget. Bild: Pixabay

Det går att minska

Som tur var går förändringsmotstånd att minska med hjälp av lite olika arbetssätt och verktyg. Dessa utgör i sig nästan ett helt eget inlägg men i korthet så brukar vi människor:

1. Bli jättepositiva till att implementera nya saker - om det är vi själva som har kommit på dem. Det är bland annat därför som gräsrotsförändringar kan vara de mest effektiva.

2. Om vi vet varför vi ska göra något så blir vi ofta mer benägna att också genomföra det. Det funkar inte alltid hela vägen men det brukar underlätta att känna till och sympatisera med syftet.

3. En annan förmildrande faktor, förutom att veta varför, är också ofta att få veta vad det är som ska hända, när det ska hända, hur och vilka som påverkas. Kommunikation och information kan sällan underskattas i dessa sammanhang och jag tror inte att jag någon gång har hört någon klaga över att ha fått för mycket av relevant information. Tvärtom.

Förändringsmotstånd kan också vara bra

Sist men inte minst, förändringsmotstånd kan vara fruktansvärt frustrerande att jobba med/mot. Men motståndet behöver inte alltid vara dåligt, framförallt inte om en förändring kanske genomförs lite för snabbt eller på fel grunder. Då kan motståndet i stället utgöra en hälsosam bromskloss som får oss att tänka efter före.

Hur funkar du? Är du en som gillar förändring och jublar när det är dags för något nytt eller är du mer svårflörtad och motvalls? Själv hör jag nog till skaran som ofta gillar det och tar in hjälp utifrån (från min fackliga representant) för att bromsa upp mig. Men ja, det beror såklart på vad det gäller.