Hur undviker jag att bli utbränd igen

Fråga:

"Hej,

Det känns som att du har haft väldigt mycket att göra sista tiden och att du inte mår helt bra. Är du på väg att bli utbränd igen? Eller har du koll på läget och vad gör du då för att undvika det?"Svar: Hej! Alltså, först och främst vill jag faktiskt tacka dig för att du har skrivit och undrat. Jag har börjat få den här frågan alltmer och det värmer att ni bryr er om mig. För ni har ju snappat upp rätt signaler, jag har mått sämre den senaste tiden och som nästan-frisk-från-utmattning känns det (om möjligt) ännu viktigare att undvika att trampa ner i det där träsket igen.

Jag är överarbetad

Först och främst så kan vi konstatera att jag har flera symptom på stress. Jag är extremt trött och sover mycket (vilket också är en rest från utmattningen). Mitt humör är betydligt hetsigare än vanligt. Jag är rätt ofta nedstämd, gråtfärdig och tvivlar mer på mig själv och det jag gör. Det är varningssignaler att ta på allvar. Samtidigt så vet jag exakt vad detta beror på: jag är överarbetad.Under hela vintern och våren så har jag arbetat ideellt som ledare och studerat utöver mitt företagande och framförallt det förstnämnda har kostat mycket i energi, arbete och tid. Ibland mer än vad jag har råd med. Inte minst de senaste veckorna när alla mina arbetsområden har krockat med varandra och lett till extra långa och intensiva arbetsdagar. Inte alls bra alltså och därför kommer jag att förändra min arbetsbelastning inom en snarare framtid. Exakt hur kommer ni får höra mer om när jag vet hur det blir.Läs mer: Skillnaden mellan att vara överarbetad och utbränd

Hur undviker jag att bli utbränd igen

För en sak som är säker - om du vill ha annorlunda resultat då ska du inte göra samma sak om och om igen. Och eftersom jag inte är ett dugg intresserad av att gå in i väggen mer än en gång i mitt liv så tänker jag inte göra om tidigare misstag om jag kan. Därför har jag den senaste tiden:Tagit varningssignalerna på allvar och skruvat ner på mitt arbetstempo och inte minst, minska min arbetsbörda. Det senare har inte gått att göra i en handvändning men sakta men säkert blir lasten lättare och om några veckor kommer den minska rejält.Prioriterat vad jag gör och inte och försöker låta bli att ha dåligt samvete över det jag inte gör.Äta, sova och motionera ordentligt och att vila under arbetsdagen de dagar det behövs och går. Men också att njuta så mycket av solen som möjligt, jag är som en liten solcell så att vara ute gör gott för mig.Jag har också försökt vara social även om jag är trött. Det är lätt att börja ställa in roliga saker för att man inte orkar. Vilket kan vara bra men inte om det innebär att en till slut bara jobbar. Därför har jag hängt med ändå och i stället varit så fräck att jag sovit middag även om vi är borta hos vänner. Alternativt gått bort i mjukisbyxor om inte orken funnits att piffa till sig.Så ja, det har varit mycket. Men det kommer att bli både bättre och toppenbra! En sak som har varit positivt med detta är att jag har fått testa mina gränser och att jag har lärt mig mycket på vägen. Inte minst att jag inte bara har en bromspedal utan att jag också har börjat använda den. Till skillnad från förr.Ni andra som är eller har varit sjuka i den här skräpsjukdomen. Har du några knep för att undvika att det händer igen? Dela gärna med er - hade varit nyttigt och intressant att läsa!

---

I vinjetten Läsarfrågan så besvarar jag frågor som ni läsare har ställt. Har du en fråga som du undrar över eller vill bolla? Tveka inte att ställa dem här eller mejla mig på clara@bossbloggen.se så svarar jag så snart jag har möjlighet!

Planen för veckan?

Tjenare, hur är det? Med mig är det sådär idag. Vaknade gråtfärdig med huvudvärk och spänningar vilket i och för sig inte är så konstigt för det blev rätt mycket jobb i helgen trots allt. Men det blev också många andra fina moments, som bebismys och en utflykt till Sofiero. Så planen för veckan är att jobba så effektivt som möjligt i kortare stunder och sedan vila så mycket som möjligt.

Planen för veckan

Så veckans plan är att försöka:

• Skriva klart alla texter som har en deadline
• Styra upp de sista detaljerna för Stockholmsresan
• Inte boka in fler möten än de som redan är bokade
• Städa undan mejlen
• Boka resan för Almedalen
• Ringa de samtal som inte hanns med förra veckan
• Vara helt ledig på onsdag
• Och såklart, blogga!

Vet ni? Jag har inte ens en plan om veckans innehåll här på bloggen - det säger en hel del om hur arbetsbelastningen har varit den sista tiden. Väldigt, väldigt olikt mig. Det enda jag vet är att här kommer stå tomt på onsdagen för då ska jag vara ledig och oanträffbar för omvärlden. Kan nog förresten komma upp en artikel från en läsarfråga som jag fått lite oftare den senaste tiden: nämligen om jag är orolig över att gå in i väggen igen eftersom min hälsa vacklat lite senaste veckorna. Är jag det eller är utmattningens skygglappar på? Det får ni svar på i morgon.Hur ser planen ut för din vecka? Blir det något nationaldagsfirande?

Äntligen helg?!

Ja, vad säger man? Äntligen helg?! Den här veckan har varit toppenbra och sedan kom fredagen jag helst vill glömma och nu är jag så redo att bara hålla helg.

Tillbakablick

Överlag så hade veckan varit solig, lugn och kreativ tycker jag. Har varit extremt trött och behövt sova på eftermiddagen nästan alla dagar vilket 1. inte är likt mig och 2. bra att jag gör om det nu behövs.

Veckans bästa

Att jag, överlag, har lyssnat på kroppen och jobbat lugnt och produktivt. De fina mötena som jag skrev om i veckan och att jag har börjat få hjärnutrymme att tänka kreativt och komma på idéer till mina framtida projekt. Det är superroligt! Men också att få ha så grymma personer omkring sig som levererar när det behövs.

Veckans sämsta

Den drygt fjorton timmar långa arbetsdagen igår var inte att leka med. Men som tur var slutade den lyckligt!

Veckans utmaning

Att inte låta sig svepas med i känslostormarna som uppstår när man är under press och saker går fel. Är sjukt glad över att jag lyckades hålla mig någorlunda kall och gå in i "problemslösar-mode" i stället för att bara slänga mig på golvet och skrikgråta lite. Inte minst när problemen spiller över på annat (typ gårdagens uteblivna blogginlägg) och man känner sig dåligt för att man inte håller det man har sagt. Men när saker skiter får man hårdprioritera och då blev sjukgymnastiken viktigare än att publicera blogginlägget även om det sistnämnda tar en kvart jämfört med en timmes träning.

Framåtblick

Det blir en del jobbade här i helgen men i små fokuserade stunder. Sedan blir det också en hel del ledigt. Ska slappa i solen så mycket som möjligt och idag ska vi hälsa på vänner som nyligen fått barn och jag ska snusa bebislukt så lungorna nästan sprängs. Det toppat med lite brädspel och familjemys känns lovande för helgen.

Veckans ledarskapstanke

Handlar om trygghet! Men det är så många tankar att det får bli en längre bloggartikel om det framöver. Men sedan har jag också funderat rätt mycket kring stress och hur mycket våra stressade och därmed osympatiska hjärnor egentligen ställer till med i vår vardag. Hur många konflikter och problem uppstår i onödan för att vi slutar kommunicera och möta varandra på riktigt för att vi är stressade? Intressant tanke va? Är det någon av er som kan känna igen er i det?Berätta, hur har din vecka varit? Har du fått njuta av solen eller den har mest varit till besvär?

Alla dessa fina möten och spännande samtal

God afton, hur står det till? Här är det fortsatt trött så jag tvingar mig själv att hålla tempot lågt och ta en sak i taget. Frustrerande stundtals men ja, det är bara att acceptera läget. I dag blev det dock kaffe i stället för eftermiddagslur och det har varit en otroligt givande dag. Är så tacksam för alla dessa fina möten som ingår i det här jobbet.

Alla dessa fina möten

Idag har jag dels blivit utmanad (på ett positivt sätt) kring mitt tankesätt att bloggen är nischad gentemot kvinnor som är eller vill bli ledare samtidigt som jag menar att ledarskap i sig är varken är manligt eller kvinnligt kodat. Om hur vi kan få in fler kvinnor inom IT-branschen, det här med att vara personlig som ledare och varför välmående är lika viktigt som lönsamhet. Sedan blev jag också intervjuad om min utmattning och det var så fint att få träffa Victoria IRL också och inte bara digitalt.En fascinerande dag med andra ord! Jag sparar alla såna här samtal i en liten mental ask försedd med sidenband. Det är i sanning en lyx att få träffa så många intressanta människor. Jag lär mig verkligen något nytt varje vecka. Apropå lärande var det tänkt att månadens bokrecension skulle komma upp idag men så missade jag visst att tidsinställa det. Så kan det gå! Den får komma upp i morgon i stället.Har du pratat med någon om något särskilt idag som du vill dela med dig av?

Noll arbetsmoral

Alltså... Under alla mina tidigare yrkesverksamma år så har jag trott att det har berott på att jag inte hade mitt drömjobb att jag fick noll arbetsmoral så fort solen sken ute. Men vet ni vad. Jag har nu insett att det inte alls var fallet. För nu har jag mitt absoluta drömjobb och trots det så är det som att solens värme raderar ut varje liten gnutta av lust till att jobba.

Skammen kring den försvunna arbetsmoralen

Jag brukade skämmas över min bortblåsta arbetsmoral. Ty jag blivit samhälleligt gott uppfostrad i att man inte bara måste jobba. Man måste göra det hårt och mycket och gärna lite för mycket så att man ständigt har ett plussaldo på sitt jobb-karma-konto. Med ett värdeväxling där tio timmars övertid motsvarar att gå tio minuter tidigare. Någon annan som känner igen sig i detta eller är jag den enda som upplevt detta?No more, säger jag bara. No more. Nycklarna till denna förändring står dels min utmattning för och lärdomen att livet inte går ut på att jobba. Dels är det min fästmans förtjänst. Första sommaren när vi träffades så levde jag fortfarande i världsbilden att man måste arbeta varje givet tillfälle. Att inte sommarjobba mellan terminerna (vi träffades på journalistutbildningen) fanns inte ens som ett alternativ där. Medan han lugnt konstaterade att han hade ekonomin till att klara sommaren så han skulle passa på att vara ledig. Först tyckte jag det var så konstigt. Snudd på bisarrt. Men jag insåg också snart att jag inte hade några hållbara argument till varför han skulle jobba om han varken behövde eller ville det.Läs mer: Med återhämtning i fokus

Noll arbetsmoral vägs upp av pliktkänsla

Det tog dock några år till innan jag började applicera det på mig själv. Att inte jobba alltid, att ha semester och lediga kvällar, men jag blir bättre på det. Och framförallt har jag slutat skämmas för att jag inte alls känner för att jobba ibland. Det är ju inte så att jag gräver ner datorn i trädgården och bara drar, det är pliktkänslan för stor för. Så jobbar gör jag givetvis. Bara inte sådär som man en gång har gjort, inomhus på ett kontor med fasta tider.I stället så försöker jag plocka russinen ur kakorna dessa soliga, obokade dagar jobbar jag från åtta till elva-tolv kanske. Pausar ett par timmar mitt på dagen. Vilar i trädgården. Försöker andas när känslan av att jag "borde" jobba, för att det är på dagen då normen dikterar att en ska jobba, kryper i kroppen. Sedan vid tre-tiden blir det ett par timmars jobb igen men då sitter jag i under syrénbuskarnas vissnande skugga och bockar av punkt efter punkt på det hårt prioriterade att-göra-listan. Det här med att jobba hållbart är inte alltid behagligt när en är en tävlingsidiot och fd arbetsnarkoman som trots tillfälligt sviktande arbetsmoral tycker att det hon gör är så roligt. Men shit vad jag mår bättre av att göra det.Tumme upp: Att förändra sig själv är jobbigt men fy fasiken vad skönt det är när en gör framsteg.Tumme ner: Att det ska vara så ansträngande att förändra sig på riktigt. Jag kan verkligen förstå att man gärna fortsätter leva och arbeta som man alltid har gjort för det är inte alltid enkelt att göra något annat.