Sista dagen på praktiken

Så var den här, den härliga men också smått sorgliga fredagen. Idag är nämligen Ritas sista dag på praktiken och jag undrar hur i hela friden fyra veckor kunde gå så himla fort. Är det ens möjligt? Så, eftersom jag är en nyfiken själ så passade jag på att peppra henne med frågor om vad hon tyckte om praktiken.Hej Rita! Hur är läget?− Det är jättebra men jag är lite nere för att det är min sista praktikdag.Berätta om praktiken!− Den har varit magisk, lärorik och fascinerande. Jag trodde att jag skulle få vara med och skriva saker men inte att jag skulle publicera artiklar på bloggen. Och så hade jag fattat att Clara har mycket möten och att det skulle vara ett socialt jobb men jag trodde nog inte att jag skulle få följa med på allt. Lunchmöten och affärsmöten. Sedan har vi pratat massor om ledarskap. Alla diskussioner vi har haft har liksom varit mindblowing. Vi ungdomar tänker och pratar inte om de här grejerna i vanliga fall så jag har lärt mig sjukt mycket.Vad skulle du säga om det vi har gjort under dessa veckor?− Vi har gjort ett jävla bra jobb, haha! Det har varit en upplevelse. Det här liknar inga andra arbetsplatser för att jobbet kan vara på en buss, ett café, utanför Domkyrkan eller var som helst. Lunchmöte kan betyda business och trevligt på samma gång. Eftersom jag hade det som skoluppgift har vi pratat om arbetsmiljö hela tiden typ och det har varit så nyttigt för det får mig att tänka på de här frågorna redan innan jag kommer börja jobba på riktigt.Vad har varit bäst?− Snacken som vi har haft om ledarskap när vi varit på kontoret eller på väg till och från möten. Om hur organisationer fungerar och vad en bra chef gör och inte. Alla möten som vi har haft, jag har fått lära mig så mycket nya saker om ämnen som jag inte hade en aning om innan. Jag hade till exempel aldrig tänkt på att det finns så många olika sätt att göra karriär på. Det känns awesome!Läs mer: Nio vanliga misstag vid svåra samtal

Vad har varit sämst?

− De dagarna som vi bara har varit på kontoret. Vi har fått mycket gjort men det är roligare att vara ute och träffa folk. Det var inte heller så lätt att skriva på ett sätt som passar bloggen, jag fastnade lätt i att skriva på skolspråket först, haha.

Vad kommer du ta med din i dina i dina framtida ledaruppdrag?

− Jag kommer nog vara mer vaksam och medveten om hur mitt ledarskap påverkar andra och hur jag vill vara som ledare. Det är mycket logiskt tänkande och allt hänger ihop. Ditt beteende, ditt ledarskap och är du en skitledare kommer dina medarbetare att må skit. Så jag kommer nog sträva efter att bli bättre ledare både för mig själv och andra mycket mer framöver.

Lever jag som jag lär?

− Jo men det tycker jag! Du säger som det är och jag tycker att du använder de sakerna som du säger till andra själv när du jobbar med.

Har du fått betalt för att säga det där?

− I wish, hahaha!

Kommer vi få se dig igen?

− På ett eller annat vis, JA!Bra va?! Jag är i alla fall grymt glad över att ha fått hänga med denna formidabla människa och det ska bli så roligt att få fortsätta följa henne i framtiden. Det ska också bli superspännande att läsa hennes rapport om min arbetsmiljö, hähä. Hoppas på att få pluspoäng på att jag numera använder ryggsäck för att skona min rygg lite. Tack Rita för den grymma praktikperiod och lycka till med plugget nu framöver.Har du gjort något stort för din arbetsmiljö den senaste tiden?

Om att våga blotta sig för andra

Hej, hej fina ni! Hur mås det idag? Själv har jag varit låg idag, en sådär mysig bieffekt från gårdagens sjukgymnastik. Huh, att utmana min kropp fysiskt är det sista stora som återstår av utmattningen och varje gång jag blir såhär sänkt tackar jag min lyckliga stjärna för att jag inte mår såhär jämt längre. Men jag är också så vidunderligt tacksam över att ha så jäkla fina vänner och kollegor som jag kan vara mig själv med. Att det är okej att inte vara all rainbows and unicorns varje dag.Läs mer: Hjälp mot prestationsångest

Om att våga blotta sig för andra

Det här med att våga blotta sig för andra när man har dåliga dagar är inte alltid lätt. Dels för att jag ogärna vill sprida negativ energi omkring mig. Men också för att mitt gamla jag är van vid att klara mig själv. Det är så skönt att inte behöva klistra på sig ett glatt leende om man inte måste. Samtidigt som det inte heller behöver vara en så stor sak att vara ur gängorna. Det är fina grejor det! Kan verkligen varmt rekommendera er att omge er med personer som du känner dig bekväm med att vara dig själv med. Det är så viktigt.Så idag har jag och Rita jobbat på i lugn och ro och tack vare henne, fin pepp från bloggkollegor och Mackan har jag nästan lyckats med att hålla alla hjärnspöken på avstånd.Läs mer: Känner du dig som en bluff?Förresten. Känns så sjukt konstigt att Ritas praktik tar slut i morgon?! Det kommer att komma upp en intervju med henne om hur hon har haft det här i morgon men fy sjutton vad fort dessa fyra veckor har gått. Kommer bli så tomt att jobba själv igen. Tur att Skåne är litet så vi kan hålla kontakten ändå framöver.Nu ska jag dock packa ihop och bege mig från fiket där eftermiddagen har spenderats. Trotsa de isande stormvindarna för att krypa ner i soffan och in i  fästmannens varma famn tills det är läggdags. Ja. "Mycket bra" som Stitch hade sagt.Hur mår du idag? Har du också en liten och skör dag idag eller känner du dig stor och stark?

Att vara högkänslig i rampljus

Fråga:Hej Clara/bossbloggen!Jag har läst lite av det du publicerat och stannade till på det om HSP, jag är också en sådan men min fråga är hur du får ihop den du är med det du gör, alltså som att vara i rampljuset. Hur handskas du med alla impulser och känslor som infinner sig bland andra människor. Har du några tips lr råd. P.s fyller 33 i okt 😉Mvh//SandraSvar:Hej Sandra,Alltså, vilken fantastisk fråga. Har funderat över den ända sedan jag läste ditt mejl (ställd efter detta inlägg) och det har varit så givande. Jag tror jag har landat i ett svar nu och den korta versionen är nog att jag ser det som ett nödvändigt måste. Det kanske låter konstigt men jo, det är nog det perspektivet som hjälper mig mest.

Att vara högkänslig i rampljus

Kan inleda med att jag har en väldigt tudelad känsla inför rampljuset. Min teatraliska ådra älskar det och triggas av och trivs med utmaningen som det innebär att stå där. Samtidigt är jag inte ett dugg intresserad av att stå där bara för att. Jag vill inte bli känd och är varken intresserad av (eller intressant nog) för något kändisskap. Däremot vill jag vill bli erkänd för mitt kunnande och mina färdigheter. Jag vill använda de där minuterna i strålkastarskenet för att tillföra så nyttiga och vettiga saker som möjligt. Och, jag har nog landat i att om det behövs lite kändhet för att erkänd - då får det vara så. Jag vill verkligen lyckas med att bygga den här verksamheten och därför får jag vänja mig vid rampljuset.

Inte alltid helt oproblematiskt

Men det påverkar mig absolut ibland. Jag är allt annat än van vid att leva semioffentligt och det har hänt (som tur var bara enstaka gånger) att jag har drömt stressdrömmar om att jag lever i ett skyltfönster och att tusentals personer står utanför, tittar på mig och drar förhastade slutsatser om något jag gör. Eller att jag säger någonting fel i fel sammanhang som bara blir SÅ fel.Det exempel som du nämner, att hantera andras alla impulser och känslor, är inte heller alltid så enkelt. Dels för att man gärna vill motsvara andras förväntningar, att det inte alltid går och att det är så lätt att fastna i hålet av otillräcklighet. Dels för att vissa, som tur var extremt få, bara prackar på en alla sina känslor, energier och "goda" idéer (helt baserade på deras egen vinning) utan vidare eftertanke. Aldrig av elakhet eller så, men det kan ändå leda till att jag har känt mig trängd och ibland som en exploateringsmöjlighet för andras vinning.Jag vet inte om jag kan något direkt råd att ge egentligen men dessa saker hjälper mig i vardagen som högkänslig:

Att skilja på personligt och privat

Det är jätteviktigt för mig, som ändå är så pass personlig att vi exempelvis pratar om min utbrändhet, psykisk ohälsa och prestationsångest på bloggen att skilja på att vara personlig och privat. Vad känns okej för mig att svara på frågor och vad känns inte okej? Vad känns okej att berätta och vad är det inte? Respektera dina gränser och dela bara med dig av det du tycker är okej att andra vet.

Att inte ta saker personligt

Det är inte alltid så lätt när man är engagerad i det man gör men att försöka ha självdistans underlättar mycket i min vardag. Jag försöker att undvika att bli för påverkad genom att försöka ha en rejäl självdistans i mötet med dem och ha huvudet någorlunda kallt. Det går inte alltid förstås, men jag blir bättre på det ju mer jag övar. Men det går att vara inkännande och medkännande utan att för den sakens skull kliva in i andras skor och sinnesstämningar.

Att vara sig själv med andningshål

Efter mina år som utmattad orkar jag inte längre göra saker för att passa in. Det i kombination med att jag ger mig själv lugna kvällar, luckor i kalendern och sammanhang där jag får vara mig själv hur man än mår och ventilera fritt är jätteviktigt. Det är också därför jag är så glad över att ha ett arbete där jag kan vara mig själv.En sak som jag kom på nu som säkerligen också underlättar är att jag, min högkänslighet till trots, är väldigt extrovert och får därmed energi av att träffa andra. Plus att de flesta människor som jag träffar är fantastiska energispridare och det hjälper förstås också till!Nu blev detta svar jättelångt men jag hoppas att det bidrog till att besvara din fråga, säg till om det är något du önskar att jag förtydligar och vidareutvecklar. Lycka till och stort grattis på födelsedagen såhär en bit i förskott! Vad säger ni andra högkänsliga som läser detta? Vet ju att flera av er både är högkänsliga och arbetar med med människor både i och utanför rampljuset. Har ni några tips att dela med er av när det gäller att hantera andras känslor?

---

I vinjetten Läsarfrågan så besvarar jag frågor som ni läsare har ställt. Har du en fråga som du undrar över eller vill bolla? Tveka inte att ställa dem här eller mejla mig på clara@bossbloggen.se så svarar jag så snart jag har möjlighet!

Nio vanliga misstag vid svåra samtal

Svåra samtal är ett nödvändigt ont när en arbetar som ledare. Rita Bytyqi, praktikant här hos Bossbloggen, har därför sammanfattat Harvard Business Reviews lista över nio vanliga misstag vid svåra samtal och hur du kan undvika dem!

Svåra samtal kallas det eftersom de ofta är just svåra. Därför är det viktigt att ta dem på allvar. Bild: Pixabay

Nio vanliga misstag vid svåra samtal

1. Vi hamnar i konfliktfällan

I konflikter är det lätt hänt att man hamnar i en vinna-förlora-situation eftersom vi människor ofta strävar efter att ha rätt. Men svåra diskussioner är väldigt sällan ett nollsummespel där en segrar och en förlorar. Försök undvika konfliktfällan genom att lägga vinnarskallen åt sidan och fokusera på sakfrågan.

2. Vi försöker förenkla problemet

Det är lätt att vi ser på saker och ting i svartvitt och därmed förenklar situationer vi befinner oss i. När man ser världen i svartvitt är det vanligt att vi blir kategoriska och att vi dömer andra på förhand. Men världen har ofta många grå nyanser om inte ämnet hade varit komplicerad hade det inte varit så svårt att prata om det. Undvik att överanalysera saker men förenkla dem inte för mycket

3. Vi har inte tillräckligt med respekt

För att undvika en kampfälla måste du respektera personen du pratar med men även respektera dig själv. Det gör man genom att man lämnar ifrån sig mobilen, vara förbered och ta er den tid ni behöver. Se till att du bemöter den andra personen på ett respektfullt sätt som du kan vara stolt över i framtiden.

Läs mer: Konsten att ge kritik

4. Vi blir arga eller ger upp

Rädsla, ilska, genans eller att man går i försvarsställning är alla vanliga känslor och beteenden som kan uppkomma under samtal som vi tycker är jobbiga. Visa av oss reagerar genom att konfrontera personen eller bli aggressiva eller dominanta. Medan andra skyndar sig att släta över problemen. Håll huvudet kallt och stå för det du verkligen vill uppnå. Dessa tuffa känslor kommer inte att försvinna men med träning blir det lättare att kontrollera känslorna och acceptera dem.

Genom att lyssna aktivt

5.  Vi faller för avledningsmanövrar

Lögner, hot, sarkasmer, tystnad och personliga påhopp kan vara vanligt under svåra samtal. Fastän du försöker hålla dig borta från konfliktfällan så betyder det inte att personen du pratar med också gör det. Men igen det allra effektivaste är att hålla huvudet kallt och fokusera på sakfrågan.

Läs mer: Emotionell distans som ledare men medmänsklig ändå

6. Känn till dina svaga punkter

Alla har vi svaga punkter och om din samtalspartner hittar någon av dina finns risken att du blir provocerad och känslomässigt upprörd. Det är inte alltid lätt att veta vad som får dig att tappa balansen men att vara medveten om dina svagheter kan det hjälpa dig att behålla lugnet och kontrollen.

Läs mer: Lär känna dig själv mer för att bli mentalt starkare

7. Du förbereder dig för mycket

Man ska självklart förbereda sig inför ett svårt samtal men du måste vara beredd på att du inte kan förutse personens alla reaktioner. Att ha ett ”manus” i huvudet kan hindra dig att lyssna aktivt. Så förbered dig men inte för mycket.

Läs mer: Att förbereda svåra samtal

8. Vi gör antaganden om motpartens tankar

Optimister tror ofta att konflikter beror på missförstånd mellan två människor med goda avsikter. Pessimister tror att motparten har själviska eller illasinnade avsikter. En vanlig fälla är att glömma att det enda vi känner till är våra egna avsikter. Om du inte förstår vad din samtalspartner menar och säger: fråga! Att medge att du inte förstår kan vara ett bra sätt att hitta tillbaka sakfrågan.

Läs mer: Tre tips för att bli en mer aktiv lyssnare

9. Vi tappar siktet på målet

Nyckeln till alla tuffa samtal är att hålla fokus på målet. Gör det enklare för er genom att tänka igenom vad ni ska vill åstadkomma med hjälp av samtalet.

Vad säger du som läser? Har du några tips på misstag att undvika när man sitter i svåra samtal?

En hyfsat obokad vecka

God morgon! Hur står det till idag? Själv mår jag betydligt bättre idag jämfört med i helgen då förkylningen fortfarande hade mig i sina klor. Nu är det bara lite sirapskänsla kvar i kroppen och att jag snabbt blir trött. Extra skönt då att den här veckan är nästan alldeles obokad och att jag och Rita kan lägga upp dagarna prick såsom vi känner för det. Lyxigt!

En hyfsat obokad vecka

Spanade in min kalender nu och det var nästan hisnande hur tomt där var. Är egentligen bara på onsdagen som det händer saker. Föreläser nämligen på det här eventet, sedan ska jag jobba med Alexandra och gå på sjukgymnastik. Samtidigt så vet jag bättre än att tro att det kommer förbli så. Det dyker allt som oftast upp saker från både höger och vänster även under de lite friare dagarna.Min största plan för veckan är att skriva. Skriva artiklar till bloggen och inte minst börja skriva på min skoluppgift. Det är den sista stora pucken som varit nedprioriterad och därmed har släpat efter mig den senaste månaden. Nu är det äntligen dags att få den in i spel. Sedan har jag också planerat in lite tid för affärsutveckling och vad jag ska fokusera lite extra på fram till juli.Men ja, det är väl typ det som händer här. Här på bloggen blir det som vanligt gott och blandat. Ni vill till exempel inte missa artikeln som Rita har skrivit om vanliga misstag som en gör vid svåra samtal. Den kommer upp i morgon och jag kan verkligen rekommendera den! Sedan får ni inte missa att plocka upp tidningen Metro idag. Har hört ryktas om att där finns en intervju där på ämnet om saker du aldrig ska säga på jobbet med någon som ni känner.Hur ser planerna ut för din vecka? Blir det lugnt och skönt eller fullt ös?