Hjärndimma

God morgon! Hur står det till? Här är tyvärr tröttmössan fortfarande på och den har verkligen varit det hela veckan. Misstänker att det är förra veckans ingrepp som tar ut sin rätt för den här hjärndimman är inget som brukar vara en del av min vardag och nu har den fullständigt dominerat den. Men ja, det släpper förhoppningsvis snart! Förutom tröttheten så har veckan varit helt okej. Klientarbetet har gått bra och allt annat har rullat på om än extremt långsamt. Du vet när det känns som om att man rör sig i tjock, stelnande sirap? Så har det varit. Och därför blir det ingen vanlig lördagslista, behöver hålla mig kort och koncis så att den blir skriven, göra två andra snabba jobbgrejer och sedan ska jag återgå till att vila. Vila, vila, vila. Äta. Röra på mig. Ge kroppen den återhämtning som den behöver.

Dimman låg tjock över sjön i veckan. Sådär så det knappt syntes var sjön slutade och himlen började.

Förresten! Kom på under veckan att jag inte delade förra veckans poddavsnitt med er såsom jag brukar. Men förra veckan avhandlade vi ämnet balans, närmare bestämt hjärnbalans, så här kommer det om du har råkat missa den! Passar ju lite extra bra med tanke på hur jag mått under veckan.

Hur mår du och hur har din vecka varit?

Oumbärlig men glad ändå

Hej! Hur är läget med dig? Med mig är det äntligen bättre, tjoho! Är inte helt återställd efter förra veckan men nästan helt. Tänkte på det när jag gick in och såg intervjun med Ganimete att jag utan tvekan fortfarande är oumbärlig till den största delen i min business. Inte så konstigt när det bara jag som är anställd i Löfvenhamn UnLtd och vid sådana här tillfällen är det påfrestande att allt ens arbete avstannar när jag inte kan jobba. Samtidigt passar jag också på att njuta av de fördelarna så mycket det går, det finns också en frihet i att inte behöva svara eller ta ansvar för någon annan än sig själv om dagarna. Allt har sin tjusning!

Kändes så konstigt att bege sig hemifrån i morse när jag har varit sängliggandes i stort sett en hel vecka, haha.

Den här arbetsdagen rivstartade med poddinspelning och planen för resten av den är att bara få koll på läget igen. So far har jag konstaterat att veckan innehåller både arbete med en BossMaster-grupp och mentorssamtal med några av mina adepter. Dessutom ska jag preppa inför ett föreläsningsuppdrag, få iväg en stipendieansökan, skriva artiklar, göra intervjuer, fakturera och konsulta. Med andra ord blir det lugna kvällar för att samla kraft och komma tillbaka helt från min konvalescens. Men, även om jag är trött har jag en bra känsla i kroppen och är väldigt pepp över att få dra igång igen. Sitter på Grand i skrivande stund eftersom jag har varit i Malmö för att spela in podden men resten av veckan blir det att jobba hemifrån. Skönt för då kan jag anpassa takten ännu mer efter vad kroppen orkar med.

Berätta gärna! Hur ser dina planer för veckan ut?

Bara så ni vet!

Kompisar! Idag så har jag inlett den här veckan med att göra ett litet (men ont) medicinskt ingrepp. Det känns allt annat än kul och eftersom jag inte vet hur jag kommer att må framöver kommer jag att logga ut från allt vad sociala medier heter de kommande dagarna, kanske hela veckan.

Men, eftersom jag visste att detta eventuellt skulle hända har jag varit så smart att jag redan har tömt hela den här veckan på arbetsuppgifter. Dessutom har jag preppat bloggen med inlägg, så här kommer inte att vara tyst bara för att jag ligger i sängen och spelar Civ - tvärtom! Bloggen tuffar på som vanligt (däremot kanske jag inte kan dela dem till Facebook så du får hjälpa mig att skutta in här själv varje dag). Och believe me, det vill du för här kommer publiceras riktigt bra grejer.

Ibland kommer livet och kräver ens fulla uppmärksamhet och ja, då är det bara att lyda.

Jag hoppas att jag är pigg nog att börja jobba igen i slutet på veckan men vem fan vet. Jag tänker inte berätta mer än såhär och uppskattar att det respekteras. Men nu vet ni varför jag är offline och inte jobbar som vanligt i alla fall! Ta hand om dig och så hörs vi snart igen.

En färsk lördagslista

Så plötsligt blev det lördag… Igen! Jag vet, skriver var och varannan vecka om hur fort veckorna går men så fort det blir lite mer intensivt i schemat så rusar dagarna verkligen förbi. Hur mår du och hur har du det? Med mig är det under omständigheterna okej! Har käkat frulle och passar på att jobba undan veckans sista grejer från sängen. I den bästa av alla världar hinner en med det under arbetsveckan eller kan skjuta på dem till nästa vecka men så blev det inte den här gången. Så här kommer ett stycke lördagslista, rykande färsk!

Eftersom jag har haft flera läkarbesök den här veckan blev det hela två dagar när jag fick lämna hemmakontoret för att sitta på café och jobba. Vilket kändes väldigt... Konstigt och bakvänt faktiskt!

Tillbakablick

Dessa veckor när jag mest skriver är sällan särskilt glammiga. Jag har mest suttit i min produktionsbubbla och det har varit väldigt skönt att ge mig själv det utrymmet för det behövdes. Hade ett gäng saker som kräver full uppmärksamhet och fokus. En av dem kommer ut på tisdag och det är nog en av de längsta bloggartiklarna jag skrivit någonsin. Men jag har också ställts inför spännande dilemman och utmaningar som har varit väldigt intressanta att få rådge kring.

Veckans bästa

Stunden när jag utmanade en klient och det gav nya insikter. Wow, det är så tillfredsställande. Ett annat guldkorn var den fina feedback som jag fick av en mentorsklient som hade sitt avslutande samtal. Vissa klienter får jag följa under flera år medan andra behöver en mentor under vissa perioder. Detta uppdrag var en av de senare och det har varit så fint att få hänga med på ännu en ledarskapsresa.

En av eftermiddagarna blev det skrivstuga på Grand.

Veckans sämsta

Får stanna på det privata planet där det hör hemma men det har påverkat mig mycket.

Veckans utmaning

Att leverera och prestera tillräckligt under omständigheterna jag har haft under veckan. Men jag har verkligen lyckats med det så jag är grymt nöjd och stolt över min insats!

I helgen ryker också adventsljusstakarna ur fönstren plus att blommorna ska få lite kärlek!

Framåtblick

Det blir faktiskt vila och ladda mentalt inför ett litet medicinskt ingrepp som jag kommer att göra på måndag. Ska försöka ge mig själv så bra förutsättningar som möjligt inför det genom att slappa, äta mycket (och gott!) och dessutom ska vi storstäda huset så allt praktiskt är i sin ordning inför nästa vecka.

Veckans ledarskapstanke

Hur mycket längre det tar att kommunicera i skrift som ledare jämfört med när man kan prata IRL. Jag har vetat och varit medveten om det länge, inte minst eftersom Bossbrudsteamet bara jobbar online, men en helt annan situation i veckan påminde mig om hur stor skillnaden är eftersom det skrivna ordet behöver vägas så himla mycket mer och noggrant än det talade. Fint nog har det gått bra ändå och om jag får resonera så tror jag att följande faktorer bidrog till det:

God relation i grunden med stor tillit och välvilja plus att båda parter ansträngde sig för att vara tydliga inte bara med budskapet utan också kontexten till varför man tycker eller tänker på ett visst sätt. Täta avstämningsfrågor: Hur tänker du om det? Blir det tydligt vad jag menar? Säg till om inte! Och så vidare.

Det tar helt enkelt mycket längre tid men även det är en konst som kan vara viktigt att hantera i det digitala ledarskapet.

Och ja, så passerade den första februariveckan! Hur har du haft det?

En snöig morgonpromenad

Det var ju strax efter årsskiftet som orken min återvände till hyfsat normala nivåer och sedan dess har jag nästan varje dag begett mig direkt från sängen och ut på mina morgonpromenader. Och jag märker redan en så stor skillnad i mitt mående! Jag kan inte bara gå längre och längre, jag äter mer regelbundet och även om jag blir trött av motionen blir jag också mer klartänkt. Vilket är toppen på alla sätt och vis. Men det som slog mig i helgen var varför dessa promenader är så betydelsefulla och det är för jag under dessa promenixer bara ger min kropp exakt vad den behöver i nuet.

Känner jag för att gå snabbt? Då gör jag det. Hasar jag mig runt och pausar var tionde meter? Då gör jag det. Behöver jag sträcka på mig? Du fattar. Och det är så befriande att få börja dagen så. Inget smink eller anpassning till omvärlden utan bara jag i whatever skick jag befinner mig i och så får jag vakna till liv i mitt egna tempo. Det är guld! Så jag tänkte att ni ska få hänga med gårdagens runda. Jag har ju ingen aning om själv på förhand hur den kommer att se ut eftersom jag verkligen i sekunden bestämmer mig för vart jag vill gå härnäst men häng med!

Så här pigg och pepp är jag alltså vanligtvis när jag stapplar ut utanför dörren. Dvs. Inte. Alls.

Vi bor ju i ett gammalt sommarstugeområde som med åren har blivit mer som ett villaområde och har alltså lyxen att ha hästhagar femtio meter bort. Ljuvligt! Och precis bortom dem finns ett större fält som är ett övergivet fritidsområde. Med en gammal nedgången tennisbana, raserad lekplats och någon form av sandfotbollsplan. Mycket besynnerlig plats med stark apokalypskänsla över den. Känner mig alltid som en överlevare när jag går härigenom.

Bortom fältet finns det en jättegullig liten branddamm som just idag var så frusen och snötäckt att man kan såg den alls.

Kunde inte motstå frestelsen att (givetvis försiktigt) gå ut på isen. Den höll! Och ja, hade inte varit djupt om den inte gjorde det men det hade onekligen blivit en kort promenad.

I stället följde jag den långa grusvägen ner till ett annat fält som man kan gå via för att komma ner till sjön!

“Och himmelns vida väv” var orden som slog mig när jag klev ut där. Det är något visst med skyar som får mig att känna mig liten, fri och trygg på samma gång.

Vidare ner till sjön! Den är ju bara för vacker och jag måste säga att jag är grymt sugen på att bada. Min tvekan består dock i att sjön, trots att vår del av den är den djupaste, samtidigt väldigt långgrund och jag är inte aspepp på att gå 25 meter ut i den - jämfört med om man doppar sig från bryggan. Men vem vet? Kanske händer det en dag? Kanske inte.

Nu nöjde jag mig med att sitta och bara djupandas några minuter. Väldigt fridfullt det med!

Sedan gick jag över den andra sidan av fältet och blev så exalterad över att svanar flög förbi att jag missade att föreviga det. Att de kommer tillbaka är ändå ett fantastiskt vintern-närmar-sig-så-sakteliga-sitt-slut-tecken i min värld. Efter det så var jag tillbaka på grusvägen igen och här har vi en typisk Clara-situation. När det å ena sidan finns en fint plogad rak väg alternativt en snårig liten djurstig som leder en vidare så kan jag inte låta bli att gå den senare. I can’t help myself och min inre äventyrare helt enkelt!

Ett skutt senare är man här. Inte så äventyrligt egentligen men ändå lite mer kuperat än grusvägen.

När fältet väl är genompulsat kom alternativet att antingen fortsätta gå mot en annan del av sjön eller att följa björkstigen hem till Björkstigen. Var egentligen pepp på att fortsätta men magen sa “frukost!” så fick bli att gå hem. Tog uppenbarligen samma beslut i förrigår eftersom det var mina egna fotspår som syns på bilden, haha.

Väl hemma så var det för en gångs skull inte min lilla randiga som satt och väntade på mig i hallfönstret. Totoro hade visst knyckt hennes plats och satt och spanade på omvärlden. Väl inne upptäckte jag dock att hon satt och surade i vardagsrumsfönstret i stället, hehe.

Sådär, 45 minuter senare är vi alltså hemma igen! Lite trötta för det var ändå ett bra tempo idag men glada och som pricken över i:t bestämde sig solen för att titta fram så att lusten att stanna ute bara blev större. Men icke, det är bara att gå in och käka frulle. Tack för att du hängde med mig ut såhär en helt vanlig, snöig februaritisdag - det var mysigt med sällis!