Att vara rädd – en föreläsning om rädsla

Detta inlägg är ett samarbete med Musgrove’s föreläsning om rädsla

När jag var barn var jag ganska så rädd och orolig för det mesta. Mån om att alla i hela världen skulle vara lyckliga till varje pris. Det är jag i och för sig fortfarande. Mån om att andra ska vara glada. Men inte till varje pris och framförallt inte på bekostnad av mig själv. Jag är inte heller så rädd eller orolig längre. Om det beror på de olika livshändelser som har utmanat mig eller för att jag helt enkelt har insett att det som inte dödar, det härdar – det vet jag inte. Men rädslan känns inte lika stor som den gjorde då.

Clara Löfvenhamn skriver om att vara rädd på Bossbloggen i samarbete med Musgroves föreläsning om rädsla

Kanske är det naivt av mig att längta upp till skyarna såsom jag gör idag? Jag har ju faktiskt ingen aning om hur det känns att vara där uppe? Undrar om det känns som att falla fritt såsom det gjorde när jag sa upp mig från jobbet?

Att vara rädd

Men givetvis blir jag också rädd med jämna mellanrum. Rädd för att mina nära och kära ska fara illa. Rädd för att en maktfullkomlig femåring leder en av vår världs stormakter. Rädd för att rasism och andra onda krafter som gör skillnad på folk och folk ska få mer inflytande. Rädd för att det mitt företag inte ska bli mer än ett luftslott eller en flyktig dröm. Men det är ändå rädslor som jag tycker är relativt lätta att skjuta ifrån mig. De är så långt bort och jag har varken tid eller ork att mata dem med den lilla energi som jag har.

Jag har länge tyckt det är läskigt med höga karuseller som snurrar högt  uppe i luften. De får mig att mig känna mig så förbannat dödlig. Men när jag blev sjuk i utmattning började jag längta efter den sortens äventyr. Det var som att ovissheten om jag hade en hjärntumör eller inte öppnade en ny dörr i mitt inre och många av de timmarna som jag låg lamslagen av smärta i mitt sovrum har dagdrömts bort till adrenalinkickar som utmanar min rädsla och min dödlighet.

Att slänga sig ut ur ett flygplan eller att få höra en berg- och dalbanas dunkande mot rälsen rakt upp mot skyarna. Jag har inte varit frisk nog för en heldag på ett tivoli än men det förstnämnda, att hoppa ut ur ett flygplan, kommer att ske redan i helgen. Hah, jag skakar inombords av upphetsning bara jag tänker på det. Anledningen till att denna dröm äntligen blir av är att jag ska gå på Musgrove’s föreläsning om rädsla i helgen.

En föreläsning om rädsla

Föreläsningen om rädsla består av tre delar. Del 1 är en föreläsning om rädsla, del 2 består av fallskärmshoppning och del 3 är ännu en uppföljande föreläsning. Alla tre delarna äger rum på samma dag och de kommer faktiskt att äga rum i Malmö dels på lördagen den 27/8 och dels på söndagen den 28/8. Jag kommer att gå på lördagen och nu har jag fått möjlighet att tävla ut fyra platser till den första delen av den här utbildningen till dig som läser Bossbloggen och kan gå på detta på lördag eller söndag på Stortoget i Malmö!

Del 1 – föreläsningen om rädsla med Terron Musgrove börjar klockan 09:00, pågår till 12:00 och det bjuds på fika. Om du vill får du gärna anmäla dig till del 2 och 3 också men då får du betala för dem själv.

För att vinna en plats till den första delen av föreläsningen av rädsla: skriv en motivering om varför du vill gå på denna föreläsning och vilken dag som du önskar att gå i en kommentar till detta blogginlägg. Tävlingen avslutas den 24/8 klockan 23:59. De fyra vinnarna utses av en jury (vars beslut ej kan överklagas) och vinnarna kommer att kontaktas via mejl under förmiddagen den 25/8.

Du hänger väl med? Och om du inte har möjlighet att vara i Malmö i helgen så kan du väl dela med dig av någon av dina rädslor: vad är du rädd för?


Detta inlägg med tillhörande tävling anordnas i samarbete med Musgrove. För mer information om hur jag förhåller mig till samarbeten och PR – läs Bossbloggens PR Policy.

1 Kommentar  |  4 gillar

Är det alltså höst nu?

Hej, hej! Hur står det till? Jag sitter här vid mitt lilla skrivbord och kom på mig själv med att göra en kanna te till frukosten. Är det alltså höst nu?! Dricker sällan te på våren och sommaren utan mest på hösten och vintern. Snyft. Känns verkligen som att min sommar uteblev helt i år. I gengäld verkar den här hösten bli den roligaste någonsin så det känns trots allt väldigt, väldigt värt det.

Surkatt

Dagens surkatt i riktigt ruggig bildkvalitet eftersom solen helt plötsligt gjorde ett kortvarigt appereance och chockade oss. 

Morgonen idag har annars präglats av den här lilla damens surande. Hon har varit rosenrasande på mig hela förmiddagen eftersom jag har suttit vid skrivbordet och inte legat på min plats i soffan. Missnöjet har demonstrerats genom att stampa omkring, hitta på hyss, sitta och blänga på mig i stället för att komma och lägga sig i knät samt att skälla ut mig efter noter. Jag blev med nöd och näppe förlåten när jag väl gick och hämtade henne satte henne i knät och klappade på henne. Sen blev hon sur igen när jag började jobba igen och river nu typ halva huset. Är inte lätt att vara liten ibland alltså!

Veckans planer

Måndag

Idag är det mycket småfix som står på schemat. Så snart jag skrivit klart dessa rader väntar poddinspelning och sedan behöver jag skriva, flytta mitt lilla kontor (ska byta plats på kontorshotellet där jag sitter) och förhoppningsvis få fixat så jag kan använda skrivaren där. Allmänt pyssel och förberedande inför tisdagens och onsdagens grymmaste happening:

Tisdag & onsdag

Jag ska nämligen ha höstkonferens med mina MasterMind-bossar Emilia och Julia.Vi har en grym dagordning och jag ser verkligen fram emot att få spåna, syna och sätta höstens planer för vårt företagande tillsammans med dem!

Torsdag

På torsdagen är planen att jobba halvdag för att landa lite efter konferensen och den tid som är avsatt till jobb är öronmärkt för skrivande.

Fredag

Eftersom jag förmodligen kommer att jobba både lördag och söndag så blir det nog halvdag även här. Gäller verkligen att jag är noggrann med att hushålla med min energi nu när den inte tycks finnas i överflöd.

Love

Bild från helgens fina bröllop! Notera regnbågen som så cheesy dök upp i horisonten när vi skulle fota, hähä.

På bloggen tänkte jag att vi skulle prata lite om vad som (ofta) kännetecknar en uppskattad ledare och hur du kan använda dig av det oavsett om du jobbar som chef idag eller vill bli det i framtiden. Och lite annat smått och gott förstås – så vi hörs snart igen!

Until then: hur ser planerna för din vecka ut? Händer det något roligt?

4 Kommentarer  |  2 gillar

Kalasfina dagar

Hej, hej! Hur är läget? Jag ligger här på soffan i min fina väns uterum och lyssnar på vinden som rör sig utanför. Så galet jäkla mysigt. Är sådär lagom seg som man blir när man har ätit lunch efter en morgon fylld av att packa ihop sig och åka iväg. Det vankas nämligen bröllop lite senare idag. Men innan jag tar en tupplur till vindens sus så tänkte jag njuta lite genom att tänka tillbaka på dessa kalasfina dagar som varit.

Clara Löfvenhamn skriver om kalasfina dagar

I måndags blev det dock att åka ut i skogen en sväng med sambon. Shit som jag har saknat det. Älskar, älskar att vara ute i den friska luften, klättra omkring och bara skrota runt. Magiskt!

Tillbakablick

Även om jag var helt vansinnigt trött den här veckan så har den varit helt fantastisk. Flera stora viktiga pusselbitar har fallit på plats och jag känner mig så optimistisk inför jobbhösten som komma skall.

Veckans bästa

Jobbmässigt har jag upplevt en hel del medvind den här veckan. Saker som jag har jobbat för och hoppats på har fått klartecken och kommer att innebära en pangstart på hösten. Att jag ska jobba med Internet i Fokus är den enda av dem som är officiell än men så snart jag kan och får kommer jag berätta mer om de andra grejerna.

Målning

Den lilla fritid som jag inte har varit utslagen på har jag lekt med färger. Förlorade mig helt i blått!

Veckans sämsta

Att jag har mått rätt dåligt fysiskt i veckan. Det har verkligen varit så att jag antingen mått fantastiskt eller skräp. Antingen eller. Och det har varierat mellan dessa två lägen varje dag. Vet inte om det har varit så intensivt tempo de bra timmarna att kroppen bara sagt upp sig eller om det har varit en infektion som spökat i kroppen. Kanske lite av båda för jag har inte kunnat jobba mer än tre-fyra timmar om dagen hur mycket jag än velat.

Veckans utmaning

Att acceptera att jag inte har kunnat jobba mer och att det får vara så. Tycker verkligen inte om att inte hinna med alla de saker som jag har tänkt mig men det är bara att gilla läget när kroppen säger stopp.

Metro

Var även med i Metro i veckan om pratade om hur man kan känna igen sig själv, eller andra, som potentiellt chefsmaterial. Lite kul för det är det rätt många som tror att jag skriver dessa artiklar själv. Men så är det inte utan credden för det skrivna ska Anna, som är reporter på Metro Jobb, ha. Det är nämligen hon som intervjuar mig och skriver artiklarna. Hon gör ett grymt bra jobb!

Framåtblick

Nu väntar en tupplur och sedan ska jag göra mig i ordning för bröllop. Kan nog bli så att det inte blir något blogginlägg i morgon. Hälsan stoppade veckans inspelning av How to Become an Entrepreneur och jag tror nog att det är klokt att ta en vilodag i morgon för att vara fit for fight på måndag. Hoppas det är okej!

Veckans ledarskapstanke

Under veckans skov av trötthet så har jag tittat en del på Miss Fishers Murder Mysteries. En serie om en kvinnlig detektiv som rockar järnet på 30-talet utan att bry sig det minsta om vad folk tycker och tänker om henne. Hennes ledarstil är riktigt intressant. Hon styrs av sina värderingar och omtanke samtidigt som hon är en jävel på att både utmana och manipulera sina medarbetare och de följer henne av lika delar kärlek som beundran inför hennes kompetens och rättrådighet. Låt oss mynta uttrycket “lead by admiration” – för det är det som beskriver hennes ledarstil som bäst. Någon som har sett denna serie och kan ge sin input om hennes ledaregenskaper?

Hur har din vecka varit annars? Har det hänt något kul?

Kommentera  |  2 gillar

Black on black

Good morning people! Hur ligger landet? Jag slits mellan att vara himla trött och hög på livet typ. Det händer så mycket roliga saker nu. Till exempel så blev det bestämt igår att jag kommer att vara med och jobba med Internet i Fokus här i oktober. Hur ballt? Är galet glad och laddad inför det.

Clara Löfvenhamn

Det händer även andra fett roliga saker som orsakar det här leendet – lovar att berätta mer precis så snart som jag får och kan!

Mer om det längre fram! I måndags träffade jag Elin som är en stjärna på både det här med mode och att fota. Inte för att jag tänkte på det när jag klädde på mig på morgonen. Då hade jag kanske ansträngt mig mer än att bara ta på sig något med ledordet “bekvämt”. Men äsch, så här såg jag alltså ut en solig måndag i augusti!

Black on black

Body, kjol och sneakers med kilklack – så nära mjukiskläder det går att komma.

Clara Löfvenhamn i en bisfit: black on black

Clara Löfvenhamn

Clara Löfvenhamn från Bossbloggen

Foto: Elin Graf

Nu är det dock dags att sätta fart på den här dagen. Har en del att skriva i och med att jag trötthetsdäckade totalt här i onsdags och ska hinna poddjobba med Petra innan ett lunchmöte i Malmö.

Hur har du det idag?

Kommentera  |  3 gillar

Den sura listan

God morgon! Hur står det till? Jag är dagens inlägg till trots inte det minsta på dåligt humör,i dag. Det är svårt att vara det när man skriver listor av den här kalibern, solen skiner och livet känns fint trots att en är supertrött. Hittade den här sura listan inne hos min namne och bloggförebild UnderbaraClara och tänkte att det kunde vara rolig grej denna torsdag. Jag har trots allt rätt mycket humör även om jag oftast blir mer upprörd än arg. Sådär riktigt arg så att stubinen brinner av blir jag som tur var inte så himla ofta (även om det sker mer frekvent sedan jag blev sjuk i utmattningssyndrom). Så här är: Den sura listan!

För drygt ett år sedan så var jag med och hjälpte en fotograf som plåtade rocktjejer till en grej. Var med nöd och näppe jag klarade den utmaningen. Som han uttrykte det så har jag ändå nästan “alltid ett smil i mungipan” Foto: Sjur Lohne

Den sura listan

Obehagligaste jag vet: Spindlar och kryp samt att bli kladdig om händerna av något annat än målarfärg.

Absolut inte min killtyp: Snubbar med platta personligheter, utan empati och noll bakom pannbenet. Ett snyggt skal hjälper liksom inte om insidan är rutten. Gäller givetvis även brudar.

Äckligaste mat jag vet: Allt som innehåller lök i princip. Avskyr lök så mycket att jag inte kan äta mat som har det i sig om det inte är så stora bitar att det går att peta bort.

Blir arg på: Det är få saker som får mig att tappa humöret så snabbt som teknik som inte fungerar. Andra triggers är när jag gör fel och folk som inte hälsar. Hur svårt kan det vara att säga hej?!

Sämsta bok jag läst: Alltså, har läst så många dåliga genom åren eftersom jag är en sån där som tyvärr måste veta hur boken slutar. Tyvärr minns jag inte en enda av dem just nu.

Något som får mig att byta radiokanal: Reklam. Tål. Inte. Reklam.

Sist jag ville ta till knytnävarna: När jag hörde Magda Gads sommarprat. Det var otroligt bra men blir asjävlaskitförbannad av att våldtäkter används som krigsföringsvapen, att det ens finns barnsoldater och att människor inte orkar lyssna på att sådant här händer. Det fick mig också att tvivla på allt jag gör och, återigen, överväga om jag inte borde utbilda mig till sjuksyrra och börja jobba för Läkare utan gränser i stället.

Sämsta serien jag nyligen sett: The Shadow Hunters. Den var så plågsamt dålig att jag inte stod ut mer än tio minuter.

Fulaste plagg jag vet: Tunikor. Så snyggt på andra men själv känner jag mig som ett vandrande tanttält. Än värre om de har volanger. Volanger är inte min grej.

Den sura listan

En, för mig, rätt så pinsam detalj är att jag, när jag blir sur, stampar jag med foten i golvet. Typ som om jag vore fem år gammal. Är inte säker på hur jag skulle kunna bli förälder med tanke på hur ofta jag själv är som ett barn.

Äckligaste drycken: Öl. Vill så väldigt gärna kunna dricka det och njuta men det går bara inte. De få gånger som jag gör det är när jag är så full att jag har slutat bry mig om vad jag dricker.

Sämsta karaktär i film eller TV-serie: Just nu rasar jag över Carrie i Homeland. Jag blir vansinnig på hennes dåliga beslut, hennes icke-existerande impulsivitetskontroll, dåliga ledarskap och bristande självinsikt. Måste däremot lovorda Claire Danes som spelar henne – hon gör ett briljant jobb.

Det skriker jag när jag blir arg: Riktigt fula ord som ej bör återges i skriftligt format.

Din tur

Och nu vill jag ju höra vad du blir sur över! Please share:

  • Vad är din äckligaste mat?
  • Vad blir du arg över?
  • Vad skriker du när du väl blir förbannad?

6 Kommentarer  |  2 gillar

Sida 1 av 64

© Bossbloggen.se