Tankar om Almedalen
God morgon! Hur mås det? Med mig är det helt okej. Sitter i bilen på väg till en kompis sommarstuga och det ska bli så mysigt. Men eftersom den här veckan inte har bestått av något roligare eller vettigare än X antal timmars tittande på Netflix så tänker jag att vi skippar lördagslistan och snackar i kapp i stället. Det senaste jag gjorde innan jag blev sjuk var ju att resa hem från Gotland och jag har en del tankar om Almedalen med mig därifrån.
Tankar om Almedalen
Det var ju första gången som jag besökte Almedalen någonsin och jag åkte upp redan på lördagen och vi kom fram på natten till vårt boende som låg mitt i stan. Vilket för övrigt var världens coolaste hus från 1200-talet. Hur som så var det grymt skönt att kunna ta det lugnt på söndagen och bara vandra omkring och umgås med Linda (Resa medvetet) och hennes fästman. Passade även på att leta upp vilka ställen jag skulle gå till senare under veckan (vilket dock inte hindrade mig från att gå vilse ändå, haha). Sedan åkte jag hem på torsdagen vilket innebar att jag missade kvinnomanifestationen och nazisterna vilket grämer mig en hel del. Hade gärna velat vara med och manifestera mot allt vad högerextremism heter. Men förutom det tycker jag veckan all in all var väldigt, väldigt bra.
Det är rätt så exkluderande
För det första så är Almedalen i sig rätt så exkluderande. Visst, tanken må vara att politiker och makthavare blir mer tillgängliga och vandrar runt på gatorna. Men utan kontakter och kapital så är det svårt att komma dit och stanna hela veckan. Sedan så är de stora och flesta mingel och tillställningar stängda och kräver personlig inbjudan. Nu hade jag det eller lyckades få det till de evenemang som jag ville gå på men jag trodde på förhand allt det skulle vara öppnare och mer tillgängligt.
Det är väldigt socialt
Samtidigt, väl där, så tycker jag också att det var en väldigt social stämning och att det var ett väldigt roligt minglande hela veckan igenom. Jag har träffat otroligt intressanta personer och haft så härliga möten. Det var dessutom superkul att få möjlighet att springa på en massa vänner och bekanta på gatan. Bara det tyckte jag gjorde veckan väl värd investeringen som det innebar att åka dit.
Det är lätt att drabbas av FOMO
Jag vet inte om ni minns det men i min checklista inför Almedalen så hade jag fått rådet att lämna alla former av fear of missing out hemma och ja, det måste man. Det händer verkligen hur mycket som helst och det finns alltid någonstans man borde vara och människor man borde träffa. Så det gäller att ha is i magen och koppla bort det om man ska hålla hela veckan.
Det är rätt mycket fest
Jag hörde innan jag åkte att Almedalen betyder mycket fest och ja, det kan det absolut göra. Vill man så verkar det finnas möjligheter att festa järnet varje kväll och det är många som gör det. Själv hör jag dock till skaran som inte gör det och jag tyckte det var väldigt lagom att vara ute och mingla, snacka och dansa och bara ha en (städad) utekväll.
Det var väldigt roligt
Med rätt inställning där man tar tillställningen på lagom stort allvar så tyckte jag att det här var en väldigt rolig vecka. Men jag kan förstå att det finns de som tycker att Almedalen börjar spela ut sin roll, eftersom det är en så pass stängd tillställning så är risken att det blir lite av en ankdamm.Så på det stora hela var det en grym upplevelse och som det ser ut nu kommer jag att åka dit igen. Nästa år blir det nog också ett besök till Järvaveckan som också verkar vara en spännande tillställning.Vad tycker du om Almedalen? Hiss eller diss?
