Typiskt...

God morgon vänner, hur är läget? Med mig är det sådär tyvärr eftersom mina lymfkörtlar i halsen bestämde mig för att svullna upp ordentligt igår kväll. Förmodligen är det dags för en ny infektion eftersom jag i går eftermiddag faktiskt slappnade av och började känna att jag snart är på bana. Typiskt! Men så kan det vara. Är bara att gilla läget och vila hela helgen.

Är rätt underhållande samtidigt hur kollrig man kan bli av ett hus. Så här kände jag mig i tisdags när jag gjorde min bokföring...

Tillbakablick

Jaaa, jag vet knappt vad jag ska säga om den här veckan. Den var inte superbra. Jag lever fortfarande kvar i sviterna efter det jag inte kunde prata om förra helgen. På det är det många stora och viktiga jobbprojekt som kräver sin tid. Plus att vi i måndags tittade på ett hus, blev kära och kastades in i budgivningsträsket. Något vi gick vinnande ur budmässigt men tyvärr valde säljaren den andra budgivaren eftersom de inte ville ha någon besiktning. Himla trist! Så allt detta tillsammans har varit så stressigt och känslostormigt. Men jag tycker ändå att jag har lyckats bra med att vara snäll mot mig själv den här veckan. Jag har jobbat mindre, tagit det så lugnt det går och tillåtit mig själv att vara ledsen när det behövs och så vidare.

Veckans bästa

Min fina fästman och det grymma team vi är tillsammans. Tisdagens spontana AW med Alex var tio av tio poäng och precis vad jag behövde den dagen. Den röda onsdagen ställde till det jobbmässigt men jag mådde bra av att få vara hemma och ledig, pyssla och plocka hemma och bara vara. Glädjen i att vara kreativ och analytisk på samma gång när jag skrev What would Beyoncé do?-artikeln. Alla fina DM's och meddelanden som ni har skickat till mig som värmt mig ända in i märgen. Flera guldkorn som betyder mycket för mig alltså.

... så lämnade den för att äta detta gottiga med Alex. Vardagslyx är god mat, gott att dricka och sitta på en bänk och skvallra ikapp med en vän.

Veckans sämsta

Huset, definitivt. Så sjukt tråkigt att det inte blev av! Men hoppas det finns något annat där ute som längtar efter oss också. Under tiden njuter vi av att bo i vår fina lilla lägenhet.

Veckans utmaning

Har varit att sänka förväntningarna på mig själv nu när mycket händer på samma gång. Tycker ändå att jag har gjort ett bra jobb med det även om det har känts jobbigt. Sedan måste jag säga att er förståelse och meddelanden om hur ni påverkas positivt av min transparens är enormt fin och definitivt lindrande. Ingen av oss kan vara superstark alltid men det innebär inte att vi är svaga heller.

Ja, och såhär lär helgen se ut! Tur att någon här är nöjd med det.

Framåtblick

Ja, kan nog konstatera redan nu att den här helgen inte lär bli som jag tänkt mig den. Hade tänkt att vi skulle ut och vandra en sväng idag, som minne till Angeliqa. I stället blir det sängläge med massa mat, vila och att plugga i omgångar.

Veckans ledarskapstanke

Två olika händelser som gav mig samma tanke hände i veckan. Den fösta var att jag satt och scrollade igenom Bossbrudar, den andra var när jag pratade med en potentiellt ny klient för ledarskapscoachning. Och det är behovet av att prata och hur sablarns viktigt det är att ha någon att prata med som chef. Prata om det som går bra, det som känns svårt och det som förbryllar en. Det kan vara ensamt att vara ledare men det måste inte vara det.

Men ja, det var vad jag hade att säga om den här hyfsat tråkiga och intensiva veckan. Hur har du haft det? Lite mer stillsamt och bättre hoppas jag!