Mina tankar kring det som sker i världen nu

Fick frågan om jag inte kunde skriva några rader om mina tankar kring det som sker i världen nu och jag måste säga att jag inte är helt säker på vad jag har att säga om det.

Såhär. Jag är inte epidemiolog. Jag är inte smittskyddsexpert, läkare, ekonom, kunnig inom nationalekonomi eller har någon annan rimlig och relevant kompetens i de olika kriser som sker. Alltså kan jag inte göra någon som helst analys av det som sker i världen nu, varken med Corona-virusets framfart eller världsekonomins skräckinjagande berg och dalbana. Mina tankar kring sådant är noll och ingenting värt - det är gissningar. Och jag gillar inte att gissa eller spekulera om viktiga saker i onödan.

Thinking

Jag är en rätt så optimistisk person och det försöker jag att dra nytta av nu. Att se det fina i de små sakerna i vardagen, att hålla sig uppdaterad och ta var dag som den kommer.

Mina tankar kring det som sker i världen nu

Det är därför som jag har lagt extra vikt på artiklar som handlar om ledarskap och försökt anpassa dem så att de är relevanta för er som som befinner er mitt i det som sker nu. För det är det jag är utbildad inom och arbetar med. I övrigt kan jag inte göra mer än att försöka stötta och hjälpa er bloggläsare, mina klienter, Bossbrudarna och så många som möjligt i min omgivning. Och såklart genom att handla, hjälpa till med ärenden och stötta små, lokala företagare så gott som möjligt.

Jag är innerligt ledsen och orolig för alla som lider nu. Som är eller blir sjuka, har förlorat sitt arbete, riskerar att göra eller som inte har en trygg hemmamiljö och som drabbas ännu hårdare av att behöva plugga och jobba på distans. För att inte tala om att inte ha något hem alls. Men jag försöker att inte låta oron konsumera mig - för det kommer inte hjälpa någon. För några dagar sedan hörde jag i ett inslag på SR att tjugotusen varsel har ägt rum bara i mars månad. Fy fan. Varje vecka hör jag om småföretagare som stänger igen och som inte orkar mer. Och ja, beroende på vad som händer och sker kanske det blir jag som får göra det i framtiden. Men jag försöker att inte oroa mig för det heller. Det är future Claras problem. För just nu så klarar jag mig och det är jag tacksam för - det är ett privilegium som jag inte tar för givet när jag ser så många andra som inte gör det.

Så, därför försöker jag hjälpa andra med det jag kan och i övrig tid hålla mig lugn och sitta still i båten. Jag känner en enorm tillit och beundran inför alla er som jobbar hårt med att försöka rädda så många som möjligt på olika sätt. Ni är hjältar och förtjänar alla applåder och än mer bättre arbetsvillkor. Och jag hoppas att medmänskligheten och styrkan som uppstår genom gemenskap, omtanke och solidaritet är det som kommer att hjälpa oss alla ur denna kris. Jag tycker också att det ska bli spännande att se vilka innovationer och nya idéer som föds ur detta. Men ja, det återstår att se.

Avslutningsvis vill jag vara tydlig med att detta är en ledarskapsblogg och här fokuserar vi på ledarskap, karriär, affärsliv och personlig utveckling. Har du tankar, frågor, funderingar kring dessa ämnen är de alltid välkomna. Jag hjälper dig innerligt gärna allt jag kan! Annars - ta hand om dig själv och ta hand om din omvärld. Tillsammans blir vi starkare!

Previous
Previous

Väckarklockans klang får inleda arbetsveckan

Next
Next

Första riktiga vårveckan