Om HSP och att vara stark men känslig på samma gång

Ni känner säkerligen redan till begreppet HSP, highly sensitive personality. Det är några år sedan nu det begreppet tittade ut i dagsljuset. En kort sammanfattning för er som inte känner till det sedan tidigare är att det är ett karaktärsdrag, alltså ingen diagnos utan en egenskap, som återfinns hos uppskattningsvis en femtedel av befolkningen enligt HSP Sverige. Den tros innebära att nervsystemet hos HSP-personer eller högkänsliga är mer utvecklat och känsligare och att vi förenklat tar in mer information och känner mer än gemene man. De flesta är introverta. Känner av stämningen först, kan vara (eller misstas för att vara) blyga och tillbakadragna. Men några högkänsliga, uppskattningsvis en tredjedel, är extroverta. Utåtriktade och sociala samtidigt som man är inkännande och tar in allt som händer och sker runt omkring en. Även kallade starksköra personligheter eller orkidébarn.

Att vara HSP som barn påverkade mig starkt utan att jag visste om det.

Att vara HSP som barn påverkade mig starkt, var en liten grubblare. Överanalyserande och lillgammal redan då. Kanske syns? 😉 Och de här små kattassarna som alltid ska vara med överallt? #sötdöden

Uppenbarelsen och lättnaden

Det var ungefär fem år sedan som jag hörde talas om det för första gången och det kändes som att få en uppenbarelse. Inte bara en utan närmare 26 års saknade pusselbitar föll på plats. Jag har sedan barnsben känt mig lite konstig. Annorlunda. Kunde läsa av stämningar och folks måenden och anpassade mig tidigt efter det. Så alla skulle må så bra som möjligt. Jämt. En social kameleont som kunde umgås med de flesta i alla olika situationer. Samtidigt var jag känslig. ”Kände efter för mycket” som det sades på något utvecklingssamtal. Med åren innebar det att jag försökte sluta känna så mycket. Ignorera det.Något som går sådär man är känslomänniska deluxe. När det andra människor upplever känns som om det drabbar en själv. Jag kan tappa andan av att se en solstråle falla vackert in genom ett fönster. Ett musikstycke kan på några sekunder slänga mig in i extas eller djup sorg. Ibland både och under samma crescendo.

Det var en enorm lättnad att få läsa mer om HSP. Att få ord och en förklaring till hur jag fungerar som person. Att det inte är konstigt att jag kan vara så superstark och göra och klara så mycket vissa dagar. Medan jag andra dagar känner mig hudlös, påverkas jättestarkt av allt och alla och knappt klarar av någonting. Att mina känslor är mer intensiva. Att jag är känsligare jämfört med många andra och att det är helt okej.

Hur naturen påverkar mig som HSP

Att vara i naturen är en otrolig upplevelse och kan få mig att bryta ut i tårar eller skutta runt av glädje eftersom den är så (infoga valfria svordomar) vacker.

HSP, starkskör, orkidébarn

Min utmattning och utbrändhet har faktiskt förstärkt detta ytterligare. Som barn var jag till exempel inte känslig för skavande sömmar i kläder men nu kan sådana detaljer nästan göra ont i huden en känsligare dag. Och även om jag anser att vi inte ska behöva sätta etiketter på oss själva (eller varandra) så kan det ibland att ha en förklaring till varför man är som man är när termen ”människa” inte räcker till. I mitt fall kan eller ska inte HSP, starkskör eller orkidéebarn vara en ursäkt för att jag agerar såsom jag gör. Men det kan förklara vissa reaktioner – både för mig själv och mina nära och kära. Det har i alla fall gjort min resa mot självacceptans betydligt lättare.

Vi kommer prata mer om HSP och vad detta karaktärsdrag kan innebära för en chefs ledarskap och en arbetsplats framöver. Till dess är jag lite nyfiken: är det fler än jag här som är HSP? Vad har det inneburit för er? För den som inte vet och vill testa om man har detta personlighetsdrag kan till exempel göra det här.


Tyckte du om detta inlägg?
Klicka på hjärtat eller dela inlägget så att andra kan få läsa det! 

Liknande inlägg:

Föregående

Influencers of Sweden

Nästa

En helg i några bilder

24 Kommentarer

  1. Vilket fint inlägg! Jag har nyligen fått veta att jag är HSP och läser just nu Elaine Arons bok Den högkänsliga människan. Det har varit en lättnad på vissa sätt, att förstå mer varför jag ibland reagerar som jag gör. Ett blogginlägg är påväg, när jag läst ut boken 🙂

    • Clara Löfvenhamn

      Välkommen med i klubben! Skämt åsido så förstår jag verkligen den känslan. Ser fram emot att få ta del av dina insikter och reflektioner! 😃

  2. Nej, jag kan nog inte direkt säga att jag är en sån person, men jag har några stycken i min närmaste omgivning. Skönt för många tror jag när det begreppet “dök upp”. Enklare, som sagt, att förstå varför vissa reagerar som de gör. Inte helt enkelt att stå vid sidan av heller, kan jag säga. Fint att du skriver om det!

    Ha en fortsatt fin lördag!

    Kram Lena

    • Clara Löfvenhamn

      Hehe, kan både tänka mig och förstå att det inte alltid är lätt att stå vid sidan av. Tänkte ta upp den aspekten faktiskt i den kommande artikeln/artiklarna om ledarskap och HSP – hoppas de kan komma att vara till nytta ☺ Ha en fin lördag du med! Kram

  3. Men… det här blev en wow moment. Jag är helt paff. Det finns alltså ett namn på det?
    Du beskriver mig själv. Det har inneburit otroligt mycket glädje och såklart mycket sorg. Jag har det svårt att förstå att jag missade helt att någonsin prata eller läsa om det här.
    Steg för steg blev jag bättre på att skydda mig och ha förståelse för de andra men det tog… ju, hela mitt liv så länge! Tänk att du skulle skriva om det, of all things 😳

  4. Va roligt att du hugger tag i ämnet, det ska jag läsa!
    Jag fick också höra talas om HSP ganska sent och har gjort ett test som visar att jag passar in i den beskrivningen. En extrovert och social HSP. För mig har det väl inneburit att jag förstått mer hur det kommer sig att jag ena perioden är väldigt social och utåt för att sedan behöva dra mig tillbaka. Och att också se till att jag får den tiden. Kan också kastas in i extrema känslor av ett musikstycke på bara någon sekund. Påverkas jättestarkt av konst, av att vara i naturen osv. Intressant ämne och som du säger så gillar jag inte heller etiketter men det kan vara skönt att känna igen sig och lära sig mer om sig själv.

    • Clara Löfvenhamn

      Ja för min del blev det en lättnad att det inte bara var jag som är konstig att vara så utåtriktad och känslig på samma gång 😉 Skönt att höra att här finns fler 🙂 Har inte alls förstått att jag behövt dra mig tillbaka emellanåt. Men det är verkligen viktigt att ta sig de pauserna då och då! Kommer mer om detta ämne om några veckor så stay tuned 🙂

  5. Yes har har du en till. För mig har det lett till att jag isolerar mig en del, inte orkar läsa tidningar och lyssna på radio. Allt negativt fastnar i mig i dagar. Jag får hela tiden jobba med att inte ta åt mig av folks känslor och stämningar. Till en viss del använder jag egenskapen i mitt jobb vilket känns toppen, därför har jag lätt för att försöka vilja stänga av allt när jag kommer hem:/

    • Clara Löfvenhamn

      Det är du inte ensam om att göra Jessica! Jag har under rehabiliteringen för utbrändheten valt bort att följa några nyheter alls. Jag blir så lätt upprörd, förbannad och i gasen just för att man blir någon slags sorgpöl där allt ledsamt samlas. Sjukt jobbigt! Men klart det finns bra användningsområden också. Nu jobbar inte jag med människor på samma sätt som du gör men i projektledarrollen är det ju tacksamt att kunna sätta sig in i olika intressenters behov.

  6. Jag känner igen mig väldigt mycket. Just det där med skavande kläder (eller när jag ska sova och måste byta ställning flera gånger för att det är något som är obekvämt), tydliga ljud, stämningen i ett rum med människor (kan vara så awkward när jag märker av att två personer nyss bråkat exempelvis), att känna väldigt mycket för omgivningar – vare sig det är negativt eller positivt och att reagera väldigt starkt i vissa situationer. Jag har fått höra flera gånger av min pappa att jag “är så himla överkänslig”. I många år skämdes jag för det och tänkte att det var fel på mig. Varför är jag så himla känslig när inte andra är det? Nu har jag insett att det är så jag är, men att jag till viss del, för min egen skull, måste försöka att inte låta mig påverkas av ALLT. Men det är jobbigt att se, uppfatta och analysera så mycket i vardagen. Ibland önskar jag att jag var mindre känslig. Samtidigt som det på sätt och vis definierar mig också 🙂

    Fint inlägg i övrigt!

    • Clara Löfvenhamn

      Som jag känner igen mig i det du skriver! Haha, sovställningen har jag inte ens tänkt att jag är så kinkig med. Men nu när du säger det är det därför jag är en riktig liten “bökis” när jag ska sova eftersom det lätt blir obekvämt. Tror med att det är sunt att stänga av lite ibland, det förbrukar så himla mycket energi och tankekraft. Jag kan tycka det är svårt ibland att koppla bort lagom mycket, blir lätt isdrottning när jag stänger av för mycket och det är inte hälsosamt heller. Återigen denna balans 🙂

  7. lollo

    Hej jag vill gärna göra testet men kan inte ladda ned det ?

  8. Superintressant ämne! Upptäckte det också hos mig själv för några år sedan. Framförallt den där känslan av att ibland orka hur mycket som helst och andra dagar inte ha lust med någonting. Och att vara alla till lags eftersom en känner av deras sinnesstämning om någonting inte är okey! Jag delade på min FB-sida och ser fram emot att läsa mer om HSP och ledarskap!

    Kram från
    Anna

  9. Tove Lorentzson

    Herre gud! Jag är i chock! I hela mitt liv har jag fått höra att jag är så överkänslig och jag har alltid försökt vara alla tillags. Jag är 67år och det har kostat mig tre äktenskap. Nu är det mycket som faller på plats. Förstår min utmattning, alla mina tårar, min känsla av att inte duga, att ingen förstår. Samtidigt som jag har tagit mig ur situationer som få skulle ha orkat. Inte gett upp. Nu har jag hittat en man som är llika känslig som jag och vi förstår varandra så väl. Som vårt behov att dra oss undan utan dåligt samvete. Vila från andras känslor.Jag är så oerhört tacksam att jag fick läsa detta. Det känns som ett mirakel, en uppenbarelse att förstå mig själv.
    Stor kram Tove.
    .

    • Clara Löfvenhamn

      Nu rörde du mig nästan till tårar Tove. Så himla fint att pusselbitar har fallit på plats. Det är verkligen aldrig för sent att lära känna sig själv lite närmare. Stort tack för att du delade med dig av din insikt – jag kommer spara den nära hjärtat. Ta hand om dig! Kram

  10. Sandra

    Lite sent kanske men kommenterar ändå. Jag tror att jag är HSP, men känner inte alltid igen mig i allt hur det beskrivs, så är väl kanske någon “light”-variant.
    Jag har alltid haft ett jätteproblem med andras sinnesstämningar som jag liksom känner av utan att vilja det. Mitt största problem är att jag lätt känner om någon är irriterad eller arg och så känns det som att det är riktat mot mig. Kan vara väldigt jobbigt i vissa sociala relationer och med vissa typer av människor som inte (i mina ögon) reflekterar över hur de agerar.
    Tar in naturen enormt, och känner mig ofta oförstådd när jag t.ex. pratar om hur luften luktar i årstidsväxlingarna och hur det väcker till liv känslor som kan sträcka sig 20 år bak i tiden och gör mig helt känslorusig. Också otroligt påverkad av musik. I övrigt älskar jag sociala sammanhang men är nog rätt introvert och blottar sällan mig själv – har alltid haft en känsla av att jag är annorlunda.

    • Clara Löfvenhamn

      Det är aldrig för sent att kommentera – jag läser och svarar på alla kommentarer 🙂 Tycker det låter som att du kvalar in som HSP – tänker att det också är något man kan vara mer eller mindre. Men som jag skrev i texten är jag egentligen inte så förtjust i etiketter. Alla är vi olika och lika värda ändå 😀 Stort tack för att delade med av dina tankar!

  11. Hej!

    Blir så berörd och glad!
    Berörd över att vi är så många som känt oss missförstådda och trott att det varit något fel på oss. Jag har vänt mina misslyckanden till positiv energi då jag numera säger allt oftare nej! när jag inte orkar…
    Har också skrivit ett inlägg om detta på min blogg!
    Tillsammans är vi starka!
    Kram

  12. Sandra

    Tack för ett fint inlägg! Jag har också förstått att jag har karaktärsdraget HSP. Hade ingen aning om att det fanns så kände en oerhörd lättnad när jag av en slump hittade info om det på nätet. I vårt extroverta samhälle är det lätt hänt att man känner sig annorlunda som HSP och tyvärr finns det inte tillräckligt mycket kännedom om ämnet.

    Det jag tycker är viktigt är att förstå att det faktiskt är en begåvning på många sätt. Vad vore vi människor utan förmågan att känna? Det är fantastiskt att kunna uppskatta naturen och små kärleksfulla gester så mycket. Lär man sig att hantera sin högkänslighet, så blir livet underbart 🙂

    • Clara Löfvenhamn

      Åh, jag känner verkligen igen mig i den lättnaden! Det var så mycket som plötsligt fick en förklaring och ett sammanhang när jag hörde talas om det ☺️ Håller helt med dig om att det egentligen är en fantastisk begåvning. Ska påminna mig själv om det de stunder som jag så frustrerad över mitt galna känsloliv, tack för det! 😃

Kommentera

© Bossbloggen.se