Joharis fönster

Det är dags att kika på en av klassikernas klassiker inom ledarskapsmodeller och det är Joharis fönster, på engelska Joharis Window. Modellen togs fram av psykologerna Joseph Luft och Harrington Ingham i mitten på 1950-talet och är en av dem som fortfarande används flitigt. Varför? Troligtvis för att den enkelt och tydligt illustrerar människors självkännedom och syftar till att lära känna sig själv bättre. Ursprungligen har den använts genom att man som deltagare kan utgå från en lista av adjektiv och sedan placera in dem i ett av de olika fälten.

Men det jag uppskattar mest med den i rollen som ledarskapsutvecklare är just tydliggörandet hur vi kan se på oss själva i förhållande till eller i samspel med andra i vår omgivning. Det gör det nyttig att känna till och ha med sig som ledare och chef - både för vår egen del men också när vi leder våra medarbetare.

En illustration över fyrfältaren som Joharis fönster, saxad från mitt eget presentationsmaterial när den är med i någon av mina utbildningar. Grafik: Bossverket

Joharis fönster

Joharis fönster består av fyra olika fönster inom vilka vi kan sortera in saker som vi själva och/eller andra vet och känner till om oss själva. Låt oss börja högst upp till vänster!

Öppen

Det öppna fältets karaktär är vad som är känt båda för oss själva och för vår omgivning (vilket såklart kan variera från person till person i vår omgivning).

Ur ett ledarskapsperspektiv: Här skulle vi kunna säga att det som vi säger om oss själva som ledare (eller medarbetare) som stämmer överens med omgivningens uppfattning ryms. Det som ryms här kan användas för att bekräfta medarbetares egen självbild, självkänsla och självförtroende.

Blind

Det blinda fältet rymmer de saker som andra vet om oss men som är okänt för oss själva. Vare sig vi gillar det eller ej har vi alla minst en, troligtvis flera blinda fläckar när det kommer till hur vi är som personer eller hur vi beter oss.

Ur ett ledarskapsperspektiv: I bland kan detta fält ställa till det för dig som chef, exempelvis om du befinner dig i en situation med en medarbetare där du ser ett beteende som är problematiskt för hen i sin arbetsroll som hen inte känner till. Finns lite olika sätt att agera i den situationen beroende på problemet men i bland behöver vi uppmärksamma medarbetaren om detta och bidra till att informationen vi har flyttas från det blinda fönstret till det öppna. Ibland kan beteenden korrigeras utan att någon flytt sker alls.

Dold

Väldigt få av oss delar allt som har hänt eller sker i våra liv på jobbet och den typen av information och erfarenheter samlas här i det dolda fönstret. I bland väljer vi att dela med oss av det, ibland inte.

Ur ett ledarskapsperspektiv: Det händer då och då att medarbetare, eller vi själva för den delen, påverkas av saker som händer i det dolda fönstret och det är alltid en klurig balansgång. För som chef varken kan, ska eller behöver du kräva hundra procent transparens från dina medarbetare och du behöver kunna leda utifrån faktumet att du inte vet allt om dina medarbetare.

Okänd

Vi kan resonera, vi kan spekulera men ingen av oss kan veta hur vi är eller hur vi agerar i alla situationer och lägen. En del av våra egenskaper är dolda både för oss själva och vår omgivningen och kanske aldrig någonsin blir kända eller blir det den dagen vi försätts i en situation där vi aldrig varit förut.

Ur ett ledarskapsperspektiv: Detta fönster är faktiskt viktigare än vad man kan tro som ledare! Inte för att du ska försöka ta reda på vad som ryms här utan för att du kan bära med dig denna som påminnelse om två saker. 1. Alla är vi ständigt föränderliga över tid hur väl vi än känner varandra eller hur länge vi har känt varandra samt 2. att du som chef aldrig någonsin för förutsätta att du vet hur medarbetare fungerar. Du kan såklart göra antaganden som visar sig stämma - både om dig själv och andra - men det är inte förrän vi är väl inne situationen som vi får reda på hur den påverkar oss eller hur vi beter oss i den.

Så! Där har vi den, Joharis fönster, kryddad med mina perspektiv kring hur du kan använda den som chef. Vad tycker du om den? Är den användbar eller har du någon annan syn på modellen? Dela gärna med dig!

Hur tar jag reda på mina värderingar?

Läsarfrågan:

Jag har en väldigt random fråga men tror att du kan hjälpa mig med den. Har verkligen klurat på det där med värderingar sen vi sågs sist men tycker att det är så svårt att faktiskt komma fram till vad jag har för värderingar. Tex att alltid vara snäll, det är bra att vara snäll men jag tror inte att det alltid är bra. Eller att vara ärlig, såklart inså stor utsträckning som möjligt men kanske inte i absolut alla situationer. Hur ska jag göra för att komma fram till tex 5 viktiga värderingar för mig?

Jag hörde en gång värderingar jämföras vid näckrosor eftersom deras rötter går så djupt och att blomman ofta är väldigt rörlig i förhållande till sitt rotsystem. En väldigt vacker liknelse, eller hur? Bild: Rainhard Wiesinger on Unsplash

Svar:

Hej! Vet du vad? Värderingsarbete är klurigt om man ska göra det jobbet ordentligt! Det är ofta därför många behöver och vill ha coachning i arbetsprocessen för att identifiera vilka värderingar en har. Dels för att våra värderingar ofta djupt rotade inombords och dels för att de ofta maskeras av bilder i form av vilka värderingar man “borde” ha eller tycka är viktiga. Ibland kan det rent utav vara så att man inser att de värderingar man har är “ärvda” eller någon annans rester och som egentligen inte alls är dina egna.

Först och främst: Ens värderingar skulle delvis kunna liknas vid ryggraden i kroppen. Den är med oss från födseln och dess utveckling präglas och påverkas av vår uppväxt, den påverkar oss varje dag i allt vi gör utan att vi tänker på det, vi är varierande flexibla i den men om vi böjer på den för mycket eller lyfter jättemycket tyngre än vad vi klarar av så gör det ont i varierande grad. I gengäld kan ens värderingar förändras och uppdateras under livets gång och det kan vi inte med ryggraden riktigt än och där faller min liknelse platt. Men jag tror du fattar vad jag är ute efter!

Härnäst blir jag nyfiken: hur definierar du värderingar? För baserat på det du skriver (och det kanske jag tolkar helt galet, ber om ursäkt om det skulle vara så) låter det som att du kanske tänker på värderingar som regler snarare än riktlinjer? Om ja, skulle du nog behöva luckra upp din syn på vad värderingar är och syna vad du vill använda dem till.

Värderingarna är saker som vi tycker är viktiga på riktigt. De känns i kroppen och triggar känslor som att vi blir glada, arga, frustrerade, känner oss tillfreds. Men de är inte absoluta och ingen av oss kan leva hundra procent i linje med sina värderingar dygnets alla timmar. Ingen av oss kan vara snälla eller ärliga mot alla i alla lägen även om det såklart är två egenskaper som är bra att sträva efter, framförallt som ledare. Alltså är perspektivet om dem som riktlinjer mer rimligt. De styr oss (och sedan kan vi välja om och hur vi vill reagera på det), de kan guida oss och vi kan använda dem som ett verktyg i vardagen. Men du har dem redan inombords och på så vis är det inget du behöver hitta utan snarare sätta ord på.

Jag tänker att det första du kan göra är att skippa antalet värderingar du ska komma på. Dels för att du troligtvis har fler än fem redan men mest för att släppa alla former av press i detta.

Steg två är att börja iaktta dig själv i din vardag. Vad är viktigt på riktigt för dig då? Både på ett intellektuellt och ett känslomässigt plan? Och det senare kan vara ett sätt att ringa in dina värderingar på. Hur reagerar du när människor beter sig på ett visst sätt? Vad får dig att bli glad? Vad gör dig asförbannad? När känner du dig nöjd och tillfreds? Exempelvis!

Och när du lägger märke till situationer som påverkar dig starkt kan du undersöka närmare:

• Vad det är som känns?

• Vad det är som skaver?

• Varför fick just det här dig att reagera starkt?

Och sedan gör du en i taget tills du känner dig nöjd och stäm gärna av det sedan då och då i framtiden eftersom vi förändras allteftersom vilket i sin tur såklart kan påverka våra värderingar på olika sätt.

Det kanske kan vara ett sätt att komma närmare dina värderingar på? Annars är det vanligaste (och ofta snabbaste spåret) att bli coachad kring det. Utöver att många av oss har lättare för att inse saker när vi sätter ord på dem finns det nämligen också olika övningar en kan göra för att komma sig själv inpå livet på ett annat sätt. Men jag hoppas detta kan hjälpa till och hör av dig om du vill ha ytterligare hjälp och stöd på vägen!

Medarbetarsamtalets nödvändighet

Jag vet inte hur många gånger genom åren jag har hört suckar kring medarbetarsamtalen och vilket merarbete de upplevs generera för chefer och ledare. Och det kan jag förstå! Framförallt om det är många medarbetarsamtal som behöver hållas på extremt kort tid och om det inte finns jättebra resurser till att hålla dem. Samtidigt, är medarbetarsamtalet direkt nödvändigt. För att om utvecklingssamtalet inte görs, inte tas på allvar av dig som ledare eller inte följs upp är risken överhängande att medarbetaren:

• Förtroende för dig som ledare blir urholkat

• Får minskat engagemang för arbetet

• Inte ser framtida karriärutvecklingsmöjligheter i organisationen

• Känner att det inte är lönt att prestera eller leverera

• Upplever att hens arbetsinsats inte värderas eller uppskattas

• Potentiella effekter av det kan bli försämrad produktivitet, minskat engagemang och att medarbetaren lämnar företaget

Bild: LinkedIn Sales Solutions on Unsplash

Medarbetarsamtalets nödvändighet

Alltså, medarbetarsamtalet är ingen nice-to-have i din vardag som chef. Det är ett must-do eftersom det ger dig en ypperlig chans till att stärka relationen med medarbetarna men också vårda deras lojalitet gentemot er som arbetsgivare. Något som är viktigt ur ett långsiktigt perspektiv!

Hur ser din relation ut till medarbetarsamtalen? Dela gärna med dig!

Delegera lättare! Praktiska tips

Att delegera är viktigt av flera anledningar men inte alltid så enkelt. Så, hur delegerar man lättare? Här kommer några praktiska tips och råd!

Läs mer: När chefen löser medarbetarnas problem åt dem

Genom att dela upp delegeringen eller göra den stegvis kan du göra det lättare för er. Bild: Kaleidico on Unsplash

Delegera lättare

Syna varför du tycker det är svårt

Första steget är att granska sig själv lite närmare: vad är det i delegerandet som skaver? Saknar medarbetarna de förmågor eller kunskaper de skulle behöva för att kunna göra det du ska delegera? Är det tidsbristen som spelar in? Känner du att det är svårt at släppa kontrollen? Gillar du att ha saker gjorda på ditt sätt?

Egentligen spelar inte anledningen jättestor roll men det kan vara värt att kika på den ändå för om du vet vad motståndet består av kan det bli lättare att göra det ändå. För det är faktiskt det som är det viktigaste steget…

Börja göra det (oavsett hur det känns) men i små bitar

Jag har genom åren sett många, mig inkluderat, dra sig för att delegera och sedan - när man väl gör det - ge iväg lite för mycket på en gång och sedan tolka det mindre bra resultatet som en bekräftelse på att det inte fungerar. Men! Själv är inte bäste dräng och det viktigaste du kan göra är att delegera oavsett hur du känner inför det och att göra det i små delar, en sak i taget. Både för din egen och för omgivningens skull. Välj ett område, projekt eller en uppgift som du delegerar - gör den överlämningen ordentligt och se hur det känns och går. Var noga med att inte lägga dig i och att minnas att ditt sätt troligen inte är det enda att lösa uppgiften på. Sedan när det är gjort kan du utvärdera och delegera nästa moment.

Gör det i kontrollerad, inte kontrollerande, form

Det är en skillnad på att lämna över saker i kontrollerad form snarare än en kontrollerande sådan. Men ett vanligt misstag är att man bara ger i från sig saker utan att prata närmare om vad det är som ska göras, varför och vad medarbetaren behöver. Så innan du gör överlämningen, tänk igenom: Vad behöver medarbetaren veta? Hur kan överlämningen göras på ett sätt så att ni båda, men mest medarbetaren, känner er trygga med den?

Så! Det var några snabba tips om hur du kan göra det lättare att delegera. Vad säger du som läser? Tycker du det är lätt att delegera eller svårt?

Störande medarbetare

Läsarfrågan:

Hej! Jag har ett problem som du kanske kan lyfta i bloggen någon gång. Jag arbetar som ledare och har en medarbetare som stör i kontorslandskapet. Vi är på jobbet tre dagar i veckan och man hör på lång väg att han är inne, det skojas och bullras och nästan vrålas i telefonen när det ringer. Alla får höra hur vädret är, vad han gjorde i helgen eller hur det gick i den senaste matchen. Hade kanske varit en sak om han bara vara högljudd när han väl pratar men han är nästan aldrig tyst? Ingen annan får en syl i vädret, han kastar sig in i andras samtal och pådyvlar andra sin åsikt eller uppskattar skämten som ska dras om och om igen. Han pratar bara om sig själv och det har hänt flera gånger att han har på högtalartelefonen fast vi har som regel att inte använda den. Har pratat om vett och etikett när vi har personalmöten med samtalsvolym, att respektera varandras arbetsro etcetera men allt vi kommit överens om där verkar rinna av honom som vatten på en gås för det funkar inte länge. Vad ska jag göra åt detta? Vad kan jag göra? Det börjar kännas som ett arbetsmiljöproblem och jag har märkt att hans kollegor pratar om honom när han inte är där. Typ att “man får njuta av lugnet medan det varar” eller att “företaget borde bjuda på öronproppar” och det känns inte heller bra. Har du några tips??

/”Bekymrad chef”

Svar:

Hej du bekymrade chef! Jag förstår att detta är ett bekymmer och det på flera nivåer samtidigt, både med den enskilda medarbetaren och med arbetsgruppen.

Att vissa hörs och syns mer i kontorslandskapet än andra kanske inte kan hjälpas men det är såklart skillnad på det och att bete sig gränslöst eller att störa sina kollegor. Bild: Ilo från Pixabay

Störande medarbetare

Vi kan såklart bara spekulera varför medarbetaren beter sig på detta sätt. Handlar det om hans sätt att föra sig och kommunicera? Är det en grandios självbild och blindhet för privilegier där medarbetaren bara tänker på sig själv? Kan det röra sig om en osäkerhet och ett behov att hävda sig? Kanske kan det röra sig om en intränad jargong och tro på att det är såhär man ska bete sig på jobbet? Är beteendet en sätt att dämpa känslan av ensamhet? Eller något helt annat? Vi har ingen aning, kommer troligtvis aldrig att få reda på det och behöver det inte heller som ledare. Det vi däremot behöver göra är hantera situationen för jag håller med din iakttagelse om att situationen (inte medarbetaren personligen) kan klassas som ett arbetsmiljöproblem.

Börja med arbetsgruppen

Mitt förslag på första åtgärd verkar du redan ha gjort och det är att prata om teamets spelregler i kontorslandskapet. Hur ska ni bete er mot varandra? Vad är er uppförandekod? Och så vidare. När vi har detta blir det nämligen mycket lättare att prata med medarbetare när spelreglerna inte efterlevs. Hur du går vidare i nästa steg kan såklart variera lite men jag tror att du skulle tjäna på att börja med att granska arbetsgruppen närmare, deras beteende är nämligen inte heller okej.

Hur mår teamet?

En bra fråga att ta avstamp i är hur teamet mår generellt? Välmående arbetsgrupper brukar nämligen inte utse syndabockar i samma utsträckning som dysfunktionella arbetsgrupper gör. I de senare är det vanligt att man har syndabockar i form av “problempersoner” eller “problemprocesser” där all skuld för allt dåligt som händer läggs men nio gånger av tio är det hos gruppen felet ligger - inte på den utpekade syndabocken. Detta brukar synas extra tydligt om syndabocken försvinner för då ersätts den i princip alltid med en ny.

Är medarbetaren så jobbig som han upplevs eller är det något som tillskrivs honom? Eller är det lite av båda delar?

Denna fråga kanske kan hjälpa dig i att sortera vad som är medarbetarens negativa beteende respektive vad som upplevs av er i omgivningen. Tyvärr är det också en risk att omgivningens gensvar på medarbetarens beteende i sin tur kan förstärka det. Ett exempel är medarbetare som pratar mycket, märker att personerna omkring hen inte lyssnar och då börjar prata ännu mer och söka ännu mer kontakt och möts då bara av mer irritation och stängda öron och så är den tråkiga spiralen igång.

Hur pratar ni om varandra generellt?

Kommentarerna som du ger exempel på är inte de trevligaste. Brukar ni skoja om varandra på det här sättet generellt eller är det bara om denna kollega det sker? Detta kan påverkar hur du behöver lyfta frågan med arbetsgruppen framåt. Gäller det bara för denna medarbetare är det viktigt att du punktmarkerar direkt när du hör kommentarerna och säger något i stil med “jag förstår att det inte är illa ment, men såhär pratar vi inte om varandra i den här arbetsgruppen/på den här arbetsplatsen”. Om det däremot är en del av er jargong så behöver du ta ett större grepp och jobba med er internkommunikation.

Nio gånger av tio är det hos arbetsgruppen problemet ligger när enstaka medarbetare pekas ut som syndabockar och får skulden för lite allt möjligt - något vi behöver ha i åtanke och eventuellt hantera som chef. Bild: Pexels från Pixabay

Kartlägga och sedan prata med medarbetaren

Nästa steg i din kartläggning är att granska medarbetaren lite närmare. Vilka beteenden är det som stör? Vad får de för effekter? Händer detta hela tiden eller varierar det?

Vi behöver kunna förhålla oss till varandras olikheter i en arbetsgrupp och samtidigt är det viktigt att vi inte tillåter gränslöshet och vissa av de beteenden som du beskriver att medarbetaren gör kan absolut ses som gränslösa, exempelvis om han inte läser av situationen eller använder högtalartelefonen. Det är därför du behöver göra en kartläggning och sedan prata med medarbetaren om det du har sett.

Här är det viktigt att du förhåller dig lugn och neutral och att du, om listan med saker han behöver ändra på känns lång, väljer ut två eller max tre saker som ni fokuserar på detta samtal. Ingen blir särskilt förändringsbenägen av att få en roman med fel man gör dumpad på bordet framför sig.

En inledningsfras jag rekommenderar i situationer som denna är:

Jag vet inte om du är medveten om detta men…

Sedan kan du kanske fylla på med något i sitl med:

“Jag vet inte om du är medveten om detta men… en sak jag har noterat är [XXX]. Jag förstår att det kanske inte är din avsikt men när du gör så får det [YYY] som resultat. Vad tänker du om detta?”

Då blir du tydlig och konkret men ger också möjligheten till medarbetaren att tala för sig. Baserat på hur medarbetaren reagerar kan du sedan leda samtalet vidare och tillsammans undersöka om det finns det något medarbetaren eller ni tillsammans kan förändra eller göra annorlunda. Se till att skriva ner de saker ni kommer överens om och att ni båda signerar det både för tydlighetens skull, att det blir lättare att följa upp eller om uti fall att medarbetarens beteende inte skulle förändras och andra åtgärder behöva aktiveras.

Förhoppningsvis kommer detta att hjälpa dig hantera situationen - vill du bolla än mer är det bara att du hör av dig på clara@bossbloggen.se! Och du som läser får gärna bidra med dina erfarenheter, har du upplevt något liknande någon gång i ert kontorslandskap?