Vardagsnjut i världsklass

En av mina styrkor här i livet är att jag är en jäkel på att glädjas åt det lilla och njuta i vardagen. Exempelvis...

Den kvardröjande smaken av gott kaffe i munnen

Värmen av solsken

Första tuggan när man är riktigt hungrig

Känslan av flow i jobbet

När familjen hjälps åt tillsammans i olika små projekt hemma

Vara ute och gå i varmt sommarregn

Ligga nedbäddad i sängen och lyssna på regnet, helst tillsammans med hela familjen

Känslan av att be kroppen om lite mer och känna ett positivt gensvar

När man får ta del av roligt skvaller

Nystädat hem, say no more!

Att nyduschad få gå och lägga sig i en renbäddad säng

Bebisgos, att få känna en liten, varm och mätt kropp lita på en nog att sova djupt

Flörtande med sitt livs kärlek

Doften av skog

Kroppskontakt med mjuk och varm päls

Äventyrslystna adrenalinkickar. Du vet, när det pirrar i hela kroppen av nerv och närvaro på samma gång

Att få sträcka ut sin stela kropp som formats av och utifrån en liten bebis hela natten

Dricka ett stort glas kallt vatten

Fuldans

En varm dusch. Det spelar ingen roll hur dåligt en mår eller hur sjuk man är, allt blir alltid bättre av att duscha

Lukten av solvarm häst

Skummet på en havrecappucino, där har vi också bra grejer!

För att nämna några saker! Vad är vardagsnjut för dig?

De sju goda vanorna

Det är dags för ett blogginslag som jag har saknat länge: ett dyk i ledarskapslitteraturens kaninhål och först ut för att återta denna roliga vana är boken De sju goda vanorna skriven av Stephen R. Covey. Originaltiteln är The 7 Habits of Highly Effective People som skrevs redan i slutet på 80-talet.

De sju goda vanorna är i korthet

Var proaktiv, att se sitt eget ansvar, ta initiativ och agera

Börja med slutet i sikte, jobba utifrån sina grundläggande värderingar men också vilket fokus du har i livet

Gör det viktigaste först, om att styra sin tid

Tänk vinna-vinna, synen på både relationer och förhandlingar

Försök först förstå, sedan bli förstådd, om empatisk kommunikation

Skapa synergi, både hos sig själv och med andra

Vässa sågen, om att förnya sig och vårda sin egen produktionsförmåga

Tre saker jag tar med mig från De sju goda vanorna

Perspektivet att gå från beroende till oberoende till ömsesidigt beroende

I boken så beskrivs en mognadsskala genom livet. När vi föds är vi fullständigt beroende och vårt enda fokus är “dig” - exempelvis att “du tar hand om mig”, “det är du som…”. Allt eftersom vi växer upp och mognar ändras fokuset till “mig”, vad jag kan och vill göra exempelvis. Det ömsesidiga beroendet är nästa mognadsfas och här hamnar fokuset på “oss” - vad behöver vi för att lyckas?

Här skriver Stephen R. Covey att: “Människor som är beroende behöver andra för att få som de vill. Oberoende människor kan få det de vill genom sina egna ansträngningar. Människor som är ömsesidigt beroende slår ihop sina egna ansträngningar med andras för att uppnå de största framgångarna”. Detta slog an hos mig just för att jag - som länge befann mig i oberoendet - har så mycket glädje och kärlek i att få vara ömsesidigt beroende idag. Livet blir bättre av att behöva varandra och göra saker tillsammans.

Produktion respektive produktionsförmåga

Generellt så talas det bara om produktion i arbetslivet. Hur mycket vi producerar. På vilket sätt. Hur vi kan optimera produktionen. Och det är ju både bra och behövs! Men jag saknar ofta pratet om produktionsförmågan och därför blev jag extra glad när jag läste om det här. Stephen R. Covey konstaterar att verklig effektivitet är “en funktion av två saker: det som produceras (guldägg) och den producerande tillgången eller förmågan att producera (hönan).”

Om vi bara har den förstnämnda för ögonen så kommer vår effektivitet - och produktion - att sjunka för att vi inte rår om och tar till vara på produktionsförmågan.

Det emotionella bankkontot

Jag har tidigare skrivit om min strategi att se energi som valuta och här i boken lyfts begreppet det emotionella bankkontot och hur viktigt det är att bygga som ledare. Inte minst genom att göra olika sorters insättningar som att förstå individen, klargöra förväntningar, hålla det man lovar eller att visa personlig integritet. I en tid där ett vanligt råd är att avsluta eller bryta relationer som “inte ger en något” tycker jag detta råd är desto vettigare. Inte för att man ska stanna i relationer som är destruktiva - utan för att relationer kostar lite ansträngning för att upprätthållas.

Rekommenderas till:

Dig som vill få andra perspektiv på livet och här finns viktiga principer som gör skillnad. Vissa kan låta självklara, andra har du redan hört flera gånger om men det finns också ett par guldkorn för tankeverksamheten här. Jag kan tänka mig att den passar bäst till dig som är relativt nystartad på resan av ditt självledarskap och inom din personliga utveckling. För mig som gjort det arbetet i många år redan innehöll den inte mycket nytt men i gengäld var det trevligt med bekräftelse.

Betyg:

Jag gillar modellen som ritas upp här i boken men dess stora svaghet är dock tyvärr hur det presenteras. Det är många anekdoter som tyvärr blir långrandiga och sega att ta sig igenom att de nästan förtar de intressanta poängerna som finns. Därför blir betyget enkom en stark tvåa.

---

Detta inlägg är en recension och därför ej sponsrat. Recensionen speglar mina personliga åsikter och tankar om den omskrivna produkten. För mer information om hur jag förhåller mig till samarbeten och PR återfinns i Bossbloggens PR Policy.

Den nya titeln

"Hej mamman!" Säger min vän C när jag äntligen får en lucka att ringa och jag rycker nästan till. Vem pratar hon med?

Jag går förbi grannen som står med sin son vid staketet och spanar på robotgräsklipparen tvärs över gatan. Pojken får syn på mig och säger "mamma!". Hans egen mamma bekräftar "ja, där är en mamma" och då inser jag att det är mig de syftar på.

Mamma? Jag? Va?

Nittio procent av mitt dygn går åt till att ta hand om bebis eller göra det lättare att lyckas med det - alltså äta, sova eller duscha. Men när morgonsolen lyser in och han ligger utfläkt över min mage, utslagen av mjölkkoma, alldeles trygg och tillitsfull till att jag skyddar honom är allt som det ska.

Jag tillhör inte skaran som ser barn som meningen med livet, däremot det var nog meningen att jag skulle bli just hans mamma. För även om huvudet inte har vant sig vid den nya titeln än har hjärtat accepterat uppdraget fullt ut.

Mitt ledord för 2023: Utveckling³

Hur planerar man för ett år där man vet att så pass mycket i livet kommer att förändras att du egentligen inte vet någonting alls om hur det kommer att bli eller vad det kommer att innebära? Ja, det är frågan som sammanfattar nuläget inför mitt 2023.

Vi väntar på ett nytt liv och vi väntar på döden på samma gång och att leva i dessa två ytterligheter samtidigt är onekligen en speciell situation. Eftersom det dessutom första gången någonsin som jag (om allt går bra) ska vara föräldraledig ställer det dessutom nya krav på mig i mitt yrkesliv och på mitt bolag. Som egenföretagare är en helt enkelt lite mer utsatt i den positionen jämfört med om man har en anställning. Därför kändes det så väldigt rätt när ordet Utveckling³ kom till mig under en meditation om mina tankar och ambitioner för det kommande året.

Livet, livet, livet. Det bjuder sannerligen på sina turer.

Mitt ledord för 2023: Utveckling³

Det är nämligen utveckling i kubik som jag ser väntar framåt:

• Utveckling för mig som person

• Utveckling för oss som familj

• Utveckling för mitt företag

Låt oss kika lite närmare på de olika dimensionerna!

Utveckling för mig som person

Alltså, utan att veta något om hur det är att bli förälder så är en av sakerna som jag snappat upp från andra att det är något som förändrar en for life. Och jag har bara de senaste veckorna börjat lägga märke till små förändringar som smugit sig på. Exempelvis har jag fått ytterligare en nivå i min “fuck it”-mentalitet som jag inte har upplevt innan. Jag har alltid gått min egen väg i livet och har en stark intuition som jag följer i min vardag men jag är samtidigt väldigt brydd om min omvärld och vad andra tycker och tänker. Men nu? Bara de senaste veckorna har jag märkt ett skifte där saker, som nyligen hade stressat mig hur mycket som helst, nu känns helt betydelselösa. Det löser sig. Det får ordna sig. Jag orkar inte bry mig eller jaga upp mig över dem.

En annan förändring stod tydlig förra veckan under tågincidenten. I vanliga fall brukar jag reagera på hotfulla situationer med att kliva in i dem och känna ett ansvar för att reda ut dem (något som såklart kan anses vara korkat när man är två äpplen hög men ja, så funkar jag). Men förra veckan fanns det bara en enda sak i mitt huvud och det var att skydda bebis. Så jag stack. Samma sekund som en lucka uppenbarade sig drog jag därifrån utan någon annan tanke än att skydda min bebis. Jag begav mig dock till en annan del av vagnen så jag var kvar när de som drabbades kom och kunde erbjuda mig att vittna, men det var en mycket märklig känsla att bli så kraftfullt high jackad av sig själv. Det var en inre lejonmamma som vaknade där och jag misstänker att detta bara är början på de förändringar som föräldraskapet kan tänkas medföra.

Jag kan utöver detta också se att 2023 kommer att handla om än mer läkning, inre som fysisk sådan, och återhämtning efter graviditeten.

Utveckling för oss som familj

Såklart kommer vårt familjeliv också att bli annorlunda under de kommande tolv månaderna och fokuset på det lilla och nära lär ju bara bli ännu större än vad det brukar vara till vardags. Blir spännande att få uppleva det som är gott och utmanande att möta det som är svårt.

Jag är den första att skriva under på att utveckling, riktig sådan, är allt annat än bekväm (den som säger något annat ljuger eller vill sälja något). Så på det sättet har jag inget rosaskimrande filter kring att det kommande året kommer att vara rejält utmanande och för mig som föredrar att leva livet utan skygglappar känns det tryggare och stabilare att utgå från.

Utveckling för mitt företag

Detta är nästan ett helt eget blogginlägg för jag har så många tankar kring det här med att vara föräldraledig och driva företag samtidigt. Jag har ju ingen aning om hur bebis kommer att vara eller hur vi kommer att må under de första månaderna eller det kommande året. Vad kommer jag att kunna jobba med? När? Hur? För även om man som företagare såklart kan vara föräldraledig går det inte heller (om inte verksamheten är extremt väletablerad och större än en själv) att bara checka ut i nio månader och tro att man har ett jobb när man kommer tillbaka. Väldigt få saker sköter sig av sig självt när man inte jobbar helt enkelt! Det kommer också innebära väldigt spännande utvecklingsmöjligheter där delar går att planera men det mesta får upptäckas på vägen. Och ja, detta är av anledningarna till att jag så aktivt har odlat mitt upptäckande mindset under hela hösten och vintern. Vissa jobbsaker är inbokade och inplanerade men till övriga åttiofem procent kommer jag att behöva ta det som det kommer. Kittlande!

Summa summarum

Sammanfattningsvis kan vi väl konstatera att livet kommer att behöva ta sin plats under kommande året med allt vad det innebär? Egentligen har vi ju aldrig någon aning om vad som väntar oss men den ovissheten känns lite extra i år och det ska bli intressant att få följa med och se vad som händer. Jag känner mig grundad och trygg samt har och är en del av andras sociala skyddsnät. Resten? Det ordnar sig. Livet blir vad det blir och ibland det är lika så bäst att bara åka med och förhålla sig till det som sker.

Vad säger du om ditt kommande år? Har du något ledord som du bär med dig?

Mitt upptäckande mindset

Fick frågan på Insta igår om jag inte kan skriva något om vad jag gör mentalt nu när livet håller på att möbleras om på så många olika sätt på samma gång, främst då med bebis. Och klart att jag kan försöka göra det! Arbetar nämligen aktivt nu för att odla ett upptäckande mindset och hoppas, tänker och tror att det kommer att gynna mig framåt. Under hösten har det i alla fall hjälpt mig även om det inte innebär att det alltid är alldeles enkelt.

Ledarskap handlar ibland lika mycket om att följa som att leda och jag misstänker att 2023 kommer att innebära en eller två hemläxor i just följandet, hehe.

Varför jag misstänker att det behövs

Anledningarna till varför jag ser att detta behövs är flera. Dels så är allt med bebis en livsförändring som jag aldrig någonsin har upplevt förut och jag får väl dessutom påstå att den klassas som rätt rejäl. Dels är det andra stora, jobbiga saker som pågår bakom kulisserna som en behöver förhålla sig till. Dels ser jag att det kan komma att bli utmanande för mig som entreprenör och företagare framåt - inte för att jag tror att det inte kommer att gå att kombinera företagandet och föräldraskapet (för det gör jag) men jag vet inte om, när och hur det kommer att bli framåt än. Så mycket beror på Knytt, hur jag mår och vad som händer i övrigt.

Just därför känns det än viktigare att försöka ta allt som det kommer snarare än att försöka planera och styra upp saker. Om jag börjar göra det misstänker jag nämligen att risken blir stor för både stress och besvikelse och det känns ju grymt onödigt. Det ironiska är att jag annars sällan planerar något alls utan tar både livet och arbetslivet mycket som det kommer och absolut inte vet vad jag ska göra om ett halvår (även om det troligaste är att jag gör ännu mer av samma saker som idag). Men i vår kommer jag, tekniskt sett, veta mer om framtiden än vad jag annars gör samtidigt som jag har mindre koll än någonsin och det känns mer läskigt än det förstnämnda, haha.

Odla mitt upptäckande mindset

Så hur gör jag då för att försöka ett upptäckande mindset? Först och främst underlättas det troligen av att jag är en hyfsat äventyrlig person. Jag gillar att testa och prova nytt och att få utforska platser, saker och upplevelser får mig att gå igång. Det använder jag som drivkraft här. Men andra saker jag gör är att:

Påminna mig om att jag inte vet någonting

Det är så lätt, och går ofta fort, att en börjar måla upp mentala bilder av framtiden. Hur saker kommer att vara eller inte vara. Så jag försöker hålla mig borta från det och istället se hela 2023 som ett blankt blad där jag inte vet någonting alls. Inte vad. Inte när. Inte hur. Är lite svettigt - jag erkänner det. Men det är ju så det ser ut? I know nothing.

Känna tillit till processen

Det som sker, det sker och det kommer att bli bra. Livet tar de vändningar som livet tar och den tilliten försöker jag att påminna mig om i vardagen när jag märker att stress och negativa tankar börjar knacka på. Jag försöker balansera mellan att känna oron utan att den får fästa vilket går bra den mesta av tiden. Sedan har jag givetvis dagar då det inte funkar lika bra och då har jag som tur var något annat att förlita mig på, nämligen…

Stöd från andra

Först och främst har jag världens finaste stöd och support i min man. Och ja, det får låta hur cheesy det vill men jag är så innerligt tacksam över att vi gör detta tillsammans. Hade inte velat ha det på något annat sätt och att vi pratar så mycket i vår vardag om allt är bland det bästa jag vet. Sedan är jag dessutom lyckligt lottad med bra och vettiga människor omkring mig i övrigt som jag vet att jag kan prata om allt med, ventilera, svära och bolla med. Guld värt!

Dessutom tänker jag att det enda som vi kan göra är att försöka förbereda oss så gott det nu går och resten? Det kommer att lösa sig om och när det i så fall behöver lösas. Jag vill verkligen inte stressa bort upplevelsen av den här graviditeten bara för att en “borde” en massa saker.

Professionella råd

Men jag är också duktig på att söka professionellt stöd och råd. Barnmorskorna vi möter (som nästan alla heter Carina, haha) får massvis med olika frågor (och i gengäld googlar jag knappt någonting alls) och jag har kontakt etablerad med både kurator och psykolog för att kunna bolla och få perspektiv på det som sker i skallen. Jättenyttigt! Jag rekommenderar alla att använda stödfunktioner som dessa så fort ens vanliga mentala verktyg inte riktigt räcker till. När det finns proffs som kan hjälpa en på vägen och bidra till att en kan hantera livet lite bättre och lättare, nyttja det.

Läsa på lagom mycket

En annan sak jag försöker balansera är att läsa på lagom mycket. Har förstått att en vanlig reaktion på en IVF-process är att man inte tänker för mycket framåt eller för långsiktigt fram eftersom allt är så osäkert, ovisst och skört och det har jag absolut kunnat känna igen mig under hela processen men även under graviditeten. Så jag läser på det viktigaste som jag tror att jag behöver, samlar in tips, råd och andras erfarenheter men ägnar samtidigt inte heller all min vakna tid åt det.

Tänker att “om så många andra klarar detta, då kommer vi säkert också att göra det”

Sist men inte minst tänker jag, allvarligt talat, såhär om föräldraskapet generellt: “om så många andra klarar detta kommer jag också att göra det”. Inte för att jag egentligen vet om eller hur andra gör det men för att det egentligen inte är världens största grej att få en unge. För oss och våra nära är det såklart enormt. Som detta lilla pyre är efterlängtat. Men för mänskligheten i sig? Ännu en i mängden. Och det hjälper mig att stå lite stadigare i att vi får göra så gott vi kan och resten löser sig. Vi är två personer som är kapabla, hyfsat intelligenta, envisa som tusan och inte rädd för att testa oss fram - det klarar man sig ofta rätt långt med.

Huruvida detta sedan kommer att fungera eller hur det blir i slutändan? Who knows?! Det är ett aktivt, medvetet och pågående arbete med sina framsteg, sidospår och bakåttramp, precis som all annan personlig utveckling. Och ja, detta faller väl in under kategorin terapeutiska blogginlägg för mig hjälpte det absolut att få än mer styr på tankarna, haha. Tack till dig som ville att jag skulle skriva mer om detta! Har du som läst detta nu några erfarenheter som du vill dela med dig av när det gäller att bli eller ha blivit förälder? Gör gärna det! Vore kul att läsa.