Saker jag lärt mig sedan jag fyllde 34…

När jag fyllde 33 gjorde jag den här listan över 33 saker jag lärt mig på 33 år, vilken kompletterades med ytterligare en punkt när jag fyllde 34. I förra veckan hittade P4 Karlavagnen min lista och jag fick därför vara med i söndags och prata om livsläxor. Kul! Och detta föranledde att jag fick tillbaka på bloggarkivet och tagit mig en rejäl funderare: vad jag lärt mig sedan jag fyllde 34?

Jag vet inte hur du funkar men jag brukar försöka checka av löpande hur väl jag lever och leder som jag lär och en sak som jag känner mig helt trygg i är det här eviga lärandet som jag absolut praktiserar. Kan dock bli lite frustrerad över att det finns så mycket mer som jag skulle vilja kunna och veta?

Saker jag lärt mig sedan jag fyllde 34…

35: Alltså, att uppfylla ett mål man har haft i över tio år är djävulusiskt tillfredsställande. Innan jag fick pausa pluggandet lite på grund av min utmattning var min ambition att vara 30, ha två kandidatexamens och tio års arbetslivserfarenhet. Nu blev det i stället att jag är 35, har mina två examens och femton års arbetslivserfarenhet inkluderat att jag startat och börjat bygga bolag. Damned, vilken lycka. Jag är så glad att jag höll i och höll ut hela vägen in i mål.

36: Det finns vulkaner i Höör! Yup, du läste rätt. Det som till synes är en helt vanlig backe med löv och stenar är gränsen mellan de tektoniska plattorna som utgör syd- och nordeuropa och här finns flera gamla vulkaner. Hur häftigt?

37: Det kan bli ett barn av att ett embryo från IVF PGD-behandling ligger i frysen i åtta månader. Vårt mirakel!

38: Livet kommer inte med några som helst garantier. Alltså inte en enda. Vänta inte med att leva till efter pensionen.

39: Om du slår dig, gör dig illa eller märker att något är galet i kroppen: sök vård direkt. Seriöst! Vänta inte. Lek inte stoisk eller undvik att vara till besvär. Och ja, detta är absolut en läxa lärd från att någon trillade ner från en ställning på gymmet med bakhuvudet först, fick krampanfall och fullständig black out men efter en stund klev upp, körde och hämtade barnet på förskolan, kräktes på kvällen men inte åker in akut förrän dagen efter och då konstateras hjärnskakning. Otroligt korkat om jag får säga det själv.

40: Jag är ganska rolig! Har upptäckt det tack vare mitt föräldraskap, och min man, och är faktiskt lite chockad över detta. Har i de flesta av mina levnadsår sett mig själv som en hyfsat tråkig person med dålig humor som jag bara själv skrattar åt. Men tydligen inte? Eller så har mitt barn och fler människor som jag träffar samma dåliga humor? Ska spara på mitt absoluta favoritskämt “utan motstånd, ingen spänning sa Ohm” tills han blir gammal nog att förstå dess briljans. Ett skämt som, tillsammans med Pytagoras sats och förekomsten av imaginära tal, är det jag minns bäst av att ha läst en “super-version” av naturvetenskapliga programmet på gymnasiet. Väl investerade tre år? Javisst, haha.

Lite allvar igen, visst är det spännande hur ens självbild mår bra av att omkalibreras då och då? Och hur tydligt det är att vi vi kan lära oss av och under hela livet om vi bara tillåter det?

Nytt webinar: så får du ditt första chefsjobb!

En av höjdpunkterna förra veckan var utan tvekan webinaret om hur du får ditt första chefsjobb och responsen kring kring den. Och, eftersom det redan har hunnit efterfrågats har jag bestämt mig för att vi kör igen!

Vill du bli chef?

Har du börjat söka ditt första chefsjobb eller skulle du vilja börja göra det?

Är du trött på att vänta på att “bli upptäckt” som chefstalang?

Sagt efter webinaret:

Och ja, alla dessa citat är från deltagare som var med i tisdags. Vill du också känna så? Då ska du anmäla dig till nästa tillfälle redan nu! Den 29 oktober klockan 18.00 är det dags och då kommer du att få nycklarna som du behöver för att landa ditt första chefsuppdrag snabbare.

Här kniper du din plats!

---

Bossbloggen ingår i Bossverket där morgondagens ledare utbildas och tränas!

September månad 2025

Jag trodde att september skulle innebära mycket jobb men att det blev såhär intensivt? Haha, det var en kul överraskning.

Den här månaden drog jag mig själv en bra bit utanför min egen komfortzon och som vanligt när man gör det är belöningen välsmakande.

Månadens teveserie:

Den mest minnesvärda var nog Beauty in Black, fascineras över hur ingen av karaktärerna var särskilt sympatiska. Visst lider man de som är offer men inte heller dem är några hjältar i den klassiska Hollywoodandan och det var ganska så uppfriskande. Lite väl långrandiga hot fram och tillbaka periodvis och också lite trist att det inte lär kunna sluta bra för någon men jag är ändå nyfiken på hur illa det kommer att bli framöver.

Månadens musik:

Utöver mina vanliga spellistor har det också blivit mycket Tchaikovski. Dels för att han är min favoritkompositör sedan barnsben men också för att V börjat gilla att titta lite på balett (något som såklart uppmuntras från hans balettälskande morsa, haha).

Månadens spel:

Har inte spelat jättemycket tyvärr men vi fick till en omgång av Darwins Journey i helgen och det var riktigt kul. Var första gången jag var med och spelade med fyra personer och det blev genast lite mer komplext än om man bara är två.

Månadens godaste dryck:

Citronvatten! Har sedan mitt senaste besök hos Caroline som ger mig bindvävs- och lymfamassage testat att ha en kanna vatten med citron framme på bordet. Så bra för då är det lätt att ta ett glas varje gång man går förbi!

Den här brunchmackan var god med! Är man ens millennial om man inte gillar avocadomackor? Tveksamt tänker jag.

Månadens godaste mat:

Jag lagade en favorit här hemma härom helgen nämligen en potpurri med massa goda grejer: teriakimarinerad tofu, smör- och soyastekt pak choi, annan stekt kål, picklade morötter, mango, avocado och massa annat göttigt. Och så har vi ätit massa kokta rödbetor! Potatissugen har jag varit med och så har det ätit dumplings, spenatsoppa och det blev en rolig och god middag på Fir i Malmö.

Månadens sysselsättning:

Extremt mycket jobb! Har drivit flera större projekt på samma gång, exempelvis: ett stort konsultuppdrag som inneburit tjugo kartläggningssamtal, prepp inför ett utbildningsgig, fix inför webinaret om att få sitt första chefsjobb, uppdrag för kunder och klientarbete.

Månadens höjdpunkter:

Jag har fått sådan otroligt fin feedback på att de olika jobbinsatserna jag har gjort och det värmer ju alltid gott! Det var också fint att äntligen lansera Din ledarskapsfilosofi och så har jag haft flera extremt spännande möten om framtida projekt som jag håller tummar och tår för att de blir av. Har också njutit rejält av att träffa och umgås med vänner som vi inte sett på länge och myst massor med familjen. Ridit harjagfått göra med, två gånger rent utav.

Månadens bottennapp:

Absolut värst var det att avliva Tulo, grät före, under och efter i veckor vilket förstärktes extra av andra dödsfall i närtid. Sorgligt har det varit.

Det har också varit väldigt på eller av med min träning, mår jag fint rullar den på som vanligt men om jag inte mår toppen så blir den inte av. Är inte helt förtjust i att det blir så antingen eller!

Fick till och med badat i det varma sensommarvädret.

Månadens oväntade:

En nyhet om ett uppdrag som kom lite från ingenstans men som jag verkligen hoppas ska landa.

Månadens bästa beslut:

Ta in hjälp inför att styra upp webinaret, har lärt mig så mycket av den här arbetsprocessen!

Månadens bästa inköp:

Mina nya glasögon, det var hög tid att byta ut dem och en positiv överraskning var att jag inte fått någon åldersynthet utan det var ett litet brytningsfel som smugit sig på och gett mig huvudvärk.

Månadens påminnelse:

Livet är till låns och inget harnågra garantier om något.

Har försökt vara snäll med mig själv när det varit intensivt på alla fronter samtidigt med mycket pauser och vila insprängt i vardagen.

Månadens anteckning:

Har ironiskt nog strul med mina digitala anteckningar och skulle behöva ta tag i att styra upp dem, haha.

Månadens klädesplagg:

Mycket t-shirts har det blivit eftersom jag är vansinnesvarm jämt numera? Vet inte om det är förklimakteriet som slagit till redan eller bara att cirkulationen i kroppen är bättre men jag kan knappt ha tjocktröjor atm för då kokar jag bort.

Månadens bok:

Har försökt att läsa The Priory of the Orange Tree men alltså nej, jag har verkligen inte fastnat och för en gångs skull inte lyckats läsa klart den.

Den artikel jag är mest nöjd med den här månaden:

Mina favoriter var faktiskt dessa två:

• Chefsuppgifter AI inte kan göra åt dig och…

• Liven vi lever

De är båda skrivna i stundens hetta och det ger dem båda lite extra nerv.

Jag har också varit lite deppig över att jag inte har hunnit ta mig ut och leta efter svamp. Döm min förvåning då när jag hittade en soppsort hemma i trädgården som visade sig vara björksopp och den var riktigt god!

Månaden i en mening:

“Crash! Boom! Bang!”

Känslan nu när den är över?

Ganska så skönt? Nu kommer det att återgå till ett vanligare tempo igen och det känns bra!

Vad händer framåt?

Som alltid en blandning av det gamla vanliga och massa nya grejer - den bästa mixen för min nördiga och rastlösa själ!

Leda en dysdunktionell arbetsgrupp

Läsarfrågan:

Jag ska ta över en grovt dysfunktionell arbetsgrupp. De pratar illa om varandra. Samarbetar inte. Gör som de själva vill och presterar sådär. De har egna agendor och mycket konflikter uppstår i vardagen. Jag har korrigerande samtal inbokade med två medarbetare som fuskat respektive betett sig illa men vad har du för generella tips att jag gör som ledare för den här gruppen?

Svar:

Grattis och hurra både till att du ska ta över här (det låter verkligen som att de behöver ett nytt ledarskap) och till att du ser detta redan nu och slipper upptäcka det ett par månader in i chefsuppdraget. Jag har många tips och råd på lager eftersom detta är en situation där jag ofta blir inkallad som sakkunnigt råd och stöd (och har svarat liknande på liknande frågor förr). Samtidigt skulle jag både vilja och behöva veta mer för att tipsen ska vara så relevanta som möjligt. Det jag delar nedan blir mer generellt och kan förhoppningsvis användas ändå inledningsvis men du får gärna boka in en rådgivning i Bossakuten för att skapa/gå igenom din handlingsplan och arbetet framåt. 

Leda en dysdunktionell arbetsgrupp

Det du beskriver är en arbetsmiljö och kultur som kräver ett långsiktigt och tydligt ledarskap och bara utifrån det du har beskrivit tidigare misstänker jag att ledarskapet har varit frånvarande en tid. Detta brukar nämligen leda till nedan punkter:

·       Folk tar sig friheter

·       Informella ledare får större makt och det är inte alltid den används på rätt sätt

·       Medarbetare sköter inte sitt jobb ordentligt

·       Konflikter

·       Arbetsmiljön blir toxisk

·       Mycket maktspel

·       Skitsnack och rykten

I ett dysfunktionellt team är det lätt hänt att allt fastnar eller att medarbetarna kör sitt egna rejs eftersom ledarskapet inte är tillräckligt tydligt och närvarande. Bild: Canva

Steg 1. Nulägesanalys av formell vs informell organisation samt relationskartläggning

Det har du på börjat men du behöver göra en fullskalig analys över hur illa läget är egentligen. Du behöver jämföra den formella organisationen med den informella och se vilka symptom som finns i den informella och se över hur relationerna ser ut, vilka de informella ledarna är och hur makten fördelas i gruppen.

Detta kan behöva göras på både grupp och individnivå och ett viktigt verktyg här är att ha lära-känna-samtal med alla så snart som möjligt, helst inom dina första två arbetsveckor. Detta är extra viktigt om du blir chef internt eftersom du nu lär känna dem i din nya roll. Nedan finns en guide om hur dessa kan göras på ett bra sätt. Dessa kommer att vara en guldgruva för dig i att samla information men också att vara tydlig med att du är chef numera och du får möjlighet att också presentera mer om din bakgrund och varför du fått den här rollen.

Lästips: Lära-känna-samtal

Steg 2. Formulera visionen för verksamheten, gruppen och för dig själv

Vart vill du att verksamheten ska vara inom ett respektive fem år? Hur vill du att det ska vara och bli att jobba i den här gruppen? Vad är ditt mål som ledare på kort respektive lång sikt?

Steg 3. Skapa handlingsplan

Ofta räcker det inte med att hantera situationen på gruppnivå eller att prata med individuella medarbetare – du måste arbeta med dem båda parallellt och över tid och det kan spela ganska stor roll vad du gör i vilken ordning. Och här behöver jag egentligen veta mer för att ge detaljerade råd men saker som brukar behöva göras är:

• Reda ut konflikter – kanske inte genom att lösa dem bakåt i tiden utan genom att blicka framåt

• Hantera de enskilda medarbetare som behöver hanteras – exempelvis som de möten ni ska ha framåt

• Se över och tydliggöra arbetsuppgifter och ansvarsområden samt vad ni kan förvänta er av varandra. Här kan både lära-känna-samtal, medarbetarsamtal och svåra samtal vara bra verktyg men det behöver också bli tydligt på gruppnivå. Men också struktur kring närvaro på kontoret etcetera. Var extra närvarande själv det första halvåret.

• Styr upp er mötesstruktur. Säkerställ och led mötena så att de är produktiva och ger värde till ert arbete

• Sätt upp spelregler och mötesregler. Om det är mycket konflikter i gruppen eller den är omogen - vänta med spelreglerna då ett par månader och börja med mötesregler. Vad gäller för era möten? Vad är okej och vad är inte? Sätt dem och se till att både du och medarbetarna följer dem.

Länk: Teamets spelregler

Okej, jag har mer på lager men detta tror jag kan ge en bra start att jobba med den närmsta månaden. Säkerställ också att du har stöd uppifrån och be arbetsgivaren om extra stöd om du kan. Hör av dig om jag kan hjälpa dig med något på vägen på clara@bossverket.se! Och du som läser får gärna dela med dig: har du upplevt eller sett något liknande?

Liven vi lever

Förutom att det har varit extrema mängder jobb den här veckan har jag också hunnit filosofera mycket. En del av mitt jobb och liv som både är ett intresse liksom nödvändigt vattenhål och jag är alltid nyfiken. Vad händer här? Och vart är vi på väg?

Den här veckan har två olika händelser varit extra katalyserande för tankeverksamheten och båda har satts i rullning av två (av mina många) entreprenörsförebilder och sedan misstänker jag att den senaste tidens dödsfall har spelat in med. Livets skörhet framträder trots allt tydligare när döden är närvarande bland kulisserna.

Först ut av entreprenörsförebilderna var Madeleine Rybeck som intervjuade mig till sin podd Kvinna 40+ där vi pratade om det här med att kombinera karriär och familjeliv - går det att göra både och? Ja, tänker jag och önskar att jag tryckt ännu hårdare på att man kan jobba hållbart på riktigt även om det kräver både sin ansträngning och avspänning på samma gång.

Sedan läste jag Krickelins inlägg och kommentarsfält om hur våra inre barns röster tystnar respektive tystas ner under dem sociala civiliseringen även kallad uppväxt.

Och vet du? Jag är så evinnerliga less på alla dessa sociala konstruktioner - som såklart å ena sidan är nödvändiga för att vi som samhälle ska fungera men som å andra sidan också fortsätter göra oss illa på olika sätt.

Åsikterna om hur andra lever sina liv. Hur man ser ut eller hur man identifierar sig.

Fnysanden om hur man inte kan göra det ena eller varför inte hela friden inte alla går samma eller liknande väg som man själv har gjort.

Frustration över andras okunskap, omedvetenhet eller oförstånd.

Illamåenden över andras gränslöshet som samtidigt också tillåts även om kliven över gränsen inte borde ha skett från första början.

Vad fan liksom. Om det inte skadar någon annan - låt folk få leva som de vill. Vara som de vill. Jobba och se ut som de vill. Låt oss mötas i respekt och med omtanke istället för misstänksamhet och misstro.

Liven vi lever är allt vi har och det är fan för kort för att göra något annat än att försöka upplevas och njutas av - samtidigt som vi behöver göra det bättre för fler. Och det sista tror jag ändå är det viktigaste av allt för den lilla bisatsen rymmer det som många saknar. Meningsfullheten och syftet utanför oss själva. Det som också ger gemenskapen, sammanhanget och glädjen. Vi dör alla ensamma men vi kan leva tillsammans tills dess. Och finns det någon bättre gåva att ge våra barn än en värld och en mänsklighet som mår lite bättre för varje generation? Jag tror inte det. Eller?