Saker jag ser fram emot i vår

Där i februari ville jag inte riktigt blicka framåt mot våren eftersom jag inte visste hur förlossningen skulle gå och hur jag skulle må efteråt. Även om jag fortfarande aktar mig för att måla upp för detaljerade visioner om vad som ska hända framåt och en större del av våren har passerat finns det ändå några saker som jag ser fram emot i vår.

De dagar som vi kommer ut på morgonpromenad behöver inte bli bra sådana dagar ur bebis point of view, men jag brukar kunna känna mig bättre grundad till att hantera vad som än dyker upp under dagen. Dock beror det på hur natten har varit om vi kan komma ut eller inte!

Bli återställd från förlossningen

Först då, jag mår mycket bättre än vad jag trodde att jag skulle göra efter snittet vilket är en trevlig överraskning. Läkningen kändes såklart den första tiden men efter de första veckorna har allt gått superbra. Behöver dock min beskärda del av rehab och efter den är gjord tänkte jag helt enkelt börja om på den träningsresa som pausades när jag blev gravid. Statusen just nu, drygt två månader efter snittet, är snabbare promenader på trettio till fyrtiofem minuter typ varje dag och några enkla sjukgymnastikövningar då och då. Målet för året är att fortsätta promenera majoriteten av veckans dagar men också att börja träna styrka och rida igen. Kanske springa några meter men det är inte bråttom med det. Grundstyrka är det som gäller i första hand!

Trädgårdsrens

Vår trädgård var fram till påskhelgen en enda stor lövhög. Full av pinnar, ris och grenar. Därför har de senaste veckornas fina väder varit en ren lyx och som vi rensar. M gräver, planterar häckar och hugger ved. Jag har städat altanen, rensar rabatter och tar hand om krukväxterna. Älskar trädgårdsarbetet både för det fina i att få vara ute men också känna doften av jord och se resultaten av ens ansträngningar. Sedan vill jag måla vidare på resten av våra fönster och dörrar men det får nog vänta tills Vilde sover bättre och mer i vagnen.

Barnvagnspromenader

Fram till dess att M började jobba gick det superbra att ha V i vagnen och vi var ute och promenerade varje dag allesammans. Men sedan några veckor tillbaka är han än mer närhetstörstande och vill hellre vara i famnen än vagnen. Lyckas man med bedriften att lägga ner honom när han sover är det en tidsfråga innan han vaknar och ledset vill komma upp. Jag är fortfarande ute och går varje dag men det är ett lotteri hur långt vi kommer innan maestro vaknar och hur mycket vi behöver pausa på vägen. Nu har vi börjat ta morgonpromenaderna i bärselen men det hade helt klart varit bekvämare om vi kunde ta vagnen så hoppas att detta är en fas. Vill ha många fler barnvagnspromenader under våren.

Något annat jag hoppas på att få bättre fart på i år är våra odlingar. Hade varit fint om vi kunde få upp något kul i år!

Utomhusfikor i solen

Mmm, en kopp kaffe i vårsolen - finns det något bättre? Eller att sitta ute och bara snacka i goda vänners lag? Tror inte det. Fram till nu har vi varit rätt isolerade i och med RS-viruset men framåt lät det bli mer socialt och då tänker jag att det också lär bli rätt mycket utehäng.

Fortsätta upptäcka vår nya vardag

M började jobba här i april och sedan dess har jag och V jobbat med att hitta vår nya vardag. Grymt mysigt faktiskt och jag måste säga att vara föräldraledig är mycket härligare och mer rofyllt än vad jag trodde det skulle vara. Njuter rejält av att bara skrota runt och det är roligt att få se allt han upptäcker och lär sig för varje vecka. Det går snabbt och han fortsätter att växa så snabbt att man nästan ser honom göra det. Helt sjukt.

Börja skriva mer

Jag är inte en mästerskribent men jag är en skrivande person och även om jag tidigt efter förlossningen började skriva rader i mobilen så saknar jag att sitta vid ett bord och låta orden flöda genom tangenterna. Numera har jag avancerat till att sitta i soffan och skriva medan V ligger och sover på min bröstkorg men jag hoppas på att kunna sitta ute på altanen med en kopp kaffe och känna hur flödet av tankar vässas av tangenterna under fingertopparna framöver. I alla fall en stund här och där.

Så du hör, jag fortsätter att befinna mig i det lilla, den mest intima hörnet av livet och det känns som exakt rätt ställe att vara på. Mycket tacksamt att få uppleva detta! Har du haft något du längtat efter lite extra i vår?