Det saknas en labrador här hemma

Ingen som kommer springandes, burrandes på svansen och säger hej när man kommer hem.

Inget dunk, dunk, dunk i golvet när någon “smyger fram”

Barnvagnen är tom och ingen sover längre i vaggan.

Inga hesa “meeeh” stup i kvarten och på morgonen ringer plötsligt telefonens först.

Det är ett stort hål av tom plats i soffan.

Mängden kattsand på badrumsgolvet har minskat med åttiofem procent.

Inga höga dunsar för att någon landar på golvet.

Ingen som kommer och pussas (genom att skalla en) när man sitter i soffan.

Eller fångar en med tassen när man går förbi men borde mysa istället.

Täcket på fötterna väger för lite. Alldeles för lite.

Älskade lilla Totoro, vi saknar dig. Tack för de här tretton åren tillsammans. Tack för att du var V's bästa kompis. Jag hoppas du springer fritt, leker med dina pinnar och kan äta allt du vill när du vill. Vi glömmer dig aldrig ♡