This is it!
Hej kompisar, hur är läget? Med mig är det bra. Jag börjar ana en insikt i mitt bakhuvud. Ni vet när man ser något i ögonvrån och känner att någon är nära men du kan inte placera vem det är eller vad hen vill. Så känns det. Jag visste ju på förhand att den här hösten skulle på intensiv pga mycket jobb. Vad jag inte såg komma var andra saker i privatlivet som också har förtjänat, och fått, sina fulla uppmärksamhet. Eftersom jag har lärt mig min läxa så går livet (i princip alltid) före jobb idag. Men det innebär inte alltid att det är bekvämt och jag har kommit på mig själv den senaste tiden med att tänka att det vore skönt om allt var lugnt och stilla någon gång.
Men den här insikten, som ännu inte har landat helt än, tror jag säger att det faktiskt inte kan vara så. Att livet likt havet ibland ser stilla stilla och lugnt men att det under ytan allt som oftast är något i rörelse ändå. This is it liksom! Det kommer alltid vara något som dyker upp oanat och ovälkommet. Så ser livet ut och det är bara att guppa med bäst man kan och förmår.
Är ju en tänkare tillika grubblare och ja, det är också något att förhålla sig till. Foto: Johan Lindvall
Is this it?
Jag förstår att detta vid första anblicken kanske låter som att det går stick i stäv med både rådande trend och mina egna tankar om att bygga sitt eget drömliv. Men det gör det inte. Vi har alla olika båtar som vi sitter i. Och beroende på våra privilegier och socioekonomiska förutsättningar är vissa mer bekväma, pråliga eller sjösäkra än andra. Nej, min insikt handlar snarare om att (återigen) acceptera livets alla olika skeenden. Att emotionellt förstå att livet är livet. Du kan göra ditt bästa för att styra din båt dit du vill och bygga ut den i omgångar med de resurser som du har. Men det finns andra krafter som också kommer att styra och påverka din båt i olika riktningar.
Det låter kanske som att detta är en deppig fråga: is this it? Men just nu upplever jag den som lite lättande. Eller ja, jag tror i alla fall att den kommer att vara det när den väl landar. Jag beskrivs rätt ofta som en virvelvind och jag kan i perioder bli rätt trött på virvlandet som jag både skapar, upprätthåller och utsätts för. Samtidigt, vi är alla olika. Det jag behövde inse i min utmattning var att jag ofta känner mig lite annorlunda och jag tror nog att det här med är en påminnelse om det.
This is it!
För this is it! Det här är jag och mitt liv och ibland känner jag mig rofylld och ibland känner jag oro. Ibland försöker jag göra det bästa av det och ibland surar jag. Ofta försöker jag njuta av alla dagar som jag får på ett eller annat vis. För när jag känner efter ordentligt inombords så trivs jag bäst precis här. Jag vill inte vara någon annanstans, med några andra människor eller med något annat arbete. So far kan jag inte vara något annat än nöjd och det går att vara det även om livet såklart kommer att fortsätta servera en bajsmackor i varierande takt.
Ja, det kanske hörs att jag inte är helt klart med min insikt än. Men att få skriva av mig lite hjälpte den ändå att få lite tydligare konturer. Tack för det! Upplever ofta att det är en sak att acceptera något logiskt och en annan att acceptera det emotionellt och det senare kan ta lite tid i min torktumlare till hjärna.
Gör du likadant ibland? Funderar, grubblar och ifrågasätter livet? Berätta gärna, vore kul att höra att jag är ensam (eller inte) med att filosofera kring frågor likt dessa då och då.
