Alkemisten: om att följa sin dröm

Hej allesammans! Hur mår ni? Här är det strålande. Det är så himla skönt att vara frisk igen och att börja komma ikapp sig själv igen. Idag tänkte jag vi ska inviga ett ämne som ligger mig  armt om hjärtat – litteratur. Det finns ju så mycket intressant att läsa här i världen så jag tänkte att det kan vara ett roligt inslag i bloggen. Fokuset kommer givetvis att vara ledarskapsbetonat men det innebär inte per automatik att böckerna som lyfts upp är fackböcker. Ett exempel på det är boken jag tänkte skriva lite om idag, nämligen Paulo Cohelos främsta verk: Alkemisten.

Den korta sammanfattningen är att Alkemisten handlar om Santiago, en fåraherde från Andalusiens slätter som två nätter i rad drömmer om att han finner en skatt vid foten av Egyptens pyramider. Efter ett besök hos en spådam och ett möte med en mystisk kung fattar han modet att söka efter skatten och historien handlar om hans resa mot sin dröm. Boken är vackert skriven och även om den stundtals är väldigt religiös upplever jag att den innehåller några väldigt fina korn av livsvisdom. Och det är dessa guldkorn jag tänkte lyfta fram idag.

Alkemisten

Tankar och perspektiv som jag tar med mig ifrån Alkemisten:

Universums gemensamma språk

En tung basslinga i denna saga utgörs av “världens egna språk” och Santiagos resa mot att lära sig det. Enligt Alkemisten är detta ett språk som vi alla begriper även om vi har helt olika historia, förutsättningar, skilda liv, språk och kulturer. Ty vi är trots dessa skillnader ändå alla lika. Vad du behöver göra är att sänka hastigheten i livet och ta dig tiden att beskåda vår omgivning, då kommer du också börja lägga märke till vad som verkligen sker runt omkring oss och då börja lära dig universums gemensamma språk.

Jag kan knappast påstå att jag behärskar universums språk på något vis men jag kan heller inte förneka att jag, i det volontärarbete jag gjort på barnsjukhus i Rumänien, har känt att det finns sätt att kommunicera på som vi alla förstår oavsett vart vi kommer ifrån. Att sedan sänka tempot och lyfta blicken har varit extremt nyttigt och utvecklande. Har lärt mig massor bara om vilka fantastiska miljöer lilla Lund har att erbjuda genom att göra så.

Om att följa sin dröm

Hela boken handlar ju om att följa sitt levnadsöde och även om självförverkligande är en romantisk lyx som långtifrån alla har möjlighet att uppnå tilltalas jag av konceptet. Det är en fin tanke att allas hjärtan har sina önskningar som får dem att skälva av lycka och jag hoppas att alla som har en dröm får möjlighet att förverkliga den. Andemeningen är: har du en dröm som du verkligen vill ska bli sann? Är det något du verkligen, verkligen vill göra? Gå och försök! Till en början kommer det att vara behagligt, för att sedan bli prövande och kanske rentutav plågsamt. Fortsätt ändå framåt mot din dröm och lär dig av dina misstag på vägen.

Jag tycker även att citatet nedan är väldigt fint. Vettig kärlek går ut på att stötta varandra och peppa varandra att följa sina drömmar. Punkt slut.

Du ska leva ett helt liv utan insikten om att kärleken aldrig hindrar en människa från att följa sitt levnadsöde. När den gör så är det inte fråga om den verkliga kärleken, den som talar det universella språket.

Att tala med sitt hjärta

Santiago möter under sin resa en alkemist som hjälper honom att tyda universums tecken som visar honom vägen mot hans skatt. I en sekvens så ber alkemisten Santiago att tala med sitt hjärta. Asflummigt? Absolut, men likväl tänkvärt.

Alkemisten

Lärdomen från detta är att stanna upp regelbundet och ta mig ett snack med mitt hjärta. Är vi på rätt väg? Trivs vi med det vi gör och det liv vi lever? Lite förenklat jämfört med Paulina Gunnardos modell men det räcker långt för min del som äntligen har insett vad min dröm handlar om.

Rekommenderas till: Den som vill ha en mysig saga att krypa ner i soffan med och som trots sin enkelhet kan ge en saker att reflektera över när det kommer till att leda sig själv.

Bossbloggen läser Alkemisten

Betyg: Tre höga stilettklackar av fem möjliga. Det vill säga en stark trea. De religiösa anslagen och klyschorna blir lite för många för min personliga smak. Men jag tycker om historien, språket och de guldkorn som den innehåller väldigt mycket och den är en bok jag kommer att läsa flera gånger till i livet (eftersom jag är knäpp och gärna läser saker jag gillar om och om igen).

Någon annan här som läst denna bok? Om ja, vad tyckte ni? För flummig eller fantastisk? 

Ha en härlig torsdag kväll!

Clara

Föregående

Tre steg för att tvätta bort en bitch-stämpel

Nästa

Den första månaden med Bossbloggen

4 Kommentarer

  1. Profilbild

    Vilket toppenbra tips! Har inte läst den. Men det du plockar ut som en sammanfattning är ju klockrent. Så tänkvärt!

    Kram Lena

  2. Profilbild

    Åh vad roligt att detta var det första inlägget jag såg när jag kom in hit för första gången. Alkemisten läste jag för 7-8 år sedan och jag minns att den vände allt upp och ner för mig. Mycket flum, ja, men också en tankeställare om att varva ner och lyssna inåt och att samtidigt se mig omkring och lita på livet och universum (ja, flummet smittar av sig). Jag minns att jag kände mig trygg på något vis, efter att jag läst den boken, och mycket mer tillitsfull. Den hade med andra ord ganska fin effekt på mitt 21-22-åriga jag 🙂

    • Clara Löfvenhamn

      Ja, det var verkligen ett roligt sammanträffande! 🙂 Jag var också i den åldern när jag läste den första gången och måste hålla med dig om att den gav en fin känsla av trygghet. Du är varmt välkommen hit och tack både för din kommentar och länken till din blogg. Såg första sidan snabbt nu och wow, vad finstämd och vacker den ser ut att vara! Kommer tillbaka och läser mer 😀

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

© Bossbloggen.se