Tankar om smink och ledarskap
Hej, hej! Hur står det till denna höstiga måndag? Jag har blivit utmanad, närmare bestämt på Twitter av Clara Toll, om att prata om mina tankar om smink och ledarskap. Ett intressant om än inte helt enkelt ämne när en funderar lite närmare på frågor som varför sminkar vi oss? Och vad det kan få för effekter i arbetslivet?
Utseende spelar roll
Det finns flertalet studier som påvisar att snygga personer anses vara mer framgångsrika eller kompetenta. Och att utseende spelar roll vid rekryteringar. Min spontana tanke kring det är BLÄ. Jag tycker det är genomruttet att människor upplever att deras utseende påverkar deras möjligheter på arbetsmarknaden negativt. Likväl som att ens utseende inte borde ge ett frikort i karriären. Bäst vore det om fokus kunde ligga på kompetenser, vilja, färdigheter och personliga egenskaper i stället.Samtidigt tycker jag själv att det är roligt med både smink och kläder. Jag gillar att klä upp mig och känna mig snygg på jobbet: känner mig ofta mer professionell och kick-ass när jag är fixad. Skillnaden nu jämfört med för tio år sedan (när jag ovetandes satt fast i anorexiaträsket) är att jag idag vet att jag är professionell och kick-ass oavsett om jag har sminkat mig eller inte. Och även om jag inte tycker det är kul att posta bilder när jag är osminkad eller står med hårfärg i skallen så kan jag dra ett djupt andetag och göra det ändå. För jag vill inte bara visa upp en snygg fasad hur bekvämt det än hade varit. Vem vet? En dag kanske jag rent utav känner mig bekväm med det - eller bara skiter fullständigt i vilket. Övning ger ju trots allt färdighet.
Mina sminkrutiner
Men om vi ska återgå till smink och mina sminkrutiner så har jag en grundsminkning jag oftast kör till vardags: ögonbryn, ljus ögonskugga, flytande eyeliner, massa mascara och rouge. Läppar och mouche om jag kommer i håg det. Foundation och puder brukar jag inte behöva (läs: orka) använda mer än i januari och februari när hyn inte bara är blek utan direkt genomskinlig.Jag hade egentligen velat sminka mig mer. Är rackarns svag för både punkrock, goth och rockabilly. Och hoppas på att kunna väva in influenser från dem mer i både mitt smink och min klädstil till vardags i framtiden. Den första anledningen till varför jag inte gör det redan idag stavas m-o-r-g-o-n-t-r-ö-t-t-h-e-t. Den andra är att jag avskyr av tvätta bort smink. Tycker mig inte hitta någon sminkborttagning som verkligen tar bort all make up (tips tas tacksamt emot!). Så varje avsminkning slutar med sminkrester runt ögonen och sminkborttagningsmedel i ögonen. Sådär mysigt. Så vissa dagar låter jag helt enkelt bli att sminka mig innan jag åker till jobbet eftersom jag inte orkar med att tvätta bort det.
Måste dock tillägga att jag, även om jag inte sminkar mig varje arbetsdag, är mån om det mitt grundläggande utseende. Vårdar hyn, lägger ansiktsmask, fixar naglarna, färgar håret och ögonbrynen för att slippa lägga så mycket tid på det till vardags. Hade jag kunnat fixa fransarna för att slippa mascaran hade jag lätt gjort det. Jag har bara äkta silversmycken eftersom jag är besegrad av bekvämligheten och bär dem dygnet runt sju dagar i veckan.
Var medveten om strukturerna vi omges av
Så. För att försöka sammanfatta mina tankar om smink och ledarskap. Må vara så att vi alla har fördomar och dömer hundar efter håren - men vi har alla ett ansvar att försöka låta bli att bli styrda av dem. Var medveten om de strukturella mönster som visar att vi hellre anställer någon som är snygg (men inte för snygg). Så kanske vi tillsammans kan träna på att få låta den som vill förbättra eller förändra sitt utseende göra det. Låta den som inte är intresserad av sådant få slippa det. Och låta de som tycker att smink är roligt få utrymme för den kreativitet som det innebär.Hur ser ditt förhållande till smink ut? Skulle du känna dig bekväm med att gå osminkad till jobbet?
