Tagg: Utbrändhet (Sida 1 av 2)

Nästan frisk från min utmattning

Det känns avlägset, men för sju år sedan idag gick jag in i väggen. Har skrivit om det förut så tänkte inte uppehålla mig vid det. För nu känner jag verkligen att det var länge sedan det hände. Och ja, mycket har hänt sedan dess. Det brukar sägas att man aldrig blir densamma efter en utmattning och det stämmer absolut, jag har noll intresse av att leva såsom jag gjorde en gång till. Men, sedan en liten tid tillbaka så känner jag mig mer som mig själv, som jag en gång var, än vad jag har gjort på väldigt länge och det… Det är verkligt befriande och för mig betyder det att jag är nästan frisk från min utmattning. Hah, förstår om det kan låta banalt men för mig så känns det så himla stort. Äntligen!

Läs mer: Den utbrändes rehab-team

Selfie
Det är och har varit en lång väg mot att bli frisk från utmattningen men det händer och ingen är gladare för den än jag.

Nästan frisk från min utmattning

Jag minns inte i skrivande stund om vi har pratat om det förut men på många sätt har jag känt att livet före trettio var rätt… Ansträngande. Grymt bra på många sätt men också prövande med olika former livskriser som påverkat och präglat mig. Efter trettio har det däremot varit rätt så odramatiskt (och som jag njuter av det!) så nu, när utmattningen har börjat lätta ordentligt, jag har hittat hem i karriären och i vårt underbara lilla hus, så känns det som att ett nytt kapitel i livet inleds. Och jag känner igen mig själv mer.

Jag känner igen min spralligare syn på livet. Jag dansar och sjunger mer. Är spontan. Har roligare. Orkar mer. Kanske inte mycket men mer. Bakslagen är få och om de kommer så har ansträngningen dit varit betydligt större än tidigare. Jag känner mig inte heller så sorgsen. För det har varit en sorg dessa år att vara sjuk. Att inte få leva fullt ut. Inte orka med.

Innan har jag alltid varit fysisk aktiv, tränat och använt min kropp. Inte för att jag någonsin har varit särskilt stark men alla år i stallet gjorde mig ändå seg. Och visst, den staminan är inte på långa vägar återställd (om den någonsin blir det) men jag märkte en tydlig skillnad nu efter sommaren. Jag är lite mer uthållig fysiskt nu och ord kan inte beskriva glädjen över att kunna känna lite styrka i musklerna igen. För den finns där även om den inte varar så länge.

Läs mer: Skillnaden mellan att vara överarbetad och utbränd

Selfie
Ska bli så spännande att se hur jag kommer att må om ett år eller två och vad för framsteg som har skett då.

Tiden det tar

Det är 3,5 år sedan jag började jobba heltid igen och nu… Nu är jag inne på upploppet på min rehabilitering. Under hösten kommer jag att trappa ner min sjukgymnastik och börja gymma i stället. Om, och när, M’s arbetstider kanske ändras så kan jag börja rida igen. Nu är det dessutom bara två terminer kvar av skolan, fatta hur mycket mental frihet jag kommer få efter det? Gaaah, så skönt det ska bli. Men ja, att bli frisk från en utmattning tar tid. Framförallt om man gör som jag och tar yttervarvet eftersom man är för envis för sitt eget bästa.

Vad säger du som läser? Har du varit utmattad och tagit dig ur det? Är du inne i det eller är du en av de lyckliga som undkommit fällan?

Kommentera  |  3 gillar

Hur undviker jag att bli utbränd igen

Fråga:

“Hej,

Det känns som att du har haft väldigt mycket att göra sista tiden och att du inte mår helt bra. Är du på väg att bli utbränd igen? Eller har du koll på läget och vad gör du då för att undvika det?”

Svar: 

Hej! Alltså, först och främst vill jag faktiskt tacka dig för att du har skrivit och undrat. Jag har börjat få den här frågan alltmer och det värmer att ni bryr er om mig. För ni har ju snappat upp rätt signaler, jag har mått sämre den senaste tiden och som nästan-frisk-från-utmattning känns det (om möjligt) ännu viktigare att undvika att trampa ner i det där träsket igen.

...

Ett säkert tecken på att jag inte mår bra är att inte längre orkar hålla ordning omkring mig och bara nu den senaste veckan när jag har tagit det lugnare märker jag hur prylhög efter prylhög sakta försvinner. Vilket i sin tur också gör att allt känns lite lättare. Stökig miljö stökar ofta till mitt inre på köpet.

Jag är överarbetad

Först och främst så kan vi konstatera att jag har flera symptom på stress. Jag är extremt trött och sover mycket (vilket också är en rest från utmattningen). Mitt humör är betydligt hetsigare än vanligt. Jag är rätt ofta nedstämd, gråtfärdig och tvivlar mer på mig själv och det jag gör. Det är varningssignaler att ta på allvar. Samtidigt så vet jag exakt vad detta beror på: jag är överarbetad.

Under hela vintern och våren så har jag arbetat ideellt som ledare och studerat utöver mitt företagande och framförallt det förstnämnda har kostat mycket i energi, arbete och tid. Ibland mer än vad jag har råd med. Inte minst de senaste veckorna när alla mina arbetsområden har krockat med varandra och lett till extra långa och intensiva arbetsdagar. Inte alls bra alltså och därför kommer jag att förändra min arbetsbelastning inom en snarare framtid. Exakt hur kommer ni får höra mer om när jag vet hur det blir.

Läs mer: Skillnaden mellan att vara överarbetad och utbränd

Clara Löfvenhamn

Sedan tror jag också det är bra att påminna sig om vart man har varit. Den här bilden tog jag när jag börjat jobba heltid och även om jag jobbade för fullt då så mådde jag mentalt långtifrån lika bra som jag gör idag. Ändå skönt att känna!

Hur undviker jag att bli utbränd igen

För en sak som är säker – om du vill ha annorlunda resultat då ska du inte göra samma sak om och om igen. Och eftersom jag inte är ett dugg intresserad av att gå in i väggen mer än en gång i mitt liv så tänker jag inte göra om tidigare misstag om jag kan. Därför har jag den senaste tiden:

Tagit varningssignalerna på allvar och skruvat ner på mitt arbetstempo och inte minst, minska min arbetsbörda. Det senare har inte gått att göra i en handvändning men sakta men säkert blir lasten lättare och om några veckor kommer den minska rejält.

Prioriterat vad jag gör och inte och försöker låta bli att ha dåligt samvete över det jag inte gör.

Äta, sova och motionera ordentligt och att vila under arbetsdagen de dagar det behövs och går. Men också att njuta så mycket av solen som möjligt, jag är som en liten solcell så att vara ute gör gott för mig.

Jag har också försökt vara social även om jag är trött. Det är lätt att börja ställa in roliga saker för att man inte orkar. Vilket kan vara bra men inte om det innebär att en till slut bara jobbar. Därför har jag hängt med ändå och i stället varit så fräck att jag sovit middag även om vi är borta hos vänner. Alternativt gått bort i mjukisbyxor om inte orken funnits att piffa till sig.

Så ja, det har varit mycket. Men det kommer att bli både bättre och toppenbra! En sak som har varit positivt med detta är att jag har fått testa mina gränser och att jag har lärt mig mycket på vägen. Inte minst att jag inte bara har en bromspedal utan att jag också har börjat använda den. Till skillnad från förr.

Ni andra som är eller har varit sjuka i den här skräpsjukdomen. Har du några knep för att undvika att det händer igen? Dela gärna med er – hade varit nyttigt och intressant att läsa!


I vinjetten Läsarfrågan så besvarar jag frågor som ni läsare har ställt. Har du en fråga som du undrar över eller vill bolla? Tveka inte att ställa dem här eller mejla mig på clara@bossbloggen.se så svarar jag så snart jag har möjlighet!

2 Kommentarer  |  5 gillar

Resan hem

Det fanns en tid då jag bara sprang. Rusade effektivt fram och bockade av allt jag kunde och lite till. När orken tog slut fortsatte jag ändå. Tills tröttheten blev så förlamande att det inte fanns mer än en förlamande stillhet. Den hälsar fortfarande på ibland. Binder min kropp till marken vare sig viljan vill det eller ej. Men det lättar. Det börjar finnas plats för mer. För nya tankar. Och glädjen de bär med sig får mig nästan att gråta av lättnad. I mitt sinnes aska gror nya frön. Världen känns lite klarare. Och ju mer jag tror mig förstå desto mindre inser jag att jag kan. Så liten inför dessa travar av böcker, tankar och kunskaper som vår värld besitter.

Regnvåta fönster på resan hem

Resan hem

Jag älskar rörelse. Att röra mig. Vara på väg. Bli berörd. Röra runt i det jag tror jag vet. När fart får det att hisna i magen. Men numera älskar jag också stillheten. Att bara finnas till en stund. Nära honom. Nära en mjuk katt. Inne i ett musikstycke. I en känsla. I mörker eller ljus. I nuet.

Det är otroligt rofyllt att få sitta på en buss i hällregn, låta sinnet fyllas av tonårsnostalgins musik och stirra ut genom den regnvåta rutan. Slits mellan att vilja vara framme hos mina favoriter och vilja stanna tiden för att bara suga musten ur denna känsla av tidlöshet och fullständig kreativitet. Skymningen smyger sig närmare. Skapandets eufori likaså. När jag hoppar av bussen så smådansar jag mig ut i regnet. Försöker fånga regndroppar med handflatan. Sjunger högt för mig själv och klampar igenom vattenpölar. Ett litet men härligt äventyr. Men deras varma skratt, rappa skämt och det varma gula ljuset väntar. Den ljuva känslan av tillhörighet och kravlöshet. Så när musiken tystnar ler jag inombords och kliver in över tröskeln. Hemma igen. Både kroppsligt och mentalt. Äntligen är jag hemma.

Hur har du det denna höstklara torsdag? Är du hemma eller på väg hem? 

2 Kommentarer  |  4 gillar

Bli frisk från utmattningssyndrom

Tjenare allesammans, hur är läget? Förutom att jag mår skräp av antibiotikan som jag käkar pga bettet från den lilla kattungen så är det fint. Sitter på tåget på väg hem från Stockholm och funderar över det här med att bli frisk från utmattningssyndrom. Kan man bli frisk från utmattningssyndrom? Jag vill tro det. Jag lider givetvis innerligt med alla som vittnar om att de blir stresskänsligare eller att hjärnan aldrig återhämtar sig till fullo. Det är verkligen fruktansvärt. Tänk vad en så naturlig reaktion som stress ändå kan orsaka.

Går det att bli frisk från utmattningssyndrom?

I morgon väntar till exempel en lugnare dag eftersom den här veckan har varit så intensiv jobbmässigt. Jag hoppas att energin räcker ändå ut i skogen men ja, det lär vi märka!

Frisk från utmattningssyndrom

Jag tackar min lyckliga stjärna varje dag att jag, vad jag känner till, inte har fått bestående men av min sjukdomstid. Sedan kommer jag ju aldrig bli densamma som jag var före jag blev sjuk. Som tur var. Fy sjutton vad dåligt jag mådde av att jobba jämt, piskas av min egen prestationsångest och tro att livet bara kretsade kring vad jag åstadkom. Att bli frisk för mig innebär inte att gå tillbaka till min gamla livsstil och göra likadant en gång till. Ett nytt liv kräver nya spelregler och även om jag har en bit kvar så är jag på väg dit. Sedan kommer väl tiden få utvisa om jag blir helt frisk i slutändan eller inte, men jag känner mig optimistisk.

Jag vet ju att flera av er också brottas med att ni är eller har varit sjuka i detta. Kan ni dela med er av era tankar? Är jag naiv som tror att jag har tur eller vad är din erfarenhet?

16 Kommentarer  |  2 gillar

Från utbränd till att ligga i framkant

Läsarfrågan:

“Hej! Hur lyckades du gå från att “vara i väggen” till att ändå känna att du hinner med allt som “måste” göras och göra det riktigt bra som du faktiskt gör!?
Jag har 100 saker på jobbet jag ligger efter med, barn som ska läggas/skjutsas/inte sover när de ska etc. Hur gjorde du för att lägga om? Ta din tid för återhämtning när jag bara blir stressad över att listan växer?

Måste tillägga att jag älskar mitt jobb, att pusha barnen på läxor,aktiviteter, försöka träna etc etc. Jag är alltid glad….men ibland finns tecken på att jag inte bara tappar bort, kort nycklar, bilen, utan heeela parkeringsgaraget”

Angela

Naturen har varit ett grymt bra sätt att gå från utbränd till att ligga i framkant

En av mina bästa återhämtningsgrejer är till exempel att få sitta på en klippa högt upp i solen. Är en riktig utekatt som älskar skog och natur.

Svar: 

Jag har givetvis svarat på kommentaren i kommentarsfältet men märkte rätt snart att hela svaret inte riktigt fick plats. Så här kommer det!

Från väggen till att vara i fas

Resan mot att bli frisk från utmattningssyndrom har, för mig, upplevts som megalång. Inte så konstigt eftersom jag fortsatte att jobba och plugga efter att ha gått in i väggen. Jag har kommit till insikt och rätta med mycket av det som gjorde att jag blev sjuk från första början men jag är fortfarande i träning när det gäller en del. Jag måste aktivt välja att inte fortsätta jobba när jag är trött, att inte kolla mejlen på kvällen, att stänga av notiser och så vidare.

Sedan ligger jag förmodligen precis lika mycket back i mitt jobb som du och de flesta andra. Det finns ju alltid mer att göra och det finns alltid saker en “borde” göra eller “borde ha gjort”. Jag har vissa projekt som jag ligger i framkant med – andra som ligger way back efter den initiala tidsplanen. Men så får det vara.

Jag har tack vare utbrändheten lärt mig att livet är till för att levas och inte jobbas igenom. Därför försöker jag verkligen att prioritera kul lika mycket som jobb nu. Det är sjukt svårt nu när mitt företag är så nytt och kräver så mycket jobb och jag lyckas inte riktigt så väl som jag skulle vilja – men ja, det är okej.

Morning light

En annan sak som jag jobbar på att bli bättre på är att inte ha så bråttom jämt. Så jag kan stanna upp och njuta av vackert morgonljus om jag känner för det.

Återhämtning, återhämtning, återhämtning

När det gäller återhämtningen så tvingar jag mig att ta den och tillåter mig inte då att tänka på att-göra-listan. Om huvudet snurrar av trötthet så kommer det jag skriver ändå inte bli bra – då är det bättre att stänga ner, vila och vara piggare nästa dag. Det är tufft men jag övar och blir bättre och bättre på det. Och att tänka på allt jag vill göra då kommer inte hjälpa mig ett endaste dugg, tvärtom blir det bara stressande. Så det skiter jag i. Märker jag att tankarna vandrar dithän så styr jag dem medvetet mot att tänka på något annat eller distraherar mig med en promenad, ett telefonsamtal, en bok, en tv-serie eller vad som helst annat. Ett annat knep är att be min sambo, och fackliga representant, att säga åt mig på skarpen.

Jag hoppas det besvarade dina tankar och funderingar lite bättre Angela! Som jag skrev innan hoppas jag att du tar hand om dig och vilar även om det känns som att det inte går. Vi måste ta pauser för att hålla i längden och stress är bara hälsosamt när vi springer från sabeltandade tigrar och andra farligheter. Jag jobbar på att designa hela min vardag där det är möjligt att ta det lite lugnare och jobba långsiktigt. Är inte där än men på väg. Samtidigt tänker jag inte vänta till den dagen “X” händer för att börja leva som jag vill. Jag gör det redan nu så mycket jag bara kan.

Ta hand om dig och lyssna på kroppen din! Den vet vad du behöver.

Vad säger ni andra läsare? Upplever ni att ni ständigt ligger efter eller att ni känner er otillräckliga? Och om ni har gjort det men inte gör det längre: berätta gärna om ditt knep för att bryta den ovanan!


Tyckte du om detta inlägg? Klicka i hjärtat och dela det gärna vidare!
Du följer väl Bossbloggen på FacebookInstagramBloglovin’ och Youtube?

10 Kommentarer  |  3 gillar

Sida 1 av 2

© Bossbloggen.se