Tagg: Tankar om livet

This is it!

Hej kompisar, hur är läget? Med mig är det bra. Jag börjar ana en insikt i mitt bakhuvud. Ni vet när man ser något i ögonvrån och känner att någon är nära men du kan inte placera vem det är eller vad hen vill. Så känns det. Jag visste ju på förhand att den här hösten skulle på intensiv pga mycket jobb. Vad jag inte såg komma var andra saker i privatlivet som också har förtjänat, och fått, sina fulla uppmärksamhet. Eftersom jag har lärt mig min läxa så går livet (i princip alltid) före jobb idag. Men det innebär inte alltid att det är bekvämt och jag har kommit på mig själv den senaste tiden med att tänka att det vore skönt om allt var lugnt och stilla någon gång.

Men den här insikten, som ännu inte har landat helt än, tror jag säger att det faktiskt inte kan vara så. Att livet likt havet ibland ser stilla stilla och lugnt men att det under ytan allt som oftast är något i rörelse ändå. This is it liksom! Det kommer alltid vara något som dyker upp oanat och ovälkommet. Så ser livet ut och det är bara att guppa med bäst man kan och förmår.

This is it! Livet.
Är det såhär livet ska vara? Jag tror att det är en nyttig fråga att ställa sig med jämna mellanrum. Det blir en slags temperaturmätning på hur man mår och har det. Foto: Johan Lindvall

Is this it?

Jag förstår att detta vid första anblicken kanske låter som att det går stick i stäv med både rådande trend och mina egna tankar om att bygga sitt eget drömliv. Men det gör det inte. Vi har alla olika båtar som vi sitter i. Och beroende på våra privilegier och socioekonomiska förutsättningar är vissa mer bekväma, pråliga eller sjösäkra än andra. Nej, min insikt handlar snarare om att (återigen) acceptera livets alla olika skeenden. Att emotionellt förstå att livet är livet. Du kan göra ditt bästa för att styra din båt dit du vill och bygga ut den i omgångar med de resurser som du har. Men det finns andra krafter som också kommer att styra och påverka din båt i olika riktningar.

Det låter kanske som att detta är en deppig fråga: is this it? Men just nu upplever jag den som lite lättande. Eller ja, jag tror i alla fall att den kommer att vara det när den väl landar. Jag beskrivs rätt ofta som en virvelvind och jag kan i perioder bli rätt trött på virvlandet som jag både skapar, upprätthåller och utsätts för. Samtidigt, vi är alla olika. Det jag behövde inse i min utmattning var att jag ofta känner mig lite annorlunda och jag tror nog att det här med är en påminnelse om det.

This is it!

För this is it! Det här är jag och mitt liv och ibland känner jag mig rofylld och ibland känner jag oro. Ibland försöker jag göra det bästa av det och ibland surar jag. Ofta försöker jag njuta av alla dagar som jag får på ett eller annat vis. För när jag känner efter ordentligt inombords så trivs jag bäst precis här. Jag vill inte vara någon annanstans, med några andra människor eller med något annat arbete. So far kan jag inte vara något annat än nöjd och det går att vara det även om livet såklart kommer att fortsätta servera en bajsmackor i varierande takt.

Ja, det kanske hörs att jag inte är helt klart med min insikt än. Men att få skriva av mig lite hjälpte den ändå att få lite tydligare konturer. Tack för det! Upplever ofta att det är en sak att acceptera något logiskt och en annan att acceptera det emotionellt och det senare kan ta lite tid i min torktumlare till hjärna.

Gör du likadant ibland? Funderar, grubblar och ifrågasätter livet? Berätta gärna, vore kul att höra att jag är ensam (eller inte) med att filosofera kring frågor likt dessa då och då.

2 Kommentarer  |  5 gillar

Husdrömmar

God morgon! Hur är läget? Med mig är det som tur var mycket bättre än igår. Fram mot eftermiddagen släppte som tur var huvudvärken och illamåendet och jag kunde börja fungera ordentligt igen. Idag är det två olika husvisningar som står på agendan och jag måste säga att det här med husdrömmar är ett riktigt spännande litet äventyr!

Optimalt hade ju varit att kunna få bo i skogen nära vatten men ja, det vet jag inte om det blir den här gången. Kanske i framtiden? Bild: Pixabay

Husdrömmar

Det som är skönt är att jag och Mackan är väldigt lika och jämställda i det här projektet. Ingen av oss har köpt en bostad förut, än mindre ett hus. Båda är lika nyfikna och att vi båda är journalister tror jag också är nyttigt eftersom vi då har lätt för att göra research om alla frågetecken som dyker upp. Dessutom vill vi ha relativt samma saker. Ett lite mindre hus med många rum. Det behöver inte vara top notch men ha potential och om jag får bestämma ska det helst ligga i eller nära skog eftersom jag älskar skog och avskyr blåst.

Men ja, naturnära kommer det förhoppningsvis bli i alla fall. Vi älskar ju båda att vara ute och att få ha det lättillgängligt vore alldeles fantastiskt. För att inte tala om att ha en trädgård, kanske ett växthus, kanske ett uterum. Åh, som jag längtar! Är roligt att se hur ens prioriteringar förändras allteftersom. Jag har alltid haft den ena foten i stan och den andra på landet och så kommer det nog alltid vara men just nu känns det så rätt att bo ute i naturen och hälsa på i stan.

Vad säger du? Föredrar du stad framför landsbygd eller tvärtom? Eller är du so jag och vill ha både och? Och har du några tips för oss husletare som kan vara bra att ha med sig?

Kommentera  |    Gilla!

Alla hjärtans dag

Hej alla fina, hur är det idag? Själv är jag duktigt trött efter gårdagens sjukgymnastik där jag verkligen fick jobba ordentligt. Sjukt kul men har varit helt slut idag. Sådär, skakis i hela kroppen-slut.

Så med undantag för en fin promenad i solen har jag legat platt i mitt soffhörn hela dagen och fortsatt jobba i kapp mig själv. Är få saker som är så frustrerande som känslan att ligga efter tycker jag. Samtidigt som jag också har landat rätt bra i att det är okej så, saker får ta den tid de behöver. Jag får ta den tid jag behöver. Den kärleken och omtanken gentemot sig själv ska inte heller underskattas.

Rest in peace

Två tröttmössor. Notera att TicTac har legat såhär på min arm exakt hela eftermiddagen, inte förrän nu flyttade hon på sig till fotänden av soffan.

Alla hjärtans dag

Hade först inte tänkt skriva någonting alls om alla hjärtans dag eftersom vi inte firar det alls. Vi båda hör till kategorin som tycker det är en sjukt överskattad grej. Men jag känner mig lite extra kärleksfull ändå. För att jag kunde träna igår även om jag är trött idag, för att jag får leva ihop med Mackan och våra katter och att livet är allmänt fint. Kärlek är himla fint alltså, oavsett hur den ser ut. Dock skönt att vi ser likadant på den här dagen, så ingen av oss blir besviken för att den inte uppmärksammas.

Hur mår ditt hjärta? Och vad tycker du om alla hjärtans dag: hiss eller diss? 

Kommentera  |  2 gillar

Om HSP och att vara stark men känslig på samma gång

Ni känner säkerligen redan till begreppet HSP, highly sensitive personality. Det är några år sedan nu det begreppet tittade ut i dagsljuset. En kort sammanfattning för er som inte känner till det sedan tidigare är att det är ett karaktärsdrag, alltså ingen diagnos utan en egenskap, som återfinns hos uppskattningsvis en femtedel av befolkningen enligt HSP Sverige. Den tros innebära att nervsystemet hos HSP-personer eller högkänsliga är mer utvecklat och känsligare och att vi förenklat tar in mer information och känner mer än gemene man. De flesta är introverta. Känner av stämningen först, kan vara (eller misstas för att vara) blyga och tillbakadragna. Men några högkänsliga, uppskattningsvis en tredjedel, är extroverta. Utåtriktade och sociala samtidigt som man är inkännande och tar in allt som händer och sker runt omkring en. Även kallade starksköra personligheter eller orkidébarn.

Att vara HSP som barn påverkade mig starkt utan att jag visste om det.

Att vara HSP som barn påverkade mig starkt, var en liten grubblare. Överanalyserande och lillgammal redan då. Kanske syns? 😉 Och de här små kattassarna som alltid ska vara med överallt? #sötdöden

Uppenbarelsen och lättnaden

Det var ungefär fem år sedan som jag hörde talas om det för första gången och det kändes som att få en uppenbarelse. Inte bara en utan närmare 26 års saknade pusselbitar föll på plats. Jag har sedan barnsben känt mig lite konstig. Annorlunda. Kunde läsa av stämningar och folks måenden och anpassade mig tidigt efter det. Så alla skulle må så bra som möjligt. Jämt. En social kameleont som kunde umgås med de flesta i alla olika situationer. Samtidigt var jag känslig. ”Kände efter för mycket” som det sades på något utvecklingssamtal. Med åren innebar det att jag försökte sluta känna så mycket. Ignorera det.Något som går sådär man är känslomänniska deluxe. När det andra människor upplever känns som om det drabbar en själv. Jag kan tappa andan av att se en solstråle falla vackert in genom ett fönster. Ett musikstycke kan på några sekunder slänga mig in i extas eller djup sorg. Ibland både och under samma crescendo.

Det var en enorm lättnad att få läsa mer om HSP. Att få ord och en förklaring till hur jag fungerar som person. Att det inte är konstigt att jag kan vara så superstark och göra och klara så mycket vissa dagar. Medan jag andra dagar känner mig hudlös, påverkas jättestarkt av allt och alla och knappt klarar av någonting. Att mina känslor är mer intensiva. Att jag är känsligare jämfört med många andra och att det är helt okej.

Hur naturen påverkar mig som HSP

Att vara i naturen är en otrolig upplevelse och kan få mig att bryta ut i tårar eller skutta runt av glädje eftersom den är så (infoga valfria svordomar) vacker.

HSP, starkskör, orkidébarn

Min utmattning och utbrändhet har faktiskt förstärkt detta ytterligare. Som barn var jag till exempel inte känslig för skavande sömmar i kläder men nu kan sådana detaljer nästan göra ont i huden en känsligare dag. Och även om jag anser att vi inte ska behöva sätta etiketter på oss själva (eller varandra) så kan det ibland att ha en förklaring till varför man är som man är när termen ”människa” inte räcker till. I mitt fall kan eller ska inte HSP, starkskör eller orkidéebarn vara en ursäkt för att jag agerar såsom jag gör. Men det kan förklara vissa reaktioner – både för mig själv och mina nära och kära. Det har i alla fall gjort min resa mot självacceptans betydligt lättare.

Vi kommer prata mer om HSP och vad detta karaktärsdrag kan innebära för en chefs ledarskap och en arbetsplats framöver. Till dess är jag lite nyfiken: är det fler än jag här som är HSP? Vad har det inneburit för er? För den som inte vet och vill testa om man har detta personlighetsdrag kan till exempel göra det här.


Tyckte du om detta inlägg?
Klicka på hjärtat eller dela inlägget så att andra kan få läsa det! 

26 Kommentarer  |  17 gillar

© Bossbloggen.se