Tagg: Ledarskap (Sida 1 av 20)

Mina tankar kring det som sker i världen nu

Fick frågan om jag inte kunde skriva några rader om mina tankar kring det som sker i världen nu och jag måste säga att jag inte är helt säker på vad jag har att säga om det.

Såhär. Jag är inte epidemiolog. Jag är inte smittskyddsexpert, läkare, ekonom, kunnig inom nationalekonomi eller har någon annan rimlig och relevant kompetens i de olika kriser som sker. Alltså kan jag inte göra någon som helst analys av det som sker i världen nu, varken med Corona-virusets framfart eller världsekonomins skräckinjagande berg och dalbana. Mina tankar kring sådant är noll och ingenting värt – det är gissningar. Och jag gillar inte att gissa eller spekulera om viktiga saker i onödan.

Thinking
Jag är en rätt så optimistisk person och det försöker jag att dra nytta av nu. Att se det fina i de små sakerna i vardagen, att hålla sig uppdaterad och ta var dag som den kommer.

Mina tankar kring det som sker i världen nu

Det är därför som jag har lagt extra vikt på artiklar som handlar om ledarskap och försökt anpassa dem så att de är relevanta för er som som befinner er mitt i det som sker nu. För det är det jag är utbildad inom och arbetar med. I övrigt kan jag inte göra mer än att försöka stötta och hjälpa er bloggläsare, mina klienter, Bossbrudarna och så många som möjligt i min omgivning. Och såklart genom att handla, hjälpa till med ärenden och stötta små, lokala företagare så gott som möjligt.

Jag är innerligt ledsen och orolig för alla som lider nu. Som är eller blir sjuka, har förlorat sitt arbete, riskerar att göra eller som inte har en trygg hemmamiljö och som drabbas ännu hårdare av att behöva plugga och jobba på distans. För att inte tala om att inte ha något hem alls. Men jag försöker att inte låta oron konsumera mig – för det kommer inte hjälpa någon. För några dagar sedan hörde jag i ett inslag på SR att tjugotusen varsel har ägt rum bara i mars månad. Fy fan. Varje vecka hör jag om småföretagare som stänger igen och som inte orkar mer. Och ja, beroende på vad som händer och sker kanske det blir jag som får göra det i framtiden. Men jag försöker att inte oroa mig för det heller. Det är future Claras problem. För just nu så klarar jag mig och det är jag tacksam för – det är ett privilegium som jag inte tar för givet när jag ser så många andra som inte gör det.

Så, därför försöker jag hjälpa andra med det jag kan och i övrig tid hålla mig lugn och sitta still i båten. Jag känner en enorm tillit och beundran inför alla er som jobbar hårt med att försöka rädda så många som möjligt på olika sätt. Ni är hjältar och förtjänar alla applåder och än mer bättre arbetsvillkor. Och jag hoppas att medmänskligheten och styrkan som uppstår genom gemenskap, omtanke och solidaritet är det som kommer att hjälpa oss alla ur denna kris. Jag tycker också att det ska bli spännande att se vilka innovationer och nya idéer som föds ur detta. Men ja, det återstår att se.

Avslutningsvis vill jag vara tydlig med att detta är en ledarskapsblogg och här fokuserar vi på ledarskap, karriär, affärsliv och personlig utveckling. Har du tankar, frågor, funderingar kring dessa ämnen är de alltid välkomna. Jag hjälper dig innerligt gärna allt jag kan! Annars – ta hand om dig själv och ta hand om din omvärld. Tillsammans blir vi starkare!

Kommentera  |  5 gillar

Therese Albrechtson: ”Idag schemaläggs reflektionstid”

Therese Albrechtson är föreläsaren och författaren som har drivit flera olika företag sedan hon var 19 år gammal. Den senaste boken Dålig mamma… Eller superkvinna? handlar exempelvis om att göra karriär fastän man har barn. Här är hennes Fuck Up Story!

Therese Albrechtson Foto: Privat

Berätta! Vad är den största missen som du har gjort som ledare?

− Jag tycker jag gör små misstag hela tiden. Men ett av de större var när jag drev ett bolag för ett par år sedan och plötsligt insåg att bolagets tankar, värderingar och mål inte längre stämde överens med mina egna. Risken när det är mycket att göra är att man låter grejer passera för att man inte känner att man har tid att göra något åt dem. Så blir de bara större och större och rullar snabbare och snabbare och så är man plötsligt någonstans där man inte vill vara.

Vad lärde du dig av det?

− Att jag, hur stressigt jag än har det, alltid ska ha tid för reflektion, återhämtning och hälsotid i min kalender. Om jag har det så lyssnar jag mer på vad jag själv vill inombords och kan gå min egen väg. Det är så lätt med alla budskap, krav och förväntningar utifrån att hänga på och till slut vet man inte själv vad man vill eller vad man gör. Det kan ju räcka med att börja gå några procent i fel riktning och ju längre man går desto större blir felmarginalen.

Hur tror du att hade hanterat en liknande situation idag?

− Idag hade jag förhoppningsvis reagerat mycket tidigare eller undvikit situationen helt eftersom jag har lagt in återhämtningsdagar i kalendern som jag inte får rucka på. Då blir det att jag automatiskt reflekterar, känner efter och agerar i sådana här frågor innan de blir för stora att hantera.


Tyckte du om detta inlägg?
Klicka gärna i hjärtat eller dela det så att andra kan få läsa det! 

Kommentera  |  4 gillar

Vad stressar vi för?

Enligt Försäkringskassan har antalet kvinnor i åldern 25-29 år som blivit sjukskrivna på grund av stressrelaterade symptom ökat med 370 procent sedan 2011. En siffra som får mig att må illa. Vi är så många som mår dåligt av stress, både kvinnor och män även om kvinnorna är överrepresenterade när det gäller sjukskrivningar. Så vad stressar vi för? Pengar? Tid? Omvärlden? Att inte hinna eller orka med? Ja, anledningarna är antagligen lika många som vi är människor på jorden och vissa är absolut relevanta. Jag vill med dessa rader inte på något vis förminska någons stress, ej heller raljera över den. Däremot utmana dig till att ifrågasätta den och försöka hitta varför du känner dig stressad.

Läs mer: Vi behöver inte slå nya rekord varje dag

Givetvis är det till stor del strukturer som ligger bakom vårt stressade arbetsliv och samhälle och det botas inte på individnivå. Men likväl är det viktigt att försöka stanna upp och granska och ifrågasätta sig själv och sin egen stress på vägen och inte bara svepas med i fartvinden. Bild: JESHOOTS.COM on Unsplash

Vad stressar vi för?

Att våra samhällsstrukturer har en viktig del i stressen kan väl inte förvåna någon idag (även om man gärna vill tillskriva förmågan att hantera stress på individnivå). Vi ska jobba (gärna mer än) heltid, ta prickfritt hand om vår familj, vara socialt och fysiskt aktiva och allra helst ”framgångsrika” och ha uppnått något. Inte förrän då är det helt okej att sitta på en stubbe i skogen hela dagarna. Fast man får gärna göra en uppföljande karriär där man berättar om sitt nya liv i frid och harmoni och hur man gjorde för att nå dit. Att arbeta är en dygd och de som inte gör det ska ha gjort något för att förtjäna att ”pensioneras i förtid”. Någon som känner igen sig i de kollektiva tankebanorna?

Och om vi dyker ner lite på individnivå. Är det förväntningarna utifrån som stressar oss? Är det normen och idealet om att ha fullbokad kalender och vara så himla busy? Eller är det förväntningarna inifrån. Vårt inre driv om uppnå något? Ens önskan om att få göra skillnad eller finna sinnesro? Eller är det en allmän existentiell ångest som gör att det är lättare att ha så mycket som möjligt att göra och stressa över det? Kan stress i sig vara en lindring mot den skavande känslan om livets meningslöshet?

Läs mer: Tips för att hantera stress

Vad beror det på?

Ni hör. Jag spekulerar hej vilt. Det finns tusen och en anledningar till att stressa. Ibland är den relevant, som när vi är i fara eller något traumatiskt händer oss eller våra nära och kära. Emellanåt bottnar den kanske i en mer allmän livsångest. Ibland kanske lite av båda?

Själv kan jag idag svara för den allmänna livsångesten många gånger. Den där känslan av att vara otillräcklig som trots allt bara sitter i mitt huvud utefter mina föreställningar om hurdan jag borde vara och agera. Ständigt tillgänglig och steget före trots att jag inte begär det av någon annan. Bland annat. Det viktigaste är trots allt att stress i sig inte är farligt. Däremot behöver vi återhämtning och vila från den med jämna mellanrum. Varför stressar du? Och får du den återhämtning som du behöver?

Tumme upp: Trenden jag ser spira mer och mer nu om att leva och arbeta mer hållbart. Men också att det finns chefer och arbetsgivare som tar sitt arbetsmiljöansvar och prioriterar medarbetares välmående eftersom de har fattat att det är nyckeln till lönsamhet.  

Tumme ner: För alla chefer och arbetsgivare som inte tar medarbetarnas välmående på allvar utan snarare beter sig som människor är förbrukningsvaror.


Tyckte du om detta inlägg?
Klicka gärna i hjärtat eller dela det så att andra kan få läsa det! 

Kommentera  |  2 gillar

Jeanna Tällberg: “Jag vill göra skillnad”

I dagens Möt en boss träffar vi Jeanna Tällberg! Hon är HR-chef för Volkswagen Group, pratar om jämställdhet och arbetar för att skapa förändring både i organisationerna och branscherna som hon verkar inom. Hur har hennes ledarskapsresa sett ut? Varför tycker hon det är viktigt att leda till 100 procent och att inte göra det som någon annan hade gjort det? Möt: Jeanna Tällberg!

Jeanna Tällberg intervjuas i Bossbloggen
Jeanna Tällberg Foto: Privat

Hej Jeanna, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

− Hej! Jag är gift och har två barn och när jag inte jobbar är jag lagledare för min dotters fotbollslag och umgås med mina vänner. Generellt skulle nog folk beskriva mig som glad och driven, jag går igång på att bringa reda i kaos och styra upp ordning och reda.

Berätta om din karriär!

− Jag utbildade mig först till socionom och jobbade inom socialtjänsten ett par år. Var 23 när jag var klar och skulle göra tuffa utredningar och det utan så mycket livserfarenhet. Mina klienter kommenterade det aldrig men jag tyckte det var svårt. Så blev jag intresserad av personalarbete och hur man kan arbeta med människor och relationer på ett mer proaktivt sätt än vad vi gjorde på socialtjänsten. Så då valde jag att plugga HR på personalprogrammet och sedan började jag arbeta på Scania 2003 och var där i tolv år i olika roller.

− Där blev renodlad HR business partner, HR-chef och till slut ansvarig för ledarskap och organisationsutvecklingen globalt. Inför mitt första riktiga chefsuppdrag kände jag att man bara ångrar det man inte gör så jag testade och det var så spännande. Alla ledarskapsutbildningar vi hade då var globala och kunde innebär att när vi byggde en organisation i Indien så var vi där och tränade medarbetarna i Scanias värderingar och ledarskap för att sätta företagskulturen redan från början. Sedan kom det ett erbjudande om att bli HR-chef för Volkswagen Group 2015 och jag bestämde mig för att prova på det och nu har det gått nästan fyra år!

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

− Totalt är vi 440 anställda i Sverige, jag leder ett team med fyra personer och sitter med i ledningsgruppen. Den ena dagen är det ledningsgruppsmöten där vi pratar om Sveriges bilmarknaden, nästa dag stöttar vi chefer i rekrytering eller rehab. Den tredje leder jag seminarium om att få in fler kvinnor i bilbranschen. Det ser väldigt olika ut och det är så kul! jag vet ungefär vilka möten jag har inbokade men det blir aldrig som man tänkt sig. Så är det när man jobbar med människor och ansvarar för hur de har det på jobbet.

Jeanna Tällberg berättar i Möt en boss om sin ledarskapsresa och karriär
Jeanna Tällberg Foto: Vass Kommunikation

Varför vill du vara den som är boss?

− Jag är duktig på att se helhet framför detaljer och att fatta beslut, det värsta jag vet när inga beslut fattas alls. Och så gillar jag att skapa ordning och reda där andra får utvecklas. Det ska gynna både individen och organisationen och det är mitt ansvar som ledare att bidra till det.

Om man gillar att fatta beslut blir det ännu viktigare att kunna vara prestigelös och backa tillbaka om det inte blir rätt. För det händer oss alla ibland!

Jeanna Tällberg

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

− Behöver man ha ett mål med det, haha? Oavsett om jag är ledare eller inte så vill jag göra skillnad i organisationen, för människorna i den och för branschen. Kanske extra mycket för kvinnor. Jag har nästa bara jobbat i mansdominerade branscher och hoppas att kunna bidra med att göra världen till en bättre plats. Jag vill att mina barn, som är en pojke och en flicka, ska få samma möjligheter och förutsättningar. Men också att de ska komma ut i yrkeslivet lite klokare och bättre än vad vi har varit.

− Jag ser en förändring i jämställdhetsutvecklingen. Nu är det till exempel nästan inte okej att inte vara pappaledig men jag tycker det går lite långsamt. Jag fick frågan för ett tag sedan om hur vi kvinnor ska fostra våra döttrar… Men varför ska tjejer ändra sina beteenden? Jag tror egentligen att den viktigare frågan är hur män ska uppfostra sina söner. Varför ska inte männen uppfostra sina söner? Män har varit norm i evigheter och hur män är förebild för sina barn hur de lär sina söner att de ska bete sig mot både män och kvinnor är minst lika viktigt att fokusera på. Om inte viktigare. Det är inte bara kvinnor som ska driva på jämställdhetsutvecklingen.

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

− Det är att leda. Det är vanligt att man är operativ och sedan chef också. Hur mycket av din tid ägnar du åt ditt ledarskap? För mig ska det svaret vara 100 procent. Bara när jag går genom korridoren så är så är hur jag gör det. Det vill säga hur jag hälsar på de jag möter och ser dem i ögonen är ett sätt att visa hur jag leder och så vidare.  

− Sedan tänker jag också att det handlar om att se människor och ge återkoppling på beteenden. Det är beteenden vi ser och reagerar på och vi ska förstärka de som är goda och försöka arbeta bort de inte vi inte vill ha. Alla individer är olika, alla situationer är olika och det kräver olika ledarskap av oss som är ledare. Du kan inte bara vara på ett sätt utan det gäller snarare att hitta din grundstil som du sedan kan anpassa efter olika situationer. Gör inte ditt chefsjobb som någon annan hade gjort det utan gör du vill och tror på. Det är det som bygger erfarenheter och de kommer du alltid ha nytta av!

Tre Tips Jeanna Tällberg

2 Kommentarer  |  6 gillar

Åsa Uhlin: “Det kommer att dyka upp oväntade saker”

I detta avsnitt av Möt en boss så får vi en inblick i en ny bransch för intervjuserien när vi träffar Åsa Uhlin som är chefredaktör för Veckans Affärer. Vilka lärdomar och erfarenheter har hon fått genom åren? Hur har hennes ledarskapsresa sett ut? Och vad tycker hon är mest spännande med att leda? Det och mycket mer (som hennes tips till framtidens ledare) läser du här. Möt: Åsa Uhlin!

Åsa Uhlin intervjuas i Bossbloggen
Åsa Uhlin Foto: Privat

Hej Åsa, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

Hej! Jag bor med min familj i Nacka utanför Stockholm. När jag inte jobbar vill jag umgås med familjen, vara i trädgården och tycker om att vara på vårt lantställe i Halland. Men jag gillar också att läsa, gå på bio och sjunger i kör.

Berätta om din karriär!

− Jag var ung när jag började som journalist, var tjugo när jag kom in på JMK och gick ut i arbetslivet ett år senare och jobbade på olika lokaltidningar. Redan då var det svårt att få fast jobb men jag upptäckte allt eftersom det jag gillade mest var att göra själva tidningen. Vad behövs i flödet? Vad ska den innehålla? Till slut fick jag fast tjänst på Länstidningen i Södertälje. Efter det var jag på en start up i tidningsbranschen, Dagens Politik, och fick lära mig ännu mer innan jag upptäckte hur roligt det är att skriva för riktigt nischade tidningar och hamnade hos Dagens Medicin. Mitt första ledaruppdrag var som nattchef på Länstidningen. Ett uppdrag som innebär mycket tidspress för att man måste se till att allt material kommer in i tid, att alla rubriker och första sidor blir rätt och man får inte bli sen för då kostar det massa pengar. Och det var jättekul med en så intensiv produktion, där alla måste gör rätt saker vid rätt tid. Dessutom tyckte jag att det var jättekul att det var chef.

− Sedan, runt 2011-2012, gick jag över på andra sidan och fick ansvaret för att utveckla digitala verktyg. Närmare bestämt ett som användes som stöd för läkare i Norge för att hitta rätt diagnos och detta skulle tas till Sverige. Mitt uppdrag blev att översätta 4,5 miljoner ord till svenska, kolla så att allt var korrekt och se till att detta såldes. Vilket gjorde att jag gick från att vara printorienterad till att vara en person som älskar digital utveckling. 2015 fick jag sedan frågan om att ta över chefredaktörsrollen på Veckans Affärer trots att jag inte har den klassiska bakgrunden från finansvärlden. Vilket ju lät jättekul – och dessutom har rollen utvecklats under tiden, vilket stärker min övertygelse om att välja uppdrag just för att de är, eller låter, roliga och intressanta.

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

− Som chefredaktör är jag ytterst ansvarig för det vi publicerar. Jag skriver en blogg och ledarkrönikan men annars är det inte jag som skriver utan mitt jobb är att utveckla tidningen och vår sajt på olika sätt. Så en vanlig dag har jag många möten med folk, pratar med medarbetarna på redaktionen, medarbetarna på eventdelen och försäljning. Man behöver ha tentakler ute på alla håll. Sedan ingår också att vara ytterst ansvarig för innehållet och hur hanterar vi olika publiceringsfrågor. Som ansvarig utgivare är jag ansvarig 24/7 och behöver vara nära i processen. Så, det är dels en personalledande roll, dels bidrar jag till att utveckla verksamheten samtidigt som funktionen som ansvarig utgivare är väldigt speciell och viktig.

Varför vill du vara den som är boss?

− För att det är så vansinnigt kul att få en idé och kunna förverkliga den! Och att få jobba med människor. Det är inte alltid enkelt men alltid spännande att få andra att bli så bra som de kan bli. Att hjälpa dem hitta rätt i organisationen, hitta rätt i uppdraget, få lyssna alla kloka som säger ”det här funkar inte så bra”. Men också att få vara med i vardagen och få möjligheten att jobba med sina medarbetare är så roligt. Det är häftigt att vara beredd att ompröva sina egna idéer och anpassa sig efter människorna man har omkring sig.

Folk vill bara bli ledda av någon som de har förtroende för. Så hur får jag nya medarbetare att förstå hur jag funkar? Hur förstår jag hur de funkar? Hur ska vi organisera vår verksamhet? Hur ska det se ut här? Vad är det bästa sättet för oss att nå våra mål?

Åsa Uhlin
Åsa Uhlin intervjuas i Möt en boss
Åsa Uhlin Foto: Privat

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

− Att utveckla både verksamheten och medarbetarna. Det är speciellt att vara specialist och sedan bli chef. Behövs det säger jag vad jag tycker, men oftast försöker jag låta bli eftersom det finns inget värre än en chef som kommer och säger ”såhär skulle det sett ut”. Min taktik då är att sätta upp regler för mig. Inte stenhårda men i vilka lägen ska jag tycka saker och vem ska jag prata med om det för att det verkligen ska bli en förändring? Det gäller att komma ihåg hur det var när man själv inte var chef och hur hårt det kan kännas att bli överprövad av någon som är ens högre chef. Att fundera kring det låter kanske enkelt men det är en utmaning och något att jobba med löpande.

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

− Skapa en bra arbetsplats och inse att du aldrig kan detaljstyra allt. Det är viktigt att det är tydligt vart vi ska någonstans och vad tanken är med de vi gör så att medarbetarna kan få arbeta självständigt inom de ramar som finns.

Om du har fått erbjudande att bli chef, då är du förmodligen jätteduktig på det du gör och löst många problem genom att vara duktig och effektiv. Som ledare kommer du inte hinna med allt du vill göra, det gäller att prioritera och inte göra allt själv. Jag jobbar med det hela tiden. Det och att ha utrymme för det oväntade som dyker upp, för en sak är säker: det kommer att dyka upp oväntade saker.

Åsa Uhlin

− En annan viktig sak är att hitta en vän på jobbet som inte ingår i din arbetsgrupp. Alla som får ledaruppdrag känner sig ofta ensamma och det behöver man inte alltid komma högt upp för att upptäcka. Därför är det viktigt att hitta en kompis på jobbet som förstår vad du gör eller någon utanför som du kan hitta stöd och råd hos för att man ska orka och hålla som chef.

Tre Tips Åsa Uhlin

Tyckte du om detta inlägg?
Klicka på hjärtat eller dela det gärna så att andra kan få läsa det! 

Kommentera  |  6 gillar

Sida 1 av 20

© Bossbloggen.se