Tagg: Fuck Up Stories (Sida 1 av 2)

Therese Albrechtson: ”Idag schemaläggs reflektionstid”

Therese Albrechtson är föreläsaren och författaren som har drivit flera olika företag sedan hon var 19 år gammal. Den senaste boken Dålig mamma… Eller superkvinna? handlar exempelvis om att göra karriär fastän man har barn. Här är hennes Fuck Up Story!

Therese Albrechtson Foto: Privat

Berätta! Vad är den största missen som du har gjort som ledare?

− Jag tycker jag gör små misstag hela tiden. Men ett av de större var när jag drev ett bolag för ett par år sedan och plötsligt insåg att bolagets tankar, värderingar och mål inte längre stämde överens med mina egna. Risken när det är mycket att göra är att man låter grejer passera för att man inte känner att man har tid att göra något åt dem. Så blir de bara större och större och rullar snabbare och snabbare och så är man plötsligt någonstans där man inte vill vara.

Vad lärde du dig av det?

− Att jag, hur stressigt jag än har det, alltid ska ha tid för reflektion, återhämtning och hälsotid i min kalender. Om jag har det så lyssnar jag mer på vad jag själv vill inombords och kan gå min egen väg. Det är så lätt med alla budskap, krav och förväntningar utifrån att hänga på och till slut vet man inte själv vad man vill eller vad man gör. Det kan ju räcka med att börja gå några procent i fel riktning och ju längre man går desto större blir felmarginalen.

Hur tror du att hade hanterat en liknande situation idag?

− Idag hade jag förhoppningsvis reagerat mycket tidigare eller undvikit situationen helt eftersom jag har lagt in återhämtningsdagar i kalendern som jag inte får rucka på. Då blir det att jag automatiskt reflekterar, känner efter och agerar i sådana här frågor innan de blir för stora att hantera.


Tyckte du om detta inlägg?
Klicka gärna i hjärtat eller dela det så att andra kan få läsa det! 

Kommentera  |  4 gillar

Min utmattningsresa i Amelia

God dagens! Hur är läget? Med mig är det fint. Sitter i mitt tornrum, lugn musik spelas ut ur i högtalaren och jag tittar ut på den gråa omvärlden. I kväll så väntar nästa Bossbrudsträff men innan dess tänkte jag visa en riktig rolig grej. Jag har nämligen blivit intervjuad om min utmattningsresa i Amelia! Och nej, detta inlägg är inte sponsrat på något vis. Jag skriver detta för att det är ett så viktigt ämne att prata om och kan jag hjälpa någon att inte gå in i väggen genom att de använda mig som skräckexempel: då gör jag det med glädje.

Amelia
Trots att serien inte har åldrats särskilt väl så har Sex and the City en väldigt speciell plats i mitt hjärta så det var extra kul att vara på samma omslag som Sarah Jessica Parker.

Min utmattningsresa i Amelia

Det känns som om tabut kring utmattning har luckrats upp rejält sedan jag gick in i väggen. Däremot kan jag ser att det fortfarande finns kunskapsluckor och att vi behöver bli ännu fler som ifrågasätter arbetsgivare som ser medarbetare som en förbrukningsvara. Mer om det senare, i reportaget så blir det en mer personlig tagning på min resa som utmattad. Hur lång tid det ändå tog innan jag jobbade mig ner i botten, vilka korkade beslut jag fattade och hur jag ändå lärde mig min läxa till slut.

Amelia
Tackar min lyckliga stjärna varje dag för att jag har haft turen att kunna bli frisk även om jag inte är helt framme än i min rehabilitering.

Idag lever jag ju ett helt annat liv än vad jag gjorde då. Det är inte bara för att jag driver eget idag som jag har makt över min kalender utan det är en makt och ett ansvar som jag har oavsett vad jag jobbar med.

Amelia
Att jag själv inte insåg hur korkat det var att fortsätta jobba och plugga fastän jag inte kunde klä på mig utan att bli andfådd… Det övergår faktiskt mitt förstånd idag.

Har fått så himla fin och hjärtevärmande feedback från personer som läst reportaget. Tack snälla för det! Och tack till Mia Coull som skrev det och fångade min historia så bra. Tack till Marie på Hjälp en journalist för att du kopplade ihop oss och tack till Johan Lindvall för de magiska fotona som du tog till artikeln. Har du läst reportaget och vad tyckte du i så fall?

Kommentera  |  3 gillar

Lisa Remnelid: ”Då höll jag monologer, nu har vi dialoger”

I dag får vi träffa Lisa Remnelid, affärsutvecklare och konsult på Remnelid Commercial Consulting. Hon kommer från Australien, vilket hon upplever har påverkat hennes ledarskap eftersom de är mer direkta och har tydligare hierarkier där än här i Sverige. Hon flyttade hit 2001 har sedan dess jobbat världen över med att bygga upp och utbilda organisationer och team för shoppingcenters. Både Copenhagen International och Inter Ikea Center Group. Sedan sex år tillbaka driver hon sin egen firma och arbetar med konceptutveckling och service för företag över hela Sverige. Här är hennes Fuck Up Story!

Läs mer: Victoria Tocca – nu skriver jag alltid avtal med alla

Lisa Remnelid Foto: Privat

Hej Lisa, berätta om en miss som du har gjort som ledare!

− När jag först började min karriär så fick jag ett fantastiskt jobb. Som Middle Manager of the Fashion Floor på varuhuset Myer Stores Chadstone i Australien genom deras traineeprogram. Jag var 23 och blev plötsligt ledare och ansvarig för den finansiella biten för flera olika avdelningar och hundra personer i olika åldrar från olika bakgrunder. Jag var ny, ung, hade jättemycket energi och ville prestera bra. Men jag var också lite blind och hade inte alls fattat kulturen som jag kom in i.

− Så jag började varje måndag med att berätta hur det hade gått under helgen. Vilka det hade gått bra för och vilka det hade gått dåligt för. Men det var en monolog. Och jag fokuserade bara på siffrorna utan att tänka på varför det kanske hade gått dåligt. När vi sedan hade möten på fredagarna skulle jag peppa teamet inför helgen med vilka förväntningar som ledningen hade på dem. Men ja, det var också monologer och det blev inte heller några bra resultat av det.

Vad lärde du dig av det?

− När jag först såg de dåliga resultaten så tänkte jag ”Åh, vad de är dåliga”. Jag förstod inte då att det berodde på mig och mitt sätt att kommunicera. Men när vi inte nådde resultaten som vi ville, jag såg att personalen inte mådde bra och att vi hade dålig stämning då fick jag mig flera tankeställare. Så jag började besöka de olika avdelningarna för att se hur de jobbade, se vad de som gjorde bra ifrån sig gjorde och varför de var så duktiga. Och då fick jag se hur ineffektiva mina monologer var och hur mitt sätt att kommunicera var som ett diktatorskap där jag bara gav orders. Det var en viktig lärdom! Och sedan dess arbetar jag helt annorlunda och är med i dialoger i stället för att hålla monologer.

Hur tror du att du hade hanterat en liknande situation idag?

− Eftersom det var en så stor grupp med olika personer i så hade jag brutit upp den stora gruppen till mindre och använt olika sätt för att prata med dem på. Jag började ställa frågor i stället, bry mig om hur folk mådde eftersom personalens mående avgör hur bra de presterar på jobbet. Dessutom hade jag velat ha en mentor som hade kunnat ge mig feedback om det jag gjorde och hur jag pratade med personalen. Sedan hade jag observerat mycket mer istället för att bara gå in och försöka skapa resultat direkt.


Tyckte du om detta inlägg?
Klicka gärna i hjärtat eller dela det så att andra kan få läsa det! 

2 Kommentarer  |  3 gillar

Viktoria Tocca: “Nu skriver jag alltid avtal med alla”

Det är dags för ännu ett avsnitt i Fuck Up Stories och idag träffar vi Viktoria Tocca som är utbildad och prisbelönad sångerska och musikalartist. Hon har jobbat på flera stora produktioner i Europa, exempelvis som Christine i Phantom of the Opera. Idag producerar hon bland annat musikalturnén Föreställningar från Broadway till Duvemåla. Här är en av hennes Fuck Up Stories!

Läs mer: “Man lär så länge man lever”, Mia Rolf

Viktoria Tocca berättar om en av sina fuck up stories som ledare för Bossbloggen
Viktoria Tocca Foto: Magnus Ragnvid

Hej Viktoria, berätta om en miss som du har gjort som ledare?

− Hej! En sak som har svidit flera gånger genom åren är att jag inte alltid har skrivit tillräckligt bra avtal för olika projekt och produktioner. Som företagare är det lätt hänt, och bekvämt, att man tänker att muntliga avtal ska räcka. Men det gör det inte alltid, inte juridiskt eller eftersom risken finns att man missförstår varandra. Det är också lätt hänt som ny företagare att förutsätta att det som sägs nu också kommer att gälla om två år. Men din verksamhet kan ju förändras och se helt annorlunda ut då.

− Min erfarenhet är också att även om det känns okej att nöja sig med en muntlig överenskommelse för att man är gamla vänner eller kollegor så kan det gå fel ändå. Saker händer och människor förändras. Innan hade jag exempelvis aldrig något på papper och det ledde till problem när en medarbetare behövdes sägas upp. Det har gått så långt att det blivit en juridisk fråga. Vilket förstås är väldigt kostsamt både emotionellt och ekonomiskt. Framförallt när det var ren lathet, godtrogenhet och klantighet från min sida att jag inte har skrivit avtal redan från början.

Vad lärde du dig av det?

− Att inte slarva med de där grejerna och att faktiskt se till att vi har skriftliga avtal finns på plats. Då slipper man ganska mycket huvudvärk och ont i magen. Mitt första avtal som jag skrev var extremt enkelt. I stil med, det här datumet gäller, så här mycket får du betalt på en A4-sida. Men risken när det är för kortfattat är att det lämnar utrymme för både missförstånd och olika tolkningar.

− Exempelvis om jag anlitar dig för ett uppdrag där jag tänker att en insats är värt ett visst gage och så tänker jag att repetitionerna ingår i det. Men så har du tänkt något annat. Så jag som uppdragsgivare måste vara tydlig med vad jag förväntar mig. Den som jag anlitar måste vara tydlig med sina förväntningar och vi behöver komma överens tidigt om vad vi ska göra. Oavsett om vi är vänner sedan tidigare eller inte. Har vi gjort det och det finns på papper behöver det förhoppningsvis inte något tjafs längre fram sedan.

Hur tror du att du hade hanterat en liknande situation idag?

− Idag har jag advokathjälp för att ha ett mycket tydligare avtal. Så inte nog med att jag skriver avtal, min avtalsmall lämnar inte utrymme för tolkning på samma sätt längre, haha. Skämt åsido, när det gäller pengar så blir vi människor ofta dumma och alla vill ha eller behålla mer. Därför är det väldigt viktigt att skriva ett bra avtal. Framförallt när ens verksamhet växer och det blir svårare att komma ihåg allt som sagts. Så de kronor som det kostar att ta hjälp av någon, de pengarna är värda att lägga för att både undvika konflikter och tjäna som rättsligt skydd.

− Sedan innebär det såklart mer pappersarbete. I vår bransch är vi inte heller vana vid detta utan det är ofta muntliga överenskommelser som gäller. Så vissa tycker kanske det är överdrivet eller konstigt att skriva avtal som innehåller en massa om uti fall-att paragrafer. Men jag har lärt mig att det bästa är att sätta sig ner och prata igenom hela avtalet. Förklara vad varje klausul innebär, varför den står med och hur du tänker kring den. Allt samarbete bygger på relationer och detta ska vara en gemensam överenskommelse som ni skriver för att det ska bli så kul, bra och roligt att jobba ihop som möjligt!


Tyckte du om detta inlägg?
Klicka gärna i hjärtat eller dela det så att andra kan få läsa det! 

Kommentera  |  5 gillar

Mia Rolf: “Man lär sig så länge man lever”

Det är dags för ett nytt inslag här på Bossbloggen och det är Fuck Up Stories. Målet med denna intervjuserie är att avdramatisera ledarskapsrollen genom att erfarna ledare delar med sig av något misstag som de har gjort någon gång. Först ut är Mia Rolf som idag arbetar som VD för Ideon Science Park men har en bakgrund som entreprenör. Här är hennes Fuck Up Story!

Mia Rolf delar med sig av en Fuck Up Story till Bossbloggen

Mia Rolf Foto: Privat

Hej Mia, berätta om en miss som du har gjort som ledare!

− Jag var hälftenägare av ett eventbolag och jag och min kollega hade gjort ganska stora omställningar efter att vi klev in som ägare. En riktig turn around från ett bolag som var på väg i stöpet till bra resultat. Vi var ungefär åttio timanställda och ett kärnteam på tio-tolv personer och det var många olika yrkesgrupper som servitriser, moderatorer, producenter och eventledare. Så eftersom vi ville stärka engagemanget så anordnade vi en teamdag med övningar och trevlig middag och allt flöt på bra. Under middagen höll jag ett tal där jag pratade om resan vi gjort, hur mycket vi litade på medarbetarna och vilket bra jobb de gjorde.

− Men, så gör jag misstaget att jag säger ”vi ägare vill, att ni medarbetare som är de viktigaste att ni känner er som ägare av det här bolaget och representerar företaget som det” och det blir alldeles knäpptyst. Tills en medarbetare säger ”vad menar du med det? Det kommer ju aldrig hända. Vi är inte ägare”. Snabbt gick stämningen från att vara på topp till att nästan bli ett anti-engagemang. Jag såg det här en gåva eftersom jag själv skulle ha drömt om att få liknande förtroende som anställd/inhyrd. Men jag missade helt att det kanske inte gäller alla.

Vad lärde du dig av det?

− Just då fattade jag inte riktigt vad som hände men efteråt insåg jag du som entreprenör inte kan förvänta dig eller begära från dina medarbetare att de ska känna exakt samma engagemang för företaget som du gör. Du kan inte trycka ur samma engagemang ur dem hur bra ledare du än är och det innebär inte att de är oengagerade.

− Försök istället ta reda på och förstå vilka drivkrafter de har och respektera dem. Numera är jag väldigt tydlig med hur jag fungerar som person och när jag anställer så fokuserar jag på att medarbetarnas förmågor ska komplettera mina snarare än att vara likadana. Det var en tuff lärdom eftersom det här hände så öppet men jag är glad för den eftersom jag lärde mig mycket av den!

Hur tror du att hade hanterat en liknande situation idag?

− Jag hade nog inte sagt så, haha. Idag hade jag nog frågat mig fram i stället för att slänga svaret på mina drömmar och förhoppningar på någon annan som en order. Vilket jag förstod av repliken att det var så det uppfattades. Bättre att ställa frågor som: är det här en väg framåt för dig? Var går gränserna dina arbetsinsatser? När känner du engagemang? Men man lär sig så länge man lever! På det sättet var det bra att det var transparent för det ledde till att vi verkligen fick rensa luften och prata igenom de här frågorna i gruppen sedan och det påverkade hur vi ledde bolaget framöver.


Tyckte du om detta inlägg?
Klicka gärna i hjärtat eller dela det så att andra kan få läsa det! 

Kommentera  |  5 gillar

Sida 1 av 2

© Bossbloggen.se