Tagg: Drömjobb (Sida 1 av 2)

När du inte får drömjobbet

Ibland händer det. Drömjobbet dyker upp! Rollen vars annons har ditt namn skrivet över sig och där kravprofilen ser ut att vara karbonkopierad från ditt CV. Intervjun gick klockrent och när du gick därifrån kändes det så rätt i hela kroppen. Men så visar det sig att du inte fick det. Någon annan hade mer erfarenhet eller en kunskap som du saknade. Hur hanterar man läget när du inte får drömjobbet?

Läs mer: Gör research på dina nya chef

Det kan, och får, kännas tufft att inte få ett jobb som en verkligen ville ha.
Bild: chrisrossharris från Unsplash

När du inte får drömjobbet

Tillåt dig själv att vara besviken

Först av allt så är det helt okej att bli besviken om något du hoppades på inte händer. Det är också okej att bli ledsen, arg, frustrerad och spotta och fräsa hemma på kammaren eller bland dina nära och kära. De flesta av oss reagerar så och det behöver varken förstoras eller förminskas.

Utvärdera din insats så sakligt som möjligt

Ibland får en feedback om vad det var som gjorde att man inte fick jobbet, ibland inte. Oavsett vilket är det klokt att försöka utvärdera din insats så sakligt som möjligt, fanns det något som du hade kunnat göra annorlunda eller bättre i ansökningsprocessen? Finns det något som du saknar, skulle behöva vässa eller bli bättre på att visa? Kom också ihåg att intervjun inte bara hänger på dig och din insats utan också på de som ansvarar för rekryteringen. Det du kan göra är ditt bästa och det viktigaste är att du känner dig nöjd med det även om du inte nådde hela vägen fram.

Försök se det ur motpartens perspektiv

En sak som kan vara lärorik är att försöka se saken ur motpartens perspektiv med. Varför blev det inte du? Vad sa de egentligen? Var det någon annan som helt sonika passade bättre in i profilen, hade andra eller fler kunskaper? Vad sa de att organisationen behövde för profil? Rekrytering är i de flesta fall en risk och många väljer tyvärr därför att rekrytera på andra faktorer än potential. Försök se om du kan se varför de fattade beslutet som de gjorde – det kanske kan lära dig något du inte visste förut, kanske inte.

Läs mer: Leda en anställningsintervju #likeaboss

Fördelen med att låta sig själv vara besviken är att den kan bli lättare att kavla upp ärmarna och försöka igen nästa gång ett jobb du verkligen gillar dyker upp. På gott och ont så gäller det att vara den som sträcker fram handen och säger hej för att synas på dagens arbetsmarknad. Bild: Camylla Battani on Unsplash

Anmäl eventuell diskriminering

Hur bra förståelse du än har för deras situation vill jag dock samtidigt vara väldigt tydlig med att om det är så att du inte fick jobbet av någon anledning som kan vara diskriminerande – du bör du också göra en anmälan om det. Här har jag skrivit om olika typer av diskriminering tidigare.

Försök hitta alternativa vägar framåt

Om det inte rör sig om diskriminering så kan det vara bra att försöka hitta alternativa vägar framåt. Är det en specifik erfarenhet eller kunskap som du skulle behöva mer av? Finns det något sätt som du kan få det? Finns det någon i ditt nätverk som skulle kunna hjälpa dig på något sätt? Kan du få hjälp av någon att granska ditt CV eller hjälpa dig vässa dig i en intervjusituation?

Ta nya tag

Oavsett om du hittar några andra strategier eller ej så gäller det till syvende och sist att du tar nya tag och fortsätter att söka jobb. Ibland tar det tid att få sitt drömjobb och det gäller att fortsätta nätverka och söka det för att lyckas få det.

Håll kontakten

Sist men inte minst. Kom nej:et från ett företag som du verkligen, verkligen gillar och skulle vilja jobba för framöver? Försök fortsätta hålla kontakten! Något kan gå fel med personen som anställdes, nya behov eller andra möjligheter kan uppstå. Ett bra sätt att göra det på kan vara via LinkedIn, att ses på event (om företaget bjuder in till sådana) eller att ses över en lunch.

Vad säger du som läser? Har du något råd att dela med dig av till den som precis inte fått jobbet som en längtade efter?

2 Kommentarer  |  2 gillar

Let’s show them what crazy can do

Alltså. Det här är inte ett sponsrat inlägg på något sätt. Men jag vill verkligen lyfta den här reklamfilmen. Jag vet inte hur många gånger jag har sett den nu i veckan. Säkert tio. Och jag gråter nästan varenda gång.

Let’s show them what crazy can do

För om jag hade fått betalt för varje gång någon ifrågasatt min kompetens på grund av att jag är kvinna, för att jag har nära till känslor eller då jag har klassats som knasig, bitchig eller galen… Ja, då hade jag nog varit rik för länge sedan. För på många vis är det jag gör idag galet. Att hoppa av en heltidsanställning för att starta eget utan kontakter och utan startkapital och köra stenhårt på det. Att driva företag och plugga samtidigt. Trots att sjukpenning, pensionen och en eventuell föräldrapenning riskeras. Trots att det kanske inte funkar. Trots att det är en stenhård bransch att ta sig in i. Samtidigt, även om jag tvivlar ibland så är jag så jäkla säker på att det är detta jag ska göra.

Som tur var har jag ju samtidigt personer i min absoluta närhet som skiter i att saker ser galna ut. Som peppar, stöttar och supportar. Ifrågasätter och utmanar. Tack vare det och allt arbete jag gör så går det framåt. Mer och mer för varje månad och även när saker inte blir som jag hoppats så ska jag fortsätta leva mitt drömliv och bygga mitt drömföretag. Hur galet det än är. Och om du bär på en dröm, hur stor, liten eller galen den känns tycker jag med att du ska satsa på att förverkliga den om du kan. Let’s show them what crazy can do!

2 Kommentarer  |  3 gillar

Entreprenörskap är inte alltid enkelt

En sak är säker. Entreprenörskap är inte alltid enkelt. Vissa dagar känns allting möjligt. Man är nästan inspirationshög på alla upplevelser, möten och möjligheter som omger en. Andra dagar… Well, då är man inte lika kaxig. Tvärtom så känns allting omöjligt, tungt och hopplöst. Riktigt jäkla pissjobbigt om vi ska snacka klarspråk.

Tycker denna bild är jäkligt talande bara det att framgången ofta består av många sådana här trasselknutar med små uträtade pauser emellan dem. Bild: Me.me

Entreprenörskap är inte alltid enkelt

I fredags eftermiddag åkte jag in i en klassisk dipp och tre timmar senare var den över igen. Varför? För att jag grät en stund och det var skönt att lätta på trycket och bara det räckte för att få tillbaka lite jäklar anamma igen. Jag distraherade mig en lite jobb. Närmare bestämt en intervju till Möt en boss med en alldeles briljant ledare vilket är bland de mest inspirerande jag kan göra. Efter det pratade jag med Alex, min älskade entreprenörskompis som är underbar i vått som torrt och som jag ömsom svär och ömsom skrattar åt livsstilen vi valt. Sedan gav jag mig ut och sprang och den endorfinkicken gjorde mig i stället så salig att jag dansade mig igenom middagsförberedelserna.

Det gäller att komma ihåg att få saker i livet kommer gratis (och de saker gör det ska man tacka för). Så det gäller att fortsätta jobba på även om det känns som att man jobbar i motvind. Det är också därför det blir så extra viktigt att jobba i ett vettigt tempo redan från början. Annars kommer man inte orka hela vägen. Oavsett om en arbetar som entreprenör, ledare, om du pluggar eller gör något annat så kommer det krävas av dig att du emellanåt bara stretar på. Det är inte superkul jämt och det kommer att kännas som om det aldrig kommer bli kul igen. Efter regn kommer solsken och även om det inte känns så, så är de där regniga perioderna med motvind minst lika utvecklande som de där du har momentum. Om inte mer.

Så, fortsätt simma, fortsätt simma. Det ska jag göra. Men kan du känna igen bilden ovan? Av att saker ofta låter väldigt mycket lättare, och framförallt snabbare, än vad de egentligen är?

Kommentera  |  1 gillar

Jobblistan

Fredag hörrni! Hur fint är inte det? Tänkte att denna soliga nästan kläm-dag kan behöva ett lättsammare ämne och då passar väl ändå jobblistan som jag först såg hos Linn Herbertsson perfekt?

Bossbloggen Clara Löfvenhamn

Tänk om en hade vetat när man var mindre vart man skulle hamna i livet? Jag hade nog aldrig gissat att jag skulle bo här eller jobba med det jag gör. Nu är jag i gengäld överlycklig att jag gör det. Foto: Zeynep Seitomer

Jobblistan

Vad ville du bli när du var barn?

Jag var ett dagdrömmande barn och ville nog helst bli författare eller konstnär.

Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?

Jag hade verkligen noll och ingen aning. Var så vilsen i gymnasiet på så många plan och visste varken vad jag kunde, borde eller ville bli.

Vilka var dina bästa och sämsta ämnen i skolan?

Svenska har alltid varit ämnet jag briljerat i och jag har haft det lätt för bild, musik, samhällsämnen och språk. Hade överlag lätt för mig i grundskolan och sedan blev gymnasiet, där jag läste naturvetenskaplig linje på två år i stället för tre, en verklig kalldusch. Fortsatte leverera i svenskan men naturämnena var tuffa.

Har i efterhand alltid fascinerats över att jag aldrig övervägde att inte byta inriktning. Hade jag varit “betygsmart” hade jag ju läst samhälle med språkinriktning i stället eftersom det var de sakerna jag hade lätt för. Men nä, är väl ändå rätt typiskt mig att välja något supersvårt och sedan köra på det oavsett vilket.

Vilket var ditt allra första jobb?

Mitt allra första jobb var att gå ut med Kurre på lunchrasterna. En fantastiskt söt, liten vit, luddig Bichon frisée som jag rastade varje skoldag från sjätte klass tills jag slutade nian. Kommer aldrig glömma första månadslönen som jag fick. Tre mäktiga hundralappar.

Vad har du haft för olika betalda jobb?

Efter lilla Kurre så har jag bland annat jobbat på McDonalds (ett av de roligaste jobben). Men också som receptionist och telefonist, som telefonförsäljare, som servitris, säljare, trafikledare, administratör, projektledare och inköpare. Och så ett gäng olika ideella uppdrag utöver det inom den fackliga sfären och styrelseuppdrag av olika slag. En fantastiskt bred och bra grund att stå på.

Vad har du gått för utbildning?

Ledarskap och organisation samt journalistik. Jag har nu läst motsvarande en högskoleexamen i det första ämnet och en kandidat i det andra. Så nu väntar två års plugg av sociologi på halvfart så jag får dubbla kandidat i sociologi med inriktning ledarskap och organisation samt journalistik.

Clara Löfvenhamn

Har nästan inga bilder på mig själv från min ungdom. Om jag inte minns helt fel så är jag 21-22, jobbade som säljare och hade precis fått veta att jag var sjuk i anorexi och ortorexi. Samtidigt så hade jag och tjejkompisarna hade en så rolig tid tillsammans och jag slängs tillbaka dit så fort jag hör låten Destination Unknown, haha.

Vad går ditt nuvarande jobb ut på?

Att utveckla morgondagens ledare! Dels genom arbetet som jag gör här på bloggen men också genom att föreläsa och utbilda inom olika ledarskapsfrågor. Sedan är jag också personlig rådgivare åt ledare i olika positioner och är ett bollplank som bidrar med råd och stöd i situationer som kan tänkas uppstå i deras chefsuppdrag. Det är en väldigt, väldigt varierande vardag och jag älskar den just för att jag får lära mig så himla mycket och känna att jag bidrar med något verkligt viktigt.

Vilka är dina starka respektive svaga sidor på jobbet?

Mina starka sidor är att jag är nyfiken, vetgirig och orädd. Jag testar gärna nya saker, är social som sjutton och älskar ordning och reda. På gott och ont så slutför jag i princip alltid det jag har påbörjat. Mina svagare sidor är helt klart att jag har lätt att ta på mig för mycket, att jag är tidsoptimist och ibland överskattar vad jag egentligen ska hinna med på en dag. Övar verkligen hela tiden på de där svagheterna om än med varierande framgång.

Nämn något som du är extra stolt över att ha gjort i ditt jobb?

Det projekt som jag är mest stolt över att ha förverkligat är ett välgörenhetsprojekt som jag var projektledare för. Vi samlade in kläder bland företagets medarbetare som sedan skickades till en organisation i Rumänien som distribuerade dem till behövande barnfamiljer och på stadens barnsjukhus flera gånger per år. Det var därigenom som jag började åka till Rumänien som volontär och det var så fint att få se förhållandevis små medel göra en så stor positiv skillnad för människor.

Vad skulle du vilja jobba med om du inte hade det yrke du har i dagsläget? 

Jag hade velat utbilda mig till psykolog eller sjuksköterska och jobba för Läkare utan gränser eller någon liknande organisation. Så snart det sker en krissituation i världen blir jag så frustrerad över att inte kunna ta mig dit direkt och hjälpa till.

Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?

Ett över längre tid monotont och hjärndött sådant utan någon mänsklig kontakt. Jag är extremt mekanisk (och envis) på så vis att jag fixar att göra samma sak om och om igen om jag vet att det leder mig framåt – men om jag inte ser nyttan med det och det här monotona fortsätter över tid blir jag knäpp(are). Och det snabbt, hähä.

Vad gör du om fem år?

Vem vet det? Men jag hoppas ju verkligen att jag gör exakt samma som jag gör idag – fast större. Då håller jag på att skriva min andra eller tredje bok, har ett par medarbetare anställda och att vår chefsförberedande ledarskapsutbildning hjälper blivande ledare att landa sina drömjobb. Det bästa vore att det jämställda arbetslivet redan är uppnått då så vi slipper prata om det mer men ja, den lever får se.

Nog om mig. Nu är jag som vanligt nyfiken på vad dina svar svar skulle vara på några av frågorna?

  1. Vilka är dina starka respektive svaga sidor på jobbet?
  2. Vad skulle du vilja jobba med om du inte hade det yrke du har i dagsläget?
  3. Vad gör du om fem år?

Kommentera  |  2 gillar

We Are Influencers

Tänk ändå. För ynka två år sedan så stod jag i startgroparna att lansera Bossbloggen och vid det laget jag redan hunnit tillbringa flera månader med att försöka förstå och sätta mig in i bloggbranschen. Jag läste mängder med bloggar och jag lyssnade jämt på podcasten We Are Influencers för att lära mig mer. Nu är jag med i den.

Clara Löfvenhamn från Bossbloggen intervjuas i We Are Influencers

We Are Influencers

En av dessa dagar så städade jag badrummet (sjukt glammigt) medan jag lyssnade på ett avsnitt. Jag tror det var det där Jossan var med och tänkte att det hade varit en dröm att själv bli intervjuad där en dag. Det var så svindlande att tänka på. Och jag kommer ihåg att jag skrattade högt för mig själv för att det kändes så… Stort och avlägset. Men ja, nu har avsnittet som jag är med i släppts.

Så om du är det minsta nyfiken på min resa som influencer, om min utmattning och på ledarrollen som jag har haft det senaste halvåret som tillförordnad ordförande för InoS så ska du lyssna på det sjuttioåttonde av dem. För den som är intresserad av branschen och influencer marketing kan jag dock varmt rekommendera att lyssna på dem alla. Det är så många kunskaper som ryms i varje avsnitt, men också intressanta livsöden och häftiga personligheter.

Därför är jag grymt tacksam för att jag fick vara med, både i podden men också i branschen som jag upplever som så varm, vänlig och trevlig. Men finast – det är att få hänga här och bli klokare med er. Jag har verkligen världens bästa jobb!

Lyssnar gör du hos Influencers of Sweden eller i närmsta podcastapp och jag vill jätte, jätte, jättegärna att du berättar vad du tycker när du har gjort det. Var det bra? Kunde något göras bättre? Feedback är alltid välkommet!

2 Kommentarer  |  5 gillar

Sida 1 av 2

© Bossbloggen.se