Tagg: Återhämtning (Sida 2 av 16)

Så börjar mitt jullov

Hejsan! Hur mås det? Jag har precis vaknat från en powernap på sofflocket och shit vad skönt det var. Är fortfarande rätt mör av smärtan i armarna och händerna så passar på att vila allt jag kan. Var dock hos en fantastisk arbetsterapeut idag så känner mig väldigt optimistiskt om att återhämta mig från skräpet inom sin tid. På det viset så börjar mitt jullov i rättan tid och jag ska verkligen ta till vara på de här lediga dagarna till max.

så börjar mitt jullov
Diagnosen för mina armbågar visade sig vara lite mer komplex än tennisarmbågarmed nerver i kläm, överbelastning och rejäla muskelspänningar men peppa, peppa kommer det att kunna bli bra igen så jag är galet glad.

Mitt jullov

Planerna för de kommande tre veckorna är alltså att göra noll och ingenting. Sova jättemycket, äta massa god mat, umgås, boka in massage och driva rundor. Kommer behöva plugga en del och jobba lite med Bossbrudar men annars ska hjärnan vila. Hade förstås tänkt att sammanfatta både året som gick och bjuda på ett inlägg med tillbakablickar från de senaste tio åren innan jag går på jullov men vet ni vad? Det får vänta till nästa år. Eftersom mina händer inte klarar av skriva så mycket på tangentbordet så känns det klokare att skjuta på det.

Men innan jag stänger ner vill jag förstås säga tack. Tack, tack, tack för det här året! Det är en sådan fröjd att hänga med er om dagarna och jag ser fram emot allt kul som kommer att hända nästa år. Om du får tråkigt på jullovet så kan jag varmt rekommendera dig att hänga runt här i bloggarkivet om du inte tillhör de av er som jag vet har gått tillbaka och läst allt i arkivet. Här finns många matnyttiga artiklar i gömmorna.

Vi ses igen i mitten på januari, den trettonde närmare bestämt. Och jag hoppas att du får en god jul och riktigt gott nytt år!

Kommentera  |  3 gillar

Min utmattningsresa i Amelia

God dagens! Hur är läget? Med mig är det fint. Sitter i mitt tornrum, lugn musik spelas ut ur i högtalaren och jag tittar ut på den gråa omvärlden. I kväll så väntar nästa Bossbrudsträff men innan dess tänkte jag visa en riktig rolig grej. Jag har nämligen blivit intervjuad om min utmattningsresa i Amelia! Och nej, detta inlägg är inte sponsrat på något vis. Jag skriver detta för att det är ett så viktigt ämne att prata om och kan jag hjälpa någon att inte gå in i väggen genom att de använda mig som skräckexempel: då gör jag det med glädje.

Amelia
Trots att serien inte har åldrats särskilt väl så har Sex and the City en väldigt speciell plats i mitt hjärta så det var extra kul att vara på samma omslag som Sarah Jessica Parker.

Min utmattningsresa i Amelia

Det känns som om tabut kring utmattning har luckrats upp rejält sedan jag gick in i väggen. Däremot kan jag ser att det fortfarande finns kunskapsluckor och att vi behöver bli ännu fler som ifrågasätter arbetsgivare som ser medarbetare som en förbrukningsvara. Mer om det senare, i reportaget så blir det en mer personlig tagning på min resa som utmattad. Hur lång tid det ändå tog innan jag jobbade mig ner i botten, vilka korkade beslut jag fattade och hur jag ändå lärde mig min läxa till slut.

Amelia
Tackar min lyckliga stjärna varje dag för att jag har haft turen att kunna bli frisk även om jag inte är helt framme än i min rehabilitering.

Idag lever jag ju ett helt annat liv än vad jag gjorde då. Det är inte bara för att jag driver eget idag som jag har makt över min kalender utan det är en makt och ett ansvar som jag har oavsett vad jag jobbar med.

Amelia
Att jag själv inte insåg hur korkat det var att fortsätta jobba och plugga fastän jag inte kunde klä på mig utan att bli andfådd… Det övergår faktiskt mitt förstånd idag.

Har fått så himla fin och hjärtevärmande feedback från personer som läst reportaget. Tack snälla för det! Och tack till Mia Coull som skrev det och fångade min historia så bra. Tack till Marie på Hjälp en journalist för att du kopplade ihop oss och tack till Johan Lindvall för de magiska fotona som du tog till artikeln. Har du läst reportaget och vad tyckte du i så fall?

Kommentera  |  3 gillar

Vad stressar vi för?

Enligt Försäkringskassan har antalet kvinnor i åldern 25-29 år som blivit sjukskrivna på grund av stressrelaterade symptom ökat med 370 procent sedan 2011. En siffra som får mig att må illa. Vi är så många som mår dåligt av stress, både kvinnor och män även om kvinnorna är överrepresenterade när det gäller sjukskrivningar. Så vad stressar vi för? Pengar? Tid? Omvärlden? Att inte hinna eller orka med? Ja, anledningarna är antagligen lika många som vi är människor på jorden och vissa är absolut relevanta. Jag vill med dessa rader inte på något vis förminska någons stress, ej heller raljera över den. Däremot utmana dig till att ifrågasätta den och försöka hitta varför du känner dig stressad.

Läs mer: Vi behöver inte slå nya rekord varje dag

Givetvis är det till stor del strukturer som ligger bakom vårt stressade arbetsliv och samhälle och det botas inte på individnivå. Men likväl är det viktigt att försöka stanna upp och granska och ifrågasätta sig själv och sin egen stress på vägen och inte bara svepas med i fartvinden. Bild: JESHOOTS.COM on Unsplash

Vad stressar vi för?

Att våra samhällsstrukturer har en viktig del i stressen kan väl inte förvåna någon idag (även om man gärna vill tillskriva förmågan att hantera stress på individnivå). Vi ska jobba (gärna mer än) heltid, ta prickfritt hand om vår familj, vara socialt och fysiskt aktiva och allra helst ”framgångsrika” och ha uppnått något. Inte förrän då är det helt okej att sitta på en stubbe i skogen hela dagarna. Fast man får gärna göra en uppföljande karriär där man berättar om sitt nya liv i frid och harmoni och hur man gjorde för att nå dit. Att arbeta är en dygd och de som inte gör det ska ha gjort något för att förtjäna att ”pensioneras i förtid”. Någon som känner igen sig i de kollektiva tankebanorna?

Och om vi dyker ner lite på individnivå. Är det förväntningarna utifrån som stressar oss? Är det normen och idealet om att ha fullbokad kalender och vara så himla busy? Eller är det förväntningarna inifrån. Vårt inre driv om uppnå något? Ens önskan om att få göra skillnad eller finna sinnesro? Eller är det en allmän existentiell ångest som gör att det är lättare att ha så mycket som möjligt att göra och stressa över det? Kan stress i sig vara en lindring mot den skavande känslan om livets meningslöshet?

Läs mer: Tips för att hantera stress

Vad beror det på?

Ni hör. Jag spekulerar hej vilt. Det finns tusen och en anledningar till att stressa. Ibland är den relevant, som när vi är i fara eller något traumatiskt händer oss eller våra nära och kära. Emellanåt bottnar den kanske i en mer allmän livsångest. Ibland kanske lite av båda?

Själv kan jag idag svara för den allmänna livsångesten många gånger. Den där känslan av att vara otillräcklig som trots allt bara sitter i mitt huvud utefter mina föreställningar om hurdan jag borde vara och agera. Ständigt tillgänglig och steget före trots att jag inte begär det av någon annan. Bland annat. Det viktigaste är trots allt att stress i sig inte är farligt. Däremot behöver vi återhämtning och vila från den med jämna mellanrum. Varför stressar du? Och får du den återhämtning som du behöver?

Tumme upp: Trenden jag ser spira mer och mer nu om att leva och arbeta mer hållbart. Men också att det finns chefer och arbetsgivare som tar sitt arbetsmiljöansvar och prioriterar medarbetares välmående eftersom de har fattat att det är nyckeln till lönsamhet.  

Tumme ner: För alla chefer och arbetsgivare som inte tar medarbetarnas välmående på allvar utan snarare beter sig som människor är förbrukningsvaror.


Tyckte du om detta inlägg?
Klicka gärna i hjärtat eller dela det så att andra kan få läsa det! 

Kommentera  |  2 gillar

Spontanledig dag

Tjenare! Hur mår du? Jag mår bra. Sitter på tåget hem efter en dag ute på vift. Började dagen med ett frukostevent i Lund och sedan blev det här en spontanledig dag. Vilket innebar att jag har suttit och fikat med Alex exakt hela dagen, med undantag för att vi år lunch också. Grymt mysigt. Riktigt välbehövligt. Avrundade det med en (alldeles för kort) AW med ett gäng andra fina bloggkollegor. Närmare bestämt Linda, Alex och Tess!

En spontanledig dag slutade med en AW på Riket i Malmö
Var första gången jag var på Riket i Malmö, sjukt mysigt ställe!

Spontanledig dag

Är så roligt att se sådan skillnad hos mig själv. Mitt gamla jag, innan jag blev sjuk, hade (kanske) noterat att jag var off idag och skulle behöva vara lite ledig. Jag hade dock inte gjort något åt det utan bara konstaterat att det nog vore en bra idé.

Medan mitt nya jag då istället checkade ut helt och alldeles med undantag för lite mejl och sånt.

Sakta men säkert har hon ändå lärt sig något! Nu är tåget strax framme i Höör. Ser fram emot att sjunka ner med M och katterna i soffan och bara ta det lugnt innan det är dags för sängen. Så all in all har det här varit en riktigt skön onsdag. Hur har du haft det?

Kommentera  |  3 gillar

Strategier för att balansera arbete och fritid

I ett forskningsprojekt undersöker forskare från Lunds Universitet, Karolinska Institutet och Karlstads Universitet hur ett femtiotal anställda tjänstemän och chefer sätter gränser mellan sitt privatliv och arbetsliv. Hitintills har de identifierat sju olika strategier för att balansera arbete och fritid (eller inte). Känner du igen dig i någon av dem?

Det är under relativt kort tid som vårt sätt att arbeta på har ändrats rejält och med det mer gränslösa arbetslivet kommer också förändrade beteenden i hur vi skiljer på arbete och fritid. Bild: Karolina Grabowska från Pixabay 

Olika strategier för att balansera arbete och fritid

Totalsepareraren

Är personen som har skarpa gränser mellan sitt arbete och sin fritid och skiljer dem åt helt. Här konstaterar forskarna att ingen person som deltog i studien och hade denna strategi var föräldrar.

Platssepareraren

Platssepareraren är i gengäld noga med att allt jobb görs på jobbet och att arbetsdagarna därmed kan bli långa eftersom inget jobb får följa med hem.

Tidssepareraren

Arbetar ofta regelbundet efter vissa tider och styrs av antalet arbetstimmar och gör de överenskomna timmarna. Inte fler, inte färre.

Arbetslivsintegreraren

Blir ogärna störd på jobbet av familjen eller privatlivet men har inga problem med att var tillgänglig på mejl eller telefon hemifrån på fritiden även om personen umgås med familjen.

Privatlivsintegreraren

Låter privatlivet till viss del få ta plats på arbetstid men låter jobbet stanna på jobbet när arbetsdagen är slut.

Totalintegreraren

Har inte några klara gränssättningar mellan vad som är jobb eller fritid utan är tillgänglig jämt.

Växlaren

Växlaren varierar sig, mer eller mindre konsekvent, mellan de olika förhållningssätten.

I en intervju med Lunds Universitets Magasin säger en av forskarna, Calle Rosengren, att de i studien ser att allt fler går från en totalintegrering till att sätta upp gränser i balansen mellan arbete och fritid. Ofta för att man har upplevt stress. Han konstaterar också att det är viktigt, eftersom många arbetar olika, är viktigt att man i arbetsgruppen pratar om hur man vill arbeta och kommunicera med varandra för att undvika frustration och stress. De ser också en koppling mellan hur personerna i studien mår och deras förhållningssätt.

– De flesta verkar må bättre av att ha en väl genomtänkt strategi och följa den, säger Calle Rosengren.

Personligen är jag tveklöst en växlare. Vissa dagar, när jag jobbar på annan plats än hemifrån försöker jag alltid göra klart jobbet tills jag kommer hem. Vissa dagar är det arbetstiden som styr. Andra så kör jag på totalseparering medan några enstaka dagar, när jag upplever att jobbet kräver det, är jag mer flexibel än så. Känner du igen dig i någon av dessa? Om ja, vilken?

Kommentera  |  2 gillar

© Bossbloggen.se