Sida 2 av 210

Nathalie Rajic: ”Jag gick min egen väg”

Det är dags för ett efterlängtat avsnitt i Möt En Boss och idag träffar vi Nathalie Rajic som är grundare och VD för Her Way. Hur har hennes ledarskapsresa sett ut? Varför gillar hon inte ledarskap som bara räknar siffror? Och hur ser hennes vardag som kreativ ledare ut?

Nathalie Rajic intervjuas i Bossbloggens Möt en boss
Nathalie Rajic Foto: Privat

Hej Nathalie, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

− Hej! Jag är en kreativ själ som drivs av att blanda in det kreativa i allt jag gör. Har gjort det sedan jag var liten och det har varit viktig för mig att få utlopp för det oavsett om det är att skriva, måla eller sätta samman saker. Med tiden har jag förstått är att man kan vara kreativ på jobbet också. Sedan tycker jag om att resa och upptäcka nya platser. Bor i Malmö med min man och vår femåriga son Matteo.

Berätta om din karriär!

− Blickar jag tillbaka så kan jag se en röd tråd i allting. Direkt efter examen så stack jag utomlands för att upptäcka mig själv och prova på nya saker eftersom jag kände att jag behövde se något mer än bara Malmö. Min barndomsdröm var att bli flygvärdinna, att jobba som journalist och att driva eget och det har jag gjort. Tack vare att jag jobbade inom restaurangbranschen lärde jag mig service och fick jobb inom flygbranschen. Flygjobbet var tacksamt för jag fick både se världen men hade också mycket ledig tid över mellan uppdragen så jag läste journalistik och pressfotografering i New York och det gav mig andra möjligheter. Jag jobbade som bloggare på Cosmopolitan och frilansade som journalist och sedan startade jag eget inom e-handel där jag sålde smycken och accessoarer. Det var så jag kom in i att arbeta med sociala medier och jag utbildade mig också inom e-commerce. 2017 sålde jag e-handeln och startade Her Way.

− Her Way är en digital plattform och ett nätverk där vi vill inspirera kvinnor att definiera sin egen framgång, gå sin egen väg och följa sina drömmar där är vi en digital BFF som ger dig verktygen du behöver för att ta dig närmare din dröm. Sedan har vi också fysiska workshops och vår frukostklubb eftersom vi har sett ett behov att träffas utanför den digitala plattformen.

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

− Vi är fem personer i teamet och sedan så har vi fotografer som vi samarbetar med regelbundet och ja, mitt jobb ser så olika ut för dag till dag. Min ledarroll är bred och innehåller både högt och lågt eftersom vi är ett litet och drivande team. En stor del av det jag gör idag är att projektleda och vara chefredaktör. Det innebär att jag gör allt ifrån till att ta en inspirationskaffe med någon, drar igång ett projekt eller uppdrag till att leda redaktionsbiten som innebär allt från att korrekturläsa, sätta månadsfokus till att diskutera vilka olika sorters artiklar vi ska skriva framöver. Jag har också hand om våra sociala medier och leder event för både oss själva men också för kunder. Så det är en kreativ ledarroll och jag älskar den.

Nathlie Rajic Foto: Privat

Varför vill du vara den som är boss?

− Jag har funderat ganska mycket på det. För mig så handlar det om att skapa ett härligt team som kan skapa häftiga grejer ihop som har påverkan på andra. Drivkraften med Her Way är att hjälpa och inspirera andra och ledarrollen är så självutvecklande. Du lär dig så mycket om dig själv och jag har lärt mig att lita på min förmåga med åren. Både när det gäller att lyssna på alla olika behov till att testa nya idéer till att ha en kultur där vi alla kan lyfta obekväma frågor både internt och på plattformen.

Tidigare har jag sett andra ledare som bara driver på hårda värden och det går emot min princip. Även om det är viktigt att fokusera på målsättning så är det viktigare att alla är med och mår bra på vägen.

Nathalie Rajic

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

− Vara i ständig utveckling. Jag är en nyfiken person och därför tror jag ledarrollen passar mig. Det handlar inte om att vara chef utan inspirera folk vidare. För mig är det jätteviktigt att de som jobbar med mig också har utrymme för andra projekt samtidigt. Jag tränar också på att bli bättre på att delegera, eftersom jag har gjort allt själv i starten så är min utmaning nu att delegera ut mer. Samtidigt blir jag lika varje gång jag ser det mitt team gör, de är fantastiska!

Jag får ofta hur jag jonglerar allting? Det handlar om bra projektledning, att lita på sin egen förmåga i prestationen men också att inte vara perfektionist in i minsta detalj – för då får man inga saker gjorda.

Nathalie Rajic

Sedan tror jag inte att man kan bli en fulländad ledare och det gäller att ständigt fråga sig: ”vad för ledare vill jag vara? Vilka värderingar och värdegrunder har jag som ledare? Varför gör jag detta?” Det finns många som tror att det är coolt att vara boss men det innebär så mycket mer.

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

− Inspirera och peppa. Finnas där när det blåser motvind, både personligt och företagsmässigt, och vara en stöttepelare och inte bara någon som räknar siffror. Men också tro på teamet och allas prestation. Det är extremt viktig för mig för det är den typen av ledare jag har saknat många gånger. Vilket slutade med att jag startade eget bolag och blev min egen chef, haha.

Sedan är det också viktigt att ha roligt på vägen, det har jag lärt mig den hårda vägen. Innan körde jag bara på men jag glömde bort att ha kul. När jag sålde mitt bolag var det första jag gjorde att boka en resa till Tokyo eftersom jag alltid hade velat åka dit. Men inte ens där kunde jag fira det fullt ut. Jag kände mig tom inombords för jag hade jobbat ihjäl mig fem år för att få det att hända. Och för att jag inte hade nått de målet som jag hade satt upp för mig själv med e-handeln och när det tog en annan väg, kände jag mig inte lyckad.

Nathalie Rajic

− Idag kan jag blicka tillbaka och se roliga saker men då var det mest fokus på to-do-listan. Så idag försöker jag njuta mer genom att spendera mer tid i min skalle utan den. Nu har jag och min man till exempel byggt upp vårt sommarprojekt Natura Glamping, här i Skåne och då har jag verkligen ansträngt mig för att njuta av processen och inte bara fokusera på att få det gjort.

Tre Tips Nathalie Rajic

Tyckte du om detta inlägg?
Klicka gärna i hjärtat eller dela det så att andra kan få läsa det! 

Kommentera  |  1 gillar

Så hjälper du medarbetare med en anpassningsstörning

Kriser som händer oss påverkar oss alla på olika sätt. Den pandemi vi alla är mitt inne i nu är bara ett exempel på saker som kan hända och ge oss en så kallad anpassningsstörning. Det innebär att en situation, exempelvis en skilsmässa, ett dödsfall eller någon annan form av trauma, påverkar oss starkt och negativt med ökad oro, ångest, nedstämdhet och att vi får svårt att fokusera.

Att få detta efter något som har hänt oss är normalt och behöver i sig inte vara något att oroa sig för. Men om det dåliga måendet håller i sig över tid kan det leda till en anpassningsstörning och Fast Company menar att detta är något som flera lider av i dessa tider. Så hur kan du som chef hjälpa medarbetare med en anpassningsstörning? Här är några råd på vägen!

Inget liv levs endast i dur och även på arbetsplatser är det viktigt att vi får ha dåliga dagar. Men när dåliga dagar beror på något särskilt, håller i sig länge och går ut över övriga livet på ett negativt sätt kan det röra sig om en anpassningsstörning. Bild: Free-Photos från Pixabay

Så märker du av det

Som vi nämnda ovan är de vanligaste symptomen på en anpassningsstörning stark oro, nedstämdhet, ångest, en känsla av meningslöshet och svårigheter att hålla fokus och koncentration. Den märks ofta av relativt nära inpå den utlösande händelsen, ofta inom tre månader enligt Fast Company. Men den varar i gengäld sällan mer än sex månader så genom att upptäcka symptomen i tid kan anpassningsstörningen lindras.

Här gäller det alltså att du som ledare känner dina medarbetare, att er relation är stark och att du har ett närvarande ledarskap så att du kan känna in och få veta om något särskilt händer. Genom att lära känna varandra blir det lättare att se om någon beter sig annorlunda eller inte verkar må bra. Det är normalt att ha sina up’s and down’s, framförallt om tråkiga saker händer. Men om medarbetaren påverkas för illa av det som skett kan en person behöva din hjälp att återhämta sig.

Läs mer: Våga prata om psykisk ohälsa på jobbet

Så hjälper du en medarbetare med en anpassningsstörning

För det första är det viktigt att du som chef har med dig att du varken är eller ska vara psykolog på arbetet. Det är en sak att vara stöttande, coachande och hjälpande och en annan att vara medicinsk kunnig för att kunna ställa diagnoser och därigenom bidra till att lösa dem. Men har du medarbetare som du kan känna igen i beskrivningen ovan finns det ändå saker du kan göra för att underlätta situationen.

Prata om hur ni känner och påverkas

En så liten sak som att prata med varandra om hur ni känner och påverkas kan bidra till att ni mår bättre. Gör en daglig check in där ni går laget runt och stämmer av hur ni mår och hur ni har det. Genom att göra så får alla komma till tals och det kan bli ett forum till att få ventilera transparent i teamet oavsett om det är positiva eller negativa saker ni känner.

Fråga personligen

Sedan är det såklart så att alla har olika behov av att prata om saker som händer och alla är inte bekväma med att säga för mycket i grupp. Därör blir det också viktigt att fråga personligen “hur mår du?”, stämma av “hur har du det?” och om det finns något du som chef kan hjälpa medarbetaren med. Lyssna aktivt på svaren du får. Oavsett om ni har en stark relation eller inte med varandra än så visar du på så vis att du bryr dig – framförallt om du är tydlig med att fråga med värme och omtanke.

Hjälp personen få professionell samtalshjälp

Om ens dåliga måendet går ut över jobbet eller familjelivet mer än att man har ett gäng dåliga dagar kan det vara läge att hjälpa medarbetaren få professionellt stöd i form av samtalshjälp. Ibland kan det behövas långtgående stöd och ibland kan det räcka med några samtal, det varierar såklart på vad det är som orsakar anpassningsstörningen. Men om det går ut över arbetet så ingår det i ert arbetsmiljöansvar att hjälpa medarbetaren.

Kom ihåg att detta är en medicinsk diagnos som inte kan utfärdas lättvindigt av vem som helst. Däremot kan det vara bra att känna till att den finns och att det är något som går att få medicinsk hjälp med oavsett om det är du själv eller någon annan som drabbas!

Vad säger du som läser, var denna artikel till någon nytta? Är detta något som du känner till sedan tidigare eller var det som för mig något nytt?

Kommentera  |    Gilla!

En kvick paus

God dagens! Hur är det med dig? Med mig är det strålande tack. Det var inte meningen att jag skulle ta mig en kvick paus nu under helgen men som jag behövde den. Samtidigt saknar jag verkligen att inte ha gjort lördagsreflektionen så det här inlägget får nog bli en mix av att blicka både bakåt och framåt.

Pepp
Hejsan! Efter att ha pendlat till och från Malmö en hel vecka måste jag säga att det känns riktigt lyxigt att jobba hemifrån igen. Precis vad jag behöver idag!

Veckan som gick

Okej, jag vet knappt vad jag ska säga om veckan som vi precis lämnade bakom oss. Wow. Wow. Wow. Den var helt otrolig och jag har lärt mig så mycket. Är dessutom så innerligt imponerad över vilka framsteg som har gjorts under veckan och jag har fått lära känna så fantastiska människor på vägen. Blev stärkt i hur mycket jag gillar att arbeta med ungdomar men också stärkt i min egen ledarroll. Det var länge sedan jag blev så utmanad i den som jag har blivit under dessa dagar och fint nog känner jag mig tryggare än någonsin i den. Är en go känsla att känna att man har gjort ett bra jobb och det var verkligen en ynnest att få jobba tillsammans med Alex och våra kollegor Lauren och Zoe. Vi var verkligen ett grymt team!

Men såklart blev arbetsdagarna larvigt långa och mäktiga när en pendlar och utbildar en hel vecka med fulla dagar. Jag har knappt gjort något annat än att äta och sova. Knappt ens blivit glad över uppsatsen! Har fortfarande inte förstått att den är godkänd, haha. Men ja, därför var det nyttigt med en ledig helg. Har umgåtts med familjen, ridit lite och sovit i mängder.

Pony
Den här lilla damen (som är korsning mellan islandshäst och shetlandsponny) har precis flyttat hem till min svägerska som nu håller på att rida in henne. En riktig liten stjärna som jag fick bidra med att rida en kort stund på banan för att träna vidare på hjälperna. Visst är hon för söt?

Veckans planer

Tja, på ett sätt kan den här veckan sammanfattas med orden: jobba ikapp. För det är typ mitt enda fokus just nu. Nästa vecka går jag på semester och det är ett par trådar som jag vill ha lösta före dess. I gengäld känner jag mig pigg och stark så jag tvivlar inte ett dugg på att det kommer att gå att lösa finfint. Är grymt tacksam för nu att jag bestämde mig för att låta den sista delkursen få hänga med in i semestern för nu känns det rimligt och görbart. Så snart sista punkten är satt för detta inlägg ska jag därför sätta mig ned min min att-göra-lista och stämma av vad som är rimligt och vad som egentligen behöver fixas innan jag loggar ut från alla sociala medier om en vecka.

Kul nog så tror jag att detta kommer att bli som en bloggvecka har brukat se ut med ett inlägg om dagen. Det ser jag fram emot! Vad som kommer blir dock en överraskning.

Hur ser din agenda ut för veckan? Har du också något eller några ord att sammanfatta den med?

Kommentera  |  1 gillar

High performance – konsten att prestera på topp

Tjenare! Du vet det vid det här laget va? Torsdag = poddavsnitt! Och den här veckan snackar vi om ett av Alex favoritämnen, nämligen high performance och konsten att prestera på topp.

En rimlig undran (apropå ingenting alls) måste väl dock vara varför jag inte har dessa skor i min garderob? De hade passat där!

High performance – konsten att prestera på topp

Den här veckan vrider vi ut och in på vad det innebär att vara högpresterande och försöker att nyansera det till att bli mer än den stereotypiska bilden av att vara en stressad kostymmänniska. Jag älskar ju att prestera och leverera (jag kan inte förneka det ens lite grand) och det är något som inte kommer att förändras. Inte alltid men ofta så känner jag själv hur jag tänder till av livsglädje när jag får utmana mig själv och testa mina gränser och förmågor. Jag gillar Det är därför jag egentligen gillar tentor, för då får jag testa mina kunskaper och se hur långt de håller.

Dock ser mina drivkrafter till varför jag gör det är helt annorlunda idag jämfört med för både fem, sju och tio år sedan år sedan. I dag upplever jag att är en sund högpresterare. Dels eftersom jag presterar av sundare anledningar, dels för att jag gör det på ett sätt som är mycket, mycket mer sjyst och hållbart. Idag arbetar jag för att hålla hela livet och inte bara uppnå ett gäng kortsiktiga mål. Och mer om det i dagens avsnitt där vi trötta efter den här veckans första utbildningsdag satte oss ner och spelade in detta.

Vill du lyssna på det direkt här? Då hittar du det nedan. Annars finns det som vanligt på både Spotify eller Podbean. Och vi vill såklart gärna att du joinar vår LinkedIn-grupp!

Och med detta avsnitt går podden på sommarlov. Jag är osäker på om det lyser igenom tillräckligt i avsnittet men jag vill verkligen tacka dig för att du har hängt med i den här debuten under de senaste två månader. Jag kan inte förstå att ni är typ tusen personer som har lyssnat och laddat ner våra avsnitt och jag hoppas, hoppas, hoppas att ni vill hänga med när vi drar igång i höst igen. Dela gärna med dig av om du har något som du önskar att vi snackar om, om det är något du vill fråga eller om det är något särskilt du tar med dig av det vi har gjort hitintills! Är det något avsnitt som du har gillat lite extra mycket?

Kommentera  |  2 gillar

7,5 poäng kvar…

Idag fick jag ett verkligt glädjande besked. Sådär glädjande att jag, så snart jag faktiskt har fattat det, kommer att börja storgråta. Min uppsats är godkänd!!! Helt fantastiskt underbart och nu, nu är mållinjen nära. Det är bara 7,5 poäng kvar sedan har jag min examen.

Det är elva år sedan jag började den här utbildningen. Elva år. Egentligen är ju utbildningen på sex år men jag behövde tyvärr pausa mitt i på grund av att jag blev sju. Så jag var alltså 24 bast när jag på började detta. Så liten, vetgirig och hungrig på kunskap. Ville lära mig allt, allt, allt. Och ja, det vill jag såklart fortfarande, haha!

Happy
Typ såhär glad är jag även om jag inte riktigt kan greppa det. Känns så overkligt och underbart att aldrig någonsin mer behöva läsa min egen uppsats, hahaha.

7,5 poäng kvar

Men nu, nu är segervittringen total. Jag har en delkurs kvar som består av en statistiktenta och en analysuppgift och båda är påbörjade. Kör ju utbildning hela veckan så kommer inte att kunna plugga de kommande dagarna men nästa vecka och de första semesterveckorna blir det fullt fokus på att få klart dem. Sedan får vi se om det betyget trillar in nu eller i augusti – I don’t care för nu är det inte långt kvar. Jag ser mållinjen och jag tänker korsa den stabilt, stadigt och med världens största leende. Hur går det för er andra som jag vet hänger här och pluggar? Någon mer av er som pluggar här som har segervittring?

Kommentera  |  4 gillar

© Bossbloggen.se