I snart 68 år har hon varit statsöverhuvud och är därmed den kunglighet som har lett det brittiska kungahuset under längst tid: drottning Elizabeth II. I dramaserien The Crown har vi nu under tre säsonger fått följa kungahuset från 1946 – 1977. Vilka ledarskapsläxor från The Crown ser vi? Let’s find out!

Så, innan vi börjar. Om du inte har sett serien och det första tre säsongerna men kommer att vilja göra det spoilerfritt – spara denna artikel som ett bokmärke och läs den senare. För här kommer det att finnas några spoilers.

Läs mer: Olika ledarsstilar i Game of Throness

Är det möjligt att se några ledarskapsläxor från the Crown? Absolut!
En bild från 1965 på Queen Elizabeth II, i år har hon varit drottning i 68 år. Bild: Annie Spratt on Unsplash

Ledarskapsläxor från The Crown

Alla organisationer har sin kultur

Varje organisation har sin organisationskultur och i den serien går den inte att missa med tanke på den rojalistiska etiketten med den ena stränga ritualen efter den andra. Genom att ha starkt traditionella ritualer och regler för allt så förstärks å ena sidan känslan av gemenskap bland de som befinner sig inom organisationen samtidigt som den distanserar de som står utanför. Ett exempel när det blir extra tydligt är alla gånger en ny premiärminister får den långa raddan av instruktioner inför sitt första möte med drottningen. När de efter tag sedan har lärt sig vad de får göra och inte får göra så blir etiketten istället en trygghet att förlita sig på. En läxa att ta med sig härifrån är att börja granska din egen organisation – vad har ni för olika små rutiner och ritualer i er vardag? Vilka hierarkier och maktbalanser finns?

Välj en partner som inte hotas av din position

Ja, det här med makt är inte alltid så enkelt och än mindre i en era där könsrollerna var än mer snäva än vad de är idag. Ett starkt minne från seriens första säsong är hur svårt det är för prins Philip att acceptera att hans hustru är den som ska gå först ut ur flygplanet och hur han alltid ska hålla sig bakom henne. Som tur var har tiderna förändrats en del sedan dess och kvinnor med makt som tjänar pengar är väl inte ett riktigt lika hårt slag mot manligheten längre. Men om du kan, välj din partner med omsorg så du slipper bolla ansvaret som din position innebär och samtidigt hantera en mansbebis som hotas av så kallade starka kvinnor. Vad det nu är för starkt med att vilja göra karriär nu 2020.

Som högsta chef måste du vara närvarande i krissituationer

1966 så sker en fasansfull olycka i gruvstaden Aberfan. Trots mängder med varningar har företaget National Coal Board dumpat restavfall på berget bredvid byn och en dag i oktober så börjar kolslam att glida ner över byn som en lavin över grundskolan. Fruktansvärt och det porträtteras starkt i avsnittet Aberfan. 116 barn och 28 vuxna omkom och precis när raset har blivit känt så ber premiärministern drottningen att åka dit men hon gör det inte med motiveringen att ”folk blir handlingsförlamade om de ser mig där”. Men i stället så kritiseras hennes beslut hårt som respektlöst och att hon inte bryr sig. Sensmoralen som gäller alla ledare, än mer ju högre position som du har, är att du måste vara närvarande direkt när stora krissituationer sker.

Den stränga fasadens effekter

En annan av de tydliga röda trådarna i serien är hur plikten alltid går före allt annat. Vill du studera drama? Nja, glöm det. Du behöver åka till Wales ett halvår nu. Vill du gifta dig? Det passar sig inte. Den kungliga plikten trumfar alla former av personliga intressen och den stränga fasaden, som fanns sedan tidigare, förstärks av drottning Elisabeth II med åren. Syftet är att upprätthålla det svala och mystiska glansen över kungahuset men vad blir effekten? Ja, detta går såklart bara att spekulera kring men det vi kan se från både serien och andra exempel från verkligheten är att det kan tära hårt på individerna och inte minst relationerna internt när individernas intressen ständigt, oförhandlingsbart och ibland oresonligt trumfas av organisationens.

Människor kommer, människor går men kronan består? Bild: Debbie Fan on Unsplash

Karismatiska ledare är inte alltid de bästa

Det blir snabbt i serien tydligt hur stora skillnaderna är mellan drottning Elisabeth II och hennes syster Margaret. Elisabeth är återhållsam, tråkig och blek jämfört med sin systers färgstarka, yviga och högljudda personlighet. Och i den tredje säsongen dras det till sin spets när prinsessan Margaret reser till USA och under sin vistelse lyckas säkra det nödpaket på 800 miljoner pund som Storbritannien behövde låna av USA. Hur? Genom att bete sig allt än kungligt om vi får tro dramatiseringen som målar upp president Johnson som extremt kritisk till de kungliga sederna. Något som i serien mynnar ut i en intressant diskussion mellan Elisabeth och hennes make om vem av systrarna som egentligen passar bäst som drottning. Och visst, prinsessan Margaret hade förmodligen älskat rampljuset och uppmärksamheten som kronan innebär. Men, hade det varit det bästa för organisationen? Tveksamt.

Vi har en tendens att romantisera karismatiska ledare men ofta behöver och mår organisationer bäst ett ledarskap som är tydligt och konsekvent. Det behöver inte utesluta att karismatiska personer kan vara både och, det är såklart möjligt, men likväl något att beakta. ”Tråkiga” ledare är inte alltid dåliga. Sedan kan det såklart diskuteras om det inte borde vara organisationens struktur och behov som avgör vilket ledarskap den ska ha snarare än att ledarrollen ärvs – men det är en annan fråga.

Bubblare: Sussex Royal

Okej, detta har inte med serien The Crown att göra eftersom serien, som det ser ut idag, bara kommer att sträcka sig till och med fem säsonger. Men! I och med att den ändå rör sig om det brittiska kungahuset så tar jag med den ändå. I januari i år gick prins Harry med sin fru Meghan ut på sin Instagram Sussex Royal med beskedet att de härmed ska fortsätta arbeta för kronan, men börja välja sina egna tjänsteuppdrag och börja dela sin tid mellan England och Nordamerika. Något som inte alls var förankrat med hovet som snart kontrade med ett pressmeddelande som sa att det här var en komplicerad process som behöver diskuteras vidare.

Det jag tycker är intressant här, baserat på det vi i allmänheten fick se i form av formella pressmeddelanden, var den tydliga frontalkrocken mellan en traditionell och konserverad organisation och två av dess intraprenörer. Som dessutom är millennials och vill göra sin grej och kombinera den med sitt kungliga uppdrag – även kallat äta kakan och ha den kvar-visionen. Who can blame them? Well, detta föll dock inte i god jord hos kungahuset som till slut gick ut med informationen att prinsparet officiellt lämnar sina kungliga titlar och uppdrag. Dessutom måste de betala tillbaka kostnaderna för renoveringarna för sitt boende, en summa på cirka 30 miljoner kronor.

Och vad är det som är spännande med det kan man undra? Jo, det är för att vi millennials ofta spås ha (och redan har) en påverkan på dagens och framtidens organisationer och arbetsgivare. Men här blev det ett tvärnej från organisationen som hellre fasade ut dessa nya idéer än öppnade upp sig för dem. Vem kommer att förlora mest på det? Personerna som stängs ute eller organisationen som fortsätter sätta traditionen främst? Time will tell! Jag vet i alla fall vilka jag sätter mina slantar på i det här fallet.

Vad säger du som läser? Har du sett serien? Har du några särskilda ledarskapsläxor som du tar med dig från den?


Tyckte du om detta inlägg?
Klicka gärna i hjärtat eller dela det så att andra kan få läsa det!