Alkemisten: om att följa sin dröm
Hej allesammans! Hur mår ni? Här är det strålande. Det är så himla skönt att vara frisk igen och att börja komma ikapp sig själv igen. Idag tänkte jag vi ska inviga ett ämne som ligger mig armt om hjärtat - litteratur. Det finns ju så mycket intressant att läsa här i världen så jag tänkte att det kan vara ett roligt inslag i bloggen. Fokuset kommer givetvis att vara ledarskapsbetonat men det innebär inte per automatik att böckerna som lyfts upp är fackböcker. Ett exempel på det är boken jag tänkte skriva lite om idag, nämligen Paulo Cohelos främsta verk: Alkemisten.Den korta sammanfattningen är att Alkemisten handlar om Santiago, en fåraherde från Andalusiens slätter som två nätter i rad drömmer om att han finner en skatt vid foten av Egyptens pyramider. Efter ett besök hos en spådam och ett möte med en mystisk kung fattar han modet att söka efter skatten och historien handlar om hans resa mot sin dröm. Boken är vackert skriven och även om den stundtals är väldigt religiös upplever jag att den innehåller några väldigt fina korn av livsvisdom. Och det är dessa guldkorn jag tänkte lyfta fram idag.
Tankar och perspektiv som jag tar med mig ifrån Alkemisten:
Universums gemensamma språk
En tung basslinga i denna saga utgörs av "världens egna språk" och Santiagos resa mot att lära sig det. Enligt Alkemisten är detta ett språk som vi alla begriper även om vi har helt olika historia, förutsättningar, skilda liv, språk och kulturer. Ty vi är trots dessa skillnader ändå alla lika. Vad du behöver göra är att sänka hastigheten i livet och ta dig tiden att beskåda vår omgivning, då kommer du också börja lägga märke till vad som verkligen sker runt omkring oss och då börja lära dig universums gemensamma språk.Jag kan knappast påstå att jag behärskar universums språk på något vis men jag kan heller inte förneka att jag, i det volontärarbete jag gjort på barnsjukhus i Rumänien, har känt att det finns sätt att kommunicera på som vi alla förstår oavsett vart vi kommer ifrån. Att sedan sänka tempot och lyfta blicken har varit extremt nyttigt och utvecklande. Har lärt mig massor bara om vilka fantastiska miljöer lilla Lund har att erbjuda genom att göra så.
Om att följa sin dröm
Hela boken handlar ju om att följa sitt levnadsöde och även om självförverkligande är en romantisk lyx som långtifrån alla har möjlighet att uppnå tilltalas jag av konceptet. Det är en fin tanke att allas hjärtan har sina önskningar som får dem att skälva av lycka och jag hoppas att alla som har en dröm får möjlighet att förverkliga den. Andemeningen är: har du en dröm som du verkligen vill ska bli sann? Är det något du verkligen, verkligen vill göra? Gå och försök! Till en början kommer det att vara behagligt, för att sedan bli prövande och kanske rentutav plågsamt. Fortsätt ändå framåt mot din dröm och lär dig av dina misstag på vägen.Jag tycker även att citatet nedan är väldigt fint. Vettig kärlek går ut på att stötta varandra och peppa varandra att följa sina drömmar. Punkt slut.
Du ska leva ett helt liv utan insikten om att kärleken aldrig hindrar en människa från att följa sitt levnadsöde. När den gör så är det inte fråga om den verkliga kärleken, den som talar det universella språket.
Att tala med sitt hjärta
Santiago möter under sin resa en alkemist som hjälper honom att tyda universums tecken som visar honom vägen mot hans skatt. I en sekvens så ber alkemisten Santiago att tala med sitt hjärta. Asflummigt? Absolut, men likväl tänkvärt.
Lärdomen från detta är att stanna upp regelbundet och ta mig ett snack med mitt hjärta. Är vi på rätt väg? Trivs vi med det vi gör och det liv vi lever? Lite förenklat jämfört med Paulina Gunnardos modell men det räcker långt för min del som äntligen har insett vad min dröm handlar om.Rekommenderas till: Den som vill ha en mysig saga att krypa ner i soffan med och som trots sin enkelhet kan ge en saker att reflektera över när det kommer till att leda sig själv.
Betyg: Tre höga stilettklackar av fem möjliga. Det vill säga en stark trea. De religiösa anslagen och klyschorna blir lite för många för min personliga smak. Men jag tycker om historien, språket och de guldkorn som den innehåller väldigt mycket och den är en bok jag kommer att läsa flera gånger till i livet (eftersom jag är knäpp och gärna läser saker jag gillar om och om igen).Någon annan här som läst denna bok? Om ja, vad tyckte ni? För flummig eller fantastisk? Ha en härlig torsdag kväll!Clara
