Jo men visst alltså. Idag fyller den här ledarskapsbloggaren år. Trettio-himla-fyra år närmare bestämt. Innan den här dagen kom kändes det inte alls lika bra som det gjorde att fylla 33. Nu hade jag mycket mer åldersångest. Fullständigt ologiskt och alldeles orimligt förstås. Men det känns som att jag börjar bli vuxen på riktigt nu. Vilket bara det också är knas eftersom jag flyttade hemifrån när jag var sexton men hey, om det är något som är säkert så är det att mitt tidsperspektiv alltid har varit lite skevt, hähä.

Birthdaygirl

Dagens glädjedans efter mitt samtal med min mentorcoach idag. Nästa vecka är det dags för diplomeringen och det ska bli så roligt!

Trettio-himla-fyra

Förra året var jag ju så ambitiös och skrev en lista över 33 saker som jag har lärt mig på 33 år och eftersom den blev så fullkomlig tänker jag att det räcker att lägga till en enda punkt till den. Nämligen:

Hur reglerna för brandskyddskontroller för skorstenar ser ut! De senaste månaderna har våra husdrömmar börjat ta fart ordentligt och det innebär att vi lär oss en massa saker man aldrig trodde man skulle kunna förut. Livet på en pinne liksom. Hoppas att jag aldrig slutar ställa nyfikna frågor för jag tycker så himla mycket om det.

Åh nu när halva dagen har passerat så har också min åldersångest dämpats. För det är allvarligt talat omöjligt att ha ångest över något när man får så stora mängder med kärlek och omtanke som jag har hunnit få redan. Av er vänner, min familj och alla nära och kära. Pendlar liksom mellan att kärlekshög och rörd till tårar. Ni förgyller min vardag så mycket och jag är så tacksam över livet. Det tog mig ända hit och nu börjar ett nytt år och ett nytt kapitel.

Så idag tänker jag inte skriva en fråga i slutet på blogginlägget som jag brukar. Istället vill jag säga tack, från djupet av mitt stora, lilla hjärta. Tack för att jag får lära känna dig och för att du gör mig sällskap på min resa. Det betyder så mycket för mig!