Tagg: Utmattningssyndrom (Sida 1 av 6)

Nästan frisk från min utmattning

Det känns avlägset, men för sju år sedan idag gick jag in i väggen. Har skrivit om det förut så tänkte inte uppehålla mig vid det. För nu känner jag verkligen att det var länge sedan det hände. Och ja, mycket har hänt sedan dess. Det brukar sägas att man aldrig blir densamma efter en utmattning och det stämmer absolut, jag har noll intresse av att leva såsom jag gjorde en gång till. Men, sedan en liten tid tillbaka så känner jag mig mer som mig själv, som jag en gång var, än vad jag har gjort på väldigt länge och det… Det är verkligt befriande och för mig betyder det att jag är nästan frisk från min utmattning. Hah, förstår om det kan låta banalt men för mig så känns det så himla stort. Äntligen!

Läs mer: Den utbrändes rehab-team

Selfie
Det är och har varit en lång väg mot att bli frisk från utmattningen men det händer och ingen är gladare för den än jag.

Nästan frisk från min utmattning

Jag minns inte i skrivande stund om vi har pratat om det förut men på många sätt har jag känt att livet före trettio var rätt… Ansträngande. Grymt bra på många sätt men också prövande med olika former livskriser som påverkat och präglat mig. Efter trettio har det däremot varit rätt så odramatiskt (och som jag njuter av det!) så nu, när utmattningen har börjat lätta ordentligt, jag har hittat hem i karriären och i vårt underbara lilla hus, så känns det som att ett nytt kapitel i livet inleds. Och jag känner igen mig själv mer.

Jag känner igen min spralligare syn på livet. Jag dansar och sjunger mer. Är spontan. Har roligare. Orkar mer. Kanske inte mycket men mer. Bakslagen är få och om de kommer så har ansträngningen dit varit betydligt större än tidigare. Jag känner mig inte heller så sorgsen. För det har varit en sorg dessa år att vara sjuk. Att inte få leva fullt ut. Inte orka med.

Innan har jag alltid varit fysisk aktiv, tränat och använt min kropp. Inte för att jag någonsin har varit särskilt stark men alla år i stallet gjorde mig ändå seg. Och visst, den staminan är inte på långa vägar återställd (om den någonsin blir det) men jag märkte en tydlig skillnad nu efter sommaren. Jag är lite mer uthållig fysiskt nu och ord kan inte beskriva glädjen över att kunna känna lite styrka i musklerna igen. För den finns där även om den inte varar så länge.

Läs mer: Skillnaden mellan att vara överarbetad och utbränd

Selfie
Ska bli så spännande att se hur jag kommer att må om ett år eller två och vad för framsteg som har skett då.

Tiden det tar

Det är 3,5 år sedan jag började jobba heltid igen och nu… Nu är jag inne på upploppet på min rehabilitering. Under hösten kommer jag att trappa ner min sjukgymnastik och börja gymma i stället. Om, och när, M’s arbetstider kanske ändras så kan jag börja rida igen. Nu är det dessutom bara två terminer kvar av skolan, fatta hur mycket mental frihet jag kommer få efter det? Gaaah, så skönt det ska bli. Men ja, att bli frisk från en utmattning tar tid. Framförallt om man gör som jag och tar yttervarvet eftersom man är för envis för sitt eget bästa.

Vad säger du som läser? Har du varit utmattad och tagit dig ur det? Är du inne i det eller är du en av de lyckliga som undkommit fällan?

Kommentera  |  2 gillar

370 procent fler utmattade, kontorshundar och skriva om historien

Jag är inte en person som brukar har svårt för att hitta orden. Men idag, har jag faktiskt det. Toppnyheten i det här inlägget gör mig nämligen så jävla förbannad. 370 procent fler utmattade bland gruppen kvinnor i åldern 25-29 år sedan 2011. WTF liksom. Det förtjänar egentligen ett eget blogginlägg men ni får en blänkare här tillsammans med andra nyheter som kontorshundar, hushållsarbete och hur det är dags att skriva om vår historia. Here we go!

370 procent fler utmattade

Bild: Free-Photos från Pixabay

Ja, du läste rätt. Tidningen Chef rapporterade i veckan om den vansinniga ökningen av unga, utmattade kvinnor och jag blir lika delar arg som trött. Tyvärr inte förvånad. Eftersom jag har varit där själv och pratar högt om det får jag också ofta höra om andras resor in i och ut ur utmattning. Det är lika bedrövande varje gång och det är verkligen dags att detta ses som en samhällsproblematik som också arbetsgivare kan bidra med att råda bot på! Ett förslag på hur, som långt i från passar alla, kan vara…

Kontorshundar kan minska stress på jobbet

Bild: JacLou DL från Pixabay

Nej, det är inte så enkelt att alla arbetsplatser som skaffar kontorshundar blir stressfria. Inte minst eftersom det inte är möjligt att ha hund överallt. Men flertalet studier har enligt Veckans Affärer visat att hundar på kontoret minskar stressnivåer hos medarbetarna. Inte minst om du klappar hunden vilket kan öka nivåerna av hormonet oxytocin som får oss att må bra.

Hushållsarbetet för kvinnor historiskt sett detsamma

Bild: Michal Jarmoluk från Pixabay

I början på 1900-talet var hemmet den främsta arbetsplatsen för många kvinnor. Då hade vi dessutom långtifrån alla de tekniska moderniteter och hjälpmedel som vi har idag. Och bara den borde ju vara otroligt tidsbesparande, eller hur? Inte enligt den forskning som presenteras i en krönika i Veckans Affärer. Istället påvisas det att mängden obetalt hushållsarbete för kvinnor var ungefär densamma, ungefär 27 timmar per vecka, år 2005. Detta trots att män gör betydligt mer hushållsarbete nu än förr (om än inte lika mycket som kvinnorna) och att studier också visar mer jämställt hushållsarbete ger lyckligare äktenskap.

Dags att skriva om historien

Bild: Yerson Retamal från Pixabay

Oftast, när det talas om stora, historiska författare från 1800-talet så är det manliga sådana som lyfts fram. Men ett forskningsprojekt vid Göteborgs Universitet har nu, rapporterar Sveriges Radio, kartlagt att deras kvinnliga kollegor faktiskt nådde en mycket större publik. Vår moderna teknik gör det nämligen lättare att kartlägga hur författarnas verk nått ut i världen och det har då blivit tydligt hur kvinnliga författare var mer lästa.

– Svensk litteraturhistoria behöver skrivas om ur ett internationellt perspektiv. Vi beskriver svensk litteraturhistoria i dag utifrån de författarskap som man höjt upp som nationellt viktiga och vi har glömt bort vad som egentligen spreds och representerade svensk litteratur, säger Yvonne Leffler till SR.

2 Kommentarer  |    Gilla!

Ett litet steg för mänskligheten

Hej! Hur mås det? Här är det finemang. Även om jag är trött och seg (vilket knappast känns konstigt klockan nio på kvällen) så är jag fortfarande glad över min bedrift tidigare idag. Ett litet steg för mänskligheten som kändes gigantiskt för mig.

Happy
Var såhär glad efteråt! Och lite trött med lite huvudvärk. Men det släppte fint nog igen efter en liten vilopaus.

Jag har länge gillat att lösa logiska pussel och mönster men i och med utmattningen tappade jag mycket av min förmåga att kunna göra sådana. Fokuset de kräver var helt enkelt för ansträngande. Även om jag har rehab:at min hjärna lite på egen hand med korsord, sodoku och småpussel har jag inte gjort något sådant här test på länge, länge. Förrän idag när jag gjorde ett matrigma-test! Och jag var allt lite pirrig innan jag skulle göra det eftersom jag inte visste om jag skulle kunna hålla fokuset uppe hela vägen. Men det gick och inte nog med det, det kändes bra också! Jag kunde känna hur min hjärna fungerade som den en gång gjort och det var så roligt att få utmana den. Så det har glatt mig resten av dagen!

Vad tycker du om sådana typer av test? Någon annan här än jag som tycker de är roliga att göra bara för att eller hör du till skaran som ogillar dem?

Kommentera  |  2 gillar

Utmattningen – från då till nu

Jag fick ett fantastiskt fint mejl häromdagen från en “utmattningssyster” som tyvärr också upplevt hur det är att gå in i väggen och undrade om jag kände igen mig i några av de problem som hon beskrev. Och det gjorde jag ju. Även om det är 6,5 år sedan jag blev sjuk, 5 år sedan jag blev sjukskriven och 3 år sedan jag började jobba heltid så kan jag än idag minnas hur det var. Men, så slog tanken mig att det kanske är fler av er som kanske vill veta detta. Om inte annat så kanske det är bra för mig själv att faktiskt ta en titt i backspegeln och se hur långt jag har kommit ändå. Inte minst på de tre senaste åren.

Boss

I slutet på januari var det alltså tre år sedan som jag började jobba heltid igen efter min utmattning. Konstigt ändå. Jag hade gissat på fem år om jag skulle ha gått på hur det känns. Men det beror nog på att det känns som att jag har jobbat med detta för alltid!

Utmattningen – från då till nu

Under min sjukdomstid har jag bland annat upplevt:

Mycket (och svår) migrän

Så fort jag ansträngde mig för mycket, slappnade av eller hade för många syn- och ljudintryck så brukade migränen slå till. När det var som värst hade jag migrän 5-6 dagar i veckan och det har som tur var minskat under rehabiliteringens gång. Nu har jag den kanske en eller två gånger per månad och då har det ofta varit något särskilt som orsakat den.

Svår ledvärk och frossa

Usch, den molande ledvärken i hela kroppen kändes som om någon gjort tusen nålar på alla ens lemmar i timmar. Du vet känslan av när ens ena fot har somnat? Som den värken när den vaknar igen. Eller som värst, när man har blivit kall om fötterna och de ska börja tina.  och som får en att bli alldeles avdomnad och oförmögen att röra sig alls. Extra härligt var det när den hade med sig frossa på besök med. Not.

Illamående

Flera jag har mött verkar ha haft en känslig punkt i vårt mående som kroppen använder som det starkaste sättet att försöka bromsa oss. Min sådan är illamående och kräkningar (förmodligen eftersom jag har sådan kräkfobi). När det var som värst behövde jag stanna på toaletten vid hallen innan jag gick hemifrån för att jag var så fysiskt ansträngd av att klä på mig och gå hemifrån.

Yrsel

I perioden när läkarna misstänkte att jag hade en hjärntumör (vilket jag som tur var inte hade) hade jag också svåra problem med yrsel. Förmodligen på grund av migränen.

Paws

Förutom min kära fästman så har den här lilla damen varit min fysiskt närmsta följeslagare under dessa år. Fick nämligen katterna i vevan som jag blev sjuk och det är jag glad för. Dels var det mysig med mjuk närhet, men också för att flytta fokuset från sina egna till någon annans behov.

Minnessvårigheter

Ibland så har jag haft regelrätta minnesförluster och black out’s men oftast så har det “bara” varit så att minnet inte har funkat i varierande grad. Detta har som tur var också blivit mycket bättre allt eftersom jag har blivit friskare men fortfarande kan en extra virrighet när det gäller datum dröja sig kvar.

Oförmågan att ta beslut

En annan effekt var att jag gick från att vara en driven beslutsfattare till att börja storböla om M frågade om det fanns mjölk i kylen (när jag stod vid kylen och tittade i den). För att inte tala om när han frågade vad vi skulle äta till middag. Det var som att vartenda litet beslut var mig övermäktigt och att jag kollapsade så fort jag behövde använda hjärnan.

Personlighetsförändring och humörsvängningar

En annan otrevlig effekt var att jag emellanåt både kände och betedde mig som någon helt annan. Jag har förvisso hetsigt humör men också en väldigt lång stubin när det gäller saker som berör på mig djupet. Men under den initiala rehabiliteringen så fick jag några riktigt hemska vansinnesutbrott. Från ingenstans över småsaker. Som tur var kom de inte så ofta men det var hemskt att känna sig så förbytt och konstig.

Hjärntrötthet

Hjärntröttheten har varit ett faktum under långa perioder och det har varit otroligt frustrerande att hela hjärnan känns som en enda gröt. Ord byter plats, jag har inte kunnat läsa ordentligt i period (efter ett liv som bokmal) och framförallt texter på engelska har krävt mycket mer hjärnkapacitet än vad jag är van vid.

Panikångest och depression

Direkt när jag blev sjuk så hade jag utmattningsdepression och konstanta panikångestattacker eftersom det blev “för bra” med att gå in i väggen och separera på samma gång. Men efter par månader släppte depressionen och panikångesten började avta mer och mer.

Smile

Eftersom där var perioder som jag undrade om jag någonsin skulle kunna bli glad igen känns det grymt gött att känna att jag är det nu. Hela jag är friskare och mår bättre än någonsin även om det förstås är en bit kvar på vägen.

Rester som jag fortfarande dras med är bland annat:

Noll uthållighet

Nu har jag kommit till ett stadium när jag kan känna mig rätt så pigg och stark. Men, den styrkan och piggheten har tyvärr en tendens att inte vara så länge vilket kan vara riktigt frustrerande. För vi pratar inte om timmar av ansträngning utan minuter när det gäller fysiskt aktivitet. Mentalt är det mycket bättre och jag jobbar ju heltid idag utan större bekymmer men jag blir snabbt trött.

Förhöjd känslighet

Alltså, jag är och har alltid varit högkänslig, men jag upplever ändå att jag fortfarande är lite känsligare än vanligt. Det krävs väldigt lite för att jag ska göra rätt stora emotionella svängningar och jag gråter säkert minst en gång i veckan över lite allt möjligt.

Stort sömnbehov

Mitt sömnbehov är fortfarande rätt stort, framförallt efter alla former av ansträngningar. Sover kanske 9 timmar per natt (ibland lite mindre) en vanlig vardag och 9 – 12 timmar på helgen. Men i jämförelse med när jag blev sjukskriven är det såklart mycket, mycket bättre och nu kan jag också känna att det ofta räcker med en natts ostörd sömn för att återställas till nästa dag. Skön känsla!

Jag vet ju att det är flera av er som läser som också varit med om den här skitsjukdomen. Känner ni igen i er i detta? Och hur mår du idag? Berätta gärna så vi kan ge andra utmattade och trötta bossvänner lite stöd och hopp. 

2 Kommentarer  |  2 gillar

Intervju i Arbetsplatspodden

Hej och hå och en flaska med… Ingefärsshot? Mhmm, stämmer rätt bra. Är vad som förbrukas mest här just nu. Hur är läget med dig? Som du hör är det rätt så tramsigt med mig. Min lediga dag blev visst en sjukdag och jag har knappt pratat med någon annan än katterna på hela dagen. Sådär spännande. Men! Jag måste ändå säga att jag är glad att jag har börjat vila redan när jag märker av sjukkänningarna. Mår redan mycket bättre så kommer att få jobba i morgon igen.

Clara Löfvenhamn från Bossbloggen intervjuas i Arbetsplatspodden

Så istället för att skriva en artikel åt er tänkte jag i stället erbjuda dig möjligheten att få lyssna på min stämma i nästan en hel “timma”. Andreas, aka Hälsorådgivaren, intervjuade mig till Arbetsplatspodden i förra veckan och idag släpptes resultatet. Så, vill du höra mig snacka loss om ledares roll och ansvar för arbetsmiljöfrågor, vilken ledarskapsbok som betytt mycket för mig och mer… Lyssna in avsnittet här!

Själv ska jag återgå till att vila lite till. Är svårt att hålla sig på mattan och inte börja jobba när huvudet klarnar och energin kommer tillbaka men så får det vara. Hälsan går först och är det viktigaste som vi har. Inte minst som egenföretagare. Ha en fin kväll och berätta gärna vad du tyckte om poddavsnittet när du har lyssnat på det!

Kommentera  |  6 gillar

Sida 1 av 6

© Bossbloggen.se