Tagg: Utmattad (Sida 1 av 2)

Utmattningen – från då till nu

Jag fick ett fantastiskt fint mejl häromdagen från en “utmattningssyster” som tyvärr också upplevt hur det är att gå in i väggen och undrade om jag kände igen mig i några av de problem som hon beskrev. Och det gjorde jag ju. Även om det är 6,5 år sedan jag blev sjuk, 5 år sedan jag blev sjukskriven och 3 år sedan jag började jobba heltid så kan jag än idag minnas hur det var. Men, så slog tanken mig att det kanske är fler av er som kanske vill veta detta. Om inte annat så kanske det är bra för mig själv att faktiskt ta en titt i backspegeln och se hur långt jag har kommit ändå. Inte minst på de tre senaste åren.

Boss

I slutet på januari var det alltså tre år sedan som jag började jobba heltid igen efter min utmattning. Konstigt ändå. Jag hade gissat på fem år om jag skulle ha gått på hur det känns. Men det beror nog på att det känns som att jag har jobbat med detta för alltid!

Utmattningen – från då till nu

Under min sjukdomstid har jag bland annat upplevt:

Mycket (och svår) migrän

Så fort jag ansträngde mig för mycket, slappnade av eller hade för många syn- och ljudintryck så brukade migränen slå till. När det var som värst hade jag migrän 5-6 dagar i veckan och det har som tur var minskat under rehabiliteringens gång. Nu har jag den kanske en eller två gånger per månad och då har det ofta varit något särskilt som orsakat den.

Svår ledvärk och frossa

Usch, den molande ledvärken i hela kroppen kändes som om någon gjort tusen nålar på alla ens lemmar i timmar. Du vet känslan av när ens ena fot har somnat? Som den värken när den vaknar igen. Eller som värst, när man har blivit kall om fötterna och de ska börja tina.  och som får en att bli alldeles avdomnad och oförmögen att röra sig alls. Extra härligt var det när den hade med sig frossa på besök med. Not.

Illamående

Flera jag har mött verkar ha haft en känslig punkt i vårt mående som kroppen använder som det starkaste sättet att försöka bromsa oss. Min sådan är illamående och kräkningar (förmodligen eftersom jag har sådan kräkfobi). När det var som värst behövde jag stanna på toaletten vid hallen innan jag gick hemifrån för att jag var så fysiskt ansträngd av att klä på mig och gå hemifrån.

Yrsel

I perioden när läkarna misstänkte att jag hade en hjärntumör (vilket jag som tur var inte hade) hade jag också svåra problem med yrsel. Förmodligen på grund av migränen.

Paws

Förutom min kära fästman så har den här lilla damen varit min fysiskt närmsta följeslagare under dessa år. Fick nämligen katterna i vevan som jag blev sjuk och det är jag glad för. Dels var det mysig med mjuk närhet, men också för att flytta fokuset från sina egna till någon annans behov.

Minnessvårigheter

Ibland så har jag haft regelrätta minnesförluster och black out’s men oftast så har det “bara” varit så att minnet inte har funkat i varierande grad. Detta har som tur var också blivit mycket bättre allt eftersom jag har blivit friskare men fortfarande kan en extra virrighet när det gäller datum dröja sig kvar.

Oförmågan att ta beslut

En annan effekt var att jag gick från att vara en driven beslutsfattare till att börja storböla om M frågade om det fanns mjölk i kylen (när jag stod vid kylen och tittade i den). För att inte tala om när han frågade vad vi skulle äta till middag. Det var som att vartenda litet beslut var mig övermäktigt och att jag kollapsade så fort jag behövde använda hjärnan.

Personlighetsförändring och humörsvängningar

En annan otrevlig effekt var att jag emellanåt både kände och betedde mig som någon helt annan. Jag har förvisso hetsigt humör men också en väldigt lång stubin när det gäller saker som berör på mig djupet. Men under den initiala rehabiliteringen så fick jag några riktigt hemska vansinnesutbrott. Från ingenstans över småsaker. Som tur var kom de inte så ofta men det var hemskt att känna sig så förbytt och konstig.

Hjärntrötthet

Hjärntröttheten har varit ett faktum under långa perioder och det har varit otroligt frustrerande att hela hjärnan känns som en enda gröt. Ord byter plats, jag har inte kunnat läsa ordentligt i period (efter ett liv som bokmal) och framförallt texter på engelska har krävt mycket mer hjärnkapacitet än vad jag är van vid.

Panikångest och depression

Direkt när jag blev sjuk så hade jag utmattningsdepression och konstanta panikångestattacker eftersom det blev “för bra” med att gå in i väggen och separera på samma gång. Men efter par månader släppte depressionen och panikångesten började avta mer och mer.

Smile

Eftersom där var perioder som jag undrade om jag någonsin skulle kunna bli glad igen känns det grymt gött att känna att jag är det nu. Hela jag är friskare och mår bättre än någonsin även om det förstås är en bit kvar på vägen.

Rester som jag fortfarande dras med är bland annat:

Noll uthållighet

Nu har jag kommit till ett stadium när jag kan känna mig rätt så pigg och stark. Men, den styrkan och piggheten har tyvärr en tendens att inte vara så länge vilket kan vara riktigt frustrerande. För vi pratar inte om timmar av ansträngning utan minuter när det gäller fysiskt aktivitet. Mentalt är det mycket bättre och jag jobbar ju heltid idag utan större bekymmer men jag blir snabbt trött.

Förhöjd känslighet

Alltså, jag är och har alltid varit högkänslig, men jag upplever ändå att jag fortfarande är lite känsligare än vanligt. Det krävs väldigt lite för att jag ska göra rätt stora emotionella svängningar och jag gråter säkert minst en gång i veckan över lite allt möjligt.

Stort sömnbehov

Mitt sömnbehov är fortfarande rätt stort, framförallt efter alla former av ansträngningar. Sover kanske 9 timmar per natt (ibland lite mindre) en vanlig vardag och 9 – 12 timmar på helgen. Men i jämförelse med när jag blev sjukskriven är det såklart mycket, mycket bättre och nu kan jag också känna att det ofta räcker med en natts ostörd sömn för att återställas till nästa dag. Skön känsla!

Jag vet ju att det är flera av er som läser som också varit med om den här skitsjukdomen. Känner ni igen i er i detta? Och hur mår du idag? Berätta gärna så vi kan ge andra utmattade och trötta bossvänner lite stöd och hopp. 

2 Kommentarer  |  2 gillar

Det är inte farligt att vara trött

Det kan låta som en självklarhet: att det inte är farligt att vara trött. Eller ja, i vissa lägen är det klart det. Är du yrkeschaufför eller har ett annat säkerhetsbetonat yrke bör du givetvis vara någorlunda pigg och vaken på jobbet.

Men under de senaste dagarnas extrema trötthet som jag har upplevt i och med min ökade motionsnivå har en gammal oro gjort sig påmind. Den som säger att tröttheten är kopplad till något hemskt. Den obehagligt onda trötthetsvärken som moler i alla leder, yrseln, illamåendet och gråtattackerna. Som utmattad blir tröttheten snabbt en fiende och symbol för allt det onda – i alla fall har den blivit det för mig.

Tired

Trött på att vara trött kan en ju vara med också, det var jag en period i min rehab när det kändes som om jag rörde mig i kvicksand. Oerhört frustrerande även om det tur nog också gick över.

Det är inte farligt att vara trött

Så därför har jag fått plocka fram mitt gamla mantra “det är inte farligt att vara trött” den här veckan. Det är därför jag jobbar på “som vanligt” om än i lägre takt även om jag är trött. Det är förmodligen därför enstaka blogginlägg uteblir och svarstiden kanske dröjer något. För även om tröttheten kan vara en rejäl varningssignal så har vi tänt den med flit den här gången. Det är dags att stärka min kropp för att jag ska bli än friskare. Jag vidhåller att vila är ett av mina viktigaste verktyg mot utmattningen men ibland måste man utmana sig för att kliva vidare in i nästa friskhetszon.

Så till er som visat oro vill jag återigen säga tack. Ni är fantastiska som bryr er och visar omtanke. Jag är tröttare än vanligt vissa dagar nu men det är okej. För min del är det, just nu, inte farligt att ha tröttmössan på och jag mår verkligen jättebra i övrigt. Livet är superfint och glatt på alla sätt och vis. Framförallt när man har vänner som er som förgyller ens dagar.

Sedan tycker jag det är spännande med hur olika trött man är som människa. Själv var jag en gång i tiden en morgontrött piggelin som alltid har haft lite för mycket energi. Medan det nu då är betydligt mer utjämnat och jag är mer jämntrött och jag har nog minst en i min närhet som skämtsamt kallar sig för konstant trött.

Hur funkar du? Är du en “pigg” eller “trött” person? Ingen värdering i det ena eller andra då givetvis – tänker att vi helt enkelt är olika och att ens trötthetsnivå inte säger ett dugg om vad vi åstadkommer om dagarna.

2 Kommentarer  |  4 gillar

Utmattningens framsteg och bakslag

God afton! Har nog aldrig hänt att det blir två inlägg på samma dag här men så kan det gå om den mänskliga faktorn pajar ens planering så att gårdagens inlägg fick publiceras idag i stället. Vill ju leverera det som är utlovat även om jag vet att ingen avlider för att jag inte uppdaterar bloggen som tänkt.

Läs mer: Bli frisk från utmattningssyndrom

Clara Löfvenhamn pratar om utmattningens framsteg och bakslag

Innerst inne är jag glad över att jag pushar och utmanar mig själv så att jag kan bli frisk till slut. Eller rättare sagt – logiskt sett är jag glad för det. Emotionellt sett, just idag, så undrar jag vad i hela helvetet jag pysslar med, hehe. 

Utmattningens framsteg och bakslag

Idag är mitt sinne tungt. Slitet. Vet ju så väl att utmattningens framsteg och bakslag har obligatorisk närvaro när man gör som jag nu och steppar upp sin rehabilitering. Kände mig nästan lite stark på själva sjukgymnastiken i tisdags men de här två dagarna efteråt har jag känt mig som en spillra. Så ett steg fram och två steg bak. Eller två steg fram och ett steg bak. Orka räkna?

Skitsjukdom. Nu ska jag stänga ner datorn och gå hem från kontoret i alla fall. I morgon är trots allt en ny dag och vem vet, kanske känner jag mig lite piggare och starkare då igen? Hoppas det.

Vad du än gör min vän – undvik väggen. Det är inte värt det. Bromsa innan du går sönder och ta hand om dig. På riktigt. 

Kommentera  |  6 gillar

Bli frisk från utmattningssyndrom

Tjenare allesammans, hur är läget? Förutom att jag mår skräp av antibiotikan som jag käkar pga bettet från den lilla kattungen så är det fint. Sitter på tåget på väg hem från Stockholm och funderar över det här med att bli frisk från utmattningssyndrom. Kan man bli frisk från utmattningssyndrom? Jag vill tro det. Jag lider givetvis innerligt med alla som vittnar om att de blir stresskänsligare eller att hjärnan aldrig återhämtar sig till fullo. Det är verkligen fruktansvärt. Tänk vad en så naturlig reaktion som stress ändå kan orsaka.

Går det att bli frisk från utmattningssyndrom?

I morgon väntar till exempel en lugnare dag eftersom den här veckan har varit så intensiv jobbmässigt. Jag hoppas att energin räcker ändå ut i skogen men ja, det lär vi märka!

Frisk från utmattningssyndrom

Jag tackar min lyckliga stjärna varje dag att jag, vad jag känner till, inte har fått bestående men av min sjukdomstid. Sedan kommer jag ju aldrig bli densamma som jag var före jag blev sjuk. Som tur var. Fy sjutton vad dåligt jag mådde av att jobba jämt, piskas av min egen prestationsångest och tro att livet bara kretsade kring vad jag åstadkom. Att bli frisk för mig innebär inte att gå tillbaka till min gamla livsstil och göra likadant en gång till. Ett nytt liv kräver nya spelregler och även om jag har en bit kvar så är jag på väg dit. Sedan kommer väl tiden få utvisa om jag blir helt frisk i slutändan eller inte, men jag känner mig optimistisk.

Jag vet ju att flera av er också brottas med att ni är eller har varit sjuka i detta. Kan ni dela med er av era tankar? Är jag naiv som tror att jag har tur eller vad är din erfarenhet?

16 Kommentarer  |  1 gillar

Från utbränd till att ligga i framkant

Läsarfrågan:

“Hej! Hur lyckades du gå från att “vara i väggen” till att ändå känna att du hinner med allt som “måste” göras och göra det riktigt bra som du faktiskt gör!?
Jag har 100 saker på jobbet jag ligger efter med, barn som ska läggas/skjutsas/inte sover när de ska etc. Hur gjorde du för att lägga om? Ta din tid för återhämtning när jag bara blir stressad över att listan växer?

Måste tillägga att jag älskar mitt jobb, att pusha barnen på läxor,aktiviteter, försöka träna etc etc. Jag är alltid glad….men ibland finns tecken på att jag inte bara tappar bort, kort nycklar, bilen, utan heeela parkeringsgaraget”

Angela

Naturen har varit ett grymt bra sätt att gå från utbränd till att ligga i framkant

En av mina bästa återhämtningsgrejer är till exempel att få sitta på en klippa högt upp i solen. Är en riktig utekatt som älskar skog och natur.

Svar: 

Jag har givetvis svarat på kommentaren i kommentarsfältet men märkte rätt snart att hela svaret inte riktigt fick plats. Så här kommer det!

Från väggen till att vara i fas

Resan mot att bli frisk från utmattningssyndrom har, för mig, upplevts som megalång. Inte så konstigt eftersom jag fortsatte att jobba och plugga efter att ha gått in i väggen. Jag har kommit till insikt och rätta med mycket av det som gjorde att jag blev sjuk från första början men jag är fortfarande i träning när det gäller en del. Jag måste aktivt välja att inte fortsätta jobba när jag är trött, att inte kolla mejlen på kvällen, att stänga av notiser och så vidare.

Sedan ligger jag förmodligen precis lika mycket back i mitt jobb som du och de flesta andra. Det finns ju alltid mer att göra och det finns alltid saker en “borde” göra eller “borde ha gjort”. Jag har vissa projekt som jag ligger i framkant med – andra som ligger way back efter den initiala tidsplanen. Men så får det vara.

Jag har tack vare utbrändheten lärt mig att livet är till för att levas och inte jobbas igenom. Därför försöker jag verkligen att prioritera kul lika mycket som jobb nu. Det är sjukt svårt nu när mitt företag är så nytt och kräver så mycket jobb och jag lyckas inte riktigt så väl som jag skulle vilja – men ja, det är okej.

Morning light

En annan sak som jag jobbar på att bli bättre på är att inte ha så bråttom jämt. Så jag kan stanna upp och njuta av vackert morgonljus om jag känner för det.

Återhämtning, återhämtning, återhämtning

När det gäller återhämtningen så tvingar jag mig att ta den och tillåter mig inte då att tänka på att-göra-listan. Om huvudet snurrar av trötthet så kommer det jag skriver ändå inte bli bra – då är det bättre att stänga ner, vila och vara piggare nästa dag. Det är tufft men jag övar och blir bättre och bättre på det. Och att tänka på allt jag vill göra då kommer inte hjälpa mig ett endaste dugg, tvärtom blir det bara stressande. Så det skiter jag i. Märker jag att tankarna vandrar dithän så styr jag dem medvetet mot att tänka på något annat eller distraherar mig med en promenad, ett telefonsamtal, en bok, en tv-serie eller vad som helst annat. Ett annat knep är att be min sambo, och fackliga representant, att säga åt mig på skarpen.

Jag hoppas det besvarade dina tankar och funderingar lite bättre Angela! Som jag skrev innan hoppas jag att du tar hand om dig och vilar även om det känns som att det inte går. Vi måste ta pauser för att hålla i längden och stress är bara hälsosamt när vi springer från sabeltandade tigrar och andra farligheter. Jag jobbar på att designa hela min vardag där det är möjligt att ta det lite lugnare och jobba långsiktigt. Är inte där än men på väg. Samtidigt tänker jag inte vänta till den dagen “X” händer för att börja leva som jag vill. Jag gör det redan nu så mycket jag bara kan.

Ta hand om dig och lyssna på kroppen din! Den vet vad du behöver.

Vad säger ni andra läsare? Upplever ni att ni ständigt ligger efter eller att ni känner er otillräckliga? Och om ni har gjort det men inte gör det längre: berätta gärna om ditt knep för att bryta den ovanan!


Tyckte du om detta inlägg? Klicka i hjärtat och dela det gärna vidare!
Du följer väl Bossbloggen på FacebookInstagramBloglovin’ och Youtube?

10 Kommentarer  |  3 gillar

Sida 1 av 2

© Bossbloggen.se