Tagg: Uppsägning

Hjälp, jag har fått sparken!

En av er läsare har bett mig att skriva om det här med att få sparken. Går det att komma över det? Hur? Och man väl gör det: hur gör man då när man ska söka nytt jobb? Och eftersom er önskan är min lag och det är två otroligt viktiga ämnen så är det självklart att vi pratar om dem med. Dock har jag behövt dela upp dem i två delar för annars hade detta blivit en halv roman. Så här kommer den första delen som handlar om efter det har hänt och när en befinner sig i “hjälp, jag har fått sparken!”-fasen.

När du har fått sparken

Den formella termen har fått sparken är ju att man har blivit avskedad, något som man sällan blir på stående fot här i Sverige. Men det händer och ibland är det fullt berättigat, andra gånger är det inte det, och oavsett vilket så är det ofta väldigt skamfyllt. Framförallt för den som blir avskedad men också den som genomför avskedandet och företaget.

Beroende på hur mycket vi identifierar oss med vårt arbete kan det bli otroligt känsligt och känslofyllt att bli av med jobbet. Framförallt när vi har en samhällsnorm som uppfostrar oss i att arbete är en dygd. Bild: Pixabay

Känn efter och bearbeta

Om du kan och inte har pressen på dig att du måste söka ett nytt jobb i morgon: ta dig tiden för att bearbeta vad som hände. På många sätt så påminner relationen till vårt arbete om personliga sådana och det kan göra riktigt jävla ont om de brister eller om de inte blev som tänkte oss dem. Och det är helt okej! Man får vara arg, frustrerad, skamsen, skyldig och inte minst sorgsen och det tar tid att gå igenom de olika känslostadierna som en kris ofta innebär. Ju hetare känslorna är desto svårare är det att kunna tänka i lite mer objektiva banor. Men så snart de börjar svalna (för jo, även om det tar minuter eller månader så kommer de att göra det till slut) är det en god idé att gå in fasen av bearbetning.

Vad hände egentligen?

Ju närmare i tiden vi är en händelse desto svårare är det ofta att se den objektivt. Och inte ens med lite distans är det alltid så lätt att granska saker som hänt en kritiskt. Men en viktig del är att försöka förstå vad det var som hände egentligen. Stöd och support är det vi oftast behöver och vill ha men ta också hjälp från andra som kanske har sett ditt arbete ur en annan synvinkel. Har du någon mer avlägsen kollega som stått lite utanför? Fråga hur hen har uppfattat situationen?

Försök sedan lägga ett pussel. Hur beskriver andra situationen respektive hur ser du på den? Ligger de upplevelserna nära varandra eller finns där avgrundsdjupa skillnader? Går det att se någon eller några förklaringar till hur det blev som det blev?

Det är inte alls ovanligt att ett avsked kan innebära sorg – både för den som drabbas men också för de kollegor som blir kvar. Men ja, det beror förstås också på hur relationen har sett ut. Lättnad, ilska och rättfärdigande är andra vanliga känslor. Bild: Pixabay

Vilket ansvar ligger hos dig?

Givetvis finns det händelser i livet där individer bara drabbas, exempelvis när olyckor sker eller andras agendor eller politiska spel offrar oskyldiga. Men granska dig själv ändå. Vilket ansvar bär du för händelserna som ledde till att du blev avskedad? Fattade du felaktiga beslut? Hurdan var ditt ledarskap? Även om handlingar görs med välmening kan de ändå resultera i dåliga effekter: så passa på medan du har de objektiva glasögonen på och var lite självkritisk. Om det här hade varit en film, vad hade du velat säga åt huvudkaraktären att göra annorlunda?

Vad kunde du gjort bättre och annorlunda

För det är så oändligt mycket lättare att vara efterklok. Så passa på när du har en händelse relativt nära i bakspegeln och var det. Vad kunde du ha hanterat bättre? Vad borde du ha gjort annorlunda?

Att vara snäll mot sig själv innebär nämligen inte alltid att klappa sig själv (eller andra) medhårs. Var sjyst mot dig själv på genom att ta på dig de här kritiska glasögonen så att du kan göra bättre i framtiden. Sedan handlar det inte om att du ska späka dig med dina misstag eller älta dem i den oändliga. Ingen av oss är perfekt. Ingen gör alla rätt. Inte heller du. Frågan är om du är snäll nog mot dig så att du kan lära dig av dina misstag?

Kan gå man vidare efter ett avsked? Ja, det går. Kanske inte så enkelt, men visst går det. Livet är ju förunderligt på det sättet. Tiden bara fortsätter att ticka på precis som vanligt även efter de kriser som drabbar oss. Bild: Pixabay

Ett jobb är bara ett jobb

En del av oss förknippar hela sin identitet med sitt arbete. Vilket är en del av strukturen som upprätthåller vår arbetsmarknad: för vilka är vi om vi inte jobbar? Rätt fantastiska människor ändå skulle jag vilja påstå – men då har jag också gjort en resa där en av mina viktiga insikter var att livet inte går ut på att jobba. För till syvende och sist vill jag ändå skicka med dig det: ett jobb är bara ett jobb. Vad du jobbar med kanske säger något om dig som person men det behöver inte vara den du är.

Nästa steg är att börja blicka framåt och börja leta efter ett nytt jobb och bloggartikeln om prick det kommer att publiceras i morgon förmiddag!

Tills dess, har du någon gång blivit avskedad av arbetsbrist eller någon annan anledning? Hur var det? Jobbigt eller lätt? Jag har själv inte varit med om det så hade varit intressant att få ta del av era erfarenheter! 


Tyckte du om detta inlägg? Klicka i hjärtat och dela det gärna vidare!
Du följer väl Bossbloggen på FacebookInstagramBloglovin’ och Youtube?

Kommentera  |  4 gillar

Varför behålla personal som gör mer skada än nytta?

Det finns ofta minst en person på varje större företag som är lite jobbig, inte smälter in i teamet eller inte presterar så bra som man skulle önska. De orsakar kanske rentutav en ojämn arbetsbelastning, merjobb eller bara en smygande huvudvärk för den som är chef. De riktiga skräckexemplen är medarbetare som bara skapar problem eller inte gör någonting alls utöver att lyfta sin lön, skapa flaskhalsar, dålig stämning och ändå får behålla jobbet.

När jag frågar varför man som ledare behåller personal som gör mer skada än nytta brukar det första argumentet vara lagen om anställningstrygghet. Att det ”inte går att göra sig av med personal” och att luckra upp LAS hade löst alla såna problem. Det är bullshit.

Att anställa är inte alltid enkelt och självklart kan felrekryteringar hända. Som tur var så finns det andra lösningar än att låta fel person sitta kvar på fel plats och göra mer skada än nytta på arbetsplatsen. Bild: Pixabay

LAS som svepskäl

Klart det hade blivit lättare att sparka personal om inte LAS hade funnits. Men den i sig är inget hinder som berättigar att man hellre behåller personal som inte fungerar i verksamheten. Tvärtom tvingar LAS arbetsgivaren att ta ansvar för sina medarbetare. Först och främst genom att backa tillbaka och fråga sig varför medarbetaren ”inte passar in/inte bidrar/infoga valfri problematik”. Är det kompetens som saknas? Är det erfarenhet, fallenhet eller personlig lämplighet? Alla dessa är områden som går att försöka stärka och utveckla som ledare. Framförallt om man ger det konstruktiv uppmärksamhet och tid.

Sedan finns det klart undantag. Vissa personer och beteenden som inte går att ändra eller utveckla hur mycket man än försöker. Men även då finns det lösningar som med fördel kan användas: antingen så uppmuntrar man personen att söka nytt arbete (gärna på arbetstid) eller så köper man ut hen.

Jag vet, det kan låta dramatiskt men det behöver inte vara det. Fundera på vad kostnaden att köpa ut en person som inte fungerar motsvarar om hen får stanna kvar i organisationen och kosta pengar i X antal år. Kan det vara värt att erbjuda medarbetaren hjälp och stöd att söka nytt arbete eller att köpa ut personen och i stället frigöra plats för en medarbetare som presterar och levererar i stället? Framförallt om ni faktiskt har gjort ett ärligt försök tillsammans med medarbetaren att nå bättre resultat utan att lyckas.

LAS finns till för att skydda medarbetare från dåligt ledarskap och förhindra att dåliga, nyckfulla eller fega chefer från att sparka folk som de tycker och behagar. Det ska vi alla vara tacksamma för. Bild: Pixabay

Tro inte att det löser sig av sig självt

Att bakbinda sig själv med LAS är bara ett svepskäl från den svårare vägen: att ta sitt ansvar som ledare och arbetsgivare och försöka lösa problemet. Inte bara låta allt rulla på som det alltid har gjort. Få saker löser sig av sig själva. Bäst är det därför om man som ledare tar ett steg tillbaka och frågar sig varför man tycker att medarbetaren är ”så jobbig” och sedan resonerar med medarbetaren om hur hen upplever det. Alla är vi duktiga på något och det bästa är om ens talang kan få användas och utvecklas i och på jobbet. De absolut flesta människor vill göra nytta och känna att man bidrar.

Dessutom. Att ha personalansvar är inte alltid enkelt. Det är definitivt inte alltid bekvämt och det ska det inte heller vara. Om det är för bekvämt, för enkelt eller för tyst på mötena så är risken överhängande att du som ledare och ni som organisation snarare problem som ni inte ser. Men det får bli en annan artikel.


Tyckte du om detta inlägg? Klicka i hjärtat och dela det gärna vidare!
Du följer väl Bossbloggen på FacebookInstagramBloglovin’ och Youtube?

2 Kommentarer  |  3 gillar

© Bossbloggen.se