Tagg: Stress (Sida 1 av 3)

När jobbstressen ökar och går för långt

Jag tror nog att detta är ett av de tyngsta nyhetssvep som jag har skrivit. Ett av de kortaste och också tyngsta. Att jobbstressen ökar i vårt välfärdssamhälle, att omedvetenheten kring förtryckande strukturer och ojämlikhet fortfarande finns. Då blir jag rejält trött. Är det kanske för att vi så ogärna pratar om det som är jobbigt som gör att det finns kvar? Kanske inte, men idag lyfter vi det ändå.

Nyhetssvep vecka 7-9 2019

Självmordet som klassas som arbetsskada

Ingen ska behöva gå in i väggen och ingen ska behöva arbeta sig sjuk. Så enkelt är det bara. Bild: Pixabay

Arbetet har skrivit en grymt gripande artikel där de har intervjuat frun till en man vars självmord klassas som en arbetsskada eftersom han varit så stressad och överbelastad på arbetet. Om du bara ska läsa en sak i detta inlägg, läs denna. Jag kan inte betona nog hur viktigt det är att arbetsgivare tar sitt ansvar för stressrelaterade problem på arbetsplatsen.

Jobbstressen ökar i hela Sverige

Unionens Stressindex för 2019, utförd tillsammans med Novus, visar att stressen har ökat i 19 av 21 län i Sverige jämfört med tidigare år. Bild: Pixabay

Vi vet mycket om stress i dagens arbetsliv och ändå så fortsätter den att öka. Enligt Unionens senaste mätning med så mycket som tio procent och sju av tio tjänstemän upplever stress idag. Länen där ökningarna är störst är dessa:

1. Blekinge län 74 % (56) + 18 %

2. Västerbottens län 72 % (56) + 16 %

3. Dalarnas län 70 % (54) + 16 %

I 19 av 21 län så har alltså jobbstressen ökat. Enligt Unionen så visar studien också att fler och fler upplever att möjligheterna till återhämtning efter perioder med mycket jobb har minskat och än fler upplevde att det inte fanns några möjligheter till återhämtning alls.

Chef på Vogue avgår efter bildskandal

Denna händelse tycker jag är ett bra exempel på hur man som ledare har ett ansvar för vad man gör även på fritiden och att det kan få konsekvenser. Bild: Pixabay

Modechefen från Vogue Brasilien har avgått från sin tjänst efter att på en fest ha poserat på en tronliknande stol, omgiven av svarta kvinnor i liknande klänningar som slavar bar under 1800-talet och sedan publicerat bilden i sina sociala medier rapporterar både SVT och Daily Mail. Kritiken vällde, förståeligt nog, in och efter ett par dagar så meddelades det att chefen avgår.

Som sagt, det är tunga nyheter som har präglat mitt flöde. Men som sagt tänker jag att det behöver lyftas med även om det är fredag och solen skiner. Har du någon nyhet som du vill dela med dig av?

2 Kommentarer  |  2 gillar

Så blir du mindre upptagen

Det har varit trendigt ett tag nu att vara upptagen. Ständigt uppbokad med mycket att göra och fulltecknad kalender. Jag ser det inte minst inom entreprenörssvängen där framgång och upptagenhet ofta kopplas samman för att om du är uppbokad så betyder det att det går bra för dig. Likadant i arbetslivet i stort. Så, när det blir skadligt att vara upptagen? Det har Harvard Business Review skrivit om och som bonus kommer vi även prata om vad du kan göra konkret för att bli mindre upptagen.

Gå inte in i fällan där fullast kalender när man dör vinner. Utan fritid ökar risken att du i stället dör i förtid om vi ska hårdra det lite. Vem vill göra det frivilligt? Bild: Pixabay

Så blir du mindre upptagen

Först och främst är det på plats att förtydliga att jag är partisk i frågan. Mitt mål är att ha en så tom kalender som möjligt och att verkligen kunna anpassa tempot efter humör och mående. Det fungerar förstås inte alltid men blir tveklöst ett mer hållbart sätt att arbeta på. Varför? Eftersom jag, precis som HBR, ser nedan riskerna med att vara för upptagen för sitt eget bästa:

Du jobbar av bara farten

Risken med att bara jobba, jobba och jobba lite till är att du inte stannar upp, reflekterar eller prioriterar över vad du gör. Vilket är det du egentligen behöver när det är mycket som händer på en och samma gång. Så ett första steg mot att bli mindre upptagen är att: börja reflektera över vad det är du gör som gör att din almanacka är så full. Vad behöver du göra? Vad kan göras av någon annan? Vad bör inte göras alls?

Du missar de enkla lösningarna

En av nackdelarna med att vara stressad är att vi inte har tillgång till vår förmåga att tänka rationellt. Eller alltså, behöver du fly från en sabeltandad tiger är det en bra funktion att reagera instinktivt och inte tänka efter. Men idag när det är ont om tigrar ställer det snarare till problem eftersom vi i stället missar de enkla lösningarna på problemen som vi har. I stället börjar vi ofta konstruera svåra, tekniska lösningar och modeller och fastnar i planering i stället för att få sakerna gjorda. Så, när du märker att att du börjar trassla in dig i ett problem, bryt mönstret: gå ut på en promenad eller gör någonting helt annat en stund. Lite miljöombyte och distans kan bidra till att se saker i ett nytt ljus och hjälpa dig hitta den enklare lösningen i stället.

Eld är ett fantastiskt vackert element. Men det innebär inte att du vill uppleva den på för nära håll, i för stora mängder eller när det inte är under kontroll. Detsamma gäller med stress. Stress i sig är inte farligt om du får rejäla pauser från den regelbundet. Bild: Pixabay

Du släcker bränder i stället för att arbeta med brandsäkerheten

En annan klassisk situation som uppstår när kalendern är fullproppad är att bränder börjar uppstå. Framförallt om den är lite för fulltecknad för länge och du börjar halka efter lite. Då är det lätt hänt att saker samlas på hög och stressar en ännu mer. Som pricken över i:t dyker det alltid upp oanade saker som brinner som du inte hade räknat med eller har den minst tid för egentligen. Nackdelen med glödande problem? Det är att de kan sprida sig vidare. Och så är den onda spiralen igång där du ständigt släcker nya bränder i stället för att jobba med brandsäkerheten. Vilket i sin tur kan låta flummigt. Men, det symboliserar att ta tag i det som är det verkliga problemet i stället för att lösa problemen som skapas på grund utav det.

Ett exempel: som ledare har du en medarbetare vars misstag leder till problem som hamnar i ditt knä. Då blir lösningen att ge medarbetaren alla kunskaper och förutsättningar hen behöver för att göra sitt jobb ordentligt och korrekt direkt. Inte att du löser problemen som uppstår i efterhand.

Alltså, om det är så att du släcker många bränder på jobbet (och du inte är anlitad som brandman): försök att hitta kärnan till branden och släck den ordentligt i stället för att skvätta lite vatten överallt. Ja, det kommer att ta längre tid och kännas tyngre eftersom det ofta är ett tyngre jobb att göra det. Men det kommer vara värt det.

Du undviker, ignorerar eller flyr från stressen

Senast idag hade jag en otroligt intressant diskussion om det här med att ha för mycket att göra. Inte minst när det man samtidigt som det är roligt. Och precis som HBR lyfter i artikeln är risken att man i stället undviker, ignorerar eller flyr från stressen som den tunga att-göra-listan innebär på olika sätt. Ofta genom att jobba mer. Försöka hinna med mer. Bli mer effektiv. Men vet du? Det som behövs i det läget är nio gånger av tio en paus. Att vara lite ledig och ge dig själv möjlighet att återhämta dig. Det kommer att hjälpa dig att prestera bättre när du väl jobbar om du inte har varenda minut av ditt dygn uppbokat.

Känner du igen dig i texten? Då är du inte ensam. Jag har varit en jäkel på att ha fullbokad kalender och mycket att göra jämt och jag möter dagligen andra människor som har samma dilemma. Men det går att förändra och det går att lära sig uppskatta allt det som en tom kalender innebär. Frihet, utrymme för spontanitet och inte minst sinnesro. Så våga göra tomma utrymmen i din kalender där noll och inga måsten finns inplanerade: att där är tomt behöver inte innebära att det inte händer något.

Berätta gärna! Hur ser ditt förhållande ut till din kalender? Känner du dig upptagen i lagom dos eller är det i obalans åt något håll?

Kommentera  |  2 gillar

Semesterstress – så undviker du den

Ett av de vanligaste, mest kallpratiga, samtalsämnena i dessa tider förutom väder och fotboll är väl ändå semestern? Har du varit ledig? Ska du var ledig? Och vad händer då? Men jag har också hört en hel del suckar och pustar över hur mycket det är att göra inför den så här är några tips för att undvika semesterstress.

Känns det deppigt eller peppigt inför semestern? Det är inte alls ovanligt att en känner sig stressad och pressad över allting som ska hinnas med före en själv (och alla andra) går på ledighet. Bild: Pixabay

Semesterstress – så undviker du den

Skippa illusionen om att allt måste vara klart före semestern

Okej, först och främst tänker jag att den här illusionen som vi (jag själv och andra med mig) gärna målar upp om att allting måste vara klart före semestern är ett genväg till alla former av stresspåslag. Ja, det vore fantastiskt om allting en någonsin påbörjat vore klart, färdigt och avslutat innan det är dags för semester men det måste inte vara det.

Den där rimliga arbetsbördan

Vi har pratat om den förut, den där rimliga arbetsbördan. Vad är rimligt att hinna med inför att du går på ledighet? Är tempot lugnare kanske du kan hinna med saker du annars inte hinner ta i. Men är det inte så – då är det bättre att du prioriterar de saker som behöver finnas på plats i stället och skriver upp resten på en separat lista.

Passa på att städa undan

Om tempot är lite stillsammare däremot, då bör du absolut passa på att städa undan de där surdegarna som har skjutits på och inte hunnits med den senaste tiden. Det är bra mycket skönare att komma tillbaka till kontoret om där är undanröjt och rensat (om det är möjligt).

Läs mer: Med återhämtning i fokus

Och när du väl är ledig sedan… Kom i håg att inte jämföra dig med alla andras perfekta semesterbilder i sociala medier, på Instagram är det sällan vi hör någon skrika över små kryp, frysa av kallt havsvatten eller klaga på myggbett. Bild: Pixabay

Utvärdera halvåret som gick

Hur var det första halvåret av 2018? Stanna upp och fundera över vad som hände egentligen? Vad var bra? Vad var dåligt? Vad har du lärt dig? Själv tar jag exempelvis med mig insikten om att inte ta på mig för mycket och ristar in den i sten inför hösten. Uppskattar den här typen av mentala bokslut inför en ledighet och tycker att det blir lättare att slappna av då på något vis? Sedan har jag bokat in en konferens med mig själv efter semestern för att få igång inspirationen och hjärnan igen efter de lata dagarna.

Försök varva ner redan innan

Alltså, någon annan som känner igen tendensen att bli sjuk så fort man slappnar av? Upp med en hand. Jag blir alltid det. Det var därför som jag planerade in två stycken extremt lugna veckor nu mellan Almedalen och min semester. Och ja, jag blev sjuk under en av dem – hur typiskt är inte det? Men ja, så kan det gå. Känns detta till trots inte alls särskilt stressigt som tur var. Till skillnad från när jag var anställd för då stressade jag alltid som sjutton innan varje ledighet jag hade.

Hur funkar du? Känner du någon semesterstress eller är det lika lugnt och stilla som under själva semestern?

Kommentera  |  2 gillar

Hur undviker jag att bli utbränd igen

Fråga:

“Hej,

Det känns som att du har haft väldigt mycket att göra sista tiden och att du inte mår helt bra. Är du på väg att bli utbränd igen? Eller har du koll på läget och vad gör du då för att undvika det?”

Svar: 

Hej! Alltså, först och främst vill jag faktiskt tacka dig för att du har skrivit och undrat. Jag har börjat få den här frågan alltmer och det värmer att ni bryr er om mig. För ni har ju snappat upp rätt signaler, jag har mått sämre den senaste tiden och som nästan-frisk-från-utmattning känns det (om möjligt) ännu viktigare att undvika att trampa ner i det där träsket igen.

...

Ett säkert tecken på att jag inte mår bra är att inte längre orkar hålla ordning omkring mig och bara nu den senaste veckan när jag har tagit det lugnare märker jag hur prylhög efter prylhög sakta försvinner. Vilket i sin tur också gör att allt känns lite lättare. Stökig miljö stökar ofta till mitt inre på köpet.

Jag är överarbetad

Först och främst så kan vi konstatera att jag har flera symptom på stress. Jag är extremt trött och sover mycket (vilket också är en rest från utmattningen). Mitt humör är betydligt hetsigare än vanligt. Jag är rätt ofta nedstämd, gråtfärdig och tvivlar mer på mig själv och det jag gör. Det är varningssignaler att ta på allvar. Samtidigt så vet jag exakt vad detta beror på: jag är överarbetad.

Under hela vintern och våren så har jag arbetat ideellt som ledare och studerat utöver mitt företagande och framförallt det förstnämnda har kostat mycket i energi, arbete och tid. Ibland mer än vad jag har råd med. Inte minst de senaste veckorna när alla mina arbetsområden har krockat med varandra och lett till extra långa och intensiva arbetsdagar. Inte alls bra alltså och därför kommer jag att förändra min arbetsbelastning inom en snarare framtid. Exakt hur kommer ni får höra mer om när jag vet hur det blir.

Läs mer: Skillnaden mellan att vara överarbetad och utbränd

Clara Löfvenhamn

Sedan tror jag också det är bra att påminna sig om vart man har varit. Den här bilden tog jag när jag börjat jobba heltid och även om jag jobbade för fullt då så mådde jag mentalt långtifrån lika bra som jag gör idag. Ändå skönt att känna!

Hur undviker jag att bli utbränd igen

För en sak som är säker – om du vill ha annorlunda resultat då ska du inte göra samma sak om och om igen. Och eftersom jag inte är ett dugg intresserad av att gå in i väggen mer än en gång i mitt liv så tänker jag inte göra om tidigare misstag om jag kan. Därför har jag den senaste tiden:

Tagit varningssignalerna på allvar och skruvat ner på mitt arbetstempo och inte minst, minska min arbetsbörda. Det senare har inte gått att göra i en handvändning men sakta men säkert blir lasten lättare och om några veckor kommer den minska rejält.

Prioriterat vad jag gör och inte och försöker låta bli att ha dåligt samvete över det jag inte gör.

Äta, sova och motionera ordentligt och att vila under arbetsdagen de dagar det behövs och går. Men också att njuta så mycket av solen som möjligt, jag är som en liten solcell så att vara ute gör gott för mig.

Jag har också försökt vara social även om jag är trött. Det är lätt att börja ställa in roliga saker för att man inte orkar. Vilket kan vara bra men inte om det innebär att en till slut bara jobbar. Därför har jag hängt med ändå och i stället varit så fräck att jag sovit middag även om vi är borta hos vänner. Alternativt gått bort i mjukisbyxor om inte orken funnits att piffa till sig.

Så ja, det har varit mycket. Men det kommer att bli både bättre och toppenbra! En sak som har varit positivt med detta är att jag har fått testa mina gränser och att jag har lärt mig mycket på vägen. Inte minst att jag inte bara har en bromspedal utan att jag också har börjat använda den. Till skillnad från förr.

Ni andra som är eller har varit sjuka i den här skräpsjukdomen. Har du några knep för att undvika att det händer igen? Dela gärna med er – hade varit nyttigt och intressant att läsa!


I vinjetten Läsarfrågan så besvarar jag frågor som ni läsare har ställt. Har du en fråga som du undrar över eller vill bolla? Tveka inte att ställa dem här eller mejla mig på clara@bossbloggen.se så svarar jag så snart jag har möjlighet!

2 Kommentarer  |  5 gillar

Ett nej är ett nej

Förutom jublet över våren så har mitt sociala medier flöde främst fyllts utav två ämnen den senaste veckan. Demonstrationerna mot Svenska Akademien samt det alldeles för tidiga bortgången av Tim Berglind. Två vitt skilda händelser som inte har någonting med varandra att göra. Men jag kan se ändå se en gemensam nämnare i dem båda: den fullständiga respektlösheten inför att ett nej är ett nej. Den ena ur ett ledarperspektiv och den andra ur ett medarbetarperspektiv.

Livet är sällan så svartvitt heller att det bara är säga nej heller. Därför måste vi hjälpa varandra genom att respektera varandras nej direkt. Bild: Pixabay

När nej inte respekteras

I dokumentären True Stories blir det uppenbart hur Tim Berglinds ledande omgivning inte respekterar hans nej. Han sitter i bilen. Dubbelvikt, alldeles blek och uppenbart omtöcknad av smärta. Då bokas det in att han, två timmar senare, ska ge radiointervjuer om att han är “back on track”. För att inte tala om allt motstånd som han berättar att han mötte från sin omgivning när han sa att han vill sluta turnera eftersom han mår dåligt av det. Alla försök och all press om att göra några spelningar till och det blir så himla tydligt genom filmkameran att hans nej inte hörsammas.

I soppan som kallas för Svenska Akademien är det lika tydligt att ett nej inte har respekteras. Först genom att en person i kretsen omkring Akademien inte har respekterat kvinnors nej och därmed står anklagad för sexuella övergrepp. Sedan, genom att ignorera när personer inom akademien försöker säga nej till jäv. En kvinna får lämna sin ledande post för att andra män har gjort bort sig. Dagen efter att allmänheten har demonstretat sitt nej gentemot detta medeltida beteende så skickas detta pressmeddelande ut och utlovar bot och bättring. Lite i senaste laget kanske. Här blir det snarare medarbetarna som inte hörsammar omgivningens nej. Vilket är lika illa som om en chef inte skulle göra det.

Det är ofta lättare att se andras stress och press än sin egen och i dokumentären så krockar Tim Berglinds turnerande livsstil med hans önskningar och värderingar så tydligt. Men hur lever du själv? Hur hårt pressar du dig? Och är drömmarna du har satt upp verkligen dina eller någon annans? Bild: Pixabay

Men också i det vanliga arbetslivet

Men framförallt så ser vi dessa beteenden i vårt “vanliga, dödliga” arbetsliv. Allt fler blir sjukskrivna för utmattning eftersom vi har ignorerat våra kroppars skrikande protester. Både chefer och medarbetare pushar varandra ytterligare med fler arbetsuppgifter och frågan: “kan du hjälpa mig med detta?” eller rent utav frasen “bara det här också”. Och så blir pressen bara större.

Kan vi inte bara komma överens om att ett ja betyder ja och att ett nej betyder nej och båda svaren är lika acceptabla? Absolut, vissa nej kanske borde vara ja och vissa ja borde vara nej och de kan absolut bemötas och diskuteras. Men när vår hälsa står på spel, våra värderingar eller gränsen mellan personligt och privat: då är nej alltid ett nej. Och! Respektera dina egna nej lika mycket som du respekterar andras. Jag kan inte nog betona hur viktigt det är.

Tumme upp: Jag hoppas och tror att vi lever i tiden då folkrörelsens “Nej till patriarkatet!” börjar accepteras på riktigt. Ingen av oss mår bra i dess strukturer och maktobalans.

Tumme ner: En tumme ner känns klent som beskrivning och därför strök jag den. Jag vill verkligen beklaga Tim Berglinds död. Det är så sorgligt när unga människor går bort för tidigt oavsett hur det går till eller vem det är som drabbas.


Tyckte du om detta inlägg?

Klicka gärna i hjärtat eller dela det så att andra kan få läsa det!

Kommentera  |  4 gillar

Sida 1 av 3

© Bossbloggen.se