Tagg: Självkännedom

Vem leder vem?

Hejsan! Hoppas allt är bra – är det så? Den här veckan har mina tankar bland annat kretsat kring det här med självledarskap. Har nämligen blivit påmind om hur enkelt det kan vara att trilla ner i det där gamla ekorrhjulet igen. När man bara jobbar, jobbar och jobbar och ändå inte får tillräckligt mycket gjort. Frustrerande!

Vem leder vem egentligen?

Om det är någonstans det är tydligt vem som leder vem är det väl ändå i kontakten med djur? Blir så himla uppenbart när en häst eller hund är ute och promenerar med sin ägare i stället för tvärtom.

Vem leder vem?

För det är det som är resultatet när ditt jobb leder dig. Man blir reaktiv i stället för proaktiv, tvingas släcka bränder och halkar än mer efter vilket, om man har otur, kan skapa än fler eldar. Någon annan som känner igen detta? Pratar mer om i videon om hur en kan komma bort från detta:

Själv har jag lyckats bli bättre nu på att behålla kontrollen och påminna mig själv om att det är jag som sitter i förarsätet. Det är jag som bestämmer hur snabbt det här ska gå och vad jag ska göra och inte göra. Gäller att komma ihåg det så man inte bara springer med vattenhinkar hela dagarna. Det finns tid och det är jag som bestämmer över den. Känns fint!

Tycker du att du har en bra balans mellan strategi respektive arbetsbörda? Hinner du med att leda eller du blir snarare ledd av ditt jobb?

Kommentera  |  3 gillar

Om HSP och att vara stark men känslig på samma gång

Ni känner säkerligen redan till begreppet HSP, highly sensitive personality. Det är några år sedan nu det begreppet tittade ut i dagsljuset. En kort sammanfattning för er som inte känner till det sedan tidigare är att det är ett karaktärsdrag, alltså ingen diagnos utan en egenskap, som återfinns hos uppskattningsvis en femtedel av befolkningen enligt HSP Sverige. Den tros innebära att nervsystemet hos HSP-personer eller högkänsliga är mer utvecklat och känsligare och att vi förenklat tar in mer information och känner mer än gemene man. De flesta är introverta. Känner av stämningen först, kan vara (eller misstas för att vara) blyga och tillbakadragna. Men några högkänsliga, uppskattningsvis en tredjedel, är extroverta. Utåtriktade och sociala samtidigt som man är inkännande och tar in allt som händer och sker runt omkring en. Även kallade starksköra personligheter eller orkidébarn.

Att vara HSP som barn påverkade mig starkt utan att jag visste om det.

Att vara HSP som barn påverkade mig starkt, var en liten grubblare. Överanalyserande och lillgammal redan då. Kanske syns? 😉 Och de här små kattassarna som alltid ska vara med överallt? #sötdöden

Uppenbarelsen och lättnaden

Det var ungefär fem år sedan som jag hörde talas om det för första gången och det kändes som att få en uppenbarelse. Inte bara en utan närmare 26 års saknade pusselbitar föll på plats. Jag har sedan barnsben känt mig lite konstig. Annorlunda. Kunde läsa av stämningar och folks måenden och anpassade mig tidigt efter det. Så alla skulle må så bra som möjligt. Jämt. En social kameleont som kunde umgås med de flesta i alla olika situationer. Samtidigt var jag känslig. ”Kände efter för mycket” som det sades på något utvecklingssamtal. Med åren innebar det att jag försökte sluta känna så mycket. Ignorera det.Något som går sådär man är känslomänniska deluxe. När det andra människor upplever känns som om det drabbar en själv. Jag kan tappa andan av att se en solstråle falla vackert in genom ett fönster. Ett musikstycke kan på några sekunder slänga mig in i extas eller djup sorg. Ibland både och under samma crescendo.

Det var en enorm lättnad att få läsa mer om HSP. Att få ord och en förklaring till hur jag fungerar som person. Att det inte är konstigt att jag kan vara så superstark och göra och klara så mycket vissa dagar. Medan jag andra dagar känner mig hudlös, påverkas jättestarkt av allt och alla och knappt klarar av någonting. Att mina känslor är mer intensiva. Att jag är känsligare jämfört med många andra och att det är helt okej.

Hur naturen påverkar mig som HSP

Att vara i naturen är en otrolig upplevelse och kan få mig att bryta ut i tårar eller skutta runt av glädje eftersom den är så (infoga valfria svordomar) vacker.

HSP, starkskör, orkidébarn

Min utmattning och utbrändhet har faktiskt förstärkt detta ytterligare. Som barn var jag till exempel inte känslig för skavande sömmar i kläder men nu kan sådana detaljer nästan göra ont i huden en känsligare dag. Och även om jag anser att vi inte ska behöva sätta etiketter på oss själva (eller varandra) så kan det ibland att ha en förklaring till varför man är som man är när termen ”människa” inte räcker till. I mitt fall kan eller ska inte HSP, starkskör eller orkidéebarn vara en ursäkt för att jag agerar såsom jag gör. Men det kan förklara vissa reaktioner – både för mig själv och mina nära och kära. Det har i alla fall gjort min resa mot självacceptans betydligt lättare.

Vi kommer prata mer om HSP och vad detta karaktärsdrag kan innebära för en chefs ledarskap och en arbetsplats framöver. Till dess är jag lite nyfiken: är det fler än jag här som är HSP? Vad har det inneburit för er? För den som inte vet och vill testa om man har detta personlighetsdrag kan till exempel göra det här.


Tyckte du om detta inlägg?
Klicka på hjärtat eller dela inlägget så att andra kan få läsa det! 

26 Kommentarer  |  16 gillar

© Bossbloggen.se