Tagg: Psykisk ohälsa (Sida 2 av 5)

Noll arbetsmoral

Alltså… Under alla mina tidigare yrkesverksamma år så har jag trott att det har berott på att jag inte hade mitt drömjobb att jag fick noll arbetsmoral så fort solen sken ute. Men vet ni vad. Jag har nu insett att det inte alls var fallet. För nu har jag mitt absoluta drömjobb och trots det så är det som att solens värme raderar ut varje liten gnutta av lust till att jobba.

Detta är mitt mentala jag när solen skiner och det oavsett hur många soldagar vi har hunnit få tidigare. Bild: Pixabay

Skammen kring den försvunna arbetsmoralen

Jag brukade skämmas över min bortblåsta arbetsmoral. Ty jag blivit samhälleligt gott uppfostrad i att man inte bara måste jobba. Man måste göra det hårt och mycket och gärna lite för mycket så att man ständigt har ett plussaldo på sitt jobb-karma-konto. Med ett värdeväxling där tio timmars övertid motsvarar att gå tio minuter tidigare. Någon annan som känner igen sig i detta eller är jag den enda som upplevt detta?

No more, säger jag bara. No more. Nycklarna till denna förändring står dels min utmattning för och lärdomen att livet inte går ut på att jobba. Dels är det min fästmans förtjänst. Första sommaren när vi träffades så levde jag fortfarande i världsbilden att man måste arbeta varje givet tillfälle. Att inte sommarjobba mellan terminerna (vi träffades på journalistutbildningen) fanns inte ens som ett alternativ där. Medan han lugnt konstaterade att han hade ekonomin till att klara sommaren så han skulle passa på att vara ledig. Först tyckte jag det var så konstigt. Snudd på bisarrt. Men jag insåg också snart att jag inte hade några hållbara argument till varför han skulle jobba om han varken behövde eller ville det.

Läs mer: Med återhämtning i fokus

Sedan kommer vi till den eviga balansgången mellan vad en själv respektive andra vill göra. För vissa sammanfattar den här bilden en essens av livsnjutning och sommar. Jag får mest panik av att se rinnande läskig mjukglass på fingrarna. Inget är rätt eller fel, utan frågan är hur du vill livsnjuta. Bild: Pixabay

Noll arbetsmoral vägs upp av pliktkänsla

Det tog dock några år till innan jag började applicera det på mig själv. Att inte jobba alltid, att ha semester och lediga kvällar, men jag blir bättre på det. Och framförallt har jag slutat skämmas för att jag inte alls känner för att jobba ibland. Det är ju inte så att jag gräver ner datorn i trädgården och bara drar, det är pliktkänslan för stor för. Så jobbar gör jag givetvis. Bara inte sådär som man en gång har gjort, inomhus på ett kontor med fasta tider.

I stället så försöker jag plocka russinen ur kakorna dessa soliga, obokade dagar jobbar jag från åtta till elva-tolv kanske. Pausar ett par timmar mitt på dagen. Vilar i trädgården. Försöker andas när känslan av att jag “borde” jobba, för att det är på dagen då normen dikterar att en ska jobba, kryper i kroppen. Sedan vid tre-tiden blir det ett par timmars jobb igen men då sitter jag i under syrénbuskarnas vissnande skugga och bockar av punkt efter punkt på det hårt prioriterade att-göra-listan. Det här med att jobba hållbart är inte alltid behagligt när en är en tävlingsidiot och fd arbetsnarkoman som trots tillfälligt sviktande arbetsmoral tycker att det hon gör är så roligt. Men shit vad jag mår bättre av att göra det.

Tumme upp: Att förändra sig själv är jobbigt men fy fasiken vad skönt det är när en gör framsteg.

Tumme ner: Att det ska vara så ansträngande att förändra sig på riktigt. Jag kan verkligen förstå att man gärna fortsätter leva och arbeta som man alltid har gjort för det är inte alltid enkelt att göra något annat.

4 Kommentarer  |  5 gillar

Ett nej är ett nej

Förutom jublet över våren så har mitt sociala medier flöde främst fyllts utav två ämnen den senaste veckan. Demonstrationerna mot Svenska Akademien samt det alldeles för tidiga bortgången av Tim Berglind. Två vitt skilda händelser som inte har någonting med varandra att göra. Men jag kan se ändå se en gemensam nämnare i dem båda: den fullständiga respektlösheten inför att ett nej är ett nej. Den ena ur ett ledarperspektiv och den andra ur ett medarbetarperspektiv.

Livet är sällan så svartvitt heller att det bara är säga nej heller. Därför måste vi hjälpa varandra genom att respektera varandras nej direkt. Bild: Pixabay

När nej inte respekteras

I dokumentären True Stories blir det uppenbart hur Tim Berglinds ledande omgivning inte respekterar hans nej. Han sitter i bilen. Dubbelvikt, alldeles blek och uppenbart omtöcknad av smärta. Då bokas det in att han, två timmar senare, ska ge radiointervjuer om att han är “back on track”. För att inte tala om allt motstånd som han berättar att han mötte från sin omgivning när han sa att han vill sluta turnera eftersom han mår dåligt av det. Alla försök och all press om att göra några spelningar till och det blir så himla tydligt genom filmkameran att hans nej inte hörsammas.

I soppan som kallas för Svenska Akademien är det lika tydligt att ett nej inte har respekteras. Först genom att en person i kretsen omkring Akademien inte har respekterat kvinnors nej och därmed står anklagad för sexuella övergrepp. Sedan, genom att ignorera när personer inom akademien försöker säga nej till jäv. En kvinna får lämna sin ledande post för att andra män har gjort bort sig. Dagen efter att allmänheten har demonstretat sitt nej gentemot detta medeltida beteende så skickas detta pressmeddelande ut och utlovar bot och bättring. Lite i senaste laget kanske. Här blir det snarare medarbetarna som inte hörsammar omgivningens nej. Vilket är lika illa som om en chef inte skulle göra det.

Det är ofta lättare att se andras stress och press än sin egen och i dokumentären så krockar Tim Berglinds turnerande livsstil med hans önskningar och värderingar så tydligt. Men hur lever du själv? Hur hårt pressar du dig? Och är drömmarna du har satt upp verkligen dina eller någon annans? Bild: Pixabay

Men också i det vanliga arbetslivet

Men framförallt så ser vi dessa beteenden i vårt “vanliga, dödliga” arbetsliv. Allt fler blir sjukskrivna för utmattning eftersom vi har ignorerat våra kroppars skrikande protester. Både chefer och medarbetare pushar varandra ytterligare med fler arbetsuppgifter och frågan: “kan du hjälpa mig med detta?” eller rent utav frasen “bara det här också”. Och så blir pressen bara större.

Kan vi inte bara komma överens om att ett ja betyder ja och att ett nej betyder nej och båda svaren är lika acceptabla? Absolut, vissa nej kanske borde vara ja och vissa ja borde vara nej och de kan absolut bemötas och diskuteras. Men när vår hälsa står på spel, våra värderingar eller gränsen mellan personligt och privat: då är nej alltid ett nej. Och! Respektera dina egna nej lika mycket som du respekterar andras. Jag kan inte nog betona hur viktigt det är.

Tumme upp: Jag hoppas och tror att vi lever i tiden då folkrörelsens “Nej till patriarkatet!” börjar accepteras på riktigt. Ingen av oss mår bra i dess strukturer och maktobalans.

Tumme ner: En tumme ner känns klent som beskrivning och därför strök jag den. Jag vill verkligen beklaga Tim Berglinds död. Det är så sorgligt när unga människor går bort för tidigt oavsett hur det går till eller vem det är som drabbas.


Tyckte du om detta inlägg?

Klicka gärna i hjärtat eller dela det så att andra kan få läsa det!

Kommentera  |  4 gillar

Radioskuggans mörker har lättat

Hej allesammans, hur är läget? Här har det varit allt annat än bra de senaste dagarna. Därav den plötsliga och oannonserade tystnaden här i bloggen. Att först vara i skolan och sedan ligga utslagen i en helvetisk mensvärk tillsammans med en massa andra saker som måste bearbetas emotionellt var ingen lysande kombo. Vaknade av att jag grät av panikångest i morse. Som tur var så har jag ju blivit klokare bara det senaste året så efter en lugn morgon med promenad, lite yoga, en dusch, sambokramar och en lunch med min kärlek och en god vän så känns livet redan mycket bättre. Radioskuggans mörker har lättat.

Something green

I fredags var jag ju i Växjö och på kvällen blev det en spontan middag ute på stan med en kompis. Helt otrolig mat. Jag är så imponerad över den här lilla stadens restaurangutbud alltså, så många bra ställen som ryms här.

Måndag

Ja, den här dagen blir som den blir. Jag ska skriva en artikel om att delegera, göra en intervju för en annan artikel och göra en del föreningsjobb. Sedan får vi se om jag hinner och orkar med något mer.

Tisdag

Har ett möte ute på flygplatsen där jag tidigare jobbade så ska passa på att gå en promenad vid den lilla skogssjö som jag tycker så mycket om. Kommer bli fint!

Onsdag

Har ett nätverksmöte och sedan har jag en kund i varumärkesstrategi för sociala medier: ska bli väldigt roligt. Utöver det ska det i vanlig ordning skrivas.

Torsdag

Ska skriva samt gå på ett event på Ideon under dagen. Sedan på eftermiddagen ska jag passa lilla hundvalpen Otto.

Fredag

Utöver nätverksmöte är det än mer skrivande som gäller.

Dimmiga vidder

Och när jag reste hem igen var det ofantligt dimmiga vidder som tåget susade igenom. Så vackert!

Har några artiklar på G här för bloggen i veckan så det känns i alla fall bra. Tänker att jag överlag ska fortsätta jobba för att behålla det lugn i kroppen som jag känner just nu. Ett steg i taget. Hur är läget med er? Har saknat er i helgen så dela gärna med dig. Händer det något spännande i veckan?

2 Kommentarer  |    Gilla!

Arga veckan

God morgon, god morgon! Hur är läget? Jag börjar sakta men säkert må lite bättre. Har fasiken varit arg, grinig och på dåligt humör hela veckan – det är inte alls likt mig så det var skönt att vakna idag och bara känna sig lite irriterad, hehe. Min ilska bottnade i att jag i måndags hade världens mysigaste och produktivaste dag. Var så lättad inför att ha en hel vecka framför mig med den känslan och så på tisdagen åkte jag på sjukkänningar med ont i halsen och helt slut i kroppen – igen. Livet utan immunförsvar är inte jättekul ibland. Som tur var har det ju hänt finfina saker ändå den här arga veckan!

Hey you

Såhär såg jag ut en av dagarna som gick, får nog bli en outfit-fotografering på den här looken snart.

Tillbakablick

Frustration har präglat veckan. Över att inte må hundra, att inte kunna prestera på topp och att inte kunna jobba ordentligt.

Veckans bästa

De fina möten jag har fått, både med mina kunder och på nätverksträffen där jag höll en kort dragning om att nätverka i sociala medier. Om det är något som alltid piggar upp mig så är det att träffa trevliga, kunniga människor och få höra hur de arbetar. Den intervju jag hade sent igår eftermiddag var också grymt inspirerande och följdes sedan av en riktigt härlig fredag kväll med min fina sambo.

Love

Och det här gullefjunet har som vanligt när jag är sjuk varit i sitt esse. Hon är så nöjd när jag är sängliggande.

Veckans sämsta

Att mitt dåliga mående spred sig även till denna kanal, ber om ursäkt för att det varit lite tystare än vanligt här från min sida! På sämsta-listan kan vi väl också lägga till att nazister ska marschera idag och att det finns ett parti som vill inskränka aborträtten. Ser rött bara jag tänker på dessa vidrigheter.

Veckans utmaning

Att stå ut med mig själv och mitt inte fullt så charmiga humör.

En del av arga veckan var självklart att stå upp för aborträtten!

Mitt bidrag till upproret stå upp för aborträtten!

Framåtblick

Idag väntar en fin dag. Vi är ett stort gäng som ska ses och spela brädspel hela dagen. Sen ikväll ska jag möta upp min älskade mamma, lillasyster och lillebror för att äta middag bara vi. Så himla mysigt alltså.

Veckans ledarskapstanke

Efter vi pratade med Charlie Söderberg om att vara umbärlig som chef så har jag funderat på det här med att vara egen i sitt företag jämfört med att vara flera. Längtar ju verkligen efter att vi ska bli fler i mitt företag men shit så skönt det har varit att vara själv den här veckan och inte ha en chef att svara inför.

Hur har din vecka varit? Bättre än min hoppas jag och jag hoppas att du får en fin lördag!

2 Kommentarer  |  1 gillar

Ren och skär sommarångest

Hello! Hur är läget? Här är det tyvärr hängande mungipor som råder idag. Vaknade med kort stubin och när dagens planer bara sprack och gick upp i rök så gick luften ur mig alldeles. Efter lite jobb i de sociala kanalerna toppades det med sommarångest deluxe. Överallt ser jag soliga semesterbilder och det känns som om jag inte har upplevt en gnutta sommarsol alls. Någon annan som delar den känslan? 

Det är dags att börja försöka bota min sommarångest

Behöver pallra mig ut på lite fler små vardagsäventyr här i augusti som inte är jobbrelaterade. Typ som att åka ut till min gamla lilla oas till skogssjö och se hur den har det!

Sommarångest

Rätt underhållande ändå hur snabbt humör kan vända. I tisdags när jag kom hem från Göteborg var jag alldeles euforisk och smått hög på livet. Idag känns allt stort och svårt och bläää. Rationellt. Verkligen. Not.

Ah well, så kan det vara. Tänker inte dra på de största växlarna för det utan köra ett jobbrace nu. Sedan ska jag gå ut och slappa på gräsmattan i minst två timmar oavsett om det är sol eller inte och ikväll väntar en tjejmiddag. Är sådana här dagar som jag undviker att fatta några stora beslut utan i stället försöker maxa antalet delar från mitt behovshjul i stället. Har en känsla av att dagens känsla har att göra med att jag har gjort lite för mycket av en och samma sak en stund.

Läs mer: Så

Behovshjul

Mitt behovshjul de de olika pusselbitar som jag behöver för att må bra. Gäller att komma ihåg det extra mycket när det blir mycket av en av dem.

Dessutom är sommaren fan inte slut. Det är i början på augusti, ja. Tiden springer i väg, ja. Många börjar komma tillbaka från semestern, ja. Vädret har varit värdelöst, ja. Men det innebär inte att det redan är höst och det innebär inte att det är dags att ge upp hoppet om att hinna få lite sommarfeeling i själen. Så det så!

Hah, bara för det blev jag på mycket bättre humör. Ni har den magiska effekten på mig mina vänner. Även om jag inte har ett leende på läpparna när jag loggar in här så får jag det väl inne.

2 Kommentarer  |  4 gillar

© Bossbloggen.se