Tagg: Ledarskap (Sida 1 av 18)

Förutsättningar för att bli chef

Läsarfråga:

Hej Clara. Hoppas allt är bra med dig och att ni njuter av ert nya hem 😊 jag har en fråga som jag hoppas du vill svara på. Är där några förutsättningar som skulle vara ett måste för dig för att på dig en officiell ledar/chefsroll. Något som absolut måste finnas på plats? Är i en situation nu när möjligheten poppar upp för mig. Och jag funderar om situationen är rätt för mig. Samtidigt vill jag prova och samla erfarenheter.

Svar:

Hej! Allt är bra med mig tack, jag sitter här på altanen och skriver dessa rader och det är ljuvligt att få göra det till trädens sus och en massa fågelkvitter. Självklart vill jag svara på din fråga – svarar på alla jag får även om jag gör det lite långsamt ibland. Först och främst, grattis till att möjligheten har uppstått! Det är fantastiskt och jag är så glad för din skull. Det är en klok fråga du ställer och jag ska självklart se om jag samla ihop mina tankar kring detta.

Fördelen med att prata om dina förutsättningar för att bli chef innan du kliver in i uppdraget är att ni därmed kan undvika onödiga frågetecken och oklarheter när du sedan är på plats. Tydliga spelregler medför en större trygghet eftersom vi då slipper bli osams medan vi spelar. Bild: klimkin från Pixabay

Förutsättningar för att bli chef

De saker jag hade sett som måsten är att med ansvarig chef är att vi skulle ha en bra en bra dialog om:

Förväntningar

Vilka förväntningar har chefen och ledningen på mig och teamet? Vad vill hen att jag ska ta med mig in i uppdraget och vad hoppas hen att jag ska åstadkomma? Finns det några tidsaspekter att förhålla mig till? Alla dessa frågor bottnar i att jag gillar att veta vilka spelregler som jag ska förhålla mig till och jag tror att det kan vara en bra sak att prata om även om det förstås kanske inte är nödvändigt att ställa dem alla.

Förutsättningar

Vilken slags introduktion kommer jag att få? Hur ser uppdraget ut och om det är en kombinerat operativ och ledande roll – hur ska fördelningen se ut mellan de olika uppgifterna? Förväntas det att jag ska jobba övertid? Vilka förutsättningar och arbetsvillkor har jag att förhålla mig till och få hjälp utav? Men också vad jag kan förvänta mig och få för stöd av min chef. Precis som ovan är detta rena kartläggningsfrågor. För om en har pratat om dessa saker i förväg så tänker jag att allting blir enklare när man väl är på plats, plus att det kan bidra till beslutet om detta är rätt företag och chefstjänst för mig eller inte.

Visionen

Vad är företagets vision? Vad vill man åstadkomma och hur vill man nå dit? Hur kan jag med mina kompetenser bidra till detta? Och vad är teamets roll i det? För att lyckas i ledaruppdraget så gäller det att du vet om vart organisationen vill nå och det tycker jag absolut är något som en ska få tidigt i sin ledarroll – helst redan innan du börjar så det vad du tackar ja till och kan känna in hur väl det stämmer in med din egen vision.

Läs mer: När arbetsmiljön är dålig i arbetsgruppen

Vilka är rätt förutsättningar för att bli chef? Det beror på.
Precis som med schack och allt annat är ledarskap en träningsfråga. Så, om du tvekar till att ta rollen för att du inte har varit linjechef förut, ignorera dina tvivel. Om du har rätt drivkrafter, möjligheter och förutsättningar så kommer du att lära dig det du behöver på vägen och kunna bli en superbra chef! Bild: rawpixel från Pixabay

Värderingar

Hur lyder företagets värderingar? Hur beskrivs dem och hur väl verkar de efterlevas? Här tänker jag att ens värderingar inte måste matcha företagets till 100 procent – det är sällan möjligt. Men det gäller att de ska överensstämma så mycket att det känns bra för er båda att jobba tillsammans.

Utbildning och mentorskap

En annan viktig punkt som inte hade stått på min lista för tio år sedan men idag är självskrivet på min måste-lista är att få reda på vilka utbildningsmöjligheter som finns. För ju tidigare du kan få det desto lättare kommer det bli för dig att börja jobbet på ett sjyst sätt. Och än viktigare, är det möjligt att få en mentor? Antingen internt från en annan avdelning eller än hellre, en extern person som inte har någon kunskap eller egenintresse av verksamheten som kan stötta och råda en på vägen. Det behöver inte vara dyrt utan är snarare en investering som alla företag borde ge sina nyblivna chefer eftersom det också kommer att underlätta ditt arbete från start. Inte minst för att du kanske kan undvika de vanligaste fallgroparna innan du hinner trampa i någon av dem.

Vad händer sen?

Ja, när en har pratat med sin chef om de här olika punkterna tänker jag att nästa steg blir att reflektera. Reflektera över:

  1. Varför du vill bli chef?
  2. Hur du vill vara som ledare?
  3. Kommer de här förutsättningarna att fungera för dig?
  4. Vill du göra detta?

Om du svarar JA! på de sista två frågorna: kör bara kör. Om du svarar njä på den första och ja på den andra – då kan bara du veta vad som är rätt för dig. Men något har jag lärt mig med åren och det är att om en kommer tänka tillbaka och potentiellt ångra att man inte provade något – då ska du testa på det. Framförallt om ni kan komma överens om en provperiod eller möjligheten att ta tjänstledigt från tjänsten du redan har för att testa chefsrollen. Det är aldrig fel att prova på något nytt och sedan ändra sig. Tvärtom är det en styrka att inse att ett uppdrag inte fungerar. Samtidigt, du kan aldrig veta det om du inte provar. Du kommer alltid lära dig något du inte kunde förut och erfarenhet är alltid bra att ha.

Välj din egen väg

Är däremot svaret nej på båda frågorna, och då ett nej som faktiskt baseras i dig och inte rädslor eller andra faktorer. Då kan det vara värt att säga tack men nej tack. Alla ledarroller eller organisationer är inte bra även om det ibland ser så ut utifrån. Det är ju trots allt en massa andra faktorer som också ska funka och kännas rätt, alltifrån lön till arbetsgrupp och hur den närmsta chefen verkar vara. Det viktigaste är att du väljer vad som känns rätt för dig och att du väljer din egen väg när du har möjlighet till det.

Vad säger du som läser? Jobbar du som chef och har några tankar att dela med dig av i ämnet? Eller drömmer du också om att bli chef och har några särskilda tankar kring krav och förutsättningar som du vill berätta om?

Kommentera  |  1 gillar

Hitta tillbaka till glädjen

Det kom ett meddelande från en av er bloggläsare med en fråga som berörde. Nämligen hur man kan göra för att hitta tillbaka till glädjen i både liv och arbetsliv. Om man mår dåligt – hur gör man för att bli glad igen? Notera nu att jag inte är läkare eller psykolog. Detta svar är alltså baserat på mina erfarenheter, upplevelser och råd som jag själv har fått under de perioder jag har mått dåligt i livet. Det är inget generellt facit men kanske kan det bidra med någon tanke eller insikt. Om inte så kan det kanske ge en känsla av att du inte är ensam om din upplevelse och att det förhoppningsvis kan gå att bli glad igen.

Hur gör man för att hitta tillbaka till glädjen om man känner att man upplever att man har förlorat den på vägen? Bild: Free-Photos från Pixabay

Hur kan man hitta tillbaka till glädjen?

Sök professionell vård

Om du mår dåligt över en längre tid, om ingenting känns roligt, givande eller om livet känns tröstlöst eller håglöst. Då skulle jag säga att det första steget är söka professionellt stöd. Dels för att få förståelse för om det rör sig om en klinisk diagnos som exempelvis depression, utmattning eller något annat. Att få det kan då vara avgörande för att få en korrekt behandling. Depression är ingenting som du bara “rycker upp dig” från. För vissa kan den kanske ibland självläka men vet du vad, försök söka hjälp från vården så tidigt som möjligt. Framförallt eftersom det är det den finns till för: att vårda oss i stunderna i livet då vi är sjuka eller mår dåligt.

Jag har själv fått diagnosen depression två gånger i mitt liv. Den första strax efter att jag blev diagnosticerad med anorexi och ortorexi och den andra gången efter att jag blev sjuk i utmattningssyndrom. Båda gångerna var terapi ett extremt viktigt verktyg för att hitta tillbaka till glädjen. Medicinering kan hjälpa och även om den inte fungerade bra för mig så tycker jag absolut det är något du bör testa om din läkare vill att du ska göra det. Jag känner många som den har hjälpt och varit avgörande för att kunna återhämta sig.

Ta hand om de grundläggande behoven

Under utmattningen var det också essentiellt att ta hand om sin hälsa. Mat, sömn och motion är det grundläggande och missköter vi dem, då mår vi bara ännu sämre.

Livet kan inte alltid vara såhär skuttandes men det innebär inte att det måste vara ledsamt heller. Bild: Pixabay

Gör det som tyckte var roligt innan

En annan sak att pröva kan vara att försöka göra de saker man en gång tyckte var roliga och gav energi och omge sig med personer som man tycker om, Även om ingenting känns kul (vilket jag upplevde rätt länge) så tyckte jag att korta stunder av det ändå bidrog positivt i längden.

Livets toppar och dalar

Jag tror det är få som upplever att livet är eller har varit en enda lång dans på rosenblad. Men också att både strålande solsken, regnmoln, uppehåll och storm är en del av livet. Vissa har otur och upplever mer sorg än glädje, andra har mer tur och är glada mest jämt. Några är glada fastän (eller på grund av) de otrevligheter som de går igenom. Du är inte ensam om att ha det svårt ibland. Det är inget fel med att inte vara superdupermegalycklig hela tiden eller tycka livet är trist i perioder utan det är snarare en del av livets toppar och dalar. Däremot, om dalarna håller i sig över tid, känns övermäktiga eller är väldigt djupa: sök hjälp. Bara för att livet inte alltid går upp, upp, upp betyder det inte att du ska behöva må dåligt heller.

Och ja, det ledde ju oss tillbaka till den första punkten att söka professionellt stöd om man behöver det. Ensam är inte starkast och ingen klarar allting själv. Det är jag den första att skriva under på som sedan en vecka tillbaka själv har sökt hjälp från en psykolog med en sorgebearbetning som jag inte har kunnat/orkat ta tag i förrän nu. Och jag hoppas verkligen att detta svar kan vara till någon nytta. Har du som läser några tankar eller erfarenheter som du vill och kan dela med dig till personen som bad mig skriva om ämnet? Kommentera gärna i så fall!

4 Kommentarer  |  3 gillar

Natalie Eriksson: “Jag vill hitta det andra går igång på”

Det är äntligen dags för ett nytt avsnitt i Möt en boss och idag träffar vi en ledare som säger sig älska sociala medier, driver eget, arbetar som interim marknadschef samt är föreläsare och författare till boken Kvinnorna som äger börsen. Hur har hennes ledarskapsresa set ut? Vad tycker hon är viktigt att göra som chef och varför gillar hon att vara den som är boss? Möt: Natalie Eriksson!

Natalie Eriksson Foto: Privat

Hej Natalie, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

− Hej! Jag är uppvuxen i Norrköping och har bott i Australien och Norge innan jag landade i Stockholm. Jag trivs bra här men börjar längta ut i världen nu igen, haha.

Berätta om din karriär!

− Jag jobbar med marknadsföring och kommunikation och har gjort det i flera år. Jag älskar sociala medier och driver exempelvis ett nätverk tillsammans med Facebook samt bloggar om samma ämne på Resumé. Jag har sedan jag var väldigt ung tyckt att marknadsföring är intressant. Efter gymnasiet arbetade jag med försäljning och fick då även testa på lite enklare kommunikationsuppdrag, vilket gav mig än mer blodad tand. Jag läste därefter Strategisk kommunikation på Berghs School of Communication och har sedan dess haft flera olika jobb inom kommunikationsbranschen. Exempelvis som medieköpsspecialist och projektledare på byrå.

− Det var extremt lärorikt för det var så många olika branscher och att man måste tänka nytt hela tiden. Vad krävs för att de ska synas? Vad är säljdrivande här? Vilka utmaningar har vi och hur kan vi får den här produktkategorin att fungera? Det var också så roligt för att alla i teamet hade så olika kompetenser, någon skriver, en annan filmar och så vidare. Men samtidigt har alla har samma mål och det gäller att inte vara rädd för att vara bäst på sin specialistroll. Jag tycker det är viktigt att som projektledare att inte vara rädd att ställa frågor, snarare tvärtom så behöver du ställa massor av frågor hela tiden. Så att både du och alla andra i teamet är säkra på vad som ska göras. Idag är jag grundare av mitt eget konsultföretag samt arbetar som interim Chief Marketing Officer, som det så fint heter, till ett spännande fintech-företag.

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

− Strax före jul kom jag i kontakt med ett företag som arbetar med företagsfinansieringar och investeringar, och då med fokus på små- och medelstora företag. Jag älskar ju företagande, entreprenörskap och investeringar så detta är ett riktigt ”handen i handsken”- uppdrag för mig. Att få jobba med varumärkesarbete och investeringsbiten på samma gång. Jag arbetar som interim Chief Marketing Officer, eller marknadschef som man skulle säga på svenska. Vilket är jättekul! Det är full rulle med identifiering av målgrupper, varumärkesarbete, tonalitet, upphandling av byråer etc. Jag tror på företaget till 100% och det är fantastisk kul att vara med så tidigt på denna resa.

Natalie Eriksson Foto: Privat

Varför vill du vara den som är boss?

− Det är fruktansvärt kul med helhetsgreppet som ges i ledarrollen. Jag tänker att det finns de som tycker att det är roligast att vara generalist är kul och andra gillar mer att vara specialister. Själv föredrar jag att vara generalist och få ändå insyn i de olika specialistområdena.

− Sedan är det otroligt tilltalande att se hur alla små pusselbitar faller på plats och när team skapar något större än vad en person kan göra själv. Och så är det kul att få vara med och utveckla människor! Framförallt när man ser att de är bra på något de kanske inte har testat förut. Jag gillar också att hitta det andra går igång på och se vilken skillnad det blir i motivationen när man gör det.

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

− Jag tycker att team-andan är otroligt viktig. Höga mål och ambitioner står inte i motsats till att vi har roligt och om inte kulturen är sjyst så försämras jobbet, tror jag. Ledare gör så himla mycket för hur man trivs på en arbetsplats och jag är själv en person som vill känna att jag utvecklas på jobbet. Utveckling handlar inte nödvändigtvis om klättra hierarkiskt utan att få lära sig nya saker och att växa som människa.

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

− Att se individerna du har omkring dig! Teamet är inget utan människorna i det och människor är både olika och komplexa. Sedan tycker jag det är viktigt att kunna fira när det går bra men också att prata om när det går dåligt. Om det går dåligt så ser alla ändå och då blir det ännu större och mer fel om ledningen duckar frågan och låtsas som om det regnar.

Det är ingen som förväntar sig att du ska kunna allt bara för at du har en ledande roll. De områden jag kan, de kan jag riktigt bra, men vissa grejer har jag aldrig gjort förut. Då är det bättre att vara ärlig och erkänna det högt så kan du ta in hjälp och lära dig mer. Annars gör du dig själv bara en otjänst.

Natalie Eriksson

− En annan sak som jag tycker är viktigt är att vara tydlig. Exempelvis med de olika processerna som pågår i organisationen. Är du inte tydligt med hur de går till eller varför det fungerar som det gör är risken att man har orimliga förväntningar eller inte tar hänsyn till att saker tar tid.

Kommentera  |  3 gillar

Nu offentliggör jag min ledarskapsmodell Bosskartan!

Det finns milstolpar i ens arbetsliv som man minns mer av än andra. Idag är en sådan dag för mig. Varför? Jo, för idag offentliggör jag min ledarskapsmodell Bosskartan! Och med ett lite mer objektivt perspektiv så fattar jag att det här kanske inte spelar jättestor roll för någon annan, men för mig är detta stort. Stort och pirrigt!

Den här modellen är på många vis mitt livsverk. 2012 tog jag fram den och har använt mig av den i olika former sedan dess. Först i informella sammanhang som rådgivare åt vänner och bekanta i ledande roller. Nu, de senaste tre åren, i jobbet jag har med bloggen, som utbildare, rådgivare, mentor och coach. Och jag hade egentligen tänkt att hålla den lite till i bakgrunden men ibland händer saker snabbare än man tror! Eftersom jag fick uppdraget att föreläsa om hållbart ledarskap här på Tillväxtdagen i Västervik idag, så är det dags att den får kliva ut i rampljuset.

Västervik
Hade ju tänkt att be någon ta en bild från föreläsningen idag och använda till detta inlägg. Kom jag ihåg det? Nä. Ibland undrar jag om jag verkligen är en bloggare. Men jag fick en fin bild på de grymma ledarna som var med i panelen i alla fall! Från vänster: Stina Qubti, Mia Nilsson och Amanda Kraft.

Min ledarskapsmodell Bosskartan

Idag har jag gjort två föreläsningar baserade på Bosskartan och debuterat som moderator för ett panelsamtal och jag är nästa rusig av all fin feedback som jag har fått. Det är en fantastiskt rolig modell som kan användas i olika ledarroller och olika organisationer. Den sätter fingret på det essentiella som ledarskap handlar om, visar det på ett sätt som de flesta kan förstå och med hjälp av de verktyg som jag har när jag utbildar, coachar och rådger så utvecklar den morgondagens ledare. Oavsett om du redan har en chefsroll eller vill ha det!

Sedan tycker jag själv att den inte riktigt gör sig rättvisa i text. Men om du vill läsa om den så gör du det: Bosskartan! Och i gengäld så kommer jag förstås att prata ännu mer om den från och med nu, hähä. Så nu vill jag förstås veta: har du några tankar och frågor om Bosskartan som du vill att jag besvarar? Vill du veta mer?

2 Kommentarer  |  1 gillar

Är det inte dags att skrota “det första intrycket”?

De flesta har väl hört talas om uttryck såsom “du har bara en chans att göra ett första intryck”? Eller att en har X antal sekunder på sig att göra ett intryck? Well, i dagens digitala landskap och pressade arbetsliv tänker jag att det kan vara läge att skrota det första intrycket och i stället vara lite mer tillåtande mot varandra.

Givetvis kan vi visa vår personlighet genom hur vårt utseende och hur vi klär oss. Men säger vår klädstil allt om hur vi är som personer? Tveksamt va. Foto: Mason Wilkes on Unsplash

Det är hög tid att skrota det första intrycket

I den bästa av alla världar gör vi alltid det perfekta första intrycket för alla personer vi möter i alla lägen. Funkar livet så? Tveksamt. Är lösningen att visa upp en fin fasad och yta för jämnan? Kanske men det är sällan sunt. Eller möjligt eftersom du sällan på förhand vet vem det är du möter. Här några anledningar till varför det är dags att sluta lita på det första intrycket:

Det första intrycket säger mer om dig än den du möter

Ska vi nöja oss med det första intrycket så räcker det med att titta på hur någon klär och rör sig för att dra slutsatser kring det. Och ja, ibland kan det förstås stämma. Men det första intrycket säger ju egentligen mer om oss och hur vi bedömer andra än hur personerna vi möter är som människor.

Alla kan vi drabbas av Pygmalioneffekten

Pygmalioneffekten är en psykologisk term som forskaren
Robert Rosenthal myntade på 60-talet. Han studerade hur lärare, som fått information om att vissa elever var mer intelligenta än de andra, förändrade sitt beteende och tyckte bättre om de eleverna. Dessutom började barnen också prestera bättre på grund av lärarnas beteenden. Vi tillskriver alltså andra personer egenskaper, oavsett om de har dem eller inte. Vilket i sin tur påverkar personen och det kan bli en självuppfyllande profetia. Ett beteende som tveklöst kan vara högaktuellt på våra arbetsplatser och i vårt ledarskap.

Ingen kan älska alla på direkten och det måste vi inte heller

Att inte klicka med någon direkt eller inte känner att ni blir BBF’s på första minuten är inte bara helt okej utan kan också vara förnuftigt. Uttrycket lika barn leker bäst gäller inte riktigt på jobbet utan risken finns att det där “klicket” betyder att ni är väldigt lika och för mycket lika kan i stället motverka mångfald och olikheter. Något som behövs för att arbetsgrupper ska bli så välmående och lönsamma som möjligt!

Man måste inte vara lika för att ha roligt och trivas tillsammans på jobbet. Foto: Brooke Cagle on Unsplash

Vad ska vi göra i stället då?

Bli mer medveten

För det första är det klokt att försöka bli mer medveten om hur du bedömer andra och hur du agerar gentemot olika personer. Ingen är perfekt och felfri. Men desto mer medveten du blir desto långsammare kommer du också förhoppningsvis att bli med att (be)döma andra.

Ge alla minst tre försök

Själv har jag infört, för mig själv, regeln om att inte försöka bedöma någons karaktär förrän vi har träffats minst tre gånger. För alla kan vi ha en dålig dag, vara stressade eller disträa eller vara oavsiktligt otrevliga. Inte för att det alltid är okej utan för att vi är mänskliga och ingen uppför sig perfekt i alla väder alla timmar om dygnet.

Inte minst eftersom vi i sociala medier ofta ser det bästa av varandra och då är det lätt att det känns skevt om personen helt plötsligt inte är lika go och glad och trevlig som hen är på Instagram. Ge alla minst tre träffar IRL för att få en mer rättvis bild av personen. Är hen otrevlig eller dryg även fjärde och femte gången? Ja, då är det en annan femma. Och har ni en relation där ni kan prata med varandra, då kanske det kan vara värdefullt att ta snacket. Det är inte säkert att hen är medveten om det överhuvudtaget eller så finns det en förklaring bakom det.

Tumme upp: Att man alltid kan växa och bli bättre som människa (eller ledare)

Tumme ner: Att man aldrig klar med att växa och bli bättre som människa (eller ledare)


Du prenumererar väl på Ledarskapsbrevet?

Ledarskapsbrevet är för dig som vill vässa ditt ledarskap och utvecklas som ledare och skickas ut med ojämna mellanrum. Vill du också få det? Skicka ett mejl märkt “Ledarskapsbrevet” till clara@bossbloggen.se eller registrera dig i menyn så ordnar jag så att du får det.

Kommentera  |  1 gillar

Sida 1 av 18

© Bossbloggen.se