Tagg: Läsarfrågan (Sida 1 av 3)

Förutsättningar för att bli chef

Läsarfråga:

Hej Clara. Hoppas allt är bra med dig och att ni njuter av ert nya hem 😊 jag har en fråga som jag hoppas du vill svara på. Är där några förutsättningar som skulle vara ett måste för dig för att på dig en officiell ledar/chefsroll. Något som absolut måste finnas på plats? Är i en situation nu när möjligheten poppar upp för mig. Och jag funderar om situationen är rätt för mig. Samtidigt vill jag prova och samla erfarenheter.

Svar:

Hej! Allt är bra med mig tack, jag sitter här på altanen och skriver dessa rader och det är ljuvligt att få göra det till trädens sus och en massa fågelkvitter. Självklart vill jag svara på din fråga – svarar på alla jag får även om jag gör det lite långsamt ibland. Först och främst, grattis till att möjligheten har uppstått! Det är fantastiskt och jag är så glad för din skull. Det är en klok fråga du ställer och jag ska självklart se om jag samla ihop mina tankar kring detta.

Fördelen med att prata om dina förutsättningar för att bli chef innan du kliver in i uppdraget är att ni därmed kan undvika onödiga frågetecken och oklarheter när du sedan är på plats. Tydliga spelregler medför en större trygghet eftersom vi då slipper bli osams medan vi spelar. Bild: klimkin från Pixabay

Förutsättningar för att bli chef

De saker jag hade sett som måsten är att med ansvarig chef är att vi skulle ha en bra en bra dialog om:

Förväntningar

Vilka förväntningar har chefen och ledningen på mig och teamet? Vad vill hen att jag ska ta med mig in i uppdraget och vad hoppas hen att jag ska åstadkomma? Finns det några tidsaspekter att förhålla mig till? Alla dessa frågor bottnar i att jag gillar att veta vilka spelregler som jag ska förhålla mig till och jag tror att det kan vara en bra sak att prata om även om det förstås kanske inte är nödvändigt att ställa dem alla.

Förutsättningar

Vilken slags introduktion kommer jag att få? Hur ser uppdraget ut och om det är en kombinerat operativ och ledande roll – hur ska fördelningen se ut mellan de olika uppgifterna? Förväntas det att jag ska jobba övertid? Vilka förutsättningar och arbetsvillkor har jag att förhålla mig till och få hjälp utav? Men också vad jag kan förvänta mig och få för stöd av min chef. Precis som ovan är detta rena kartläggningsfrågor. För om en har pratat om dessa saker i förväg så tänker jag att allting blir enklare när man väl är på plats, plus att det kan bidra till beslutet om detta är rätt företag och chefstjänst för mig eller inte.

Visionen

Vad är företagets vision? Vad vill man åstadkomma och hur vill man nå dit? Hur kan jag med mina kompetenser bidra till detta? Och vad är teamets roll i det? För att lyckas i ledaruppdraget så gäller det att du vet om vart organisationen vill nå och det tycker jag absolut är något som en ska få tidigt i sin ledarroll – helst redan innan du börjar så det vad du tackar ja till och kan känna in hur väl det stämmer in med din egen vision.

Läs mer: När arbetsmiljön är dålig i arbetsgruppen

Vilka är rätt förutsättningar för att bli chef? Det beror på.
Precis som med schack och allt annat är ledarskap en träningsfråga. Så, om du tvekar till att ta rollen för att du inte har varit linjechef förut, ignorera dina tvivel. Om du har rätt drivkrafter, möjligheter och förutsättningar så kommer du att lära dig det du behöver på vägen och kunna bli en superbra chef! Bild: rawpixel från Pixabay

Värderingar

Hur lyder företagets värderingar? Hur beskrivs dem och hur väl verkar de efterlevas? Här tänker jag att ens värderingar inte måste matcha företagets till 100 procent – det är sällan möjligt. Men det gäller att de ska överensstämma så mycket att det känns bra för er båda att jobba tillsammans.

Utbildning och mentorskap

En annan viktig punkt som inte hade stått på min lista för tio år sedan men idag är självskrivet på min måste-lista är att få reda på vilka utbildningsmöjligheter som finns. För ju tidigare du kan få det desto lättare kommer det bli för dig att börja jobbet på ett sjyst sätt. Och än viktigare, är det möjligt att få en mentor? Antingen internt från en annan avdelning eller än hellre, en extern person som inte har någon kunskap eller egenintresse av verksamheten som kan stötta och råda en på vägen. Det behöver inte vara dyrt utan är snarare en investering som alla företag borde ge sina nyblivna chefer eftersom det också kommer att underlätta ditt arbete från start. Inte minst för att du kanske kan undvika de vanligaste fallgroparna innan du hinner trampa i någon av dem.

Vad händer sen?

Ja, när en har pratat med sin chef om de här olika punkterna tänker jag att nästa steg blir att reflektera. Reflektera över:

  1. Varför du vill bli chef?
  2. Hur du vill vara som ledare?
  3. Kommer de här förutsättningarna att fungera för dig?
  4. Vill du göra detta?

Om du svarar JA! på de sista två frågorna: kör bara kör. Om du svarar njä på den första och ja på den andra – då kan bara du veta vad som är rätt för dig. Men något har jag lärt mig med åren och det är att om en kommer tänka tillbaka och potentiellt ångra att man inte provade något – då ska du testa på det. Framförallt om ni kan komma överens om en provperiod eller möjligheten att ta tjänstledigt från tjänsten du redan har för att testa chefsrollen. Det är aldrig fel att prova på något nytt och sedan ändra sig. Tvärtom är det en styrka att inse att ett uppdrag inte fungerar. Samtidigt, du kan aldrig veta det om du inte provar. Du kommer alltid lära dig något du inte kunde förut och erfarenhet är alltid bra att ha.

Välj din egen väg

Är däremot svaret nej på båda frågorna, och då ett nej som faktiskt baseras i dig och inte rädslor eller andra faktorer. Då kan det vara värt att säga tack men nej tack. Alla ledarroller eller organisationer är inte bra även om det ibland ser så ut utifrån. Det är ju trots allt en massa andra faktorer som också ska funka och kännas rätt, alltifrån lön till arbetsgrupp och hur den närmsta chefen verkar vara. Det viktigaste är att du väljer vad som känns rätt för dig och att du väljer din egen väg när du har möjlighet till det.

Vad säger du som läser? Jobbar du som chef och har några tankar att dela med dig av i ämnet? Eller drömmer du också om att bli chef och har några särskilda tankar kring krav och förutsättningar som du vill berätta om?

Kommentera  |  3 gillar

Lägre löneökning under föräldraledighet

Läsarfråga:

Hej! Jag såg ett inlägg av dig i Economista-gruppen och du verkar påläst angående löneökning med mera. Jobbar i en kommun och jag har varit föräldraledig sedan juli, men gick hem tre månader innan (förutom en utbildningsvecka i maj) på graviditetspeng då våld förekommer på min arbetsplats.

Jag tror jag var den som fick lägst i löneökning på min arbetsplats och har väl rätt till samma löneökning som tidigare? Hur tar jag upp detta med chefen utan att bli upprörd och säga upp mig på dagen? Tacksam för svar!

/Malin

Clara Löfvenhamn från Bossbloggen svarar på läsarfrågan hur man kan göra om man har fått lägre löneökning under föräldraledigheten
Dagens läsarfråga handlar om hur man kan agera om man har fått lägre löneökning under föräldraledigheten. Bild: Andrew Seaman on Unsplash

Svar:

Hej Malin! Tack för att du skrev och shit vilken tråkig situation du har hamnat i. Jag kan absolut försöka svara på detta så gott jag kan. Eftersom jag inte vet vad den lägsta löneökningen eller samma löneökning som tidigare innebär i ditt fall eller exakt vilket kollektivavtal som gäller för dig blir det dock ett mer generellt svar. Men jag hoppas det kan bidra ändå!

Det bör finnas reglerat en lägsta-nivå för löneökning i ert centralavtal och den borde du verkligen inte ligga under även om lägre lön under föräldraledighet tyvärr inte ovanligt även om det känns omodernt idag. Avtalet är det som gäller men jag personligen tänker/anser att löneökningen inte bör vara under två procent. Detta eftersom den nivån motsvarar inflationen, så allt under det kan påverka din framtida löneutveckling negativt.

Mitt spontana tips om du är med i facket är att kontakta dem eller de fackliga representanter som jobbar hos er. Prata med dem om detta och be dem om hjälp med förhandla om detta. Är du inte med i facket och ska prata med chefen hade jag gjort följande:

Före och under samtalet med chefen

0. Reflektera över vad det är som gör dig arg med den låga löneökningen. Att reflektera över de känslorna kan kanske låta konstigt. Men du kommer att kunna förhandla bättre om du vet vad du känner och varför du gör det eftersom det blir mer konstruktivt. Känns det orättvist? Har du presterat extra och därför bör ha mer i löneökning? Och så vidare…

1. Ta reda på vilket avtal som din arbetsplats hamnar inunder och läs det för att se få reda på vilka riktlinjer som gäller. Om din löneökning bryter mot avtalet så bör det definitivt korrigeras. Om det ligger i linje med avtalet så blir det snarare en förhandlingsfråga.

2. Förbered dig inför olika argument som chefen kan komma att ha. Har du fått mindre än två procent i ökning så kan du exempelvis hänvisa till inflationen? Får du höra det ack så slitna argumentet om att du som föräldraledig inte har bidragit till arbetsplatsen så kanske du kan dela med dig av saker som du gjort innan du gick på föräldraledighet som fått effekt medan du har varit borta? Har du inte varit borta hela perioden så kan du punktera argumentet med fakta. Och så vidare…

Läs mer: Löneförhandling, så får du högre lön
Även som föräldraledig har du rätt till en sjyst löneutveckling. Inte bara få enstaka kronor och kronor. Bild: Michael Longmire on Unsplash

3. Prata med chefen och be hen motivera den löneökning du fick. Bemöt sedan chefens svar på ett så vänligt men konstruktivt sätt som möjligt. Här kan du också dela med dig av (tycker jag) om vad som händer med din motivation om chefen inte uppskattar den arbetsinsats som du har gjort eller din kompetens.

Om du inte får något bra svar från chefen eller om hen inte kan göra något åt saken kan du kanske, beroende på er organisation, vända dig till HR för att få bättre svar.

Att säga upp sig

Gällande att säga upp sig så är det absolut något du kan använda som argument beroende på faktorer som din ekonomiska sits, din anställningsbarhet och arbetsmarknaden där du bor. Men det ska i så fall vara ett väl avvägt och beräknat beslut från din sida och på dina villkor. En muntlig uppsägning kan ses som bindande så säg det bara om du verkligen menar det och kan genomföra det utan att skada dig eller din ekonomi.

Samtidigt, om arbetsgivaren inte kan ge några sakliga argument eller tar denna fråga på allvar, då kan det absolut vara läge att gå vidare om du vill och kan det. Att som arbetsgivare negativt särbehandla eller diskriminera medarbetare som är föräldralediga är inte okej och ska inte tolereras.

Jag hoppas att detta svar kan hjälpa dig lite grand och håller tummar och tår för att du lyckas och det blir rätt!Vad säger du som läser? Har du någon erfarenhet av en liknande situation och hur löste det sig?

Kommentera  |  2 gillar

När arbetsmiljön är dålig i arbetsgruppen

Fråga:

“Hej! Jag har en fråga som jag hoppas du kan besvara. Har du något tips på vad man kan göra när arbetsmiljön är dålig i arbetsgruppen? Det är mycket konflikter, många är negativa och det är så väldigt tråkigt fast chefen försöker och gör vad hen kan. Det påverkar inte mig så negativt än men jag märker att det inte är lika kul att gå till jobbet eftersom stämningen inte är så bra. Vad kan jag som medarbetare göra och hur skulle man kunna hantera detta som chef? Tack för en bra blogg!”

Svar:

Hej och stort tack själv för att du är här. Min spontana reaktion när jag läser ditt meddelande är “shit, vilken tråkigt läge”. Nu vet jag ingenting om gruppen och personerna som ingår i den, ert uppdrag eller er historia men jag ska försöka bidra med det jag kan både för dig som medarbetare och för din chef.

När arbetsgrupper mår dåligt är risken stor att det mesta ses och upplevs i svartvitt. Bild: Pixabay

När arbetsmiljön är dålig i arbetsgruppen, du som medarbetare

Först och främst så tycker jag att det är bra att du är medveten om hur du reagerar och påverkas av stämningen i gruppen. Då kan du värna om ditt välmående på ett helt annat sätt jämfört med om du inte skulle vara det. Nästa steg tänker jag är att försöka observera och reflektera över vad det är som är dåligt. Vad är det som drar ner stämningen? Varför mår ni dåligt? Att iaktta och försöka kartlägga vad som händer och hur gruppen mår från ditt perspektiv som en i gruppen kan hjälpa både dig för att du får en lite större förståelse men också din chef.

Sedan skulle jag rekommendera att du 1. pratar med chefen och berättar vad du ser och upplever. Även om din chef verkar vara medveten om detta kanske ser du andra saker som chefen inte gör. Dessutom visar det att du tar arbetsmiljön på allvar (för det är allas ansvar att den är god, inte bara chefen och ledningens). Steg 2 är att prata med ert arbetsmiljöombud som också kan och bör vara med och arbeta med den här frågan.

Bidra med det du kan

En annan sak som kan vara bra är att fundera över din egen roll i er vardag. Hur reagerar och agerar du när kollegorna visar sitt missnöje? Rycks du med i stämningen eller kan du hålla en positiv attityd gentemot kollegorna ändå? Alla påverkas vi av varandra så det är helt naturligt att bli smittad av det negativa och det i sig är inget fel. Men det är nyttigt att rannsaka sig själv för att se om du kanske omedvetet bidrar till att stämningen bibehålls eller blir sämre, om du bidrar till att inte sprida den eller rent utav bidrar till att minska den.

Notera att du varken kan eller ska göra allt – men alla kommer att behöva bidra för att motverka den dåliga stämningen. Kanske gör du redan det du kan? Kanske finns det mer eller annat du kan göra? Känner du dig osäker på hur du bör agera/reagera tycker jag att du ska fråga chefen vad hen anser – eller så skriver du till mig igen så bidrar jag gärna med det jag kan.

Att gå från 🙁 till 🙂 är inte alltid enkelt i ett team men det kan gå om ni hjälps åt. Bild: Pixabay

När arbetsmiljön är dålig i arbetsgruppen, du som chef

Som ledare förstår jag verkligen att det är en svår situation. Nu blir detta ett generellt svar på frågan men jag hoppas den kan klargöra vad jag tänker behöver göras i ett läge som detta.

Kartlägg

Det första du bör göra är att ta ett litet kliv tillbaka och observera gruppen:

Vad beror detta på? Vad, konkret, är det som är dåligt/drar ner stämningen?  Vad är det som sägs respektive menas? Är det alla eller några få som inte trivs är missnöjda? Vilka symptom finns och vad får de för effekter? Och, viktigt, vad är den egentliga orsaken till den dåliga stämningen? Parallellt med att kartlägga gruppens beteendemönster bör du också prata med och lära känna medarbetarna. Ju mer du vet desto mer komplex kommer bilden att bli, men det kommer att hjälpa dig att genomföra rätt åtgärder längre fram.

Var också noga med att låta det ta lite tid och att inte hoppa in i förhastade slutsatser – det är sällan så enkelt att det finns en enda anledning som magiskt kommer att göra allting bättre över en natt.

Agera

Alla, ledningen, cheferna och medarbetarna, har ansvar för arbetsmiljön och det innebär att du behöver ta ditt ansvar och agera för att den ska bli bättre. Kartläggningen är det första steget och när du väl har en någorlunda verklighetsförankrad bild är det dags att agera utifrån den. Och, eftersom handlingarna förstås beror på vad du hittar kan den här artikeln bli en roman om jag ska skriva om alla tänkbara scenarios. Därför tänkte jag i stället sammanfatta några generella hållpunkter som kan bidra i stället:

– Ta det på allvar

Först och främst, ta det på allvar. Den psykosociala arbetsmiljön är lika viktig som den fysiska och även om alla inte kan må bra på jobbet tjugofyra så är det så det ska vara mesta delen av tiden.

– Måendet

De personer som mår genuint bra på sin arbetsplats brukar sällan bidra till att stämningen blir dålig. Alltså, som chef har du verkligen nytta av att att ha bra, förtroendeingivande relationer med medarbetarna. Både för att du då, i all välmening, kan fråga rakt ut “hur mår du?” och för att du kan se om någon inte mår bra eftersom du vet hur personen brukar vara i normala fall.

Ibland tänker jag på citatet från Avatar “it’s hard to fill a cup that is already full” när det gäller utvecklingsarbete. Finns förutsättningarna och möjligheterna till att prata om hur ni vill ha det och hur ni mår? Bild: Pixabay

– Stress

Stressreaktioner i kroppen stänger av vår hjärnas förmåga att känna empati och förståelse. Så, att försöka prata om den här typen av saker med superstressade personer kan vara rätt så tröstlöst och i det läget gäller det att hjälpa personerna att minska deras stressnivåer i första hand och sedan börja prata.

– Prata med varandra

För ni bör verkligen prata med varandra om detta. Om du exempelvis får signaler från flera medarbetare att stämningen är dålig, om det syns i medarbetarundersökningen etcetera. Lyft detta i gruppen! Låt medarbetarna, både individuellt och i grupp få sätta sina egna ord på hur de själva upplever stämningen.

– Arbeta på flera nivåer

Att arbeta på flera nivåer samtidigt kan vara utmanande, men att prata med medarbetarna på individnivå och gruppnivå samtidigt är viktigt och bör ske i linje med att ni åtgärdar de saker som har uppdagats under kartläggningen. Sist men inte minst, hur mår övriga organisationen? Hur mår och arbetar ledningen med dessa frågor?

Avslutningsvis vill jag säga det att du, om detta fortgår och fortsätter spilla över på ditt mående, kanske ska överväga att byta avdelning eller företag. Det är inte värt att riskera sin egen hälsa för ett jobb. Men jag hoppas förstås att det inte behöver gå så långt och att ni kan reda ut detta tillsammans!

Pjuh, det blev ett långt svar detta. Men jag hoppas innerligt att det dels kan bidra till att du får lite nya tankar och idéer. Framförallt hoppas jag att det ordnar sig för er. Lycka till och det är bara att återkomma om ni behöver mer input eller bidrag på vägen. Har du som läser några tips och erfarenheter att dela med dig av i ämnet? Gör gärna det!

Kommentera  |  3 gillar

Överkörd av sin medgrundare

Fråga:

”Något jag har googlat och försökt förstå mig på är att bli felbehandlad av ens medgrundare. Tex om en byggt upp en business och sen blir överkörd av ens medgrundare (och dessutom är det din idé som personen roffat åt sig och tar cred för). Har du något hjälpsamt inlägg kring detta?”

Svar:

Hej! Först och främst: fy, vilken tråkig situation du beskriver. Att starta en business är svårt nog som det är utan den här typen av problematik. Men ja, det hindrar tyvärr inte alltid det problemen från att uppstå ändå. Eftersom jag inte har något inlägg skrivet om detta sedan tidigare så skapar vi det nu. Om det sedan är hjälpsamt eller inte… Well, det får förstås du avgöra när du har läst det. Jag hoppas det kan vara till någon nytta.

Att bli felbehandlad är aldrig en trevlig upplevelse oavsett hur handlingen ter sig och det är förstås fullt naturligt att reagera känslomässigt över detta. Bild: Pixabay

Överkörd av sin medgrundare

Nu vet jag inte mer än vad du har skrivit här men jag ser spontant två olika scenarios. Antingen så har ni möjligheten att rädda ert affärssamarbete och fortsätta driva den tillsammans. Eller så är den dörren stängd i dagsläget. Och jag tänker att du som läser inte behöver bestämma dig för vilket av dem som gäller redan nu. Försök pausa känslorna en liten stund, läs båda alternativen först och fundera innan du bestämmer dig för vilket som känns mer rätt än det andra.

Alternativ ett: Fortsätta affärssamarbetet

Om du ser och känner att det skulle finnas en möjlighet att ni kan driva verksamheten tillsammans så måste du prata med din medgrundare om detta. Berätta hur du känner och varför. Jag vet förstås inte er historia men jag tänker generellt att det förmodligen inte har varit hens avsikt att medvetet köra över dig. Så, även om det är känslosamt, försök att vara konkret och använd jag-budskap i samtalet. Detta för att undvika att ni hamnar i ett läge där någon blir defensiv och att ni fastnar i vem en diskussion om vem som har gjort vad och hur.

Förhoppningsvis kan ni i stället ha en öppenhjärtig dialog där ni kan prata ordentligt och fokusera framåt på hur ni ska arbeta och hur nu ska undvika att hamna i en liknande situation igen.

Alternativ två: Avsluta affärssamarbetet

Den andra vägen jag ser spontant är att du väljer att avsluta ert affärssamarbete. Ett tråkigt beslut, framförallt om den grundläggande idén var din. I gengäld så är en idé i sig sällan någonting värt. Det är genomförandet av den som betyder något i affärssammanhang. Det finns kanske möjligheter att omforma eller uppdatera den och starta upp den på nytt? Dock beror det på idén och verksamheten om det går eller ej. Men oavsett vilket tänker jag att du nog kommer att tjäna mest på att fatta ett aktivt beslut om att lämna eller stanna kvar och att det sker i dialog med din medgrundare.

En tredje väg kan förstås vara att fortsätta som ni har det nu. Ibland kan saker redas ut med tid som den enda faktorn. Men det skulle jag bara rekommendera om det finns en reell chans att det är så. Mår du dåligt eller känner att detta kommer ligga er till last så är dock risken stor att det inte löser sig av sig självt utan att istället bli en bitter eftersmak som smittar av sig på vardagen.

Att skriva avtal när man precis ska inleda ett samarbete ihop kan verka som en moodkiller men det behöver det inte vara. Se det som spelreglerna som ni skapar för er framtida verksamhet som kan hjälpa er om det uppstår frågetecken i framtiden. Bild: Pixabay

Juridiska åtgärder

Ännu ett perspektiv som kan vara värt värda att fundera är eventuella juridiska åtgärder. Nu vet jag inte om detta kan vara aktuellt här för det beror helt och hållet på hur er affärsverksamhet ser ut, om ni har några avtal skrivna, eller hur kapandet av affärsverksamheten har sett ut. Avtal är en fruktansvärt tråkig sak att ta till när man ska inleda ett nytt spännande samarbete men ack, så viktigt det är. Inte minst den dagen något går fel för då kan man alltid gå tillbaka till avtalet och se vad man kom överens om från början. Finns det inte från början kan det vara svårare men det kanske kan vara värt ett försök. Dock rekommenderar jag dig i så fall att kontakta en jurist för råd om det är något du överväger.

Anlita en extern part som samtalsledare

Sist men inte minst. Om du känner att läget är för stort, för svårt eller för infekterat: var inte rädd för att anlita eller ta in en extern, oberoende part som kan hjälpa er i era samtal. Det kanske kan kännas som en onödig åtgärd eller utgift men samtidigt. Det kanske det kan vara värd om det kan leda till att ert samarbete kan fortsätta (eller avslutas) på ett bra vis. Vilket jag verkligen hoppas för bådas er skull!

Och ja, det är de tankar som jag har kring din fråga. Jag hoppas att de har bidragit med något nytt perspektiv till denna tråkiga situation och, återigen, att det ordnar sig på bästa vis. Lycka, lycka till! Är det någon av er som läser som har erfarenheter av och inom detta? Dela gärna med dig i kommentarsfältet!

2 Kommentarer  |  2 gillar

Rädslan för att misslyckas

Fråga:

“Hur ser du på det här med att misslyckas? Jag är så rädd för det att jag hellre låter bli att göra grejer om jag inte vet med all säkerhet att jag kan göra det jättebra. Fattar att det inte håller i längden så har du några tips på vad jag ska göra för att det ska bli bättre?

Hälsningar,

J.”

Svar:

Hej J! Tack för ditt mejl och din fråga. Det här med misslyckanden är en hård nöt. För vem gillar att göra fel eller inte lyckas med det man vill göra? Typ ingen? Tänker att de flesta av oss drivs av att man vill lyckas med det man tar sig för. Sedan kan jag se en skillnad mellan hur mycket man bryr sig om ett misslyckande och inte, Men också vad man stämplar som misslyckande och inte.

Läs mer: Återhämta sig från misslyckande

Det mest klassiska exemplet på misslyckanden är barn som lär sig gå. De trillar om och om och om igen. Alla gör vi det och till slut så lär vi oss inte bara att gå… Bild: Pixabay

Vissa verkar ju inte bry sig om misslyckanden ens lite grand. De trillar och reser sig oberört igen. Låter dammet borstas av i fartvinden. För vissa sprutar tårarna men de kämpar vidare ändå. Medan andra struntar i att försöka igen utan går iväg och gör något annat i stället. Jag lägger ingen värdering i de olika sätten utan tänker att vi alla är olika. Plus att vi alla nog har gjort alla tre varianter om än i olika situationer och reagerar olika beroende på vad det är för utmaning som vi står inför.

Själv hör jag med till skaran som älskar känna mig duktig på det jag gör och samtidigt avskyr att göra fel. Som tur var har åratal av övning gjort det lite bättre. Det i kombination med att ständigt leva lite utanför min komfortzon. Jag utmanar mig själv hela tiden och testar ideligen nya saker. Vilket är jätteroligt och jätteläskigt på samma gång. Men framförallt försöker jag skilja på misslyckande och försök och det tänker jag kanske är ett förhållningssätt som kanske kan hjälpa dig med?

Skillnaden mellan att försöka och misslyckas

För att lära oss saker, för att bli verkligt bra på något så måste öva på dem: det kan vi väl vara överens om? Även om man avskyr att vara nybörjare så är det svårt att undvika att vara det om du ska ta dig an något alldeles nytt. Men innebär det då att varje gång du inte lyckas är ett misslyckande? Nä, verkligen inte. Lyckande och misslyckande ställs ofta mot varandra som motpoler men poängen är att dessa motpoler inte är det enda som existerar. Det finns en hel härligt gråskala däremellan och nio av tio av oss befinner sig på den och inte vid ytterligheterna. Skulle det gå att se det mer nyanserat?

Det vi alla gör är trots allt försök till att lyckas. Det behöver inte per automatik inte innebära att vi misslyckas utan det betyder att vi försöker göra något vi inte har gjort förut. Och hur fint, tufft och modigt är inte det?

Vissa av oss rent utav dansar fram. Och nä, alla dansar vi inte balett men det innebär ju inte att det är ett misslyckande att “bara” kunna gå. Bild: Pixabay

Vad är det värsta som kan hända?

En annan del som jag läser från din fråga är din rädsla för att misslyckas. Jag vet inte om jag kan ge dig så många fler råd gällande det än att försöka utmana den rädslan. Utmana den och se om det var så farligt som du trodde och tänkte dig. Oftast brukar det inte vara så svårt eller hemskt som man föreställer sig det.

Ett knep som jag brukar använda mig av i sådana lägen är också att ställa mig själv frågan: vad är det värsta som kan hända? Som när jag bestämde mig för att säga upp mig och starta företag. Då tänkte jag (och gör fortfarande) att om allting går åt skogen och om jag inte lyckas med detta: då är det bara att skaffa mig ett nytt jobb. Och så vidare.

Så nästa gång du märker att din rädsla håller dig tillbaka, fråga dig själv: vad är det värsta som kan hända? Utmana rädslan, gärna i små steg åt gången. Och framförallt se dina steg som försök till att lyckas och inget annat. Det är tror allt det de är. Kom också ihåg att bara det att du är medveten om din rädsla är ett stort och viktigt steg. Det betyder att du har kommit en bra bit på vägen redan.

Jag hoppas innerligt att detta kan hjälpa dig lite på vägen och önskar dig all lycka till! Har du som läser några andra tankar, tips och erfarenheter att dela med dig av till J? Dela gärna med dig i kommentarfältet!

Kommentera  |  2 gillar

Sida 1 av 3

© Bossbloggen.se