Tagg: Krönika (Sida 1 av 2)

Det ska vara självklart att må bra på jobbet!

Apropå gårdagens artikel på Bossbloggen om den mörka triadens ledare som kan trasa sönder både individer och arbetsplatser i sin framfart tänkte jag på en sak som vi måste prata om. Nämligen att det ska vara självklart att må bra på jobbet. Fine, inget jobb är roligt jämt och livet är inte världens uppåttjack alla dagar i veckan heller. Men det förtar inte att det normala grundläget ska vara att alla känner sig trygga och mår bra på våra arbetsplatser.

https://pixabay.com/sv/photos/kontor-m%C3%A4nniskor-%C3%A5talade-anklagar-2539844/

Det ska vara en självklarhet att må bra på jobbet

För en gångs skull så vet jag knappt vad jag ska skriva förutom rubriken i en krönika. För den säger som allt. Arbetsmiljö är inte ett ämne som ska pratas om “i mån av tid” eller då och då. Och att må dåligt, fara illa eller bli illa behandlad på en arbetsplats är ingenting du ska behöva tåla, acceptera eller stå ut med. Så enkelt är det.

Sedan är det självklart är det så att vi, när vi samverkar med andra, måste förhålla oss till varandra. Anpassa oss efter varandra och våra olika behov. Inget snack om det. Alla kan inte få allt som de vill hela tiden. Men, den här grundläggande nivån: att alla ska känna sig trygga, må bra och ha en god och säker arbetsmiljö, den ska vara självklar för alla, alltid. Och den bidrar vi alla, medarbetare som chefer som ledning till att skapa och behålla.

Så, vad gör man då om du eller dina kollegor mår dåligt? Kanske är arbetsbelastningen för hög under för lång tid? Är miljön psykiskt eller fysiskt osäker, stressig eller ohälsosam? Beror ditt dåliga mående på arbetsvillkor, arbetsförhållanden eller undermåligt ledarskap? Mår man dåligt kan det vara svårt att dra stora tunga lass själv men försök att agera i alla fall eftersom få saker löser sig av sig själva.

Vad gör man?

  • Bli medveten. Vad är det som felar och vad är det som brister? Kartlägg så mycket som möjligt och var så konkret som möjligt.
  • Prata om det. Med din chef, om det inte fungerar eller om chefen inte lyssnar. Gå vidare till chefens chef eller ledningen. Prata med arbetsmiljöombudet och facket.
  • Ifrågasätt. Om någon ändå försöker lägga på dig mer och mer arbetsuppgifter eller ge er tajta deadlines som inte är rimliga. Ifrågasätt de strukturer och processer som ni har på er arbetsplats.
  • Gör det du kan, inte mer. Ta ansvar för du kan och ska ta ansvar för – annars låt bli. Om er arbetsbelastning är långt mycket högre under en längre period än vad som är rimligt: gör bara det ni kan. Jobba inte mer och mer och mer och mer tills ni jobbar er sjuka. Ingen kommer tacka dig och dina kollegor för det.
  • Lämna arbetsgivare som inte är bra. Den här punkten är inte alla förunnade och alla kan inte alltid byta jobb hur som helst. Men om du har försökt påverka din chef och arbetsgivare och göra skillnad, inget händer och du mår dåligt och du kan ta dig vidare. Gör det! Precis som ovan kommer ingen att tacka för att du stannar på en arbetsplats som får dig att må dåligt.

Vi som individer kan inte åstadkomma alla förändringar som krävs för att vårt affärsliv ska bli mer hållbart. Men vi kan bidra! Vi kan lyfta frågorna och visa att det som arbetsgivare är lika viktigt att prioritera att medarbetarna mår bra som att lönsamheten är god. Vi kan också säga nej, säga stopp, ifrågasätta och lämna de arbetsgivare som behandlar sina medarbetare illa. Alla tjänar vi på att ta vår hälsa och arbetsmiljö på allvar och alla förtjänar vi att må bra på jobbet.

Tumme upp: Min uppfattning är att vi millennials har lättare för att säga stopp och se det som en självklarhet att man ska må bra på jobbet. Alla borde influeras av det!

Tumme ner: Att jobbstressen ökar och går för långt, det är inte okej.


Är du kvinna och arbetar som ledare eller vill du bli chef i framtiden? Vill du ha ett forum där du kan ställa frågor och utbyta tankar och erfarenheter med andra i samma situation? Då är du varmt välkommen att gå med i Facebook-gruppen Bossbrudar!

Kommentera  |  1 gillar

Inget jobb är roligt jämt

En trend i arbetslivet som jag är väldigt, väldigt glad över att är allt fler pratar om vikten att ha roligt på jobbet. Det ska vara kul att jobba och man ska inte behöva släpa sig i väg med ångest i bröstkorgen och en klump i magen. Det är alltså både bra och det är hälsosamt att ha roligt på jobbet. Frågan är: finns det några baksidor med att ha roligt på jobbet? Egentligen inte. Problemet är väl bara att en inte kan ha det alltid eftersom inget jobb är roligt jämt.

Trots vår tid av självförverkligande kan ingen vara inspirerad, pepp och tycka jobbet är kul tjugofyrasju 365 dagar om året. Bild: Pixabay

Inget jobb är roligt jämt

På ett sätt handlar det väl om att vi alltid har problem. Oavsett hur stora eller små de är så dyker de gärna upp med jämna mellanrum och därför är jag all for Charlie Söderbergs tips om att därför ge sig själv så roliga problem som möjligt. Men framförallt så handlar det nog om att låta våra förväntningar på vårt arbetsliv vara lite rimliga. Att du inte har superkul jämt betyder inte att något är fel. Att ett uppdrag i perioder slukar mer energi än vad det ger behöver inte innebära att det inte är värt det. Få jobb, få entreprenörsresor eller ledarskapskarriärer är energigivare hela tiden. Tvärtom så investerar du mycket och får mer tillbaka på sikt.

Ibland krävs det att man kämpar på lite. Härdar ut. Försöker lite till. Precis som relationer. Efter att att perioden av ny kärlek har fasats ut så är inte allt rosenrött längre. Det kanske inte behöver vara det heller? Det kanske räcker med att det är roliga den mesta delen av tiden och att det får oss att må bra? Oavsett om det gäller relationer eller jobb*.

Uthållighet sägs vara en av de viktigaste egenskaperna hos en entreprenör och det är oftast bristen på den som får en nystartad företagare att gå omkull. De behöver resultat snabbare än vad de har tid, ork och råd till och då tappar man lusten. Vilket är intressant för inom ledarskap så händer det rätt så ofta det motsatta. Att man stannar i en chefsposition fastän man inte tycker det är kul längre. Och det är också synd. För det bästa är om det är roligt att gå till jobbet i alla fall åtta dagar av tio – även om inte varendaste minut får dig att glädjedansa. Eller, vad säger du?

* Observera att detta inte gäller rent destruktiva, giftiga arbetsplatser och relationer som får oss att må prutt. De ska du lämna så fort du har möjlighet, okej?

Kommentera  |  2 gillar

Hållbarhet handlar om mer än konsumtion

I och med måndagens White Monday och morgondagens Black Friday debatteras nu ämnena hållbarhet och konsumtion flitigt. En viktig debatt som till och med återspeglas i årets julklapp som är det återvunna plagget. Det är nog ingen som har missat vid det här laget att vi förbrukar mer än vad vår planet klarar av. Vi kan inte fortsätta konsumera såsom vi har gjort hitintills. På allas läppar, i alla branscher, finner vi den hållbara livsstilen som lösningen på konsumtionen. Men hållbarhet handlar om mer än konsumtion: det handlar om att förändra både samhälle och arbetsliv och frågan är vilka effekter hållbarheten kan få? Är de alltigenom goda?

Utan planet har vi ingenting så att ta hand om den och dess invånare borde vara en högprioriterad fråga. Men vad för typ av leverne är det som räddar världen? Bild: Pixabay

Hållbarhet handlar om mer än konsumtion

Något jag saknar i debatten är det de visionära diskussionerna. Hur ska vi jobba och leva om vi ska leva mer hållbart? Vad innebär det? Hur kommer näringslivet att påverkas om vi konsumerar mindre, kommer företagen att tolerera lägre vinster eller blir det fler som står utan jobb? Kan vi alla bli entreprenörer eller finns det ett tak för hur många vi kan vara? Hur påverkar våra nya levnadsvanor övriga världen med arbetstillfällen, försörjning, handel och välfärd? Framförallt när vår försörjningstrygghet idag bygger på förhållandet mellan konsumtion och produktion.

Det är lättare att säga att vi måste sluta köpa prylar om ens arbete inte går ut på att producera eller sälja dem. Det är lättare för den som inte har turism som inkomstkälla att argumentera för att sluta flyga till solsemestern. Även om rädda planeten är det viktigaste målet och angår alla är inte alltid konsekvenserna av hållbarheten av hundra procent godo i det nuvarande systemet. Därför måste vi säkerställa att det finns trygghetssystem och skyddsnät som gör att alla kan leva hållbart. Inte bara vissa av oss.

En hållbar livsstil som håller hela vägen

För det är ofrånkomligt: vi måste göra om och göra rätt. Konsumera mindre, resa mindre och miljövänligare, hitta värde i andra aspekter än materiell status. Som privatpersoner kan vi göra mycket. Framförallt genom att börja ställa krav på att våra företag ska drivas mer hållbart. Att arbetsgivare också tar ansvar för sina avtryck i miljön, hur man tar hand om människorna som utgör deras verksamheter och börja bidra till att rädda världen i stället för att förstöra den. Men också lyfter frågan: hur tar vi ansvar för att vi lever hållbart hela vägen, hela världen runt? Så att alla kan få leva tryggt och arbeta under bra arbetsvillkor även när vi konsumerar mindre.

Tumme upp: Att medvetenheten ökar och att hållbarhet alltmer blir en norm och livsstil.

Tumme ner: Att det verkar som att vi inte agerar eller förändrar vår livsstil tillräckligt snabbt.


Tyckte du om detta inlägg?
Klicka på hjärtat och dela det gärna så att andra kan få läsa det med! 

Kommentera  |  3 gillar

Att visa sig svag är att vara stark

Hur många gånger har vi inte hört det? Att man måste vara stark för att visa sig svag? Och varför är det ändå så svårt för många av oss att visa oss svaga? Oavsett om det är inför ens nära och kära, vänner eller på jobbet.

Läs mer: Diagnos – Människa

Exakt alla känner sig svaga emellanåt oavsett om det gäller personliga utmaningar, fysisk eller psykisk hälsa eller att öppna gurkburkar. Det är därför det är så tråkigt att vi så ofta glorifierar och premierar styrka och dömer ut svaghet. Måste de verkligen vara varandras motsatser? Bild: Pixabay

Att visa sig svag är att vara stark

Å ena sidan är våra fasader och professionella roller ett effektivt smörjmedel i vardagen. Det är ju ofta lättare att jobba med människor som är glada, trevliga och inte överbemannas av känslor.

Men å andra sidan är vi bara människor med liv som inte alltid ryms i den anpassade mallen. Ingen av oss är perfekt. ingen av oss klarar allt. Ingen orkar med hur mycket som helst hur länge som helst. Det vet vi alla. Ändå är det lik förbenat så himla jobbigt för de flesta av oss att visa sig svag? Att säga högt att man inte hinner, kan eller mäktar med. Att riskera att andra tror att man är okunnig, att visa sig svag eller bara be om hjälp när vi behöver det. När du känner dig liten och svag: erkänn det. Prata om det högt utan att för den sakens skull dramatisera det oavsett vilken din yrkesroll är.

Det är okej att erkänna att du hade eller gjorde fel eller har gjort ett misstag. Så länge du inte befinner dig i en miljö som är extremt osund är det är inget farligt som kommer att hända för att du visar dig svag och pratar om det högt. I stället är det starkt att inse sina begränsningar och tillkortakommanden. Kom i håg det.

Läs mer: Känner du dig som en bluff?

Att visa sig svag är att vara stark

Det är ingen som tjänar på att leva efter normer som säger att man ska vara den här tystlåtna, stoiska och starka (ofta manliga) ledaren. Ingen människa mår bra av att endast leva upp till det i längden. Bild: Pixabay

Be om hjälp om du kan

Ett tag trodde jag att det var svagt att be om hjälp och ja, vi kan väl konstatera att min inre femåring som kan allt själv har brottats med Napoleonkomplex genom åren. Alltså har en del av min terapi bestått av att be om hjälp. Sjukt jobbigt men det är jag glad för nu. Jag hade inte kunnat göra det jag gör idag utan hjälp och stöd från min omgivning.

Sedan är det inte alla som har ett starkt socialt nätverk och skyddsnät att vända sig till för att be om hjälp. Men om du känner dig svag eller har problem, försök be om den på andra håll i så fall. Gäller det jobbet är det din arbetsgivare som kan och bör hjälpa till beroende på vad det gäller. Är det privata bekymmer så försök be din familj, dina vänner eller vården om råd och stöd. Vi må leva i ett individualistiskt samhälle men det innebär inte att vi är eller måste vara ensamma.

2 Kommentarer  |  4 gillar

Noll arbetsmoral

Alltså… Under alla mina tidigare yrkesverksamma år så har jag trott att det har berott på att jag inte hade mitt drömjobb att jag fick noll arbetsmoral så fort solen sken ute. Men vet ni vad. Jag har nu insett att det inte alls var fallet. För nu har jag mitt absoluta drömjobb och trots det så är det som att solens värme raderar ut varje liten gnutta av lust till att jobba.

Detta är mitt mentala jag när solen skiner och det oavsett hur många soldagar vi har hunnit få tidigare. Bild: Pixabay

Skammen kring den försvunna arbetsmoralen

Jag brukade skämmas över min bortblåsta arbetsmoral. Ty jag blivit samhälleligt gott uppfostrad i att man inte bara måste jobba. Man måste göra det hårt och mycket och gärna lite för mycket så att man ständigt har ett plussaldo på sitt jobb-karma-konto. Med ett värdeväxling där tio timmars övertid motsvarar att gå tio minuter tidigare. Någon annan som känner igen sig i detta eller är jag den enda som upplevt detta?

No more, säger jag bara. No more. Nycklarna till denna förändring står dels min utmattning för och lärdomen att livet inte går ut på att jobba. Dels är det min fästmans förtjänst. Första sommaren när vi träffades så levde jag fortfarande i världsbilden att man måste arbeta varje givet tillfälle. Att inte sommarjobba mellan terminerna (vi träffades på journalistutbildningen) fanns inte ens som ett alternativ där. Medan han lugnt konstaterade att han hade ekonomin till att klara sommaren så han skulle passa på att vara ledig. Först tyckte jag det var så konstigt. Snudd på bisarrt. Men jag insåg också snart att jag inte hade några hållbara argument till varför han skulle jobba om han varken behövde eller ville det.

Läs mer: Med återhämtning i fokus

Sedan kommer vi till den eviga balansgången mellan vad en själv respektive andra vill göra. För vissa sammanfattar den här bilden en essens av livsnjutning och sommar. Jag får mest panik av att se rinnande läskig mjukglass på fingrarna. Inget är rätt eller fel, utan frågan är hur du vill livsnjuta. Bild: Pixabay

Noll arbetsmoral vägs upp av pliktkänsla

Det tog dock några år till innan jag började applicera det på mig själv. Att inte jobba alltid, att ha semester och lediga kvällar, men jag blir bättre på det. Och framförallt har jag slutat skämmas för att jag inte alls känner för att jobba ibland. Det är ju inte så att jag gräver ner datorn i trädgården och bara drar, det är pliktkänslan för stor för. Så jobbar gör jag givetvis. Bara inte sådär som man en gång har gjort, inomhus på ett kontor med fasta tider.

I stället så försöker jag plocka russinen ur kakorna dessa soliga, obokade dagar jobbar jag från åtta till elva-tolv kanske. Pausar ett par timmar mitt på dagen. Vilar i trädgården. Försöker andas när känslan av att jag “borde” jobba, för att det är på dagen då normen dikterar att en ska jobba, kryper i kroppen. Sedan vid tre-tiden blir det ett par timmars jobb igen men då sitter jag i under syrénbuskarnas vissnande skugga och bockar av punkt efter punkt på det hårt prioriterade att-göra-listan. Det här med att jobba hållbart är inte alltid behagligt när en är en tävlingsidiot och fd arbetsnarkoman som trots tillfälligt sviktande arbetsmoral tycker att det hon gör är så roligt. Men shit vad jag mår bättre av att göra det.

Tumme upp: Att förändra sig själv är jobbigt men fy fasiken vad skönt det är när en gör framsteg.

Tumme ner: Att det ska vara så ansträngande att förändra sig på riktigt. Jag kan verkligen förstå att man gärna fortsätter leva och arbeta som man alltid har gjort för det är inte alltid enkelt att göra något annat.

4 Kommentarer  |  5 gillar

Sida 1 av 2

© Bossbloggen.se