Tagg: HSP (Sida 1 av 2)

Bakom den glittriga fasaden

Bloggar, sociala medier, galor, möten och föreläsningar. Alla vill vi förstås visa oss från vår bästa sida i det offentliga rummet. Visa upp det som går bra, känns bra och ser bra ut. Det är därför jag har gillat trenden om att visa upp sårbarhet och vara mer personliga i sociala medier det senaste året. Jag är så trött på glossiga fasader och ständiga leenden.

Läs mer: Jaget och maskerna

Glitter, glitter, glitter. Säg något som inte blir roligare med lite glitter? Bild: Pixabay

Bakom den glittriga fasaden

Kanske mest för att jag inte orkar hålla uppe sånt själv alla dagar i veckan. Jag är inte entreprenören som är pigg, glad och superenergisk jämt. Vissa dagar vill jag helst linda in mig i en sjal och stå vid sidan, bara titta på min omvärld. Och det är förstås något som jag egentligen skulle kunna gömma undan bakom den glittriga fasaden men nä, det passar inte mig.

Fick frågan för ett tag sedan hur man kan göra som ledare om man inte är extrovert och utåt jämt och hur man kan försöka bli det de dagar man känner sig lite off. Finns förstås inget svartvitt svar på det. Jag vet vissa ledare som väljer att låta bli att åka in på kontoret om de inte kan peppa upp sig själva till en hög energinivå. För min egen del har jag nog landat i att jag får vara off och med. I alla fall så länge jag inte påverkar andra negativt. Är man glittrig så kan man reflektera andras ljus och strålglans även om man inte har någon egen att bidra med för tillfället. Eller vad tänker du?

2 Kommentarer  |  3 gillar

Hantera akut besvikelse

Hej söndag. Jag hoppas ni mår bra idag. Sitter och funderar lite på det här med känslor. Vet med mig att jag inte är den enda här som klassas som känslomänniska. Som är högkänslig, känner mycket och kan pendla snabbare än vad medvetandet hänger med mellan olika känslor. I mitt tidigare, mer stressade liv, var jag rätt så bra på att stänga in vissa av de känslorna som man helst inte vill känna: sorg, besvikelse, ilska. Idag är jag bättre på att låta bli det, främst för utmattningen har dragit ner sträckorna mellan känslor till bare minimum. Däremot är besvikelse är en känsla jag fortfarande har lite svårt för. Blir som tur var sällan besviken men de gånger det är något som känns viktigt kan jag bli riktigt golvad av den.

Min chef

Typ såhär trumpen kände jag mig i veckan när tajmingen visade ha fallerat med en lägenhet. Men ja, så går det och så blir det alltid bra i slutändan i alla fall!

Dock har jag kärt mig nu att den, som allt annat, också går över. Jag behöver ett par timmar eller något dygn på mig att bearbeta den bara. Måste älta, muttra och svära över att det inte blev som jag ville eller hoppades. Sedan blir det bra igen och mitt vanliga optimistiska, jäklar anamma återvänder. Känns som en bra taktik för min del i alla fall och i efterhand kan det rent utav bli svårt att tänka mig att jag tog det så hårt. Just för att det är bearbetat och klart.

Men det är mitt sätt att hantera akut besvikelse – har du några tips att dela med dig av? Eller är jag den enda som drabbas av detta någon gång då och då, hehe?

Kommentera  |  2 gillar

Att vara högkänslig i rampljus

Fråga:

Hej Clara/bossbloggen!

Jag har läst lite av det du publicerat och stannade till på det om HSP, jag är också en sådan men min fråga är hur du får ihop den du är med det du gör, alltså som att vara i rampljuset. Hur handskas du med alla impulser och känslor som infinner sig bland andra människor. Har du några tips lr råd. P.s fyller 33 i okt 😉

Mvh//Sandra

Svar:

Hej Sandra,

Alltså, vilken fantastisk fråga. Har funderat över den ända sedan jag läste ditt mejl (ställd efter detta inlägg) och det har varit så givande. Jag tror jag har landat i ett svar nu och den korta versionen är nog att jag ser det som ett nödvändigt måste. Det kanske låter konstigt men jo, det är nog det perspektivet som hjälper mig mest.

Clara Löfvenhamn föreläser om att bli sin egen bästa boss

Jag har det rätt så bra förspänt på så vis att jag har sjungit inför folk i rätt många år och i jämförelse med så känns att prata inför folk som en plättlätt grej.

Att vara högkänslig i rampljus

Kan inleda med att jag har en väldigt tudelad känsla inför rampljuset. Min teatraliska ådra älskar det och triggas av och trivs med utmaningen som det innebär att stå där. Samtidigt är jag inte ett dugg intresserad av att stå där bara för att. Jag vill inte bli känd och är varken intresserad av (eller intressant nog) för något kändisskap. Däremot vill jag vill bli erkänd för mitt kunnande och mina färdigheter. Jag vill använda de där minuterna i strålkastarskenet för att tillföra så nyttiga och vettiga saker som möjligt. Och, jag har nog landat i att om det behövs lite kändhet för att erkänd – då får det vara så. Jag vill verkligen lyckas med att bygga den här verksamheten och därför får jag vänja mig vid rampljuset.

Inte alltid helt oproblematiskt

Men det påverkar mig absolut ibland. Jag är allt annat än van vid att leva semioffentligt och det har hänt (som tur var bara enstaka gånger) att jag har drömt stressdrömmar om att jag lever i ett skyltfönster och att tusentals personer står utanför, tittar på mig och drar förhastade slutsatser om något jag gör. Eller att jag säger någonting fel i fel sammanhang som bara blir SÅ fel.

Det exempel som du nämner, att hantera andras alla impulser och känslor, är inte heller alltid så enkelt. Dels för att man gärna vill motsvara andras förväntningar, att det inte alltid går och att det är så lätt att fastna i hålet av otillräcklighet. Dels för att vissa, som tur var extremt få, bara prackar på en alla sina känslor, energier och “goda” idéer (helt baserade på deras egen vinning) utan vidare eftertanke. Aldrig av elakhet eller så, men det kan ändå leda till att jag har känt mig trängd och ibland som en exploateringsmöjlighet för andras vinning.

Radio

Att ni delar med er av era erfarenheter, att ni lär er saker och att vi blir lite klokare och skapar ett bättre arbetsliv för fler tillsammans är till syvende och sist det som är viktigast för mig.

Jag vet inte om jag kan något direkt råd att ge egentligen men dessa saker hjälper mig i vardagen som högkänslig:

Att skilja på personligt och privat

Det är jätteviktigt för mig, som ändå är så pass personlig att vi exempelvis pratar om min utbrändhet, psykisk ohälsa och prestationsångest på bloggen att skilja på att vara personlig och privat. Vad känns okej för mig att svara på frågor och vad känns inte okej? Vad känns okej att berätta och vad är det inte? Respektera dina gränser och dela bara med dig av det du tycker är okej att andra vet.

Att inte ta saker personligt

Det är inte alltid så lätt när man är engagerad i det man gör men att försöka ha självdistans underlättar mycket i min vardag. Jag försöker att undvika att bli för påverkad genom att försöka ha en rejäl självdistans i mötet med dem och ha huvudet någorlunda kallt. Det går inte alltid förstås, men jag blir bättre på det ju mer jag övar. Men det går att vara inkännande och medkännande utan att för den sakens skull kliva in i andras skor och sinnesstämningar.

Dance

Såhär glad kan en vara efter en föreläsning! Framförallt när publiken berättar att de har lärt sig något nytt eller tar med sig energi hem är fantastisk och framförallt om dragningen också får innehålla workshops. Det är lätt det format jag gillar mest! Foto: Julia Tuvesson

Att vara sig själv med andningshål

Efter mina år som utmattad orkar jag inte längre göra saker för att passa in. Det i kombination med att jag ger mig själv lugna kvällar, luckor i kalendern och sammanhang där jag får vara mig själv hur man än mår och ventilera fritt är jätteviktigt. Det är också därför jag är så glad över att ha ett arbete där jag kan vara mig själv.

En sak som jag kom på nu som säkerligen också underlättar är att jag, min högkänslighet till trots, är väldigt extrovert och får därmed energi av att träffa andra. Plus att de flesta människor som jag träffar är fantastiska energispridare och det hjälper förstås också till!

Nu blev detta svar jättelångt men jag hoppas att det bidrog till att besvara din fråga, säg till om det är något du önskar att jag förtydligar och vidareutvecklar. Lycka till och stort grattis på födelsedagen såhär en bit i förskott! Vad säger ni andra högkänsliga som läser detta? Vet ju att flera av er både är högkänsliga och arbetar med med människor både i och utanför rampljuset. Har ni några tips att dela med er av när det gäller att hantera andras känslor?


I vinjetten Läsarfrågan så besvarar jag frågor som ni läsare har ställt. Har du en fråga som du undrar över eller vill bolla? Tveka inte att ställa dem här eller mejla mig på clara@bossbloggen.se så svarar jag så snart jag har möjlighet!

4 Kommentarer  |  4 gillar

Phantom of the opera

Hej! Hur är det? Här är det fint. Är jag precis hemkommen från Göteborg och har landat vid skrivbordet med min lilla katt i knät. Känner mig rent utav lite flummig. Inombords dånar fortfarande ouvertyren för Phantom of the Opera. Åkte ju upp till Göteborg i går med familjen för att se föreställningen på Göteborgs Opera och ja… Wow, vilken upplevelse det var. Helt magisk. Framförallt scenografin och den första akten var otrolig. Har du möjligheten att se den – gör det.

Masques

Jag vet inte om jag har berättat att jag samlar på masker? Well, I do. Och blev så glad när min mamma kommer skuttandes med en påse med denna skönhet i.

Phantom of the Opera

Och ja, vet ärligt inte om jag har så mycket mer att säga än det, haha. Har måhända kommit hem men jag har verkligen inte landat än. Gah, det här med av vara HSP och konstärlig själ är fantastiskt fint men det blir också väldigt intensivt emellanåt. Men, men. Nu ska jag ta och bege mig mig ut i den verkliga världen en stund och fika med en polare som varit bortrest. Sedan blir det att hänga med min kärlek som inte kunde hänga med igår eftersom han jobbade. Kanske måla ett penseldrag eller två om det här kreativa ruset består.

Hur har du det? Blir det något livsnjutande nu i mellandagarna?

2 Kommentarer  |  2 gillar

Ledarskapsbloggen i augusti

Hej alla fina! Hur är läget? Jag är aningens kinkig eftersom inte Ledarskapsbrevet kunde skickas ut idag som jag tänkt men annars är det fint. Skönt med fredag!

Det hoppades bland annat fallskärm hos ledarskapsbloggen i augusti

Längtar redan upp i skyarna igen. Det var en riktigt, riktigt härlig upplevelse alltså.

Ledarskapsbloggen i augusti

Det har verkligen hänt mycket även denna månad. Jag har varit i Göteborg, jag har hoppat ut från ett flygplan och jag har som vanligt spenderat mängder med timmar på att knacka tangentbord. Det har varit helt fantastiskt och jag känner mig nästan lite förundrad över hur mycket lättare det går att skriva nu jämfört med för ett år sedan när bloggen fortfarande var ny. Ska vi se vad det resulterade i?

Som vanligt har vi ju pratat mest om det här med att vara chef. Både om hur du blir mer omtyckt som chef, och att vara sin egen chef och digital nomad.

Clara Löfvenhamn

Dorro fångade mig i full färd med att leka med mitt linsskydd. Är så pepp på att få berätta för er vad vi två håller på med!

Vi har pratat om hårda ämnen som SMART-modellen och mål och vad är Lean? Men också mjukare saker, som hur det är att vara högkänslig och chef.

Några andra väldigt uppskattade artiklarna har varit de olika ledarskapsstilar i Game of Thronesden sura listan och inte minst Leslie Alfredsson‘s intervju i Möt en boss. Har du inte läst den så gör det.

Podcast

Det bästa? Det är att ha kul på jobbet.

Åh vad vore livet utan mina grymma kollegor och vänner? Alltså, jag har fått hänga och prata med så många av er i augusti att jag fånler vid blotta tanken. Ni är the shit och mitt bevis på att rätt nätverkande är roligt och på riktigt.

MajaDorroElinEmiliaChristineCarroJuliaPetraJenniferAlexLinda
och alla andra som jag har fått lärt känna under månaden som gått: ni är fantastiska!

Hur har din augusti varit? Har du jobbat? Varit ledig? Muttrat över det dåliga vädret eller rest till solen?

6 Kommentarer  |  1 gillar

Sida 1 av 2

© Bossbloggen.se