Tagg: Hälsa (Sida 1 av 8)

Det ska vara självklart att må bra på jobbet!

Apropå gårdagens artikel på Bossbloggen om den mörka triadens ledare som kan trasa sönder både individer och arbetsplatser i sin framfart tänkte jag på en sak som vi måste prata om. Nämligen att det ska vara självklart att må bra på jobbet. Fine, inget jobb är roligt jämt och livet är inte världens uppåttjack alla dagar i veckan heller. Men det förtar inte att det normala grundläget ska vara att alla känner sig trygga och mår bra på våra arbetsplatser.

https://pixabay.com/sv/photos/kontor-m%C3%A4nniskor-%C3%A5talade-anklagar-2539844/

Det ska vara en självklarhet att må bra på jobbet

För en gångs skull så vet jag knappt vad jag ska skriva förutom rubriken i en krönika. För den säger som allt. Arbetsmiljö är inte ett ämne som ska pratas om “i mån av tid” eller då och då. Och att må dåligt, fara illa eller bli illa behandlad på en arbetsplats är ingenting du ska behöva tåla, acceptera eller stå ut med. Så enkelt är det.

Sedan är det självklart är det så att vi, när vi samverkar med andra, måste förhålla oss till varandra. Anpassa oss efter varandra och våra olika behov. Inget snack om det. Alla kan inte få allt som de vill hela tiden. Men, den här grundläggande nivån: att alla ska känna sig trygga, må bra och ha en god och säker arbetsmiljö, den ska vara självklar för alla, alltid. Och den bidrar vi alla, medarbetare som chefer som ledning till att skapa och behålla.

Så, vad gör man då om du eller dina kollegor mår dåligt? Kanske är arbetsbelastningen för hög under för lång tid? Är miljön psykiskt eller fysiskt osäker, stressig eller ohälsosam? Beror ditt dåliga mående på arbetsvillkor, arbetsförhållanden eller undermåligt ledarskap? Mår man dåligt kan det vara svårt att dra stora tunga lass själv men försök att agera i alla fall eftersom få saker löser sig av sig själva.

Vad gör man?

  • Bli medveten. Vad är det som felar och vad är det som brister? Kartlägg så mycket som möjligt och var så konkret som möjligt.
  • Prata om det. Med din chef, om det inte fungerar eller om chefen inte lyssnar. Gå vidare till chefens chef eller ledningen. Prata med arbetsmiljöombudet och facket.
  • Ifrågasätt. Om någon ändå försöker lägga på dig mer och mer arbetsuppgifter eller ge er tajta deadlines som inte är rimliga. Ifrågasätt de strukturer och processer som ni har på er arbetsplats.
  • Gör det du kan, inte mer. Ta ansvar för du kan och ska ta ansvar för – annars låt bli. Om er arbetsbelastning är långt mycket högre under en längre period än vad som är rimligt: gör bara det ni kan. Jobba inte mer och mer och mer och mer tills ni jobbar er sjuka. Ingen kommer tacka dig och dina kollegor för det.
  • Lämna arbetsgivare som inte är bra. Den här punkten är inte alla förunnade och alla kan inte alltid byta jobb hur som helst. Men om du har försökt påverka din chef och arbetsgivare och göra skillnad, inget händer och du mår dåligt och du kan ta dig vidare. Gör det! Precis som ovan kommer ingen att tacka för att du stannar på en arbetsplats som får dig att må dåligt.

Vi som individer kan inte åstadkomma alla förändringar som krävs för att vårt affärsliv ska bli mer hållbart. Men vi kan bidra! Vi kan lyfta frågorna och visa att det som arbetsgivare är lika viktigt att prioritera att medarbetarna mår bra som att lönsamheten är god. Vi kan också säga nej, säga stopp, ifrågasätta och lämna de arbetsgivare som behandlar sina medarbetare illa. Alla tjänar vi på att ta vår hälsa och arbetsmiljö på allvar och alla förtjänar vi att må bra på jobbet.

Tumme upp: Min uppfattning är att vi millennials har lättare för att säga stopp och se det som en självklarhet att man ska må bra på jobbet. Alla borde influeras av det!

Tumme ner: Att jobbstressen ökar och går för långt, det är inte okej.


Är du kvinna och arbetar som ledare eller vill du bli chef i framtiden? Vill du ha ett forum där du kan ställa frågor och utbyta tankar och erfarenheter med andra i samma situation? Då är du varmt välkommen att gå med i Facebook-gruppen Bossbrudar!

Kommentera  |  1 gillar

En sakta mjukstart

Hejsan! Hur är läget? Jag mår sådär idag idag. Började känna av lite ångestrivningar igår eftermiddag och de sitter fortfarande i och gör mig både stressad, lite stel och allmänt skör. Men så kan det ju vara ibland och var högst troligen mycket mottagligare eftersom jag hade en intensiv vecka plus jobbade på lördagen. Alltså bestämde jag mig redan igår att den här dagen skulle få en sakta mjukstart som en påminnelse till mig själv om att det är okej att ha dagar där man inte levererar till max. Extra viktigt att påminna sig om när man är egenföretagare och då (eftersom ens inkomst hänger på en själv) lätt kan känna extra press på att leverera tjugofyrasju.

2019-03-04_12-01-10

Helgen min var i alla fall superdupermegamagisk! Den har varit så mysig, full av skratt och härlig energi. Efter föreläsningen för Sustainable Influencers åt jag middag med några underbara vänner och sedan fick jag gå på Lars Demians spelning med Tuvessonskan. Helt fantastiskt!

Måndag

Idag tar jag en sak i taget och jobbar från soffan. Beta av det som behöver göras. Har sjukgymnastik i eftermiddag med och det ska bli så skönt att få gå dit.

Tisdag

På förmiddagen har jag ett möte och sedan är det obokat arbetstid ända fram till kvällen då det vankas styrelsemöte.

Onsdag

Ska göra inte bara en utan fyra intervjuer till en tidning på morgon kvisten, sedan är det skrivtid blandat med intervjuer inför den kommande artikelserien som kommer här på bloggen.

Torsdag

På torsdag råkar jag fylla år och därför tänker jag unna mig att göra lite vad som helst som jag känner för. Har två inbokade saker, samtal med min mentorcoach och ett coachsamtal. Men resten av dagen tänker jag ska präglas av vad jag vill göra där och då.

Fredag

Är det dags för förlagsmötet som blev flyttat förra veckan – ska bli roligt! Sedan väntar nätverkslunch och en ledig eftermiddag eftersom jag har jobbat så mycket de senaste veckorna.

Boss

Fick bland annat den här i för tidig födelsedagspresent, hur fin?! Det är det som är det fina med att vara boss – man måste inte alltid vara på topp utan kan vara det ändå.

Ja, här på bloggen har jag en lös plan om att vi ska prata om det här med att vara mentalt stark och lyssna aktivt. Två saker som är grymt bra att ha med sig i arbetslivet oavsett om man är ledare eller inte. Resten? Ja, det får bli en överraskning.

Hur ser planerna ut för din vecka? Händer det något särskilt?

Kommentera  |  2 gillar

Utmattningen – från då till nu

Jag fick ett fantastiskt fint mejl häromdagen från en “utmattningssyster” som tyvärr också upplevt hur det är att gå in i väggen och undrade om jag kände igen mig i några av de problem som hon beskrev. Och det gjorde jag ju. Även om det är 6,5 år sedan jag blev sjuk, 5 år sedan jag blev sjukskriven och 3 år sedan jag började jobba heltid så kan jag än idag minnas hur det var. Men, så slog tanken mig att det kanske är fler av er som kanske vill veta detta. Om inte annat så kanske det är bra för mig själv att faktiskt ta en titt i backspegeln och se hur långt jag har kommit ändå. Inte minst på de tre senaste åren.

Boss

I slutet på januari var det alltså tre år sedan som jag började jobba heltid igen efter min utmattning. Konstigt ändå. Jag hade gissat på fem år om jag skulle ha gått på hur det känns. Men det beror nog på att det känns som att jag har jobbat med detta för alltid!

Utmattningen – från då till nu

Under min sjukdomstid har jag bland annat upplevt:

Mycket (och svår) migrän

Så fort jag ansträngde mig för mycket, slappnade av eller hade för många syn- och ljudintryck så brukade migränen slå till. När det var som värst hade jag migrän 5-6 dagar i veckan och det har som tur var minskat under rehabiliteringens gång. Nu har jag den kanske en eller två gånger per månad och då har det ofta varit något särskilt som orsakat den.

Svår ledvärk och frossa

Usch, den molande ledvärken i hela kroppen kändes som om någon gjort tusen nålar på alla ens lemmar i timmar. Du vet känslan av när ens ena fot har somnat? Som den värken när den vaknar igen. Eller som värst, när man har blivit kall om fötterna och de ska börja tina.  och som får en att bli alldeles avdomnad och oförmögen att röra sig alls. Extra härligt var det när den hade med sig frossa på besök med. Not.

Illamående

Flera jag har mött verkar ha haft en känslig punkt i vårt mående som kroppen använder som det starkaste sättet att försöka bromsa oss. Min sådan är illamående och kräkningar (förmodligen eftersom jag har sådan kräkfobi). När det var som värst behövde jag stanna på toaletten vid hallen innan jag gick hemifrån för att jag var så fysiskt ansträngd av att klä på mig och gå hemifrån.

Yrsel

I perioden när läkarna misstänkte att jag hade en hjärntumör (vilket jag som tur var inte hade) hade jag också svåra problem med yrsel. Förmodligen på grund av migränen.

Paws

Förutom min kära fästman så har den här lilla damen varit min fysiskt närmsta följeslagare under dessa år. Fick nämligen katterna i vevan som jag blev sjuk och det är jag glad för. Dels var det mysig med mjuk närhet, men också för att flytta fokuset från sina egna till någon annans behov.

Minnessvårigheter

Ibland så har jag haft regelrätta minnesförluster och black out’s men oftast så har det “bara” varit så att minnet inte har funkat i varierande grad. Detta har som tur var också blivit mycket bättre allt eftersom jag har blivit friskare men fortfarande kan en extra virrighet när det gäller datum dröja sig kvar.

Oförmågan att ta beslut

En annan effekt var att jag gick från att vara en driven beslutsfattare till att börja storböla om M frågade om det fanns mjölk i kylen (när jag stod vid kylen och tittade i den). För att inte tala om när han frågade vad vi skulle äta till middag. Det var som att vartenda litet beslut var mig övermäktigt och att jag kollapsade så fort jag behövde använda hjärnan.

Personlighetsförändring och humörsvängningar

En annan otrevlig effekt var att jag emellanåt både kände och betedde mig som någon helt annan. Jag har förvisso hetsigt humör men också en väldigt lång stubin när det gäller saker som berör på mig djupet. Men under den initiala rehabiliteringen så fick jag några riktigt hemska vansinnesutbrott. Från ingenstans över småsaker. Som tur var kom de inte så ofta men det var hemskt att känna sig så förbytt och konstig.

Hjärntrötthet

Hjärntröttheten har varit ett faktum under långa perioder och det har varit otroligt frustrerande att hela hjärnan känns som en enda gröt. Ord byter plats, jag har inte kunnat läsa ordentligt i period (efter ett liv som bokmal) och framförallt texter på engelska har krävt mycket mer hjärnkapacitet än vad jag är van vid.

Panikångest och depression

Direkt när jag blev sjuk så hade jag utmattningsdepression och konstanta panikångestattacker eftersom det blev “för bra” med att gå in i väggen och separera på samma gång. Men efter par månader släppte depressionen och panikångesten började avta mer och mer.

Smile

Eftersom där var perioder som jag undrade om jag någonsin skulle kunna bli glad igen känns det grymt gött att känna att jag är det nu. Hela jag är friskare och mår bättre än någonsin även om det förstås är en bit kvar på vägen.

Rester som jag fortfarande dras med är bland annat:

Noll uthållighet

Nu har jag kommit till ett stadium när jag kan känna mig rätt så pigg och stark. Men, den styrkan och piggheten har tyvärr en tendens att inte vara så länge vilket kan vara riktigt frustrerande. För vi pratar inte om timmar av ansträngning utan minuter när det gäller fysiskt aktivitet. Mentalt är det mycket bättre och jag jobbar ju heltid idag utan större bekymmer men jag blir snabbt trött.

Förhöjd känslighet

Alltså, jag är och har alltid varit högkänslig, men jag upplever ändå att jag fortfarande är lite känsligare än vanligt. Det krävs väldigt lite för att jag ska göra rätt stora emotionella svängningar och jag gråter säkert minst en gång i veckan över lite allt möjligt.

Stort sömnbehov

Mitt sömnbehov är fortfarande rätt stort, framförallt efter alla former av ansträngningar. Sover kanske 9 timmar per natt (ibland lite mindre) en vanlig vardag och 9 – 12 timmar på helgen. Men i jämförelse med när jag blev sjukskriven är det såklart mycket, mycket bättre och nu kan jag också känna att det ofta räcker med en natts ostörd sömn för att återställas till nästa dag. Skön känsla!

Jag vet ju att det är flera av er som läser som också varit med om den här skitsjukdomen. Känner ni igen i er i detta? Och hur mår du idag? Berätta gärna så vi kan ge andra utmattade och trötta bossvänner lite stöd och hopp. 

2 Kommentarer  |  2 gillar

När arbetsmiljön är dålig i arbetsgruppen

Fråga:

“Hej! Jag har en fråga som jag hoppas du kan besvara. Har du något tips på vad man kan göra när arbetsmiljön är dålig i arbetsgruppen? Det är mycket konflikter, många är negativa och det är så väldigt tråkigt fast chefen försöker och gör vad hen kan. Det påverkar inte mig så negativt än men jag märker att det inte är lika kul att gå till jobbet eftersom stämningen inte är så bra. Vad kan jag som medarbetare göra och hur skulle man kunna hantera detta som chef? Tack för en bra blogg!”

Svar:

Hej och stort tack själv för att du är här. Min spontana reaktion när jag läser ditt meddelande är “shit, vilken tråkigt läge”. Nu vet jag ingenting om gruppen och personerna som ingår i den, ert uppdrag eller er historia men jag ska försöka bidra med det jag kan både för dig som medarbetare och för din chef.

När arbetsgrupper mår dåligt är risken stor att det mesta ses och upplevs i svartvitt. Bild: Pixabay

När arbetsmiljön är dålig i arbetsgruppen, du som medarbetare

Först och främst så tycker jag att det är bra att du är medveten om hur du reagerar och påverkas av stämningen i gruppen. Då kan du värna om ditt välmående på ett helt annat sätt jämfört med om du inte skulle vara det. Nästa steg tänker jag är att försöka observera och reflektera över vad det är som är dåligt. Vad är det som drar ner stämningen? Varför mår ni dåligt? Att iaktta och försöka kartlägga vad som händer och hur gruppen mår från ditt perspektiv som en i gruppen kan hjälpa både dig för att du får en lite större förståelse men också din chef.

Sedan skulle jag rekommendera att du 1. pratar med chefen och berättar vad du ser och upplever. Även om din chef verkar vara medveten om detta kanske ser du andra saker som chefen inte gör. Dessutom visar det att du tar arbetsmiljön på allvar (för det är allas ansvar att den är god, inte bara chefen och ledningens). Steg 2 är att prata med ert arbetsmiljöombud som också kan och bör vara med och arbeta med den här frågan.

Bidra med det du kan

En annan sak som kan vara bra är att fundera över din egen roll i er vardag. Hur reagerar och agerar du när kollegorna visar sitt missnöje? Rycks du med i stämningen eller kan du hålla en positiv attityd gentemot kollegorna ändå? Alla påverkas vi av varandra så det är helt naturligt att bli smittad av det negativa och det i sig är inget fel. Men det är nyttigt att rannsaka sig själv för att se om du kanske omedvetet bidrar till att stämningen bibehålls eller blir sämre, om du bidrar till att inte sprida den eller rent utav bidrar till att minska den.

Notera att du varken kan eller ska göra allt – men alla kommer att behöva bidra för att motverka den dåliga stämningen. Kanske gör du redan det du kan? Kanske finns det mer eller annat du kan göra? Känner du dig osäker på hur du bör agera/reagera tycker jag att du ska fråga chefen vad hen anser – eller så skriver du till mig igen så bidrar jag gärna med det jag kan.

Att gå från 🙁 till 🙂 är inte alltid enkelt i ett team men det kan gå om ni hjälps åt. Bild: Pixabay

När arbetsmiljön är dålig i arbetsgruppen, du som chef

Som ledare förstår jag verkligen att det är en svår situation. Nu blir detta ett generellt svar på frågan men jag hoppas den kan klargöra vad jag tänker behöver göras i ett läge som detta.

Kartlägg

Det första du bör göra är att ta ett litet kliv tillbaka och observera gruppen:

Vad beror detta på? Vad, konkret, är det som är dåligt/drar ner stämningen?  Vad är det som sägs respektive menas? Är det alla eller några få som inte trivs är missnöjda? Vilka symptom finns och vad får de för effekter? Och, viktigt, vad är den egentliga orsaken till den dåliga stämningen? Parallellt med att kartlägga gruppens beteendemönster bör du också prata med och lära känna medarbetarna. Ju mer du vet desto mer komplex kommer bilden att bli, men det kommer att hjälpa dig att genomföra rätt åtgärder längre fram.

Var också noga med att låta det ta lite tid och att inte hoppa in i förhastade slutsatser – det är sällan så enkelt att det finns en enda anledning som magiskt kommer att göra allting bättre över en natt.

Agera

Alla, ledningen, cheferna och medarbetarna, har ansvar för arbetsmiljön och det innebär att du behöver ta ditt ansvar och agera för att den ska bli bättre. Kartläggningen är det första steget och när du väl har en någorlunda verklighetsförankrad bild är det dags att agera utifrån den. Och, eftersom handlingarna förstås beror på vad du hittar kan den här artikeln bli en roman om jag ska skriva om alla tänkbara scenarios. Därför tänkte jag i stället sammanfatta några generella hållpunkter som kan bidra i stället:

– Ta det på allvar

Först och främst, ta det på allvar. Den psykosociala arbetsmiljön är lika viktig som den fysiska och även om alla inte kan må bra på jobbet tjugofyra så är det så det ska vara mesta delen av tiden.

– Måendet

De personer som mår genuint bra på sin arbetsplats brukar sällan bidra till att stämningen blir dålig. Alltså, som chef har du verkligen nytta av att att ha bra, förtroendeingivande relationer med medarbetarna. Både för att du då, i all välmening, kan fråga rakt ut “hur mår du?” och för att du kan se om någon inte mår bra eftersom du vet hur personen brukar vara i normala fall.

Ibland tänker jag på citatet från Avatar “it’s hard to fill a cup that is already full” när det gäller utvecklingsarbete. Finns förutsättningarna och möjligheterna till att prata om hur ni vill ha det och hur ni mår? Bild: Pixabay

– Stress

Stressreaktioner i kroppen stänger av vår hjärnas förmåga att känna empati och förståelse. Så, att försöka prata om den här typen av saker med superstressade personer kan vara rätt så tröstlöst och i det läget gäller det att hjälpa personerna att minska deras stressnivåer i första hand och sedan börja prata.

– Prata med varandra

För ni bör verkligen prata med varandra om detta. Om du exempelvis får signaler från flera medarbetare att stämningen är dålig, om det syns i medarbetarundersökningen etcetera. Lyft detta i gruppen! Låt medarbetarna, både individuellt och i grupp få sätta sina egna ord på hur de själva upplever stämningen.

– Arbeta på flera nivåer

Att arbeta på flera nivåer samtidigt kan vara utmanande, men att prata med medarbetarna på individnivå och gruppnivå samtidigt är viktigt och bör ske i linje med att ni åtgärdar de saker som har uppdagats under kartläggningen. Sist men inte minst, hur mår övriga organisationen? Hur mår och arbetar ledningen med dessa frågor?

Avslutningsvis vill jag säga det att du, om detta fortgår och fortsätter spilla över på ditt mående, kanske ska överväga att byta avdelning eller företag. Det är inte värt att riskera sin egen hälsa för ett jobb. Men jag hoppas förstås att det inte behöver gå så långt och att ni kan reda ut detta tillsammans!

Pjuh, det blev ett långt svar detta. Men jag hoppas innerligt att det dels kan bidra till att du får lite nya tankar och idéer. Framförallt hoppas jag att det ordnar sig för er. Lycka till och det är bara att återkomma om ni behöver mer input eller bidrag på vägen. Har du som läser några tips och erfarenheter att dela med dig av i ämnet? Gör gärna det!

Kommentera  |  1 gillar

Att lämna jobbet på jobbet

En sak som har blivit viktig för mig under åren sedan jag började jobba efter min utmattning är att lämna jobbet på jobbet. Främst för att huvud och kropp ska få den vila och återhämtning som behövs för att orka med jobbet. Vilket har blivit grymt mycket lättare sedan mitt liv slutade kretsa kring att bara jobba. Men… Det innebär inte att det alltid är enkelt att koppla bort. Framförallt inte som med jobbet jag har idag som befinner sig blott en tanke bort. Jag tillhör tveklöst skaran som vill designa mitt egna liv och älskar mitt jobb men det innebär inte att en måste jobba jämt eller aldrig ta semester.

Framförallt inte eftersom jag märker hur mycket bättre jag mår så snart jag inte tänker på jobbet tjugofyrasju. Därför kommer detta att vara något som prioritera ännu mer under året som kommer.

Writing

Hittade ett block som är en daglig dagbok där man till och med kan skatta sin dag. Perfekt som arbetsdagbok och även om rutinen bara tar fem minuter har jag redan börjat uppskatta den högt!

Att lämna jobbet på jobbet

Reflektera under arbetstid

Jag märker både hos mig själv och andra ibland att det är lätt hänt att tänka att vår arbetstid bara ska handla om att leverera och prestera. Reflektionen däremot, den får vi ta på fritiden om alls. Därför har jag börjat avrunda mina arbetsdagar med att ha en stund i slutet på den där jag faktiskt tänker igenom dagen och känner igenom den. Det är inte många veckor jag har hunnit göra detta men jag har redan märkt att det är lättare att släppa jobbet på kvällen och inte börja tänka på det sedan igen när jag gör så. Så det ska allt testas lite till!

Skriva arbetsdagbok

Jag nämnde nog det i lördagslistan men en del av punkten ovan är att också skriva ner mina tankar, reflektioner och eventuella lösa trådar inför morgondagen. Så står de där om jag skulle undra över det dagen efter men hjälper mig också att avlasta hjärnan. Så skönt!

Logga ut från sociala medier-apparna

Jupps, min tanke är jag ska logga ut från sociala medier-apparna när jag går hem för dagen. Jag har redan tagit bort alla former av push-notiser och är gärna offline på min fritid. Men ibland vill jag också kunna använda telefonen eller söka fram någon information och då är det skönt att kunna göra det utan att lockas av att kolla läget på Facebook eller Insta.

Men ja, detta är förstås mina tankar om att lämna jobbet på jobbet. Vad säger du om det? Är det viktigt eller känns det främmande? Hur funkar du? Och inte minst, har du något knep att dela med dig av?

Kommentera  |  1 gillar

Sida 1 av 8

© Bossbloggen.se