Tagg: Föreläsare

700 blogginlägg senare

Bossvänner! Kan vi stanna upp ett slag och reflektera över att det här är det sjuhundrade inlägget som jag skriver här? Snart 2,5 år efter att Bossbloggen lanserades står vi här, 700 blogginlägg och 2780-isch kommentarer senare. Shit, som det har hänt saker på den här tiden. För fem år sedan fick jag den avmätta responsen: “jaha, och hur ska du kunna utbilda chefer?” när jag pratade om min dröm att få jobba med det högt. Nu är det prick det jag gör och sedan jag startade bloggen kan jag räkna antalet gånger som jag har fått den frågan på ena handen. I stället uppenbarar det sig fler och fler roliga samarbetsförfrågningar och möjligheter som jag knappt hade kunnat drömma om.

Bossbloggen Clara Löfvenhamn

Tror Zeynep knäppte den här bilden på mig inför att jag skulle starta bloggen. Den hade ju nästan kunnat vara tagen idag? Har lite längre hår bara. Eller nä, saknar de där skorna i min garderob. De gav tyvärr upp efter lång och trogen tjänst i somras, may they rest in peace. Foto: Zeynep Seitomer

700 blogginlägg senare

Jag skulle ljuga om jag sa att det alltid är enkelt. Eller att vägen är spikrak. Coz’ it aint. Men det vet ni ju redan. Ibland är det så läskigt att jag är så transparent med min resa. Är ofta mer bekvämt att berätta om saker i retroperspektiv när man vet hur de slutar. Samtidigt är varken ledarskap eller entreprenörskap är särskilt bekvämt alltid, hähä.

Det kan förstås vara det och jag är övertygad om att det blir bättre för varje år som går. Men det gäller verkligen att ha en nykter inställning, ett glatt humör och mycket jäklar anamma för att lyckas. Och, det viktigaste av allt: fantastiska människor i sin omgivning. Jag är så glad över att du är med mig på det här äventyret. Tack för att du läser, tack till er som delar med er och ställer frågor, tack för möjligheterna som ni ger mig. Tack för peppen, omtanken och alla lärdomar. Den här bloggen hade inte varit någonting utan er och jag är så glad för att du är här. Ska bli så spännande att se var vi befinner om trehundra inlägg till. För att inte tala om sjuhundra till!

I den här publiceringstakten med cirka sju inlägg i veckan är det drygt två år till fjortonhundra blogginlägg och artiklar. Vad gör jag då? Vad har hänt då? Hur många av er kommer att ha nått ledarpositionerna ni drömmer om idag? Hur ser arbetslivet ut? Två-tre år är ändå inte jättelångt bort. Det känns ofta som e-v-i-g-h-e-t-e-r men det är det ju inte.

Har försökt hitta en favorit bland alla sjuhundra blogginlägg som jag har skrivit men det är svårt alltså. Tror det får bli hela Möt en Boss-kategorin. Den är så fruktansvärt rolig och intressant att skriva varje gång. Har du något inlägg som du minns lite extra? Om ja, vilket? Eller har du något mer allmänt som du bär med dig? 

2 Kommentarer  |  5 gillar

Förbereda sig för föreläsning

God morgon! Hur står det till? Med mig är det fint. Är ju i Stockholm för att föreläsa och håller på att jobba undan dagens största måste före dess. Så skönt när man hinner göra det. Det här med att förbereda sig för föreläsning känns ibland som en hel vetenskap. Jag vet vissa kollegor som kör en hel ritual innan det är dags att kliva upp på scenen medan andra fristylar från början till slut. Själv är jag mittemellan och nöjer mig med att vara lagom förberedd, improvisera lite grand och att ta några djupa andetag innan det drar igång.

Men de goda råden är ofta många om vad man ska göra och inte. Så, för att kanske nyansera det lite, tänkte jag dela med mig av hur jag tänker kring att förbereda sig för att föreläsa eller hålla en dragning av något slag.

Panel 1

Från ett ögonblick när jag talade med hela kroppen hos StyrelseAkademien i Malmö. Foto: Isabella Holmqvist

Var lagom förberedd

Det är en hårfin gräns mellan att vara förberedd och förbereda sig för mycket. Är du kunnig inom ditt ämne? Har du en röd tråd och vet vad du vill ha sagt? Grymt, då kanske du inte behöver ägna tjugo timmar åt att förbereda dig. Det beror givetvis på syftet med presentationen men oftast så är du trots allt anlitad för att du har kunskap att dela med dig utav så lägg mest fokus på att faktiskt få ut den kunskapen.

Ha inte text i din PowerPoint

PowerPoint i all ära, den kan vara en fantastisk visuell förstärkning, men undvik att ha text i den. Och har du text – läs inte upp den innantill eller ha stora textsjok som man ska läsa om det inte är något väldigt talande exempel. Bäst upplever jag ofta att det är när det bara är bilder om ens någon PowerPoint alls. Eventuella viktiga siffror eller uppgifter kan man ha på ett talarkort och sedan brukar jag ha en kort PDF med sammanfattning av föreläsningen som man kan skicka ut efteråt i stället för att ha allting i sina slides.

Läs av publiken

Alla föreläsningar och presentationer skiljer sig åt, du har olika dagsform och i vissa fall är publiken helt med dig direkt och ibland är ni på helt olika ställen. Därför har jag tagit till vara på råd från andra föreläsningsveteraner att vara på plats lite innan och socialisera sig med publiken om möjlighet finnes.

Kom ihåg det eviga lärandet

Att föreläsa är som allt annat ett enda evigt lärande. Nya situationer uppstår, nya fel händer, nya lärdomar erhålls. Så passa på att utvärdera för dig själv efter varje dragning. Vad du har lärt dig och vad du ska testa att göra annorlunda nästa gång?

Vad är det viktigaste?

Om det är en enda sak som du vill att publiken ska ta med sig från föreläsningen eller presentationen: vad ska det vara då? Vad är det viktigaste?

Exempel: min föreläsning Management by Generation Z handlar om den yngsta generationens intåg på arbetsmarknaden och in i chefsroller. Om era förmågor, förutsättningar och vad ni (är trots allt en femtedel av er läsare hör till denna generation) kan och vill bidra med till era arbetsplatser. Men det viktigaste från den föreläsningen är faktiskt att vi alla är människor oavsett ålder. Alla har vi förmågor och färdigheter så det upprepar jag flera gånger under föreläsningens gång: vi alla är människor för det är trots alla likheter och olikheter det viktigaste av allt.

Så, med det konstaterat ska jag göra mig i ordning för att sticka iväg till dagens gig. Har du några bra knep som du brukar använda dig av när du ska presentera något eller hålla en dragning? Dela gärna med dig så kan vi ha en liten tipslista här!

4 Kommentarer  |  5 gillar

Fantastiska dagar

God morgon! Hur ligger landet? Upp och ner eller precis där det ska? Här är det som vanligt, jag ligger i sängen med en katt på magen som försöker blocka mig så jag inte kommer åt datorn eftersom hon vill MYSA. Dessa små djur alltså. Till sin stora förtret lyckas hon inte helt eftersom jag vill tänka tillbaka på de fantastiska dagar som den här veckan har bjudit på och det gör jag alltid bäst genom att skriva om dem.

You shall not work

Såhär lägger hon sig alltså mellan mig och datorn. Bah: you shall not work! i sin bästa Gandalfimitation. Eller ja, det senare utspelar sig nog mest i mitt huvud.

Tillbakablick

Som vanligt har veckan gått alldeles för snabbt. Men det är kanske bara att inse att den gör det eftersom det händer så väldans mycket under mina arbetsdagar? Den här veckan har det varit fullt ös och långa dagar måndag, tisdag och torsdag och mycket vila på onsdag och fredag. Bra balanserat ändå!

Veckans bästa

Vart börjar man? Det var superkul att hänga i Göteborg och filma med Fredrik igen. Jag har världens grymmaste branschkollegor som en fikar och äter lunch med och får massa nya tankar och idéer utav. Att föreläsa och vara med i panelsamtal är bland det roligaste jag vet och som pricken över i:t fick jag äta lunch med Angela som jag bara har mött här i kommentarsfältet innan. Gillar verkligen att få träffa er IRL med så gör ni som Angela och ser att vi kommer vara i närheten av varandra – hojta till så vi kan ses!

En annan glädjestund var ett mejl där avsändaren skrev: “Det är roligt att läsa en feministisk blogg om arbetslivet som har fötterna på jorden och inte är alltför prestationsinriktad”. Då sprack jag nästan lite av glädje för det sammanfattar precis det jag vill göra här. Prestationer är svinkul, jag älskar att prestera och leverera. Samtidigt som jag numera fattar att jag mår bättre av att ha fötterna grundade i marken när det gäller och vara medmänsklig mot både sig själv och varandra.

Panel 1

Snapshot från panelen som bjöd på otroligt intressanta samtal om VD:ns roll för företagskulturen! Man måste ju bara gilla in the moment bilder från när man pratar med hela kroppen, haha. Foto: Isabella Holmquist

Veckans sämsta

Att två föreläsningar som jag skulle ha haft den här månaden har blivit inställda – inte pga mig som tur var utan att att eventen har förändrats eller flyttats. Lite antiklimaktiskt men roligt nog så vill att jag är med nästa gång i stället så det blev ju superfint i slutändan ändå.

Veckans utmaning

Jag har, i samråd med min sjukgymnast, tränat tyngre pass två gånger i veckan och ja, det har jag fått äta upp om kvällarna på mina vilodagar. Fy vad ont jag har haft och vad weird humör jag har varit på. Skönt nog så verkar återhämtningstiden bli kortare för varje baksmälla så förhoppningsvis är det bara några veckor kvar tills kroppen accepterar den lite tyngre träningen.

Date

Hann med en snabbfika med finaste Sarah också, sjukt mysigt!

Framåtblick

Det kommer att bli lite jobbande i helgen för en gångs skull. Ska korrläsa en intervju för en tidning, fota lite nya pressbilder, spela in en liten film till Bossbrudar och blogga lite till. Fördelar det dock på lördag och söndag så det blir en bra blandning av vila och jobb. Ikväll vankas det minikräftskiva och sedan kommer det nog bli minst en runda av Scythe också. För ovanlighetens skull.

Veckans ledarskapstanke

Jag vet inte om ni har sett statistik från Kamratposten cirkulera i era flöden? Jag spottade den först hos Feministlärarna (som ni absolut borde följa på Instagram):

KP

Hur deppigt är inte detta? Och än deppigare blir det när man läser att detta resultat, som är från i år är nästan exakt detsamma som för tio år sedan när KP ställde frågan första gången. Det kanske inte är så konstigt att det är tabu med att prata om känslor och visa sig svag på jobbet?

Huh, blev ju en lite tråkig avslutning på inlägget detta. Men i gengäld hoppas jag att detta kommer att bli bättre. I takt med att pappor tar ut mer föräldraledighet och är mer närvarande så kan förhoppningsvis också dessa siffror se betydligt annorlunda ut om tio år. Eller vad tror du?

Kommentera  |  1 gillar

© Bossbloggen.se